Casa del Horta, vecka 2

Fredag 25 februari

Idag för en vecka sedan skulle vi flugit hemifrån och eftersom vi inte kunnat flytta hemresan har det nu gått en vecka av vårens Portugalvistelse. Vi trivs utmärkt i vårt jättestora hus där tre av våra fyra sovrum står stängda. I går var vår städerska här och när vi kom hem hade hon stängt alla fönsterluckor på huset, som vi så mödosamt öppnat när vi kom både för att det ser trevligare ut och för att solen skall komma in och hjälpa till med mys och värme. Så vi fick öppna dom igen men orkade inte ta dom som är till de outnyttjade sovrummen.

Hur mycket vi än trivs här är det alldeles för dyrt, 50% dyrare än Vila Nova där vi trivs bra, och det är ju löjligt med tre outnyttjade sovrum, fast det kan jag leva med om priset vore lägre. Så vi har lite lätt börjat sondera var vi kan bo till hösten. Priset på golf är ju helt acceptabelt men det är alldeles för mycket folk på banorna så ett alternativ till Pestana vore jättebra att hitta.

Klimatmässigt är solkusten i Spanien och Algarvekusten i Portugal nog det säkraste under vinterhalvåret och Spanien har vi skrivit av för länge sedan, så det är fortfarande Algarve som gäller eller i vart fall södra Portugal. Så nu sonderar vi för att hitta något nytt.

Idag har vi spelat golf på Silves där det tyvärr ofta blir långa golfrundor och idag var det inget undantag. Vi spelade med ett finskt par Ari och hans hustru som endast kunde finska, det blev en runda med väldigt lite konversation, inte minst tack vare att dom åkte golfbil. Att stå och vänta på att få slå ett slag är förödande för mitt golfspel och visade det sig idag, även på mitt humör. Så resultatet som började riktigt bra blev allt sämre med humöret. När vi puttade på hål 14 började det till råga på allt att regna och trots att vi bröt rundan blev vi plaskblöta innan vi kom in i bilen.

Regnet visade sig vara väldigt lokalt, trots de blåsvarta molnen som till och med åskdundrade, för när vi kom ner till Carvoeiro några kilometer söderut var det torrt och vid vårt hus hade det inte fallit en droppe.

Vi var extremt tidigt på golfbanan, tre timmar innan starttid, men det fanns inga luckor som vi kunde få smita in på. Så vi bestämde oss för en öl i solen och när vi är på väg ut ser Senny ett bekant ansikte. Det visar sig vara två, Bertil och Siv som vi träffat här första gången 2016 och sedan dess stött på nästan varje år vi varit här. Senny lyckas boka en starttid för oss fyra så nu kommer vi att träffas ytterligare minst en gång till.

Efter att ha kompletteringshandlat på Lidl far vi hem och äter en omelett med chorizokorv, lök och skogschampinjoner och tittar sedan på TV och sover gott hela natten.

Lördag 26 februari

Jag vaknar halv sju till en blå himmel och går upp och lagar frukost, det tillhör inte det vanliga att jag sköter frukosten, jag brukar laga lunch och/eller middag. Vi äter framför TVn för att höra senaste nyheterna om fruktansvärda kriget Putin startat och planerat sedan länge anser jag.

Nackdelen med att vakna tidigt, även om det är till en härligt blå himmel, är att det är många timmar fram till det möte vi bestämt med Hans, Marie, Stig och Karin klockan halv ett. Så när klockan är tio sätter vi oss vi bilen och kör till Vila Nova för att betala resterande hyra på vårt hus, men vi är pensionärer och tänker inte på att det är lördag då receptionen är stängd så det blir att åka hit en annan dag, vardag.

Senny har letat skor väldigt länge utan att hitta något hon vill ha så vi åker till Portimao och vår mötesplats på parkeringen vid Burger King bredvid Agua/Achuan där det också ligger en skoaffär. Och där hittar hon inte bara ett utan två par:

Eftersom det är sko som kommer att användas ganska sällan vill hon inte följa mitt råd att köpa båda utan väljer den med den högre klacken, båda var snygga eller hur?

Våra vänner kommer precis lagom och vi tar en promenad bort till Cardosas där vi beställt bord.

Vi avnjuter Chicken piri-piri, som är såpass stark såpass att läpparna bränner, men inte för stark, och pommes frites som är perfekt tillagade. Salladen var idag inte i samma nivå som normalt, den saknade Oregano. Men jag tror vi alla njöt av maten även om jag tror att Hans inte hade valt att gå in baserat på hur det ser ut på utsidan.

Efter maten far vi alla hem till vårt hus och njuter av solen och öl och vin tills solen dalar.

Söndag den 27 februari

En hemmadag, jag är lite skakig i magen men repar mig lite efter en lunch med pasta och resterna från köttfärssåsen häromdagen och en middagslur. Sennys gör köttbullar och kokt potatis med gräddsås till middag, jag hjälper med kryddningen när jag vaknar och gör hela anrättningen på tok för salt, ursäkta Senny.

Måndag 28 februari

Idag skall vi spela golf på Pinta, sen start klockan kvart i ett. Så när vi ätit och titta på de hemska nyheterna åker vi till receptionen på Vila Nova och betalar resten av hyran på huset, som kostar 1 800 Euro för de sex veckor vi bokat.

Min svåger Hans fyller 75 nästa vecka och dom, Maria och Hans, kommer till oss tillsammans med Stig och Karin den 7 mars för att fira födelsedagen. Tanken är att ha en skön eftermiddag hos oss, bada i poolen och ta ett glas eller två för att på kvällen ta en taxi in till Lagoa och restaurang Lamim och äta deras fantastiska Baby Sole. Så vi åker till restaurangen och talar med Paul, som ägaren heter med efternamnet Lamim som restaurangen. Det visar sig att det är stängt den 7e men efter lite diskussion med vad jag tyckt vara servitören, säger Paul att dom öppnar för oss! Gör om det i Sverige om du kan.

Vi är på golfklubben i god tid och tar en öl och sätter oss i solskenet och äter upp vår smörgås. Det är en stor svensk grupp som har tävling som håller på att starta men ibland de som står runt första utslaget och väntar ser vi det trevliga norska par vi spelade golf med häromdagen. När jag lämnade våra startbiljetter receptionen gav oss när vi checkade in till startern, det är fortfarande väldigt byråkratiskt, pekar han på det norska paret och säger att vi skall spela med dom.

Så jag vandrar fram och säger ”vad roligt vi skall spela ihop igen” och får samma reaktion från dom men det visar sig att dom istället paras ihop med ett vad jag bedömer som ett mycket gammalt par, men dom är nog i vår ålder och lika stela i kroppen som jag känner mig. Synd, istället får vi gå med ett trevligt tyskt par Günther och Elke från Schwarzwald söder om Frankfurt. Elke blir väldigt glad när jag frågar om hon möjligen är Elke Sommer eftersom hon är så vacker, Elke Sommer var tysk sexig skådespelerska när jag var ung, så jag inflikar att det kan ju inte vara hon eftersom hon fortfarande är vacker och Sommer måste vara en gammal tant nu.

Vår Elke visar sig vara en hejare på att spela golf, hon slår både långt och med precision, Günther däremot är mer normal. Dom är bra på engelska utan den så roliga ”dyska brutningen” tyskar ofta har när dom talar engelska. Enda felet på det här paret var att dom inte spelade mer än nio hål.

Jag gillar som jag tidigare sagt inte att stå och vänta när jag spelar golf och när vi spelar hål tio går vi rakt till höger ut på hål ett som är tomt och så kan vi utan att vänta spela i fem hål då vi kommer ifatt en tvåboll. Det femte hålet är ett korthål vilket innebär att man skall med ett slag skall slå in på green och här brukar det stå en representant från SOS-barnbyar och sälja golfsaker för 10 Euro. Jag har i vinter köpt en ny svart golfbag med mintgröna accenter så jag köper en liten mintgrön handduk för att torka klubbor och bollar på som hänger på golfbagen. När vi nu för andra gången idag kommer till hål fem förklarar jag för den förbluffade flickan att vi gått fel och kommit ut på första slingan igen, hon tror mig inte.

Vi behöver inte vänta mer än några minuter på den tvåboll vi kommit ikapp under de återstående hålen och kan konstatera att vi gått dessa nio hål på en timma och fyrtiofem minuter.

På väg hem stannar vi och köper med oss två pizzor på restaurang Casa Joao vid vattentornet i Seismaria. Pizza här är dyrt och Joao är inget undantag två relativt enkla pizzor kostar strax över 270 kronor.

Utanför stöter vi ihop med Odd, ni vet det norska paret vi spelar med men inte fick spela med idag, underligt att vi träffar dom så ofta. Odd ber om mitt telefonnummer så att han kan planera vårt nästa möte bättre, hoppas han hör av sig.

Tisdagen 1 mars

Underbart att vakna klockan sju till blå himmel efter att ha sovit i nio timmar, ja som den duktige i matematik räknat ut lägger vi oss tidigt och inte bara det, vi somnar snabbt dessutom. Husen här är byggda för att hålla ute värmen och dörrar och fönster har stora glipor, för Senny och mig som är vana vid mycket varmt inomhus är det svårt att hålla värmen. Vi har öppnat alla fönsterluckor så att solen skall komma in och eldar varje kväll i brasan så vi sitter varmt och gott vid TVn men har hittills inte värmt upp sovrummet särskilt innan vi lägger oss vilket gissningsvis är orsaken till att vi somnar snabbt och sover gott.

Jag har idag räknat ut att vi gjort slut på 220 kW sedan vi kom för nio dagar sedan så det finns ingen orsak att snåla med värmepumparna.

Vi har sen starttid på Silves och åker vägen om Kebaberian i Carvoeiro för att äta lunch, Senny tar den vanliga med allt instoppat i ett pitabröd och jag vill inte ha bröd och väljer en med bara sallad. Det visar sig att jag får en kebabrulle, det vill säga inte instoppat i ett pitabröd utan inrullad i ett liten pizzabotten.

Idag spelar vi golf med Siv och Bertil från Båstad som vi bokade häromdagen. Dom spelar bra golf båda två trots att dom är tio år äldre än oss så vi får en trevlig och rolig runda. Senny sänker sitt handicap igen och jag får ingen förändring vilket väl är att betrakta som bra.

Vi blir inbjudna att komma till Båstad och bo i den gästlägenhet de har tvärs över gatan och det kommer vi att utnyttja fram i sommar.

På väg hem stannar vi på Aldi och kompletteringsköper och Senny hittar en liten portion med stuvade makaroner och skinka som vi äter till kvällsmat, smakade väl OK men var ingen kulinarisk sensation.

Onsdagen den 2 mars

Det är lite tjatigt men det känns skönt att vakna när himlen är blå och klockan bara är sju. Senny lagar frukost och vi sitter och tycker det känns så konstigt att vi sitter här framför TVn och njuter av frukosten samtidigt som Putins hantlangare öser död och förgängelse över människor lika långt bort som hem till Sverige. Jag hoppas på att ekonomisk svält av Ryssland och Putins hov skall tvinga dom på knä innan Ukraina är jämnat med marken.

Idag stannar vi hemma och lunchen blir idag grillade kamben men innan dess tar vi nya tag på att hitta matställe inom promenadavstånd, så jag tar hjälp av Google Earth för att se var vi kan ta oss fram och hittar två matställe någon kilometer bort nära grannar till det stängda Antonios Events vi gick till härom dagen. På vägen googlar jag på Portugisiska giftormar eftersom Siv hade sett en vacker blå orm vid stranden i Ferragudo, och på internet hittar jag den under namnet Viper Latastei Latastei (bild på https://www.flickr.com/photos/mp7/8006825873/sizes/c/).

Min tal om ormar får Senny att se sig extra för när vi vandrar genom gräset och det visar sig vara bra för hon hittar en 10 euro sedel. Ormar ser vi inga.

Framme vid restaurangerna går vi in till den första, Rustico, som är stor med många bord utomhus vilket är bra för vi glömde ta med oss masker och är välkomna att sitta utomhus utan mask. Vi tar en öl och ett glas vitt, Vinho Verde som Senny tycker är väldigt gott så vi frågar vad det heter, se foto. Stället är för exklusivt för att vara ett lunchställe för oss men jag tror att vi kommer att äta en middag där, dom har kötträtter inte alltför dyra.

I restaurangen på andra sidan korsningen pågår renovering så där kammar vi noll, och vad jag ser på nätet verkar den vara lika exklusiv (dyr).

Så istället promenerar vi ner till stranden och tar en liten sväng längs klippkanten.

För Senny, som 2017 bröt benet när vi gick utefter klipporna (https://blogg.wetnet.se/portugal/2017-carvoeiro/rocha-brava-8/), är det lite otäckt att gå här nu. Men hon vill ändå att vi går ut längs kanten.

På kvällen säger Senny att hon vill komma tillbaka och ta en än längre vandring längs klipporna.

Vi noterade att det fanns många kottar längs vägen och Sennys tröja blir en utmärkt påse att plocka dom i. Nästan hemma möter en hund oss och det visar sig vara en man som sitter vid vägen som äger den, han är holländare och har flyttat hit för sex år sedan och trivs jättebra. Hunden är jättesöt!

De grillade kambenen blir goda och Senny gör knuffade potatisar och en sallad till.

När vi sätter oss vid TVn dröjer det inte många minuter innan vi båda (!) slocknar och sover en söt middagslur och det blir en tidig kväll för Senny, i säng innan klockan nio och jag skall efter att ha skrivit dessa ord knyta mig jag också, en timma senare. Vi skall spela golf i svinottan i morgon och köra hemifrån klockan sju.

Torsdag den 3 mars

Alarmet ringer klockan sex och det är mörkt men inte svart ute, Senny undrar om det är en lyktstolpe som lyser så starkt på himlen utanför sovrumsfönstret. Jag har en app som Sky Map som visar vad det är för objekt som syns på himlen.

Jag blir mycket förvånad för den så starkt lysande ”stjärnan” visar sig vara Venus, Mars och Pluto (som väl knappast bidrar med ljus) som ligger helt tätt intill varandra.

Det är 8 grader ”varmt” när vi åker iväg till golfbanan, väderprognosen både YR och portugisiska MeMeteo visar att det skall börja regna fram förmiddagen och det har redan börjat mulna på.

Väderprognosen har tydligt fått många att boka av sina tider för Senny och jag får gå ensamma, i en så kallad tvåboll, och framför oss har vi två herrar även dom i en tvåboll.

De två herrarna får redan på hål tre gå förbi fyra yngre män i två golfbilar. Jag har idag bra känsla i mina järnslag men inte de långa slagen och puttar bra vilket var länge sedan. Det är som jag skrivit om tidigare så att jag inte gillar att vänta på golfbanan och de fyra killarna framför oss är omständliga, tar ut flaggan när dom puttar och vi får vänta på varenda hål.

Jag blir alltmer irriterad på att dom inte ser att de gamla farbröderna dom släppte fram nu är flera hål bort och att vi står och väntar. På hål 13 kör startern förbi och frågar om allt är bra vilket Senny bekräftar. Men det måste vara så att han sett tomrummet framför killarna för nästa hål har dom slagit ut och när vi kommer vinkar dom igenom oss!

Vi spelar bra båda två, vilket inte alltid är fallet när man går igenom en annan boll och tressar sig och kan snabbt försvinna ur synhåll.

Jamen det skulle ju regna sa ju både YR och MeMeteo, jo och det gjorde det också. Från och till kom det några små regnstänk ända tills vi kom till sista hålet då det drog i ordentligt. Vi hade planerat att gå till Mormors och äta lunch eftersom vi startat så tidigt men vi var genomvåta och åkte istället hem och åt pasta med köttfärssås, nu med en god portugisisk stark korv som krydda.

Visningar: 11