Kort första vecka

Så är vi tillbaka i Carvoeiro för fjärde året, och sjätte gången, och jag som alltid sagt att jag inte vill åka tillbaka så länge det finns något nytt att resa till. Men nu kommer vi inte att komma tillbaka i höst för då åker vi till Tommy och Sally i Thailand. Huruvida vi kommer om ett år återstår att se, jag vet ingenstans det är lika bra väder så här års mer än Spanien där vi inte vill vara.

Vi har ju bott på olika ställe varje gång vi varit här och nu bor vi i ett litet bostadsområde som heter Tennis Park och här är fint och välordnat, fast vi är inlåsta, vilket vi inte tycker om och heller aldrig varit tidigare. Området heter som det gör därför att det ligger alldeles intill en tennisklubb med många banor och när det mörknar tänder dom strålkastare som lyser upp banorna. Jag var lite oroad över att det skulle både låta och lysa mycket därifrån men ljudet från spelet hörs knappt och strålkastarna släcks vid 8-9 draget och stör inte heller. I området är bara tre lägenheter utöver vår som är bebodda just nu och här finns en katt och minst en hund. Katten har redan hälsat på hos oss, fast vi släppte inte in den.

Vi har en enplanslägenhet på andra våningen med kök, två toaletter varav en med badkar och den andra med dusch, två sovrum med små balkonger mot öster och ett allrum med större balkong med bord och stolar mot väster och Atlanten.

Vi äter frukost i köket vid den hemska järngruppen med ett bord som har iskalla ben, mot sängvarma ben men utsikten mot poolområdet är mysigt med fåglar och katter.

En trappa upp har vi en takaltan med grill, solstolar, ett bord och stolar.

Vi har luftvärmepumpar i alla rum och en öppen spis med kamininsats. Det var kallt när vi kom för lägenheten har stått ouppvärmd sedan renovationen i november och även varmvattenberedaren var kall, men vi har fått en behaglig innetemperatur efter ett dygn.

Belysningen är dock bristfällig och de armaturer som finns har lysrörslampor eller LED som lyser med iskallt blått sken så vi har flyttat ut sänglamporna från båda sovrummen till allrummet och skruvat ur nästan alla lysrörslamporna i takarmaturen.

TVn är en stor platt-TV men av allra äldsta sorten, en så kallad plasma-TV som visserligen har ett HDMI-uttag men vår Spanien-box levererar HD-signal och det klarar inte TVn. Och lika bra är det för den drar 360 Watt, vilket här nere är 90 öre/timman så Senny tittar istället på paddan eller telefon och jag sitter som ni märker vid datorn och knackar på tangentbordet. Vi har en modernare liten platt-TV i sovrummet som funkar med vår Spanien-box och vi tittar lite när vi lagt oss. Än så länge har det blivit tidiga kvällar och mornar och inte så mycket TV.

Första dagen här, torsdagen den 21 februari, gjorde vi inte nästan ingenting, resandet i norr tog ut sin rätt. Det blev lunch inne i byn på kebaberian, Döner-kebab, och sedan en promenad ner till stranden för att se vågorna slå in stranden och klipporna.

På fredagen tog vi en längre promenad ned till golfklubben på Gramacho och betalade för vårt medlemskap mars månad ut, 5 km fram och tillbaka. Lunchen tas på Ponto de Encontro, Pontan kallad, och vi äter deras goda grönsakssoppa som blir godare för varje gång, och sedan varsitt piano med god pommes och naturligtvis Mangomousse till efterrätt.

Lördag är det första golfrundan i år, frånsett några rundor på Inneswingen i Mölndal. Vi har sen starttid, halv tre men Senny vill att vi skall åka upp när vi ätit vår lunch, som idag intas hemma och är macka i köket. Startern sätter ihop oss med Alex så att han ”slipper gå ihop med en grupp” som startern uttrycker det. Tack vare Sennys envishet med att åka upp två och en halv timme för tidigt kommer vi ut två timmar tidigare.

Alex visar sig vara portugis som bor i Porto men har sommarhus alldeles intill golfbanan, med höns grönsaksodling och apelsinträd. Vi bjuds på hans egna apelsiner, goda! Alex är en pratglad och trevlig person med god engelska och han berättar att han har ett företag i fastighetsbranschen med kontor på flera ställen även i Kanada. Han grundlade sitt företag när han som 14-åring blev professionell fotbollsspelare i Benfica och som första betalning fick två lägenheter.

Jag berättade att min svåger kan alla fotbollspelare som finns och att han kommer att bli avundsjuk när han får höra att jag spelat golf med en lagkamrat till Eusebio. Så jag får, inte hans autograf, men hans namn, Alex (Alexandre) Duarte, som ingen vet vem det är säger han men alla vet vem Evaristo är som är hans artistnamn.

Innan vi skiljs har han dessutom gett mig namn och telefonnummer till en kvinna som hyr ut lägenheter här och säger till mig att ringa så får vi hyra en jättefin lägenhet till kanonpris.

Vi får en trevlig golfrunda och Alex puttar som en gud och sätter långputtar eller lägger dom nära på 15 av de arton hålen.

Jag opererade vänster hand för triggerfinger på ringfingern i början av december och hade full rörlighet i handen från första dagen, vilket gjorde att jag följde med Thomas och Erik och spelade inomhusgolf på Inneswingen i Mölndal. Det visade sig vara alldeles för tidigt och operationsområdet svullnade upp. När jag nu spelade igen gjorde sig handen småningom påmind och efter att några gånger ha slagit kraftigt i marken kunde jag inte fortsätta spela utan gick bara med de sista två hålen.

På kvällen gick vi till Donato och åt deras underbara pizza Trattoria, tunn som papper och full av smaker.

Idag söndagen den 24 februari har vi varit på marknaden i Lagoa, otroligt mycket folk både som besöker och säljer. Sedan åker vi till Algarve Shopping för jag har packat med bara ett par byxor och trivs inte i min hood-tröja med stora GAP-bokstäver framtill. Jag hittar byxor men ingen tröja eller jacka. Idag är temperaturen upp en bra bit över tjugo grader så tröja känns idag inte så akut. Istället handlar vi några grillspett och grillkol och efter att ha njutit av en glass nere i folkvimlet vid stranden i Carvoeiro sätter vi oss på vår takterrass och njuter av en gin-tonic medan grillkolet tar sig.

Middagen avnjuter vi på balkongen i solskenet.