Vila Nova 1

Denna resa går tillbaka till Carvoeiro på Algarvekusten i Portugal för tredje gången fast nu för första gången på hösten istället för som tidigare år  till Florida. Lusten att åka till USA med sin nya trumpna president lockade definitivt inte och att boende där dessutom är fem gånger så dyrt och prisläget så högt att vi i fjol inte var ute och åt en enda gång gjorde valet enkelt. Åtminstone prova och se, vädret och golfen i Florida är två tunga faktorer som måste vara någorlunda jämbördiga. Men som sagt lusten att fara till USA är som bortblåst.

När vi i vintras bokade en månad på Vila Nova för tokbilliga 550 € för november månad ville jag att vi skulle komma ner lite tidigare och jag fick offert från Vila Nova på 400€ för en vecka i slutet av oktober. När Anna och Göran hörde priset sa dom att vi skulle bo hemma hos dom istället. Eftersom dom förutom att vara så vänliga dessutom är trevliga tackade vi med glädje ja.

 

Måndag den 23 oktober

Vår goda granne Mattias kör upp oss till Landvetter flygplats och vi lämnar in bagaget klockan tolv, drygt två timmar innan planet går. Allt fungerar bra, för bra faktiskt för vi har inte betalat för våra resväskor. När jag påpekar misstaget får vi biljetter att gå tvärs över hallen för att betala, där går det långsamt men plötsligt öppnas en lucka till och vi blir framvinkade. Där bredvid står flickan från incheckningen och jag tar fram mitt kreditkort för att betala de dryga 800 när det blir stopp. Inget händer och efter ett tag säger damen att vi skall följa med flickan från incheckningen, som nu kommit hit, ut i hallen. Där säger hon att dom har dataproblem och att vi slipper betala.

Att två öl och några jordnötter kostar dryga två hundra spelar nu ingen roll.

I Amsterdam gåt vi till den fantastiska whiskyaffären för att köpa god whisky och när Strathisla är slut visas vi till provningsdisken där vi serveras ett glas Bruichladdich, The Laddie Eight, en Islay-whisky som inte är rökig. Endast 8 år gammal är den otroligt njutbar, dessutom får vi två glas att njuta drycken i. Det är Bruichladdich som gör Octomore, en av världens mest rökiga whisky och enligt whiskyförsäljaren gör dom dessutom en gin som heter The Botanist och som skall ge Hendricks en match. Skall köpa den på hemvägen men nu blev Hendricks en gigantisk flaska på l, 75l.

 

Redan på planet från Göteborg hittar vi våra vänner Rolf och Lena som sitter två rader framför oss och dom flyger med samma plan till Lissabon två rader bakom. Väl framme fungerar bagageutlämningen så snabbt att vi knappt hinner med och det visar det sig att Rolf och jag bokat hyrbil av samma uthyrare.

Men nu fungerar det inte lika bra. Att med plastkortet betala för vägtulls-makapären går bra men att dra 1 845€ för säkerhetspanten fungerar inte. Vi försöker 5-6 gånger och står till slut framför faktum att inte ha någon hyrbil, Senny kan inte betala med sitt kort  eftersom panten måste dras från ett kort i mitt namn. Vi får till slut det föga attraktiva valet att slippa panten men det kostar drygt 8 000 kronor, som dom behåller! Eftersom det fungerar att betala det lilla beloppet fungerar ju kortet i utlandet, jag har alltså öppnat kortet för utland och för säkerhets skull öppnar jag även för internet men det hjälper ändå inte. Jag får släppa min plats, längst fram i kön och går undan för att ringa banken och kolla så att kortet inte blivit spärrat av alla försök. När jag småningom kommer fram visar det sig att frånsett den genomförda transaktionen syns ingen förfrågan om andra transaktioner och kortet är inte spärrat. Så felet ligger hos uthyraren och efter att ha  misslyckats ytterligare några gånger ber jag att dom provar med en annan kortläsare och där fungerar det.

Den tidigare allt mer  arrogante pojken blir nu skamset snäll och en timma försenade sitter vi i en fullutrustad Renault Megane GT på väg mot Algarve. Motorvägen blir några mil från Lissabon öde och jag kan nästan ensam på vägen öka farten över 150 och vara framme strax efter klockan tolv.

Vi har informerat Anna och Göran att vi blivit försenade som gått och lagt sig och  dom sover när vi kommer och lämnat nyckeln i dörren (av misstag) så vi kan gå in och väcka dom och blir hjärtligt mottagna.

 

24 oktober

Vi blir serverade frukost av våra morgontidiga värdar, sitter på balkongen och njuter, Rocha Brava där vi bodde i vintras ligger nästan tvärs över. Vi har sovit mycket gott i sköna sängar och njuter av solskenet och den blåa himlen när vi äter frukost.

 

Senny som, strax innan vi tvingades hem i vintras, klippte sig i Carvoeiro och blev så nöjd med resultatet att hon har väntat hemma med att klippa sig och behöver nu verkligen fixa håret. Så medan Senny klipper sig tar jag en glass, min favoritglass Stracciatella av glasstillverkaren Gelados & Compania nära stranden i Carvoeiro. När Senny kommer ut, jag har då även hunnit med en espresso i serveringen utanför frisören, är hon inte bara klippt utan även färgad, dock med en väldigt tantig frisyr som hon nu rufsat till själv.

Vi har bestämt träff med Anna och Göran för gemensam lunch på Mormors kök, Cozinha da Avo, och Göran har visat mig på en karta var den ligger. Och efter besöket på golfbanan tar vi det säkra före det osäkra och letar upp den. Det visar sig att min minnnesbild  av kartan är fel och det slutar med att min telefons GPS-app får guida oss.Jag har ännu inte riktigt förstått hur den GPS som sitter i bilen fungerar, men har dock ställt om så att bilen nu visar svenska istället för portugisiska.

Vi äter en trerätters med underbara grillade salta sardiner, Senny tar grillade revbensspjäll och rödvin och vi andra dricker deras goda vinho verde, alkoholsvaga 8 %, nästan bubbligt och mycket gott, ganska många glas blir det. Till efterrätt ett kokt äpple med kanelstång och god sås avslutat med espresso.

På eftermiddagen blir det bad . På stranden Vale Centianes på promenadavstånd från Anna och Görans hus.

Gigantiska vågor rullar in från Atlanten, jag och Göran, som är en lång och kraftig före detta elitidrottare, stannar såpass nära stranden att vågorna inte slår över oss men överraskas till slut och blir dränkta av sandiga vågor. Flickorna avstår klokt nog från bad. Det är 28 grader varmt och vattnet troligen 24.

 

På kvällen bjuds vi på tapas och vin och jag bjuder på min whisky som Göran, som inte är särskilt förtjust i whisky, blir upp över öronen förälskad i. Det blir en tidig kväll, i huvudsak därför att Anna och Göran är extrema morgonmänniskor som vaknar vid femtiden och hurtar ut för att bada, promenera eller klättra i berg för att vara hemma igen vid 8-tiden och äta frukost. Under den vecka vi bodde hos dom hann Senny och jag byta vanor så att vi kröp till sängs vid niotiden och följaktligen vaknade i ottan, dock har våra värdar en annan otta än oss och har redan badat och läst morgonnyheterna innan vi steg upp.

 

25 oktober

Frukost bestående av smörgås med underbar vällagrad grevéost från Nilssons ost och te i Kungsbacka, turkisk yoghurt med granatäpplekärnor, müsli, nypressad apelsin och grönt the med limesmak till mig och Anna samt kaffe till Senny och Göran, avnjuten på balkongen i solsken med en färgkaskad på buskarna nedanför oss Bougainvillea och andra sorter. Detta är livskvalitet!

Vi har bestämt lunchträff på restaurang Lamim inne bland Lagoas trånga gator. Senny och jag kör in tidigt och tar en promenad för vi har ju kört igenom staden massor av gånger men aldrig stannat och sett oss omkring.

Vi kommer lagom i tid till restaurangen där jag och Göran äter grillade sardiner med underbart goda kokta potatisar serverade med olivolja och vitlök, Senny avnjuter åter ett piano, dvs revbensspjäll. Sedan åker vi hem och tar det lugnt, alla utom jag går till poolen och badar både i vattnet och solen medan jag försöker koppla upp min dator för att skriva lite i min blogg. Jag har med min lilla dator med mus och stort tangentbord men det visar sig att musen gått sönder så irriterad får jag packa jag ihop allt igen och istället ta en middagslur.

På kvällen jagar Anna och jag med varsin kamera och spanar efter Blåskata som Anna berättar kommer i flockar på kvällarna och sätter sig i träden nedanför för att äta oliver och till slut kommer en flock men sätter sig långt bort. Vi får lite foto av dom och några andra fåglar plus den uppochnedvända granen med sina upprättstående grenar och kottar.

Torsdag 26 oktober

Idag får Senny och jag delta i våra värdars torsdagsgolf på Gramacho.

Spelform beslutas på plats och idag blir det Scramble, ett lagspel där alla får slå och sedan väljer man en av lagets bollar och därifrån slår sedan alla varsitt slag och så vidare hål för hål, idag med en variant där man måste välja minst 4 utslag från varje spelare, på 18 har jag bara 3 så där måste jag lyckas.

Jag lyckas! Med att träffa så illa att bollen far iväg nästan rakt ned åt vänster, träffa ett träd och ramla ner i vattnet.

Illa men det var ändå det minst illa för jag har under rundan fått allt mer ont i högerfoten och har till slut så ont att jag knappt kan gå. Som tur är är tävlingen endast på skoj.

Vi äter lunch på A Tasquinha och sedan skiljs vi och jag haltar in till massösen bredvid golfaffären på huvudgatan in till Carvoeiro. En skön massage på min onda fot får mig att somna men hjälper inte mot smärtorna, så nästa dag den…

27 oktober

Får Senny ensam följa med Anna och Göran till deras fredagsgolf och jag går till en läkare, som Anna vaskat fram via en bekant som är reseledare, för att få hjälp med foten. En privatpraktik och jag är första patienten klockan nio, en rask undersökning och jag får en remiss i handen till Lagoa Centro inne i Lagoa för att röntga foten. Redan klockan tio är jag tillbaka hos läkaren med fyra röntgenplåtar, som han redan fått översänt och studerat. Han visar att jag två utväxter på hälbenet, en bakåt och en framåt och orsaken till att jag har så ont är att senan, plantarfascian,  som sitter fast under hälen vid den främre utväxten och löper i fotvalvet fram till tårna blivit inflammerad på grund av överansträngning.

Överansträngningen i sig beror på att Senny och jag promenerat och golfat extremt lite under sommarhalvåret på grund av Sennys benbrott i mars. Vi har dock senaste månaden tagit en del promenader och under sista tiden känt av hälen men torsdagens 13 kilometers blev tydligen alldeles för mycket.

Jag får en injektion med kortison som skall dämpa smärtan i tre veckor och ett recept på Voltarentabletter och dito salva  som skall hjälpa till att dämpa inflammationen och.samt någon naturmedicin som skall bidra samt dränera vätska. Redan på eftermiddag är jag näst intill smärtfri.

Glad åker jag till Pinta och tar en öl i klubbhuset och väntar in Senny, Anna och Göran och tillsammans far vi sedan till mormors kök dit även fler från fredagsgolfen möter upp bland annat Bosse och Peter. Det blir flera karaffer Vinho Verde och hög stämning inte minst på grund av Bosse och Peter. Lunchen avslutas med att Anna bjuder hem närvarande till vin på takterrassen och det blir en livad och ganska blöt kväll

och när gästerna gått avslutar Göran och jag med ett glas härlig whisky.

28 oktober

Det är lite tungt idag, så efter frukost bestämmer Senny och jag att gå och bada men jag har så pass ont i foten att vi väljer bilen in till stranden i Carvoeiro som är ganska öde när vi kommer dit. Det rullar in lagom stora vågor så att man får hjälp att doppa sig men temperaturen är skön, vattnet rent och det finns inga maneter eller annat som vi behöver oroa oss för.

 

Efter baden sitter vi på stranden och njuter och ser på när barnen leker bland vågorna.

Efter ett tag ger sig de båtar ut som besöker grottorna längs klippstränderna och jag dröjer kvar för att se den spektakulära landningen, vi var med om i fjol i Benagil, när båtarna med full fart kör upp på stranden. Men av någon anledning backar dom intill stranden och byter passagerare, troligen på grund av alla människor i vattnet och på stranden.

Lunchen intas på Pontan, dvs Ponte de Encontro, den restaurang vi åt så ofta besökte med Göran och Anna i vintras och ett annat par samt Peter och Bosse delar ett långbord. Senny och jag äter varsitt piano, ett gigantiskt grillat revben som varken jag eller Senny orkade äta upp, gott men kunde varit mer kryddat och med lite mer grillsås. en tallrik grönsakssoppa till förrätt och sallad till Senny, och den underbara mangomoussen till efterrätt och en espresso och ett glas portvin på toppen. Gott och dessutom billigt.

29 oktober

Vi bestämmer att åka och hälsa på Christina och Nils-Göran som köpte lägenhet i Algoz i vintras. Men först åker vi till Guia och Algarve Shopping för att köpa några golfskjortor i bomull. Jag hittar härligt mjuka från Dunlop i SportsDirect två stycken för 20€ och dessutom ett par shorts for 7€.

Hemma hos Christina och Nils-Göran blir det ett kärt återseende, vi har inte träffats någon gång hemma i Sverige under hela sommaren. Dom har ännu inte hunnit med så mycket i den nya lägenheten eftersom dom for hem till Sverige strax efter dom flyttat in och kom tillbaka bara några veckor sedan, men det är en härlig lägenhet.

Vi äter lunch tillsammans

i Algoz, på restaurang Retiro dos Cacadores, jägarnas reträtt, där jag provar på något för mig helt nytt; Lulas recheadas

vilket är fylld bläckfisk. En liten bläckfisk fylld med hackade bläckfiskarmar, kryddig korv, tomat och kryddor serverat med kokt ris och det var mycket gott. Varsin skiva färsk ananas, 2 karaffer vin och en tomatsallad kostar 32,5€ för fyra.

Efteråt åker vi tillbaka till deras lägenhet och pratar över ett glas vin.

30 oktober

Läkaren jag besökte tipsade om att ha ett mjukt inlägg i skon för att dämpa mot hälen och svenskättade Jenny på apoteket i Apolonia tipsade om en ortopedisk affär inne i Portimao.

Men först stannar vi till i Carvoeiro hos Elite Rentals dit Anna och Göran tipsat oss om att få offert på boende till vintern. På gatan utanför växer ett träd som har underliga bruna frukter som öppnat sig och fula ärtliknande kärnor i. Någon som vet vad det är för träd?

Elit lovade sända offerter och vi for in till Portimao och köpte ett inlägg för att dämpa mot hälen. Därefter bestämde vi oss för att bada på den stora stranden i Portimao och äta lunch vid någon av restaurangerna längs stranden, men på väg dit ändrade vi oss när jag kom ihåg den goda äta Fish and chips jag åt i vintras på golfklubben Alto.

 

Sedan for vi hem och jag släppte av Senny vid Vale Centianes som gick för att bada

och jag for hem och tyckte synd om mig och sov middag.

På kvällen åker jag med Göran och en av Ralfarna in till Portimao för att vara med om en fotbollsmatch som började klockan åtta. Det var en rolig upplevelse, jag har inte varit på fotboll sedan IFK Göteborgs glansdagar i slutet på sjuttiotalet. Det var en underhållande match som slutade 5-2 till hemmalaget Portimonense och inte minst intensiteten i reaktioner och utrop av åskådarna, vars medelålder var hög, åtminstone dom runt oss. Shorts och en liten tröja räckte för att hålla sig varm.

Senny och Anna satt hemma och tittade på Vår tid är nu och Första daten på svensk TV.

31 oktober

Vi har bokat tid på Silves för en golfrunda. Silves är nu en byggarbetsplats där mängder av hus byggs runt hålen närmast klubbhuset. Vi delar en varm smörgås och tar varsin öl innan vi slår. Jag vågar inte gå en runda på min ömma fot utan hyr golfbil. Vi spelar en trevlig golfrunda med ett svenskt par, Eva och Ulf från Västerås

men den tar alldeles för lång tid, fem timmar, mest beroende på stockning vid par-3 hålen.

Vi har inte ätit någon lunch så trots att klockan är halvsex stannar vi i Carvoeiro och äter en kebab innan vi far hem.

 

På kvällen bjuds vi på stora härliga räkor och Alvarinho, ett Vinho Verde som var mycket gott. Göran och jag firar sista kvällen hos dom med att ett glas av The Laddie Eight.

Tack snälla Göran och Anna för att ni så generöst öppnar ert hus för oss och för en mycket trevlig tid tillsammans!

Visningar: 17