Portugal, Carvoeiro, Vila Nova, 2023, vecka 7

Lördag 18 november

Senny har fortfarande ont i ryggen och får idag massage, av mig, hon vill inte gå till massösen i Carvoeiro, men hon har trots detta varit uppe tidigt och gjort frukost och väcker mig strax före åtta.

Ikväll skall vi äta ute på L’Orange, premiär för oss. Jag vill köpa nya bälte till mina byxor i butiken Inside, där jag köpt flera bälte genom åren och dom har en butik inne i Portimao i köpcentrat Agua. Så vi tar bilen, vi skall ju ändå handla det sista vi behöver och det vi vill ta med hem.

Men väl framme går vi igenom varenda butik, och det är många, men vi kan inte hitta Inside-butiken. Och när vi kollar skylten på var de olika butikerna ligger finns det ingen Inside. När vi kontrollerar igen på internet står det visserligen att det skall finnas en butik i Portimao, men kan också konstatera att kedjan, som är spansk, på kartan över deras butiker verkar att ha lagt ner alla. En följd av den nya internethandeln månntro?

Vi hittar heller inget annat som vi vill köpa och nu är det matinköp som gäller så vi far till Ferragudo och Lidl, men konstaterar snabbt att det vi skall köpa inte finns här så ut igen och hem till våran Aldi. Och sedan runt huset till Apolonia för lite med rökt skinka och en liten bit fårost till, den ljuvliga

Men vi måste ju ha mina favoritäpple, Fuji, och dom är billigast på Intermarché och nu spelar det roll för nu skall jag ha med mig några kilo hem och dom goda kexen som det, tursamt nog, dröjde några veckor innan vi hittade.

Vi kom även ihåg att stanna vid restaurangen och boka bord.

Hemma fixar Senny ett glas nypressad juice och en ost och skinkmacka och sedan blir det tupplur.

Vi har bokat bordet till klockan sju och när vi kommer dit är vi de första gästerna.

Förrätten blir en lax och räktallrik som ser väldigt trevlig ut och även smakar bra.

Senny väljer Currykyckling med ris som är god, lagom stor och lagom starkt kryddad. På väg till restaurangen pratar vi om vad vi helst vill äta och jag säger att jag minns ett restaurangbesök i Göteborg på 70-80-talet då vi första gången åt gorgonzolaspäckad oxfilé, och som en tanke ser jag nu på menyn oxfilé med Roquefortost, jag hugger direkt.

Det visar sig tyvärr vara ett misstag för jag serveras en visserligen stor bit oxfilé, men den visar sig vara ljummen och mer rå än medium. Oxfilé har ju lite eller ingen smak och är helt beroende av extern smaksättning och idag är det alltså Roquefortsåsen som skall fixa det, men det är så lite på tallriken att jag måste beställa in en kanna sås. Den stekta potatisen jag beställt till är upphettad i mikro för den är brännhet och har ingen stekyta alls. Men snäll och dum som jag är så tuggar jag i mig maten utan att protestera och när vi promenerar hemåt igen är jag en erfarenhet rikare men 73 Euro fattigare. Kaffet tog vi hemma.

Söndag 19 november

Ytterligare en solig dag med knappt någon vind. Trots så härliga morgnar har vi bara ätit frukost på balkongen en eller två gånger. Orsaken är faktiskt att vi lagt om vanorna här nere och kommer i säng nästan varje kväll innan tio och Senny har frukosten klar vid åttasnåret och då känns det lite för kyligt att sitta ute. Dessutom vill Senny se nyheter och morgon-TV på SVT och vi har ingen TV på balkongen, varken här eller hemma.

Idag far vi tillbaka till Pestana Palm Gardens (https://blogg.wetnet.se/category/portugal/2016-carvoeiro-pestana-palm-gardens/) där vi 2016 började vår sejour här i Carvoeiro efter att ha bott drygt 9 mil österut i Cabanas 2015 (https://blogg.wetnet.se/category/portugal/2015-portugal/) där vi bodde suveränt men inte trivdes med byn.

Här på Palm Gardens lärde vi oss att gå de fantastiska märkta promenadvägarna som ringlar utefter havet hela vägen längs Algarves klippiga kust. Här lärde vi oss också att det är halva priset när man arrangerar resan själv när vi året efter i egen regi bokade in oss på Rocha Brava. Men priset man får betala är att sakna det ressällskap som ingår när man köper paketresor. Vi har dock träffat så många människor ändå, varav några blivit våra vänner för livet, och upplevt många trevliga stunder tillsammans.

Här innanför den vänstra dörren bakom den svarta bilen, bodde vi i två månader och lärde oss tycka om Carvoeiro, Portugal och portugiserna.

Senny vill att vi tar en promenad och det visar sig att hon utan någon större tvekan, leder mig ut på klippkanten runt området fram till att vi ser badstranden Centianes nedanför våra fötter. Så roligt att se Senny återfå glädjen i att promenera längs klipporna!

Idag var tanken att åter ta en promenad utefter stranden i Pera så vi sätter oss i bilen igen och kör de vindlande småvägarna bort mot Porches, vägar vi kört så många gånger genom åren. Längs vägen bestämmer vi att åka ner till restaurangen Vilarinho där vi var 2021 med hela kompisgänget från Cabanas plus Lennart och Margret Blomgren.

Det blev ingen promenad längs stranden i Pera istället far vi hem och äter resten av grytan.

Måndag 20 november

Jag läste av elmätaren idag och ser att vi gjort slut på 64 kW i november som vi använt till belysning, TV, dator, mobiler och paddor plus kaffebryggare och vattenkokare och kylen förstås och så har ugnen gått några gånger. Men vi har gjort slut på en hel del gas för vi har lagat mycket mat hemma och kokat ägg varje morgon, vi får väl se vad slutnotan landar på.

Idag är det ytterligare en solig och varm dag med drygt 22 grader och Senny vill så gärna bada igen men vågar inte för att hon är rädd är ryggskottet skall bli värre. Men vi far ändå tillbaka till stranden vi inte besökte när vi var på Gaivota häromdagen. Stranden ligger strax intill med en, såvitt jag förstått, bra fisk och skaldjurskrog som dock är stängd nu.

När vi närmar oss ser vi något vi aldrig sett tidigare, ett kryssningsfartyg ligger för ankar utanför Portimao och vi måste naturligtvis försöka få ett foto av det så vi far ner till fyren vid Gaivota igen.

Det visar sig vid lite efterforskning att ett norskt rederi har kryssningar som anlöper Portimao.

Så en kort förflyttning till Praia dos Caneiros som stranden heter för att, om inte bada, så i vart fall känna närheten till havet. Det mullrar mäktigt när de större dyningarna bryter mot stranden och Senny kan inte låta bli att åtminstone få ett fotbad.

Vi far ner till Carvoeiro för en sista glass vid stranden och far sedan hem och äter vår sista egna middag, en lasagne på de sista lasagneplattorna och lite änglahårsspagetti. Ostsåsen är kokt på en fransk gräddvariant och det hela blir gott och räcker även till en liten lunch imorgon, innan vi sista kvällen äter ute på vår favoritpizzeria Donato.

Och på onsdag morgon bär det av mot Lissabon via Paris hem till Lommabacken. Tack Portugal och Carvoeiro för denna gången, vi kommer inte tillbaka.

Visningar: 42