Pestana Palm Gardens, Vecka 6

Vi har starttid klockan 8 och väckarklockorna ringer kvart över sex, det är mörkt men gryningen är på gång. Jag är trött och det blåser 12 sekundmeter, visserligen från en klarblå himmel men det är bara 10 grader varmt. Det värmer lite att höra att min kompis Kjell skriver att det är -12 i Kungälv, då är det ju trots allt över tjugo grader varmare.

På golfbanan Gramacho är det jättekul, Senny vinner tävlingen på 73 slag och får vin, ost, skinka, choklad och en golfhandduk, jag är så stolt.

Se Eastons bilder och texter från tävlingen på http://blogg.eastongolf.se/?p=65494

Jag har dock en av mina minst roliga golfrundor överhuvudtaget och träffar inte ett enda slag med någon klubba, jag får 100 slag. Vi får i slutet av rundan en regnskur och de 12 sekundmeterna hamrar de stora dropparna rätt igenom kläder och utrustning på några minuter.

Hemma igen vid halv två och jag somnar som en stock med en kropp alldeles mörbultad av dåliga golfslag.

I morgon blir det ingen golf!

Återigen klarblå himmel när jag slår upp mina, om inte klarblå så i alla fall gråblå. Dessutom har vinden mojnat och vi bestämmer oss för att göra ett återbesök uppe i Monchiquebergen och bada i de varma baden vilket skulle kännas skönt i min sargade kropp. Men sist vi var uppe var det stängt så vi ber reception ringa och kolla och vi får klartecken.

Vi börjar med att köra ända upp till toppen Foia på 902 meter över havet.

Bilvägen tar oss ända till toppen och utsikten är magnifik både på vägen upp

och på toppen.

Vi stannar på flera ställen för att ta kort och nära toppen rinner en naturlig källa ut ett rör i berget och där står flera bilar och fyller mängder av femliters dunkar. Vi tömmer och fyller vår 25 cl flaska, vattnet smakar ingenting vilket får mig att tro att det är regnvatten.

Tillbaka i Caldas de Monchique, grundat av romarna, går vi in i

tapas baren som ligger i källaren av ett stenhus byggt i slutet av 1600-talet. Från det soldränkta lilla torget in i mörkret i källarvalven blir man nästan blind. Vi beställer korven som låg och brann när vi var här sist, Chorizo assada de Monchique, oliver, bröd, ost, bröd med inbakade korvbitar, sallad med bacalhau (torkad norsk torsk) och två gigantiska glas vin. En underbar måltid i en fantastisk miljö. Korven borde ha vänts men smakade trots en sönderbränd undersida gott.

Mätta går vi till vårt spa som visar sig vara så gömt att det krävdes en karta och modet att köra ”fel” för att hitta det. Modernt med sten och glas och STÄNGT!

Jo spa är öppet men bassängen med det varma vattnet är under ombyggnad, F-n!

Vi åker hem och stannar på vägen ned för berget vid en gammal man som säljer apelsiner. Vi köper 3 kg, med gott mått, för 2 euro och får ytterligare 3 apelsiner för att jag pratar lite ”portugisiska” med honom. Vi köper marinerade revben och tänder vår elektriska grill i trädgården och häller upp varsin gin/tonic, och även till Sten och Gerd.

Gårdagen är glömd.

Vi tar det lugnt på förmiddagen och bestämmer att äta lunch på golfbanan, Gramacho, innan vi går ut på vår golfrunda 12:27. När vi kommer fram visar det sig att alla tider är framskjutna på grund av frost på morgonen, och vi märkte inget av det.

Vi delar en club sandwich och varsin stor öl och tar det lugnt i solskenet (blå himmel igen) och får starta ungefär 20 minuter senare.

Golf är en förunderligt spel, ena dagen kan man inte slå ett enda slag nästa fungerar allting. Med andra ord så hade vi en skön runda tillsammans med Dieter och Maxi(miliani) ett tyskt par från München som bor hela vintern i Portimao. Dieter skulle nästa vecka fylla 80 och åka hem till festen och blev förskräckt när jag i förväg gratulerade, för det är ”bad luck”.

Jag måste ta med min kamera nästa gång vi är här för här finns en falk, eller falkar, som man kommer riktigt nära. Dessutom mycket annan fågel som kan fotograferas plus banan i sig själv som är mycket vacker.

Mycket god middag på veckans rester.

Vaknar sent efter att ha sovit i nästan tolv timmar. Det är igenmulet och känns bitande kallt fast det är 13 grader. Vi tar det lugnt och far hemifrån vid tolvtiden ned till byn och bageriet och den intilliggande golfbutiken. Senny behöver byta sina ”softspikes”, ersättningen till de metallspikar vi förr hade på undersidan golfskorna, och jag behöver ett plastlås som jag dragit sönder på min golfvagn. De byter skruvarna i Sennys skor, två av dom är så nedslitna att de måste borras ur för 8 euro och vi betalar 10, han tog ju bara betalt för ”spikarna” inte för mitt lås eller sitt arbete.

Sedan ger vi oss ut på jakt. Jag har läst att vildsparrisen börjar titta upp i mitten av februari och skulle så gärna vilja hitta den. Vi börjar med att gå ut öster om fyren men hittar inget. När vi häromsistens tog raka vägen hem från kinavaruhuset istället för genom Carvoeiro var det glest med hus utefter vägen och lite öppnare landskap än skogen vid fyren. Men inte heller här hittar vi någon sparris.

Det känns lite ruggigt så vi ger oss och åker hem till värmen i huset och tittar på TV och tar det lugnt.

Stekt fläsk och potatis/morotsmos med grönsaker till lunch/middag.

Tidig start på Silves, idag tävlar vi parvis i Greensome vilket innebär att båda deltagarna slår ut varsin boll på varje hål och bestämmer därefter vilken boll de vill spela vidare på. 8 grader kallt på morgonen och blåsigt gör att vi tar på lite extra men efter någon timma åker ytterplagget av. Senny och jag tävlar i ett lag och spelar tillsammans med Bertil och Siv, båda flickorna spelar väldigt bra.

Senny och jag slår de andra 8 paren och vinner på 71,5 slag och jag spelar äntligen bra och kompletterar Senny bra.

Vinsten blir två små keramikskålar, oliver, fikonmarmelad, kaffekarameller, en flaska vin och en olivolja, kex, ostbricka, golfbollar, mandlar och en skopåse!

På vägen hem stannar vi i byn och går in och köper två skålar till och ett större fat och sätter oss sedan i solskenet på torget och äter varsin glass.

TV, middag på köttfärssås och smal spagetti (änglahår), tidigt i säng, skönt.

Marknad i Silves, ingen sådan där skräpmarknad utan lokala bönder med sina grönsaker och frukter. Jag hoppas att någon kan ha hittat och säljer vildsparris men så är det inte.

Vi parkerar vid infarten till stan och promenerar över den gamla bron Ponte de Silves byggd på 1400-talet. Silves är ingen turiststad, här finns inga spår av tillrättalagda serveringar eller hotell så det känns som att komma till det äkta Portugal och marknaden gör inte stämningen sämre.

Jag hittar som sagt inga vildsparris och vill inte ha de importerade vi har hemma men vi köper apelsiner för att pressa till juice (sumo). Vi tycker ju att det är billigt utefter vägarna men här kostar ett kilo 40 cent, 3 kronor och 75 öre.

Att Silves inte är en turiststad märktes när vi ville ta en bit mat, de matställe som är utomhus och som ligger i solen har byggt för med plast och tak som skydd för solen, det är ju bara vi turister vill ju sitta i solen.

Så vi far till Portimao för att byta en av de skjortor jag köpt där märklappen inuti har sytts i så att tyget på utsidan korvat sig. Här finns spöke eller vättar för när vi kommer fram är kvittot jag tog med borta så det slutar med att jag köper en likadan till eftersom dom bara hade en till i min storlek (XL) och när vi kom hem sprättade Senny bort lappen och korven försvann, så nu har jag två.

En underbar lunch på en servering med utsikt över havet hemma i Carvoeiro  och sedan hem, Senny till Poolen och solstolarna och jag till skuggan och datorn.

I kväll skall vi äta på hotellets restaurang Pimenta Preta (svartpeppar) tillsammans med de andra Eastongästerna.

Trevlig men högljudd kväll, 5-rätters med vin kostar 30 euro per person och Senny får pris som veckans golfare, 300 euro rabatt på nästa Eastonresa.

När vi spelat Gramacho har jag varje gång sett falkar flyga eller sitta i de låga träden runt banan och eftersom vi är golflediga åker vi dit med kamera istället för klubbor. Vi ser ett par som flyger runt och har roligt i den hårda vinden men kommer inte så nära att jag kan fotografera.

Vi stannar vid vår kebaberia i byn och bestämmer oss för att äta på plats. Nästan samtidigt kommer ett annat par som vi hör är svenska och vi sätter oss vid ett bord tillsammans. Det visar sig vara ett konstnärspar som bor här på vintrarna sedan många år och det slutar med att vi åker med dom hem till sitt hus i Benagil som dom byggt för många år sedan.

Vi spenderar tre fyra trivsamma timmar hemma hos dom och får höra om hur dom träffades, Nils Görans musikliv som yrkesmusiker och lite om deras konst. Christina och Nils Göran bor på sommaren i Bredared utanför Borås, vilket ligger på väg till Ebbes torp dit vi far flera gånger om året, så vi kommer säkert att hälsa på dom hemma i Sverige.

Vi bestämde att träffas på onsdag igen och äta lunch tillsammans.

I morgon kommer våra kompisar från Landvetter (och Malmön) till Portugal.

Ronny