Portugal, Carvoeiro, Vila Nova, 2023, vecka 4

Söndag den 29 oktober

idag skall vi försöka att köpa billiga golfbollar av de säljare som brukar stå vid de två passagerna över en väg som går genom Silves golfbana. Jag hade tänkt att vi skulle ta bilen men Senny ville ha en promenad så vi parkerade vid klubbhuset och vandrade iväg över banan och kunde se att första passagen mellan hål 3 och fyra inte hade någon säljare. Vi fortsatte nu utefter vägen och Senny valde väg vid varje korsning (mot mitt bättre vetande) och till slut var vi framme vid nästa korsning men inte heller här stod någon säljare. Tillbaka hem gick vi nu in på golfbanan och följde hålen tillbaka. Det blev 3,5 km och inga bollar. Men vackert med alla citrusträd och några olivträd med oliver, ja till och med ett bananträd med bananer.

Måndag den 30 oktober

Vi åker tillbaka till Alvor för att dels se om ”Pontan”, Ponto de Encontro, trots information på internet om att det bytt namn, ändå finns kvar (det gjorde det inte) och dels för att gå längs stranden bort till vågbrytaren där det brukar stå fiskare (det gjorde det).

Men på väg dit vill vi se om en golfbana som ligger efter vägen N125 strax förbi avfarten till Alvor kan vara något att spela på. Den heter Penina och är dessutom försedd med ett golfhotell och en niohålsbana. Vi börjar med att titta på niohålsbanan som ligger på andra sidan vägen via en smutsig och mörk tunnel under vägen. Vi hinner inte gå särskilt långt in på banan förrän vi vänder, riktigt sunkigt och dåligt, för att inte säga, inte underhållit, så vi går tillbaka genom tunneln.

Vi går ut på övningsområdet som man ser från vägen och det ser bra ut, ett stort område med goda möjligheter att träna alla möjliga slag, synd att det är så långt från oss. Vi går vidare ut till golfbanan och ser att den i mångt och mycket är som Alto, den golfbana vi tycker sämst om av Pestanas fyra banor i området. Det stora golfhotellet ser även det bedagat ut och vi är överens om att vi inte kommer tillbaka för att spela här.

Stranden i Alvor är däremot fin, trots att det inte blåser rullar stora dyningar in och skickar dundrande upp skummande vatten långt upp på stranden. Här kan man inte gå i skodon och slötitta, då blir man våt eller så får man göra som jag snabbt springa åt sidan.

Vägen tillbaka från vågbrytaren tar vi på insidan sandbrinken men även här går vi i sand och här syns det att det regnat rejält i natt.

Det suger rejält i vaderna att gå i sanden och när vi sätter oss i bilen kan jag på SportsTracker se att vi gått 5,4 kilometer. Det blev inget dopp.

Vi stannar till på Intermarché och köper en paket fläskskivor och grillar dom på vår takaltan. En fräsch sallad, kokta potatis med vitlökssmör och grillat fläsk sätter punkt för en fin dag.

Tisdag 31 oktober

Idag åkte vi upp till Silves igen för att köpa bollar, men denna gången tog vi bilen hela vägen. Jag hade på kartan hittat en väg in till höger strax efter infarten till golfbanan men jag hittade den inte. Till slut tog vi en väg som var stor nog men när jag insåg att jag inte visste var vi var och startade Maps Go på mobilen var vi bara en minut från målet. Det låter bra men jag hade kört runt alltihop, vi kom fram iallafall för att åter finna övergången tom, ingen försäljare och heller inte vid övergången mellan hål 2 och tre som vi nu också passerade.

Så nu åkte vi via Aldi, för att köpa bröd och ost, till sömmerskan i Carvoeiro för att hämta mina shorts där dragkedjan i gylphen gått sönder, den var snyggt lagad och till den blygsamma kostnaden av 6 euro inklusive dragkedjan och sedan hem igen. Anledningen till att vi åkte i morse var egentligen att komma ur huset under tiden städerskan fixade lägenheten och nu när hon var klar stannade vi hemma tills det var dags att åka och äta lunch innan vår starttid tjugo i tre på golfbanan Gramacho.

Lunchen skulle tas som en kebab på Döner Kebab inne i Carvoeiro men när vi kommer dit är det stängt och vi blir villrådiga skall vi ta den som ligger i kurvan som vi kört förbi så många gånger men aldrig ätit i trots att det alltid står massor av bilar runt restaurangen. Nej det blir inte denna gången heller.

Så vi siktar på Barca Velha bredvid det nu nedlagda kinesvaruhuset men också där var det stängt, så blir Fatacil tvärs över gatan in på marknadsområdet. Här var vi med Christina och Nils-Göran första gången 2016 (https://blogg.wetnet.se/portugal/vecka-7/) och det är så gott som fullsatt och långt från turistanpassat. Senny beställer kyckling med curry och jag en alltför typisk portugisisk rätt visar det sig grillad gris med migas för när jag beställer säg kyparen att migas är bröd och frågar om jag inte skall ha pommes istället vilket jag tar. Migas är bröd kokt i spadet från det kokta köttet. Så den grillade grisen var alltså kokt, men det smakade bra men med svenska smaklökar väldigt fett och som vanligt knappt kryddat eller saltat.

Vi får spela ihop med ett svenskt par, Thomas och Marie, och får en trevlig men väldigt långsam runda. Jag har inga problem med mitt knä varken när jag swingar eller går och Gramacho är rejält kuperad och vi går med våra golfvagnar.

Ja golfvagnarna är en historia för sig. Vi fick dom av Thomas och Elisabeth 2017 och vi har lämnat dom hos Anna och Göran, hos Ciro i golfaffären i Carvoeiro och de senaste besöken i de lägenheter vi bokat av Vila Nova. Så denna gången stod dom i en garderob i den privata lägenhet som lägenhetsinnehavaren har uppe på takaltan, där vi ställde in dom i mars i fjol.

Resultatet är väl inget att skriva hem om men efter omständigheterna anständigt.

Kvällen bjuder på en magnifikt färgad himmel.

Onsdag 1 november

Från och med Idag är hyran för lägenheten hälften mot oktober men vi får nu betala för förbrukad el och gas, men än så länge är det varmt och det är kostnaden för att köra luftvärmepumparna som driver upp kostnaden. Andra år har vi köpt ved och eldat i kaminen och jag hoppas att vi slipper det denna gången.

Men idag är det blå himmel och varmt, med en behaglig bris så vi tar en promenad ned till Carvoeiro för en glass men väljer kattbacken hem som är en riktig mördarbacke uppför.

Äta hemma blir pannbiff med lök som blir svårt eftersom stekpannan är en rostfri panna där biffarna fastnar och Senny, som gått i skolkök har lärt sig att göra potatismos med två gafflar fixar gott mos extra idag är goda små inlagda gurkor. Vi får god mat hemma.

Torsdag den 2 oktober

Vi hade bokat en starttid idag på Silves men eftersom väderprognosen säger starka vindar har vi bokat om till nästa vecka och på förmiddagen kommer regnet in på tvären så vi är glada att ha bokat om. Men när vi mitt på dagen skall ut och äta har solen kämpat sig nästan fram genom molnen och den starka vinden känns varm när vi kommer ut.

Idag får jag bestämma var vi skall äta och då blir det ett nytt besök till Cardosas i Portimao. Trots att vi väntat tills klockan är över ett är det fullt vid alla bord och vi får gå upp på andra våningen. Kyparen här är sträng, vi får inte sitta vid det stora bord vi valt och heller inte sitta ytterst på det bord för fyra han hänvisar oss till. Han förvånar eftersom han inte talar engelska och jag tror att vi på något sätt förargat honom, kanske för att vi är utlänningar, för han negligerar oss helt efter att ha tagit emot vår beställning. Vi är till slut ett tjugotal gäster och samtliga, även alla dom som kommit in efter oss får sin mat och dryck. Vi har fått vår sallad som vi nästan ätit upp innan vi, efter att jag sagt ifrån, får våra vattenflaskor. Senny tappar tålamodet och jag funderar på att betala för det vi fått och gå när maten kommer in. Som tur är är maten värd att vänta på men det blir inget kaffe eller efterrätt.

När vi kommer ner för att betala står gamla farbrorn som driver ställer, hans paranta fru har såvitt vi förstått nyligen gått bort. Jag säger att maten var ”moito bom”, mycket god och han visar mig in i köket. Här är en gigantisk kolgrill på två gånger fyra meter där det brukar vara 3-4 kockar som grillar kycklingar. Jag frågar hur många om dagen dom grillar och får till svar att 500 räcker inte. Senny säger stolt i bilen när vi åker hem att det var roligt att se att jag var längre än honom.

Jag skrev häromdagen om att vi sparat in 49 000 genom att inte teckna hyrbilsförsäkring. Jag skrev då inte att vi sedan några år, tack Stig, har tecknat en försäkring hos Bank Norwegian där vi har ett kreditkort som vi använder utomlands (därför att dom inte har uttagsavgifter eller valutapåslag). Vi köper till en självriskförsäkring för hyrbil som kostar 349 per år och den har ett aber, man måste teckna flera hyresavtal om man som vi hyr längre än 31 dagar. Med den försäkringen kan du lugnt avstå från att teckna de dyra försäkringar som hyrbilsföretagen säljer.

Fredag den 3 november

Idag är det en ätahemmadag och Senny vill ha repris på broccoligratängen och vi bestämmer oss för att promenera ner till Intermarché. Enligt Google maps skall det vara cirka 2,5 kilometer enkel väg men vår promenadapp Sportstracker säger när vi viker av till höger mot Intermarché har vi gått nästan 2 kilometer och det är nog lika mycket kvar. Men vi knatar på och när vi är framme blir det en espresso och en godbit innan vi handlar och vänder hemåt igen. Det är underligt nog lättare att gå hem och när vi passerar punkten där vi mätte 2 kilometer visar appen nu nästan 5 kilometer och när vi kommer hem har vi gått nästan 7. När jag kollade igen visade Google en annan väg än vi gick, så vi får väl prova igen.

Under den två timmar långa promenaden hälsade vi på en glad skotte, talade med en dam som plockade blåa druvor och mycket stora oliver och tittade på en hund som dansade runt som en galning.

Lördag den 4 november

Igår bokade jag bord på Lamim, en restaurang som drivs av Paulo Lamim (läs hans tragiska historia https://blogg.wetnet.se/portugal/november-sista-veckan/), och som serverar den magiskt goda Baby Sole, små sjötungafiléer som simmar i olja/smör bland vitlök, potatis och andra goda grönsaker. Tyvärr har jag inte fått något svar så idag kör vi in och kollar så att det inte är stängt. Vi har sett många som nu tagit semesterstängt så kanske även Paulo. I så fall blir det nog A Gale inne i Carvoeiro som även dom serverar god fisk.

En biltur in till Lagoa och en promenad från bagaren ned till Lamim gav ett positivt resultat, Lamim är öppet men jag har fortfarande inte fått någon bekräftelse. Vi tog vägen om A Gale för att försäkra oss om att dom inte har semesterstängt och stannade till vid den lilla stranden Paraiso som ligger bredvid den i Carvoeiro. Det är nära från parkeringen till stranden fågelvägen men det är över 100 branta trappsteg ner och minst lika många upp igen. Kraften i vaderna tog slut innan vi kom upp och krävde en paus innan vi kunde fortsätta.

Lamim är öppet när vi kommer och jag välkomnas med en stor kram av Paulo. Jag talar om att jag glömt min plånbok hemma och kommer tillbaka om 20 minuter. Nej, nej, säger Paulo, du kan komma in och betala på måndag! Visst är väl Portugiserna och Portugal underbart.

Trots att vi tagit en soppa till förrätt gör vi, ja egentligen jag, taberas på allt som finns i stekpannan, det får bara plats med en kaffe till efterrätt. En minnesvärd måltid på alla sätt.

Visningar: 38