Portugal, Carvoeiro, Vila Nova, 2023, vecka 6

11 november lördag

Ytterligare en solig dag, riktigt varmt. Vi skall spela golf i eftermiddag på Silves så vi tar det lite lugnt hemma och äter lasagne, rester från härom veckan, gott nu också.

Senny tycker vi skall åka upp tidigt till golfbanan, vi kom ju ut tidigare än bokat sist när Diamantino fixade det, och så blir det vi åker upp flera timmar tidigare. Efter att ha betalat 90 euro för att spela twilightgolf lämnar jag biljetterna till startern, som inte är Diamantino, men väl den starter som för två år sedan berättade lite om sitt liv på sjön och sin brasilianska hustru. Han säger att han skall se om vi kan komma ut tidigare och då leta upp oss.

Vi sätter oss restaurangens uteplats vid artonde green och äter varsin glass. Den jag valt visar sig ha varit tinad och omfryst och jag får utan diskussion en ny glass. Startern kommer och säger att vi nu kan gå med Bernadette men vi får inte tala om att vi har twilightpris eftersom vi startar tidigare.

Bernadette är från Schweiz och presenterar sin man med det för mig nya namnet Urs. I mitt huvud dyker det upp en koppling till den fornnordiska gudasagan plus namnet Skuld men det är först efter rundan som jag söker på nätet och hittar att nja nästan rätt, inte Urs utan Urd. Och Skuld var rätt plus Verdandi som visserligen dykt upp i huvudet men som jag inte trodde på för det lät som en av musketörerna.

På fjärde hålet tar jag en alldeles för brant backe upp från tee och med hjälp av Bernadette, som jag nästan drog med ned, klara jag mig upp. Jag tror jag sög musten ur mig för nu blir jag snurrig i skallen och tappar orken helt. Kombinationen av värme, gassande sol och för lite vätska suger kraften ur mig och hade vi varit närmare klubbhuset hade jag brutit. Men när solen dalar blir det svalare och jag repar mig och vi kan spela tretton hål.

På väg hem stannar vi vid Auchan, ett varuhus med mat men även bra baskläder, jag har köpt mina kalsingar här de senaste 3-4 åren. Dom har även en lösgodishylla med skumgodis typ marshmallows, faktum är att lösgodishyllan mest innehåller mängder av olika kryddor och müsli med mera.

Här på Auchan har dom även en bensinstation där vi genom åren alltid handlat den billigaste bensin eller dieseln, så även nu.

De räkor vi skulle äta till kvällen fick åka direkt i soporna, dom luktade inget vidare, vi hade läst fel på bästföre. Det blev ost, bröd och päron istället.

12 november söndag

Strålande fin dag igen. Bestämmer att vi skall promenera och på väg vill Senny att vi handlar och åker hem med varorna innan prommisen. Idag skall det bli räkor som det inte blev igår.

Här säljs räkor från Sydamerika till priser som får våra svenska räkor att likna hummer, vi köper ett halvt kilo 50-70 räkor, det innebär 50-70 räkor per kilo alltså stora räkor. I Sverige var det länge sedan jag såg den här typen av storleksmärkning på räkor, men här finns dom ända upp till storlek 20/30 stora som små kräftor. Det är dessutom ett ekonomiskt köp för dom har väldigt tunna skal, vilket tyvärr gör dom svårskalade.

Men här säljs också underliga saker som den här flaskan vatten från Atlanten som säljs på Apolonia för 5,69 Euro per liter. Enligt etiketten skall man dricka max 2,5 dl per dag.

Promenaden förläggs nu till fiskmåsen, på portugisiska Gaivota, ett område närmare Ferragudo där vi i november 2018 tittade på att hyra hus (https://blogg.wetnet.se/portugal/2018-carvoeiro-casa-margarida/sista-veckan-2/). Området verkar nu ha förändrats, receptionen med restaurang är borta men området ligger väldigt vackert nära havet. Vi tar en promenad ner till havet och rundar fyren med den fantastiska utsikten in över Portimao på andra sidan floden Arade innan vi vänder hem igen för att laga mat.

När vi rundat fyren såg vi en hönsbur med en ensam ledsen tupp, när jag stannade och pratade med honom kom han närmre och så gjorde även två höns som låg gömda i en buske. Vi plockade lite gröna växter som vi gav dom innan vi gick vidare.

Hemma igen är det dags att tillaga räkorna. Huvud från ett halvt kilo räkor fick koka ihop med olja och smör tillsammans med hackad vitlök och schalottenlök. De kokta huvudena plockades upp och såsen pressades ut med en sil och tillbaka till kastrullen. När när det åter blivit hett åkte de skalade räkorna i. En avokadohalva och en bit bröd kompletterade dagens lunch som vi avnjöt på balkongen i solskenet.

Måndag den 13 november

Åter en strålande dag och ingen golf på agendan. Vi tar en förmiddagspromenad runt området ”ovanför” oss, ett område som vi promenerat mycket i då vi bodde i Tennis Park 2019 (https://blogg.wetnet.se/category/portugal/2019-carvoeiro-tennis-park/) och när vi Covid-året 2020 bodde i Vile a Pena (https://blogg.wetnet.se/category/portugal/2020-carvoeiro-vale-a-pena/) och 2021 när vi bodde här i Vila Nova (https://blogg.wetnet.se/category/portugal/2021-carvoeiro-vila-nova/) och även julen 2022 (https://blogg.wetnet.se/portugal/portugal-vila-nova-julen-2022-ankomsten/).

Hemma igen blir det lunch på det sista av den goda lasagnen och en lugn stund i soffan framför TVn med att återse den härliga franska serien Lupin. När eftermiddagen börjar ta slut säger vi att det är alldeles för fint att sitta inne så det blir en promenad till, nu ner till Carvoeiro och en glass. Vi slår dagsrekord med sammanlagt nio kilometers promenad.

Vi äter glassen den på stranden och njuter av att se solen dala ner i ett lugnt hav med bara enstaka stora dyningar. Vilken vacker avslutning på dagen.

Solen sjunker sakta ner i havet och slocknar.

Tisdagen den 14 november

Det är inte bara städdag utan även golfdag. När städerskan kommer vid elva bär vi ut våra golfbagar till bilen och far iväg på en shoppingtur, apelsindamen; 10 kg apelsiner (10 euro), Aldi; en spann Youghurt, 2 österrikiska mjukostar (att ta med hem), Intermarché grytbitar på fläsk och köttfärs till veckans middagar. Hem igen och lastar av maten och så bär det iväg till och igenom Portimao och till golfbanan Alto i Alvor.

Ni som läst min blogg under åren har konstaterat att Alto på intet sätt är en favoritbana, snarare tvärt om men dom har serverat den godaste fish ´n chips och den är vi nu på väg att äta som lunch och sedan avsluta med nio hål golf.

Inget i livet fungerar till hundra procent inte så idag heller. Vi betalar för golfen, den är 20 euro billigare här än de andra Pestanabanorna, och det är vi naturligtvis glada för, men…

Dom har inte längre fish ´n chips på menyn!!

Hade vi inte betalt för golfen hade jag sagt att vi drar men istället beställer vi Pasta Carbonara till Senny och ostburgare till mig. Senny är nöjd med sin rätt och min består av en gigantiskt tjock hamburgare, men som är saftig och med en halvcentimeter tjock äckligt gul ostskiva smält över, den serveras med pommes som faktiskt är goda trots att dom är kryddade med någon grön ört.

Golfrundan är en total besvikelse, banan är precis så tråkig som vi minns den, dock inte så lerig som den brukar vara och vi är mer än nöjda med nio hål och far istället hem och hyggar oss. Vi bestämmer att avboka de återstående två golfrundorna, det är inte värt över tusen kronor per runda.

Onsdag den 15 november

Vi har under några dagar hört ett ljud vi inte hört tidigare när vi rört oss på olika platser men idag kom ljudet utanför vårt hus och dessutom allt närmare. Jag lyckades filma, vet vi vad det är är ni i samma ålder som jag.

Det är en skärslipare. En man som bak på sin cykel monterat sliphjul så att han kan slipa knivar som fanns i Göteborg när jag växte upp. Vad dom på den tiden använde för att göra sig hörda minns jag inte men om dom använt panflöjt, som jag tror denne man blåser i, hade jag med all säkerhet kommit ihåg det, ett sånt härligt ljud (definitivt om man jämför med Hemglass´ jämmerlåt).

Fram på dagen vill Senny att vi nyttjar den fina dagen och vill bada på stranden inne i Portimao och det gör vi naturligtvis, ja alltså hon badar och jag kör.

För de av er som tycker om det som SVT kallar succén, Den stora älgvandringen, har jag gjort en egen film på ungefär samma tema, en lång film med egentligen ingen handling, början eller slut. Håll till godo.

Tyvärr fick Senny ryggskott när vi satte oss för att ta på skorna innan vi gick upp för alla trappstegen i klippan.

Idag blir det matlagning, en omgång köttfärssås till pastan och en stor gryta med grytbitar på fläsk. Nu har vi mat tills vi åker hem nästa vecka. Det blir två uteätningar en på LÓrange som ligger inom gångavstånd, en finkrog som har haft guide Michelin status, så här tror jag det blir gott att äta på lördag. På tisdag blir det Donato, den suveräna pizzeria i Lagoa.

Torsdag den 16 november

För flera år sedan, 2019, jagade jag en jacka som jag hittat i Portimao men som inte fanns i den butiken i min storlek men väl i deras butik i Albufeira. Butiken heter MO och idag for vi tillbaka till Albufeira, mest för att ha något att göra, men även för att om möjligt hitta något till Senny. Jag vet numera att man inte kan lita på sitt minne och vi körde rätt hela vägen men några kilometer förbi. Mitt minne sa att affärscentrumet skulle ligga på vänster sida och jag såg det aldrig för det låg på höger sida. Först när vi stannat och tagit hjälp av en GPS-app hittade vi rätt och när vi nu vänt så låg butiken där den skulle, på vänster sida. Vi hittade inget att köpa och heller inget att ta till kaffet så vi for hem igen.

Vi stannar på hemvägen vid Golf Shack, den golfbutik jag den 15 januari 2016 köpte två begagnade golfvagnar av för 40 euro, och skänker våra golfvagnar som vi fått av Thomas och Elisabeth hösten 2017 och som flyttat med oss till alla våra boende och ibland legat inhyrda hos Ciro i golfaffären här i Carvoeiro. Som tack får vi varsin markeringsknapp (en sak man lägger på green för att markera var bollen skall läggas tillbaka när man tar upp sin boll) med portugisiska färger och en orange golfkeps med reklam för Golf Shack.

Det är fortfarande varmt, på väg ner mot Carvoeiro och bageriet visar bilens termometer 23 grader.

fredagen den 17 november

Inget är ristat i sten, vi ändrar oss och bestämmer att äta lunch ute idag med en promenad bort till Mormors, den breda, tråkiga och ganska hårt trafikerade vägen är drygt 2 kilometer och den lugna in mellan villor och radhus är drygt 3. Men vi kommer iväg lite sent så det blir korta dit.

Mormors, som egentligen heter Cozinha Da Avo, är en mysig restaurang om det är gott väder, för man skall sitta ute på den till tre fjärdedelar inslutna gården. Vi har sedan Anna och Göran den 24 oktober 2017 introducerade oss till Mormors varit på besök minst en gång varje gång vi varit här. Det är fortfarande väldigt prisvärt, idag kostade en lunch 10 euro men jag valde en grillad Sea Bass som kostade 14 så vår lunch kostade 24. Då ingår bröd, smör, oliver, vald rätt, valfri dryck, efterrätt och kaffe.

Det som drog oss hit förutom priset var den underbara servitrisen Sonia, som gett restaurangen dess namn, mormor. Vid vårt förra besök fick vi av dottern som driver stället med sin man (kocken) veta att Sonia slutat och nu arbetar som städerska. Och idag var stället helt fullsatt, med kö när vi kom, och de fyra servitörerna sprang (som dom alltid gjort) som skållade råttor (dålig jämförelse) mellan borden så Sonias beslut verkar förnuftigt.