Mars vecka 4

Måndag 25 mars

Idag har vi bjudit in Blomgrens på grillat efter deras golfrunda så vi åker till Intermarche och köper vin och sidfläsk. Senny räknar ut att vi köper 4 skivor vardera så jag beställer 5, det finns inga marinerade i disken men självklart marinerar dom de skivor vi köper. I plastpåsen vi får överlämnat i köttdisken ligger 20 skivor sidfläsk som tillsammans väger över 3 kg, så vi skall nog bli mätta.

Vattnet går! Eller riktigare vattnet går sin väg! Senny duschar av sig innan Blomgrens kommer och bråttom som det är ibland, tvålar hon in sig innan det varma vattnet kommer och sedan ropar hon på mig: ”Ronny vilket håll är det det för att få varmt vatten?”. Det visar sig vara allt vatten som är slut och hon får ta det lilla, kalla som kommer fram ur duschen att skölja av sig med. När vi ringer vår värdinna om vattnet får vi snabbt ett samtal tillbaka som informerar om att det är ett större fel som beräknas vara avhjälpt innan kvällen. Så det blir ingen dusch för mig, men det funkar i alla fall.

När Blomgrens kommer har jag tänt grillen på takaltan och vi sätter oss och dricker en Gin-Tonic som smakar bra i solvärmen. När allt kött är grillat, och vi grillade bara tre var för skivorna var rejält tjocka och med mycket kött på, tar vi oss en trappa ner och sätter oss på vår balkong och njuter av maten, vinet, solen och varandra tills solen gått ned och det vid halv åtta börjar bli kyligt.

Tisdag 26 mars

Golfspel på Silves med Blomgrens, väderprognosen är 22 grader varmt och mulet. På väg upp stannar jag vid en sopbinge för att slänga lite sopor och bakom muren hör jag ”gobbel-gobbel” så jag går till muren och kikar in och där står lite tamfåglar bland annat en ”gobbel-gobbel”, kalkon alltså. När jag ropar samma ljud ropar han tillbaka och spänner ut stjärnfjädrarna. På fältet bakom sopcontainrarna börjar vinstockarna skjuta blad, allt är tidigare än normalt på grund av den varma mars månaden.

• 

• 

Vi slår ut klockan 11 och golfbanan är glest besatt, och vi har ingen framför oss och spelet flyter på bra.

När vi spelat hål tio blåser det upp kraftigt och innan vi hålar ut på hål elva börjar det dessutom regna, så vi går ett hål och sedan ytterligare ett och kommer ikapp och passerar bollen framför oss och när vi kommer till hål 14 är vi ikapp ytterligare en boll och bestämmer oss för att bryta för dagen, vi är ju ändå vid klubbhuset.

Så Senny och jag åker till Mormors, våra smörgåsar låg kvar i bilen och det är antingen att ta en öl i klubbhuset och äta mackorna eller att åka till Mormors och äta lunch och spara mackorna till kvällen eller morgonen.

Mormors ligger ju på promenadavstånd hemifrån och på vägen ner noterar vi att mandelträden nu fått frukter.

• 

• 

• 

• 

För en gång skull lockar vädret inte till att sitta ute och det är en privat fest i takförsedda delen så vi sitter inomhus. Vi avslutar lunchen med kaffe, inte bica cheia utan black coffee, och mandelkaka och mandellikör, mumsigt värre.

Vi tar farväl av alla på Mormors, Sonja och Fabio som serverar, Ricardo i baren, farbror i grillen och mormors dotter och man som äger restaurangen, och talar om att vi kommer tillbaka om ett år!

När kvällningen smyger sig på tar vi en kvällspromenad runt i kvarteren i den ljumma kvällen, molnen har ännu inte skingrat sig helt men håller på att lösa upp sig. När vi gått en stund säger Senny ”Nej, inte igen!”, hon har gått ut i tofflorna. Men det visar sig fungera bra det också.

• 

• 

Väl hemma tar vi det lugnt och småknaprar på en ostbricka och kikar lite på TV. Tack vare att TV-apparaten vid soffan inte fungerar med våra spanienbox har vi titta i sovrummet och effekten har blivit att vi blir sömniga snabbt och stänger av. Så vi har en hel del att ta igen när vi kommer hem och kan titta på SVT-play. Men i gengäld har vi sovit väldigt mycket jämfört men hemma, jag är ju oftast inte i säng förrän midnatt hemma och här har vi somnat ibland före tio och sedan sovit i tio timmar.

Den här vistelsen har nog varit en hälsoresa, mycket sömn mycket promenader men även mycket vin så det kanske går på ett ut.

Onsdag 27 mars

Idag fyller min lillasyster Marie 66 år och vi skall fara till Cabanas och hälsa på. Det är dessutom onsdag och då kommer städerskorna klockan tio så vi ser till att komma ut ur huset innan dess och när vi kommer till bilen sitter städerskorna i sin bil och väntar på att klockan skall bli tio.

Vi har sex timmar på oss att ta oss till Cabanas, en sträcka på knappt nio mil om man tar motorvägen men vi har ju massor av tid och tar den mindre vägen genom alla små samhällen, och för all del även det stora Faro med 65 000 innevånare vilket är 10 000 fler än Portimao, vår närmsta stad.

Så vi kör i sakta mak till Ikea strax norr om Faro där vi på vägen bestämt oss för att äta tidig lunch. När vi parkerar vid den gigantiska parkeringen har vi kört 7,5 mil på en och en halv timma. Här finns en stor galleria med drygt 110 affärer vilket passar oss bra för Ikeas restaurang har stängt mellan frukost och lunch så vi har en halvtimma att slå ihjäl.

Senny har svårt att hitta något som hon vill köpa till sig själv härnere och vi tittar in i en handfull butiker vilket bara resulterar i att jag köper en skjorta en livrem. Vi tröttnar dock snart på att shoppa och hänger på låset när restaurangen öppnar. Det blir köttbullar med potatismos med varsin starköl och i ärlighetens namn är det inte någon kulinarisk upplevelse men det kanske det inte är att äta köttbullar på Ikea hemma heller. Förra gången vi var här åt jag lax som var god och kanske borde vi gjort det nu också. Meningen var ju att äta en minimal lunch, vi är ju på väg till att äta middag, så åtta små köttbullar är precis lagom.

När vi ätit tittar jag på hur vi skall köra vidare, för vi vill inte köra in i Faro, och bestämmer att närmaste målet är Estoi som vi matar in i bilens GPS. Det är väldigt roligt att välja vackraste vägen istället för snabbaste på en GPS, om man har tid vill säga. Det leder in på små vägar där man hinner att se sig om och, som i vårt fall, upptäcka blommorna som växer efter vägarna och eftersom vi skall på födelsekalas plockar vi en bukett till Marie.

• 

• 

Väl framme i Tavira, som ligger strax öster om Cabanas, kör vi in till Aldi och sedan Lidl och köper en flaska vin till Marie, fast egentligen letar vi efter godis. Vi köpte för några veckor sedan en plastlåda med marshmallows täckta med choklad och kokos, ungefär som Göteborgs Kex Baddare, fast utan kexbotten. Men som tur är hittade vi den inte men väl en flaska vin.

Sedan körde vi ner till Tavira och parkerade efter floden Gilao och promenerade utefter floden in och över Ponte Romana, den romerska bron, som byggdes upp (igen) i mitten på 1600-talet till parken för att ta en glass.

I parken ligger en liten glasskiosk, Muxa Gata, som säljer lösglass men när vi kommer är stracciatellan slut och de andra smakerna lockar inte. Istället går vi in i kinaaffären snett över gatan där jag för fyra år sedan köpte en skjorta som jag haft väldigt mycket och när vi tittar in säljs den fortfarande om än i andra färger och material. Ingen av dom lockar mig dock till köp och Senny hittar ett par skor men ratar till slut dom också.

• 

• 

• 

• 

Istället promenerar vi tillbaka genom parken och upptäcker vid brofästet en glassbar och här har dom stracciatella, men här möter vi det som man ibland träffar på i Portugal, rigididet, när något är bestämt kan man inte avvika från det. Senny beställer en glasstrut med en kula glass och får till svar att det går inte. Man kan inte köpa en strut med bara en kula, då blir det istället en pappskål, men den lilla portugisiska damen visste inte vem hon hade att göra med för Senny beställer en strut med två kulor istället för två strutar med en.

Vi sätter oss vid den lilla amfieteaterliknande platsen vid bron och njuter av att dela en glass i solskenet medans ljudet från en gitarr och saxofon ljuder från den gamla bron.

• 

• 

Vi far vidare till Cabanas Garden där inte bara min syster Marie bor med sin man Hans utan även våra vänner Stig och Karin och Ebbe. Dessutom är nu Stigs norska vänner Erik och Björg här med sin kamrat Dag.

• 

Vi samlas hos Hans och Marie för att dricka skumpa och knapra på söta jordgubbar och när kvällen kommer går vi ner till Cabanas hamn och äter middag på restaurang Pedro.

• 

• 

Torsdag 28 mars

Golfspel på Gramacho med Blomgrens, det är blåsigt men varmt en kombination som tydligen passar Lennart som en handske för han spelar väldigt bra golf och går runt banan fyra slag bättre än sitt handicap!

Slutsatsen borde även bli att förutsättningarna är det motsatta för mig för jag spelar min absolut sämsta golfrunda och tappar till slut spelet helt. Jag borde gjort som Margret och slutat spela efter hål 13 och satt mig med henne i klubbhuset. Senny spelar fortsatt bra och har lyft sitt spel här nere, framför allt puttningen.

• 

• 

• 

• 

• 

Nu är det dock slutspelat för denna gången och jag avslutar med att tacka Ricardo och försäkra mig om att vi kan fortsätta som medlemmar om ett år.

På kvällen firar vi vår sista gemensamma kväll med att äta på restaurangen i Vila Nova som under den tid vi bodde där aldrig hade öppet. Det visar sig vara en mycket trevlig bekantskap, mysig miljö, väldigt trevlig personal och mycket god mat till överkommliga priser. Hit kommer vi tillbaka om ett år.

• 

• 

Fredag den 29 mars

Vårt flyg hem i morgon går från Lissabon klockan halv tio och vår biluthyrare ligger en bit från flygplatsen så vi behöver lämna in bilen vid sju halv åtta så idag packar vi väskorna och laddar bilen innan vi lägger oss.

Men innan dess skall vi lämna in våra golfvagnar hos Ciro i Carvoeiro golf Shop, tanka upp bilen på Jumbo, där dieseln kostar 1,298 vilket är ungefär en euro billigare än efter motorvägen till Lissabon. Klockan fem kommer vår värdinna Guida för att läsa av elmätaren och vi har gjort slut på 322 kW 24 cent och Guida rundar av till 70 euro.

Men innan dess skall vi äta lunch med Blomgrens på Mormors och minen på Sonja när hon upptäcker oss vid ett bord är rolig att se. Den sista lunchen blir för Lennart och mig en grillad Sea Bream med kokt potatis, en vitfisk som är OK med inte tillhör de mest välsmakande och Senny och Margret väljer grillad kyckling med pommes. Allt nedsköljt med Vinho Verde.

När vi betalar passar jag på att återigen försäkra mig med Ricardo om att en dubbel espresso heter Café Duplo, eller double Cofee, och att bica sheia är en espresso som fylls med vatten till full kopp. Det är inte enkelt med kaffe i Portugal!

Vi far till Ciro och lämnar in våra golfvagnar, nu inlagda i den blåröda plastväskan vi köpte att transportera veden i. Jag köpte till fem skruvar till mina golfskor och den snälle Ciro tog emot 10€ för skruvarna och förvaringen av våra vagnar. Jag sa dock inte till honom att dom skall stå där i nästan ett år men väl att är dom borta så är det OK det också.

Vi avslutar Carvoeiro med att äta glass, Stracciatella, i min favoritglassbar och far sedan hem och packar.

Epilog

Vädret har i mars varit helt fantastiskt, det behövs säkerligen komma regn men vi som turister har njutit av det underbara vädret. Även om lufttemperaturen sällan nått tjugo grader är solen lika varm som den är hemma i Sverige på sommaren. Vårt boende i Tennis park är vi i stort väldigt nöjda med, området är väldigt vackert med poolerna och de vackra växterna som sköts minutiöst av trädgårdsmästarna varje vecka.

Lägenheten saknar fönster vilket gör att den blir mörk, vilket i sin tur gör den kall men det saknas ingenting och vi har inte behövt köpa till varken glas, knivar eller annat (frånsett vattenkokaren som vi gjorde sönder). Läget väster om Carvoeiro känns inte lika attraktivt som i Vale Milho där vi bott flest gånger men det är behagligt att ha gångavstånd till Mormors som vi trots allt äter ganska ofta hos.

Så när jag nu summerar vår vistelse är är vi, trots att vi velat byta Portugal mot något annat, nöjda med att vi bokat oss här igen om ett år.

Visningar: 4