Sista brevet

Så är vistelsen i Portugal över för denna gången och vad gäller reseskildringen kvarstår bara att summera resan.

Som jag skrev tidigare i bloggen ville Manel Martins se och höra min film innan jag publicerade den på Youtube. Filmen är nu färdig och jag har skickat den för hans godkännande men ännu inte fått något svar så publicera får anstå tills vidare. Vi fick ju flytta till ett bord längst fram vilket gav en direktkontakt med musikerna vilket var väldigt roligt men det innebar tyvärr också att ljudvolymen blev för hög för min kamera vilket resulterade i dåligt ljud. Filmen återger dock känslan konserten gav oss som lyssnare och jag hoppas kunna få ett positivt besked från Portugal.

Vi kommer tillbaka till Carvoeiro först om ett år för i höst skall vi åka till Thailand.

Hemresan

Jag hade valt ett flyg hem som skulle landa på Landvetter halv fem på eftermiddagen vilket innebar att flyget från Lissabon avgår halv tio. Vår hyrbil hämtas och lämnas en bit från flygplatsen och jag planerar för att lämna in den vid sjutiden på morgonen. Det kostar förresten 30€ hos Drive on Holidays att hämta och lämna bilen vid andra tider än 8 till 20. Vi tankade upp bilen igår vid Jumbo och det visade sig vara gott och väl 2 kronor billigare per liter än vad vi betalade när vi fyllde de sista dropparna strax innan Vasco da Gama bron.

Vi kom iväg i god tid och det var inga som helst problem att köra på strax över 2 timmar till Lissabon på den tomma motorvägen men…

Väl över Vasco da Gama bron tar fel avtagsväg och så bär det istället av norrut på motorvägen. Bilens GPS tar oss till slut till adressen som står i hyrbilspappren och det är inte en siffra rätt, eller snarare vi är på rätt sida om flygplatsen men inte alls vid biluthyraren. Jag tar fram min telefon där jag har uthyraren inlagd i min GPS-app sedan tidigare och med hjälp av den tar vi oss till slut fram. Då har jag hunnit bli rejält stressad och hunnit köra fel ytterligare en gång, men tack vare att vi startade så tidigt och en friktionsfri inlämning av bilen är vi på flygplatsen i tillräckligt bra tid men…

Vår chaufför frågade vilket flygbolag och vi svarade KLM och han körde och lämnade av oss vid terminal 1. När vi konkat in bagaget och hittat en informationsskärm står det att planet avgår från terminal 2! Ut med allt bagage igen och in i en buss som kör oss dit. Vi kommer in i terminalen men sedan är det stopp, det är en gigantisk kö som börjar strax innanför dörrarna och, ja ni väl väl redan gissat, det är vår kö.

När vi står i den slingrande långa kön, som betjänas av fyra diskar bemannade av endast två personer, tar vår tid slut, Avgångstiden passeras men eftersom merparten av passagerarna står i incheckningskön, flyttas den fram. Någonstans i köerna vid incheckningen, passkontroller och säkerhetskontrollen försvinner dock min stress, det är ju faktiskt inte vi som gjort fel det är flygplatsen, så dom får lugna sig tills vi är ombord.

Vi hade planerat att handla whisky och gin på Lissabon, eftersom den är billigare än i Amsterdam, men den kön ställde vi oss inte i.

Dom lyckades flyga ikapp nästan hela förseningen och den timman vi fick på Amsterdam räckte till att köpa spriten och sitta ner en liten stund vid gaten innan planet till Göteborg avgick, men…

Väl på plats på Landvetter flygplats och i tid väntade vi på vårt bagage. Senny gick till bandet för udda och hämtade våra golfbagar och jag väntade vid bandet men det hände ingenting, eller rättare sagt det kom inget bagage. På informationsskärmen stod att det skulle dröja 10 minuter men efter en kvart fick vi information om att den lilla bilen som drar bagagevagnarna hade gått sönder. Så efter en halvtimma kom vårt bagage och inget saknades eller var sönder, och då hade vi ändå checkat även handbagaget.

Utanför stod vår granne Karolina troget och väntade, hon hade fått fortlöpande information och vi lastade in och for hem. På hemvägen berättar entusiastiskt om vilken härlig semester hon och Mattias haft i Thailand när vi varit i Portugal.

Väl hemma tänder vi en brasa och skruvar upp värmen på värmepumpen och far till Kungsbacka och handlar mat. Ingen av oss känner för att börja laga mat, vi har bara ätit en, visserligen välsmakande, wrap på planet från Amsterdam och sedan frukosten klockan fyra i morse, så vi stannar vid Björkris Pizzeria och köper varsin kebabrulle med stark sås. När jag skall betala, med mitt vanliga ”svenska” plastkort har jag glömt koden men dom känner mig här och lägger kvittot åt sidan och säger att jag kan betala nästa gång. Skönt att vara kreditvärdig men skit att minnet börjar svikta.

Vi far hem och njuter av kebabrullen och försöker hålla oss vakna länge men ligger och sover gott innan klockan är tio.

Första veckan hemma

Jenny, Sofi och killarna kommer och hälsar på, dom skall hämta sin husvagn som Mattias, vår vänliga granne, upplåtit mark och el till för att vinterförvara den. Men först blir det återförening med kaffe och soffhoppning. Sedan är det dags att läsa av elmätaren och koppla på husvagnen, som för övrigt går under namnet Magnus. Den 8 oktober kopplade jag in en 500W oljefyllt element i husvagnen och under ett knappt halvår har det gått åt knappt 700 kW och husvagnen är torr inuti.

Så rullar Magnus iväg efter den dåliga vägen som vi nu skall lägga pengar på och rusta upp.

Vi tar det lugnt, och njuter av att vara hemma igen. Vi har ingen TV i sovrummet som vi hade i Portugal men där var väggen vi lutade oss mot iskall. Hemma har vi ingen TV i sovrummet men en varm vägg att luta oss mot när vi äter frukost i sängen

Vi hade visserligen ett badkar i Portugal men eftersom dom aldrig har golvbrunnar så sitter över breddavloppet i badkaren så långt ner att det inte går att fylla karet ordentligt. Jag brukar i och för sig fuska genom att lägga en plastpåse över och samtidigt se till att inte somna under tiden som vattnet rinner i karet. Men nu kändes det så lyxigt att krypa ner i vårt eget stora kar och njuta av ett fullt kar med varmt vatten, och dessutom dela det med Senny.

• 

• 

Vi har lyckats ta med oss det fina vädret från Portugal och blommorna spirar solskenet.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Innan vi for till Portugal i februari hade vi stämt av med grannarna längs vår väg att rusta upp vägen och när vi nu tar en promenad står det en grävskopa som börjat rensa upp dikena längs vägen. Det skall bli skönt att, åtminstone för ett tag, slippa de djupa hålorna som bildas när vattnet tar med sig gruset när vi kör för fort genom pölarna. Om någon vecka kommer gruset som skall läggas på vägen.

• 

I posten som samlats under år frånvaro ligger ett brev från Sahlgrenska universitets sjukhuset i Göteborg där jag bjuds in att vara med i en undersökning av effekten av broccoli på blodglukosen som om värdet är högt innebär risk för typ 2-diabetes. Den andra riskfaktorn är övervikt, som alla som känner mig vet att jag har, och det känns självklart att vara med i studien för att få motivation att gå ner i vikt.

Så vi far in till Göteborg, eller faktiskt till Mölndal, eftersom Göteborg i vishet bestämt att vägtullarna skall börja innan parkeringshuset vid Sahlgrenska sjukhuset så att alla som kommer söderifrån och arbetar eller behöver komma in på sjukhuset måste betala vägtull. Istället kör vi upp till Södermalm, ja det finns ett sådant i Mölndal, där min äldste bror bodde i många år och parkerar där. Det blir en fin promenad till och från sjukhuset och från Södermalm är det än fin utsikt söderut över Mölndal och Kallebäck.

Det blir dock lite av en besvikelse att jag inte får vara med i studien eftersom mitt blodsocker inte är i riskzonen, men självklart är det skönt att vara frisk.

I mitten av oktober fällde vi en björk nere vid sjön som börjat luta och riskerade att falla ut i sjön. Vi avslutar nu det jobbet med att såga upp den och ta in det i carporten respektive vedboden för att klyvas och läggas på tork. Det blir mycket ved av en stor björk! Återstår att se om rötterna som nästan kommit ovan jord innan björken fälldes återvänder ner i backen nu när inget längre drar upp dom.

Det är nu en härlig vårkänsla med eftermiddagstemperaturer på femton grader och mer men med nattfrost vissa nätter ned mot 8 grader kallt! Grodorna är nu på väg ned i sjön på bred front och inte bara bred även på höjden i vissa fall. De nu äggstinna honorna bär ibland på fyra eller fem hannar på ryggen som kämpar om vem som skall få bästa platsen för att spruta sin mjölke över äggen när honan kläcker dom i vattnet.

• 

• 

• 

Förutom att renovera Lommabackevägen har Senny och jag bestämt att vår inglasade altan, pensionärskuvösen, inte längre skall vara belamrad med odling av tomater, citrus och paprikor utan få flytta in i ett riktigt växthus. Jag har blivit så fascinerad av professionell tomatodling i växthus där tomatplantan får växa upp längs ett snöre som allteftersom tomaterna skördats släpps ner för att låta nya tomater bildas ovanför. Det innebär att merparten av de växthus som säljs faller bort eftersom de har en takhöjd på 120 cm längs väggarna och jag vill ha fullhöjd. Jag har letat länge och hittade till slut växthus på Willab garden till ett någorlunda vettigt pris. Och Mattias, vår gode granne, fick en del, hel del faktiskt, virke över när han byggde sin gigantiska veranda och frågade om jag ville ha det till vårt växthus vilket jag naturligtvis vill. Vi bestämmer oss för att inte köpa grisen i säcken och far ner till Båstad och ser hur det växthus, Maxi 4, vi bestämt oss för ser ut i verkligheten. Vi är nöjda och beställer ett som kommer att levereras vecka om tre veckor. På väg hem från Båstad stannar vi till hos Lantmännen i Fjärås där man är ”Billigast på jorden” och köper 20 säckar bra jord till att fräscha upp odlingslådor och det kommande växthuset för 300 kronor.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Visningar: 7