Portugal, 2023, Carvoeiro, Vila Nova, vecka 3

Måndag 23 oktober

Det är vått ute, gårdagens syndaflod har visserligen runnit undan men det är pölar här och där fortfarande. Syftet med dagen är att snygga till Senny, låter lite drastiskt men jag har klippt hennes hår sedan Covidtiden och innan vi åkte kom vi överens om att hon skulle gå till den frissa hon klippt sig hos här tidigare.

Visserligen är himlen fortfarande dramatisk men det mesta är dock blå himmel så vi bestämmer oss för att gå, jo precis som tidigare är det mycket jobbiga backar men övning ger färdighet. Dessutom har jag under en längre tid haft mycket ont i mitt högra knä och inte kunnat promenera, eller spela golf, utan att få värk efteråt, jag har till och med en remiss för att byta ut höger knä. Men här fungerar det att gå, vi har inte spelat någon golf än, men vi har gått sammanlagt 3 mil sedan vi kom hit för två veckor sedan. Så det kanske inte behöver bytas ut något knä, vi får väl se.

Så vi ger oss iväg men för säkerhets skull tar vi jackor i en ryggsäck.

När man kommer ner till byn går vi förbi ett skrädderi och dörren står på glänt, min dragkedja i gylphen på shortsen öppnar sig fast den är stängd. Och för den modesta summan av 6 euro är hon villig att byta den, men leveranstiden är 2 veckor vilket inte är något problem.

Problem däremot är det att få tag i Lactato de Magnésio, apotekarn i byn säger att det inte finns i Portugal. Vid min senaste provtagning konstaterades att jag har på tok för lågt magnesiumvärde och äter därför två tabletter av en sort som både ger viss magsmärta men även diaré vilket varianten som alltså inte finns i Portugal inte skall göra. Så jag får väl skita i det tills jag kommer hem.

Vi går upp till frisörskan och Senny får en tid klockan sex i kväll så vänder tillbaka mot stranden och passar på att köpa glass, igen. Vi går ut på stranden för igår kväll körde vi ner till havet för att se vågorna, det blåste ju jättemycket, men det var nästan inga vågor alls för det var frånlandsvind, alltså från land och ut i havet. Men idag, trots att det inte blåser, rullar det in rejäla vågor.

Det är många barn i vattenbrynet men som tur är inga ute i dom kraftiga vågorna, så när glassarna är uppätna vänder vi hemåt igen, denna gången via trapporna mellan husen.

Idag är det hemmamat och vi köpte häromdagen två Abanico köttbitar från den världsberömda spanska svarta grisen Iberico, ett halvkilo för 11 euro. Abanico är en köttdetalj som är centimetertjock och med mängder av insprängt fett vilket gör den både mör och god.

Klockan sex är vi tillbaka i byn och Senny klipper sig och jag tar en kaffe och en pytteliten Pastel de Nata medans jag väntar, Senny blev fin i håret.

Tisdag den 24 oktober

En lugn dag och med bara en lunchpromenad ned till Boavista, en restaurang en kilometer från oss. Det är en behaglig promenad om man väljer den något längre utan störande trafik genom villakvarteret än den trafikerade vägen.

Dagen rätt är kyckling och den är bra om än väldigt långt från den gudomliga Cardosas. Lunchen kostar 12 euro per person inklusive efterrätt och espresso.

Vi åker upp till Pestana för att få ett pris på att spela golf i november men vi vill inte spela varje dag och dessutom troligen inte 18 håls rundor heller och då är det pris vi får för högt. Vi rekommenderas att spela på ”twilight”-tider vilket är tider som är så sent att man inte hinner spela 18 hål, vilket är just det vi vill. En runda kostar oss då 80 euro men vi kan dessutom välja andra banor än Pestana för twilight finns nog hos dom alla.

Onsdag 25 oktober

Dags för ett bad och vi far in till Portimao och stranden nedanför de stora hotellen utefter klipporna.

Det är sjuttio branta trappsteg från gatan ned till stranden

Det är nog ett hundratal människor på stranden men väldigt få i vattnet, vi promenerar utan skor och låter vattnet skölja benen och jag inser att att badkrukan vinner lätt idag.

Det är långgrunt med härliga rullande vågor men utan det otäcka baksuget när vågorna på väg in rullar över de på väg ut.

Senny tar två dopp innan vi ger oss i kast med den branta trappan igen.

Torsdag 26 oktober

Som jag skrev häromdagen måste vi ju inte spela Twilight på Pestana och eftersom vi idag skall äta lunch på berget Monchique passar vi på att ta en avstickare in till golfbanorna Morgado/Alamos som ligger vid foten av berget. 2017 spelade vi Alamos för 85 EUR inklusive golfbil, idag är priset 250 EUR men tyvärr ser området fortfarande ut som en krigszon och trots att en Twilight-tid ”bara” kostar 35 EUR är varken Senny eller jag intresserade.

Tanten i kurvan

Om någon av mina läsare följt bloggen sedan starten har ni från tid till annan sett namnet ”Tanten i kurvan”. Det är en restaurang som ligger på väg upp mot toppen av Monchique och, som namnet hintar om, ligger i en kurva. Första gången vi hörde talas om stället var från Christina och Nils-Göran som vi träffade 2016 för första gången (https://blogg.wetnet.se/portugal/vecka-6/). Sedan dess har vi nog varje gång tagit en tur upp på Monchique, stannat vid Tanten-i-kurvan och alltid funnit det stängt.

Så när vi häromdagen bestämde att äta utelunchen hos Tanten-i-kurvan kontrollerade jag öppettiderna på internet och såg att det är öppet från och med onsdag. På väg upp frågade Senny i bilen mig om vad oddsen var att det skulle vara öppet och med tanke på alla gånger vi försökt var nog oddsen låga.

Det visade sig vara fel för oddsen var noll, det är stängt även nu!

Men det är ändå värt att ta sig hit för den härliga utsikten ned mot havet så vi stannar till vid en utsiktspunkt och tar några foto.

På väg upp passerade vi strax innan den stängda tanten en servering med många bilar utanför, det har alltid varit en bra signal, fast helst skall det vara hantverksbilar, så vi stannar här och äter, ja gissa, kyckling. Fast denna gången serveras två hela ben och baserat på storleken har dom inte suttit på kyckling utan hönor.

Priset för lunch brukar ju innefatta allt men här kostar maten plus vattnet och kaffet så räkningen stannar strax över 31 EUR. Helt OK pris men hos Mormor hade det kostat mindre och då hade det ingått en dessert.

Senny, som varit lite krasslig i magen sedan i går eftermiddag, äter nu med god aptit och säger att det är gott för att det är så bra kryddat med vitlök och lagerblad. Jag som ju är en grillman är inte lika imponerad men äter ändå upp den gigantiska portionen. Det serveras en sallad på tallriken och den är bra kryddad och saltad.

När det börjar mörkna tar vi en promenad ”huset runt”, hemma på Lommabacken är det ungefär 3 km och jag ser att om vi går runt i villaområdet bakom våra hus kan vi få en runda på ungefär samma. Här gäller det att välja gator som inte slutar i att man måste gå tillbaka och appen Sports Tracker har en kartbild som gör det enklare att välja rätt. När vi kom hem hade det blivit 3,7 km men då hade vi stått och pratat med en hundägare, som visade sig vara svensk, i tio minuter. Vår huset runt hemma är ganska backig men denna var minst ett nummer värre.

Fredag den 27 oktober

Jag satt igår kväll och funderade på vår hyrbil och den försäkring jag av misstag tecknade. Jag räknade ut att vi har haft hyrbil här i Portugal sammanlagt cirka 560 dagar och om jag räknar med att försäkringen skulle kostat samma som för de 11 dygn vi nu betalade, 97 kronor per dygn så blir det cirka 54 000 kronor.

Under dessa år har jag, alldeles själv dessutom, skadat bilen så att jag fått betala 5 000 kronor i ersättning (https://blogg.wetnet.se/portugal/2015-portugal/vecka-4-2/) vilket skulle innebära att vi, än så länge, ligger cirka 49 000 plus. Det är tur att jag inte är vidskeplig för nu har jag nog stuckit huvudet i snaran.

Vi stannar till hos apelsintanten och köper 5 kilo apelsiner, 2 gigantiska plommon (ännu inte riktigt mogna), 2 fina päron och en abacaxi (ananas) på 1,2 kilo vilket kostar 9,5 euro, vad hade det kostat på Ica hemma? Ica Maxi Kungsbacka ta idag 31,95 kg för de billigaste apelsinerna, 50 kr/kilot för plommon, 26,95 för de billigaste päronen och en ananas på 1,2 kg kostar 35 kronor, det är mer än dubbelt så dyrt.

Vårt svallag (dom som bor i dörren mittemot vår) har burit ut saker till bilen i flera vändor och när jag går ut på balkongen och börjar prata med damen visar det sig att dom bor i en villa bakom vårt radhus men äger även lägenheten intill oss. Hon berättar att det är 40 år sedan dom köpte lägenheten när området byggdes och då var det landsbygd med får och fåraherde här, nja huset mittemot oss fanns.

Hon berättar att dom om en månad skall åka till Porto och åka Duorofloden upp, precis som min kompis Lars-Göran och hans fru Anneli precis har gjort. Dom skall åka tåg, första klass minsann, till Porto och det kostar bara 70 euro (pensionärspris). Kanske vi tar en tur någonstans vi också innan vi far hem?

Idag tog vi en tur till havet igen, denna gången österut. När vi startade hade jag tänkt att vi skulle åka till Albufeira, där Christina och Nils-Göran hyrde en övergångslägenhet 2016, men på vägen vill Senny att vi åker till Benagil. Det är därifrån båtarna utgår som går in och ut ur grottorna i klippväggarna, det är en hiskeligt äventyrlig båttur som varmt rekommenderas och inte minst angöringen efteråt. Idag kunde vi se hur dom kommer in med en rasande fart rätt upp på stranden.

Men stranden tilltalar inte Senny, jag förstår för det blir snabbt djupt och det är mycket sand i vågorna, så vi åker till nästa strand dit vi gick när vi bodde i Casa del Horta (https://blogg.wetnet.se/portugal/casa-del-horta-vecka-2/). Hitta dit är inget problem men att hitta en parkering är omöjligt, fast precis innan parkeringen är en grusplan där det finns en ledig plats.

Jag borde anat problem när jag redan första tjugo meterna möter tre bilar på den trånga vägen. När jag kommer till den väg som leder in till grusplanen är det två mycket djupa hålor som bilen skall klara och jag gör som de två bilarna jag nu har framför mig, jag kör förbi. Den smala vägen blir nu omöjlig att möta en annan bil på vilket dock inte hindrar att det lik förbaskat kommer bilar mot oss. Det gäller att köra så långt ut som möjligt, utan att kan av ner i diket och hoppas att de du möter är skickliga offroad-förare. Efter ett tag blir vägen något bättre och vi kommer fram till ett hus där det står en lastbil. Alltså måste det finnas en väg som den kommit in på.

Jag tar fram en karta på telefon och se att framåt finns det inget och bestämmer vilken väg vi skall ta och lämnar telefon till Senny att se till att och väljer rätt väg. Det visar sig att den rätta vägen är den vi kom in på så nu blir det spännande igen. Frånsett att bilen blivit smutsig, det var lerigt här och var, så kommer vi ut helskinnade, och utan repor eller bucklor på bilen. Det blir inget bad.

Vi tar vägen hem via Casa del Horta ner till Carvoeiro och en glass.

Men hemma blir det ett bad i poolen, för Senny.

Lördag den 28 oktober

Vi har nu bokat vår första golfrunda, på tisdag i nästa vecka, så idag åker vi till träningsanläggningen för att även slå lite fullängdsslag. På vägen stannar vi till på receptionen på golfbanan och kollar hur det fungerar nu när vi inte betalat för medlemskap och bokar starttiderna själva på internet. Enligt de bekräftelsemail jag fått skall vi betala i förskott vilket visar sig vara fel på båda punkter, jag är fortfarande registrerad som medlem och vi behöver inte betala i förskott.

Vi börjar med att putta, eller snarare en puttävling som jag vinner med 5 mot 3.

Sedan köper vi en spann med övningsbollar och ställer oss att slå långa slag. Det fungerar bättre än väntat.

Vi har bokat bord på ”vår” restaurang Vila Nova dels för att dom har god mat men även för att dom stänger i november som ju inträffar nästa vecka. Vi börjar med en en fräsch räkcocktail med fina, fasta och osvenska räkor. Senny väljer grönpepparstek och jag piggvar, mycket gott med kanske för lite potatis och grönt.

En trevlig middag där det till slut är fullsatt vid alla bord inne och ute, ljudnivån som ökar i nivån med att nivån sjunker i vinglasen är hög men ändå lägre än Boavista. En värdig punkt på vecka tre.

Visningar: 47