Vila Nova, 2023, andra veckan

Måndag den 16 november

Vi åker för att handla, jag vill göra ”lamb shank”. Hemma gjorde jag en ”pig shank” alltså fläsklägg som blev väldigt god och här i Portugal har vi ätit en dito lamm som var bland det bästa jag ätit, se https://blogg.wetnet.se/portugal/2017-carvoeiro/rocha-brava-3/

Så vi handlar på Intermarché som jag tycker har bra kött och kör sedan till Apolonia, den lyxigaste butiken här och köper riktig skinka till morgonmackan och hittar även den gudomliga getosten vi åt för några år sedan.

Så åker vi hem och jag startar upp långkoket:

En lammskånk på ett kilo, 3 rödlökar i klyftor, 6-7 krossade vitlöksklyftor, en skivad halv purjolök, salt, svartpeppar, en halv tesked sambal olek, fyra buljongtärningar 2 grönsak och 2 kyckling, 4 skivade morötter, en rejäl bit rotselleri i småtärningar, 2 matskedar tomatpasta, 4 rivna potatisar.

Stek skånken så att den får fin stekyta runtom, stek rotselleri, vitlök och tomatpasta. Lägg allt i en stor gryta och fyll med vatten så att det täcker ordentligt och låt det koka i ett par timmar tills köttet släpper från benet.

Koka ihop en del vätskan och häll tillbaka, servera med kokt potatis och njut.

När det kokat i en och en halv timma tog vi en timmas promenad i omgivningarna,

Vi passade på att titta in i restaurang L’Orange som har haft Michelin stjärnor under många år, det har aldrig blivit av att äta där kanske denna gången?

Jag fick i vart fall en stjärna av Senny för middagen som var det bästa hon ätit här, en klar stjärna i min bok.

Tisdag den 17 oktober

Igår kväll fick jag svar från biluthyraren på det klagomål på bilhyran jag skickat och dom ville mer uppgifter. Och idag på morgonen kom svar från agenten vi bokat bilen genom med önskemål om ytterligare information. Så även om vi accepterat vårt misstag kanske det ändå sker något positivt, hoppas det.

Tisdag är städdag och när vår städtant kom så satte vi oss i bilen och for till Guia och köpcentret Algarve Shopping. Dels ville jag gå till Sportsdirect för att se om denna butiken hade de sockar butiken i Portimao bara hade i fel storlek, det hade dom inte, och så skulle vi köpa byxor. Det visade sig vara jättesvårt eftersom vi sökte en viss storlek. Jeansbutiken Levis hade inte några tillräckligt långa och Pull and Bear som jag köpte bra jeans från hade inga uppgifter om längden på byxorna utan sålde endast efter midjemåttet, egentligen skulle man bara köpa till sig själv och prova på plats. Så tills vidare har vi inte hittat några byxor.

Under gårdagen promenad tittade vi in på restaurang Boavista och fick reda på att det idag serveras kyckling men på väg hem vill Senny att vi äter på Escondidinho (den är inte helt lätt att uttala) och då blir det. När vi sätter oss säger jag till Senny att det som äts på bordet bredvid är kikärtor och det vill inte jag ha.

Detta är inte någon turistrestaurang men servitören talar begriplig engelska och jag väljer ”Cod” och Senny ”Turkey”. När maten kommer får Senny den rätt vi alltid tycker är så underlig, ris och pommes frites, stekta tunna skivor kalkon och ett stekt ägg på toppen. Men min mat är just den jag inte ville ha, jag hade inte sett torsken på bordet bredvid.

Det visade sig att kikärtorna smakade lite som gröna ärtor, dom är väl en form av ärtor, men trots att jag hällde på mycket olivolja och saltade extra var det mycket torrt och smakade OK men inte mer.

Det var gott med lite dessertost på kvällen.

Onsdag 18 oktober

Idag skall vi ner till centrum i Carvoeiro för att gå till Apoteket och sedan ner till stranden för att Senny vill ta ett dopp. Det är inte långt alls men det är stor höjdskillnad men vi bestämmer att ändå ta till apostlahästarna. Det blir en promenad på drygt 4 km men trots att vi kylde oss med varsin glass blir vi helt genomsvettiga i backarna uppför hem igen. Och nej det blev heller inget bad för Senny, jag hade redan lagt badkläderna hemma. Stranden var full av uppsköljd tång och det rullade in rejäla vågor Vattnet var dessutom sandbemängt långt ut från stranden.

I backarna hem såg vi ett apelsinträd med många apelsiner, dom flesta fortfarande gröna. Det var nästan det första trädet vi sett, det har varit en alldeles för torr sommar och vår apelsintant som sagt att dom bästa apelsinerna kommer i november, har inga apelsiner för att pressa juice från men hoppas att dom kommer nästa vecka.

Idag äter vi hemma och ur frysen kommer lammläggen från häromdagen och det är nästan lika gott som då.

Torsdag den 19 oktober

Igår fick jag positiva mejl från biluthyraren, Drive on Holidays, som slutade med ett besked på kvällen att jag skulle komma in och få försäkringen annullerad, dvs tiden som är kvar. Jag fick OK på att åka till deras kontor i Faro och därmed få en bilresa på 13 mil istället för 55. Så efter frukost bär det iväg till Faro och vi blir återigen väldigt väl bemötta och får utan problem krediterat den återstående tiden. Därmed kostar bilen så som jag bokat och jag får en dyr läxa i att inte bara betala utan att även se hur mycket det är jag betalar.

På min fråga om varför manicken som registrerar vägtullspassagerna kostar 70 Euro när jag får priset 18,92 när jag bokade bilen. Det är en pant för att täcka de kostnader jag kör för under hyresperioden, varför tog sig ingen tid att förklara det från början. Så allt slutar lugnt och bra, dom bryr sig inte ens om att besiktiga bilen igen.

Vi stannar till vid Ikeas stora affärscentrum strax utanför Faro, jag har lovat köpa jeans till min sonson och vi har inte lyckats hitta hans storlek, han är lång och smal, helt olik sin far och farfar, i butikerna i Algarve shopping. Men här hittar vi en butik med inte mindre än tre trevliga och mycket tillmötesgående flickor i butik med det svängiga namnet Salsa Jeans. En av flickorna var 22 år och hade en pojkvän i precis samma ålder som Alexander och tydligen även han lång och smal och hon visade vilka byxor han skulle välja.

Nöjda med vad vi åstakommit far vi hem igen till Lagoa och äter lunch på Chrissy’s, Senny tar kyckling i curry och jag entrecôte.

Senny som numera är liten i maten tycker helt klart att kycklingen är god, curry älskar hon dessutom, och klarar nästan av att äta upp hela portionen. Min köttbit är stekt till perfektion! Med en hård smakrik stekyta, som jag tycker mig känna en ton av timjan men som servitören försäkrar är endast smör, vitlök och lite persilja. Att dessutom pommes friten är de bästa jag ätit här gör rätten makalös.

Vi delar på en Crème brûlée och njuter en Bica Sheia, espresso som sätter en perfekt punkt på en mycket god måltid.

Eftermiddagen tillbringar vi i soffan och tittar på TV medans det ylar av hård vind utanför och regnet piskar fönstren. Det kan inte bli bättre!

Fredag den 20 oktober

Äta-hemma-dag. Vi börjar med att ta bilen till kyrkan i Carvoeiro och kan konstatera att vi aldrig sett så mycket människor i byn och vi hittar inte någon ledig parkeringsplats förrän vi ger oss in på smågatorna där jag kan köra upp på trottoaren. Syftet är att se hur de stora vågorna rullar in, det har blåst småspik i nästan två dygn. Men det är inte så stora vågor som vi hoppats men man ser på den bruna färgen på havet att vågorna tagit med sig sanden långt ut från stranden. Det dundrar som om berget sprängs när vågorna slår in i grottorna under oss.

Vi promenerar förbi kyrkan ner till byn och stranden där bara några modiga (?) småpojkar springer in och ut de stora vågorna. På andra sidan stranden är den sida vi nu bor fast en kilometer längre in mot land.

Vi handlar på Intermarché och köper ingredienser till köttfärssås och pasta och till min glädje hittar vi min favoritpasta änglahår (Capelli d’angelo), som vi förgäves letat efter hemma i mer än ett år. Det är en mycket tunn spagetti med en koktid på 3 minuter. En anledning, tror jag, att den kallas änglahår är att den är så tunn och trasslig, antingen som platta bollar, eller som den vi nu köpt som nedan. Hemma har vi nu tvingats köpa Barilla Capellini no 1 vilket är raka tunna spagetti och som jag tycker smakar sämre, vilket säkert är inbillning.

Nåväl, det blev middag hemma med pasta bolognese på mitt sätt med finhackad Herrgårdsost från Bröderna Nilssons ost i Kungsbacka.

Det blir något av rekord för vi kryper i säng innan halv tio.

Lördag den 21 oktober

Vi ger oss iväg först till apelsintanten för att höra om de godaste apelsinerna på året nu kommit in, men nej årets skörd är inte så god. Så vi köper fem kilo bra apelsiner och får tre stycken av hennes bästa, som inte är dom bästa, att själva avgöra hur goda dom är.

Vi styr vidare mot Silves, en historisk liten stad upp mot bergskedjan Monchique. Tanken är att ta oss en promenad upp till kyrkan inne i borgen för en kopp kaffe och en pastel de nata, den ljuvligt frasiga godbiten till kaffet. Egentligen inte förvånande men det är mängder av bilar och vi parkerar på den stora parkeringen vid hallen där vi varit på apelsinmässa söndagen den 19 februari 2017 (https://blogg.wetnet.se/portugal/2017-carvoeiro/rocha-brava-5/).

Vi tar en tur igenom saluhallen som idag är stängd för normal handel, ingen fisk och inget kött men mycket hantverk och lite bröd och honung. Det är uppför hela vägen nerifrån ån som rinner parallellt med vägen vi körde in på men vi knatar på tills vi kommer upp till den stora porten in till borgen som har anor bortom 1000-talet, här har romare, västgoter på 300-talet, morerna mellan 800-1300 talet då portugiserna återtog borgen och den stod fram till den stora jordbävningen 1 november 1755 och återuppbyggdes under 18 och 1900 talet.

Vi knatar på uppför den kullerstensbelagda branta vägen upp till katedralen som har en historia lika gammal som borgen, men det vi är ute efter är den servering som ligger intill, Café Inglés. Trots namnet har kaféet inga pastel de Nata så det blir bara varsin espresso, bica cheia.

Paret till höger bakom Senny har en hund som ligger i muttes (eller är de hasses) knä med huvudet på bordet på en kudde så att det inte blir hårt, snacka om djurvän!

Anna och Göran bor här och är våra vänner sedan 2017 när dom så frikostigt öppnade upp sitt hem och lät oss bo hos dom i en vecka (https://blogg.wetnet.se/portugal/vila-nova-1/). Anna är flitig på facebook vilket vi utnyttjar mycket för att hitta de goaste krogarna till de bästa priserna och fina promenadvägar fast numera gör dom äventyrsvandringar som vi inte ger oss på.

Och eftersom det är uteätardag idag letar vi i facebook upp det ställe Anna skrivit om i närheten av Silves och det heter A Quinta Garden Cafe. Så jag använder Google Maps och så ger vi oss iväg:

Längs till vänster är Silves och målet är mitt i bild där den röda linjen slutar. Den total längden vi kört är 1,2 mil men det tog oss över en timma. Orsaken är att Google Maps inte gör skillnad på en kostig och en asfalterad väg utan tog oss genaste vägen som slutade i att Senny vägrade åka med.

Så trots att vi var en kilometer ifrån målet, vi funderade ett tag på att lämna bilen och gå, så blev en en gigantisk cirkel runt men till slut kom vi fram. Jag får nog titta över inställningarna innan vi använder den igen.

Hursomhelst kom vi fram och det ett osannolikt ställe mitt ute i ingenting men här var många bilar och nästan inga lediga bord. Men vid ett av långborden sitter…. Anna och Göran med sina vänner. Vi överraskar och byter kramar och eftersom det inte finns plats vid deras bord får vi plats vid ett annat.

Vi beställer kyckling-pesto-lasagne med sallad och när den kommer in är vi båda jättehungriga och kastar oss över maten. Den hund som smugit sig fram och nu ligger bredvid vårt bord verkar vara hungrig också så vi kan inte äta upp allt utan delar med oss, snacka om djurvänner.

Solen har gått i moln och det har börjat blåsa upp, det är oväder på gång och till skillnad från Senny sitter jag med shorts och skjorta och fryser så när vi ätit blir det inget kaffe utan vi åker hem. Nu får GPS vila och jag kör på känsla och asfaltsvägar tillbaks hem.

Söndag den 22 oktober

Via SMS har jag blivit varnad av portugisiska myndigheter om att det kommer att bli höga vattennivåer och hårda vindar de närmaste 36 timmarna och när vi vaknar inser vi att det stämmer. Det blåser småspik och hällregnar. Men det är den 22 vilket för oss är en mycket viktig dag, det är idag som restaurang Cardosas öppnar igen klockan 12.

Så när klockan närmar sig ett så tar vi på oss ordentligt, för det har också blivit kallt, och ger oss av till bilen som är parkerad 50 meter från porten och vi är både iskalla och rejält våta när vi kliver in i bilen.

Det är stora sjöar på vägarna men det är glest med trafik vilket jag hoppas skall innebära att vi kan hitta en parkeringsplats nära vilket vi aldrig lyckats med. Och visst det är mängder och dom står parkerade precis överallt och hur som helst så jag hittar ett hål där mer än hälften av bilen inte står på gatan och så tar vi oss 50 meter nedför gatan och in.

Det är som vanligt kö med människor som skall ta med sig maten och vi får ett bord, det enda lediga, och beställer det vi längtat efter så länge; Chicken piri-piri, pommes och den underbara salladen.

Först ställs det fram bröd, smör och ost och en skål oliver, och efter att ha snaskat lite oliver kommer så salladen och efter några minuter den underbara maten.

Salladen med tomater och lök är fint dressad och kryddad med oregano. Kycklingen är tillagad perfekt, den är saftig, grillad knaprig och underbart piri-piri het. Vi njuter som småbarn på julafton.

Efter varsin espresso far vi hemåt med regnet piskande, med iskalla 14 grader utanför och 28 inne i bilen.

Hemma tittar vi på den nya Mission Impossible men tröttnar, Senny snabbare än jag, på en film utan handling med bara pangpang där bara hjältarna träffar och planlösa bil och motorcykeljakter. Dessutom så långt vi såg även med total avsaknad av humor. Ett filmtips: välj en annan film.

Snart vidtar vecka tre.

Visningar: 29