Vila Nova 6

26 November 2017

Golfledigt idag.

Vi börjar med att åka till marknadsplatsen i Lagoa utanför restaurang Fatacil. Jag tyckte till en början att den var mindre än i vintras men jag tror att varenda plats var upptagem och väldigt många hade sina saker utlagda på marken. Här kan man köpta allt från en elspis till begagnade gamla rostiga verktyg, och kläder i mängder. Men ingen matvaror men en vagn som sålde Churros, ett friterat sockerrullat bakverk, och en som sålde rostade kastanjer.

Sedan till Jumbo för att köpa en pyjamas till mig, jag köpte i vintras när jag letade bomullsskjortor och hittade en snygg skjorta med tillhörande short, en ensemble som visade sig vara en pyjamas. När det nu blir svalare ute blir det fuktigt i vårt hus som saknas värme. Det finns visserligen ett litet elelement men 700 Watt räcker inte långt till ett hus på tre rum och kök, där allt dessutom är sten och kakel. Vi beställde och fick levererat ved och har nu sedan några dagar eldat i den öppna  spisen, med kassett, med det räcker inte till att värma sovrummet i andra ändan av huset. Så nu sover jag med pyjamas och tänkte alltså köpa en till på Jumbo där jag köpte den jag har. Dom hade några men det kostade mer än det smakade så de blev ytterligare en fempack kalsingar för 8€ minus 2 i rabatt av någon outgrundlig anledning.

Sedan har jag blivit väldigt förtjust i de t-skjortor jag köpt på SportsDirect.com så det blev en sväng in till Portimao där vi även passade på att köpa lite julklappar.

På hemvägen ville Senny gärna ha italiensk mat så det blev den italienska som ligger precis i korsningen vid vattentornet i Seismarias, där dom serverar en lunchmeny för 10€. Vi valde båda Spagetti  Carbonara som visade sig vara ett stolpskott, Carbonaran alltså, spagettin var det inget fel på. En liter Vinho Verde som inte alls var lika god som den som serveras hos Mormors men en god efterrätts-mousse rättade upp det och espresson satt bra. Men vi kommer inte tillbaka.

Slö eftermiddag med middagslur för både mig och Senny.

Söndag 27 november

Golf igen! Spelar på favoritbanan Gramacho som dock visar tecken på att vara sliten. Banan är nu våt med en del körskador från klippmaskiner och golfbilar beroende på att det nu kommit lite regn plus att dom, som jag skrivit om tidigare, vattnar för mycket. Fairway har små lerfläckar och greenerna är koppärriga och idag dessutom långhåriga så att den snabbhet jag tycker om saknas. Men icke förty spelar jag min bästa runda och lyckas gå runt på 71 slag och därmed sänka mitt handicap. Senny är lika jämn som vanligt och går på 76 bara 4 slag över sitt handicap.

Det är första golfrundan utan att tejpa foten så nu är foten frisk igen. Men jag lyckas istället på något sätt pressa långfingret på höger hand ur led när jag pressar ihop de lås som håller golfbagen fast på vagnen. Under golfrundan värker det lite men det gör inte ont när jag spelar. Och baserat på resultatet kanske jag alltid skall ha ett finger ur led för att spela bra. Nu när jag på kvällen sitter och skriver gör det ont när jag böjer det.

Vi spelar en väldigt trevlig runda med en ung tysk, på knappa 50 år, och en jämnårig, och får en väldigt trevlig runda med många goda skratt. Det börjar redan på första tee när den gamle engelske starten talar om för den unge tysken, som heter Frank, att det kommer en landsman till honom ”an other Deutschländer” varvid Frank skrattande förklarar att en Deutschländer är en korv och starten ber skamset om ursäkt. Den andra tysken som ansluter heter Horst och är som sagt i min ålder. Vi går runt banan utan någon större väntan på fyra timmar.

Efter rundan bjuder Frank Senny och mig på öl, Horst hade en tid att passa men hoppades att vi kunde spela igen när vi kommer i februari.

Vi åker till Vimar eftersom det är stängt hos Mormor och äter deras lunchmeny som kostar 10€, Senny äter ett lagom stort piano (revbensspjäll) och jag tar mixed grill, som består av en välkryddad korv, stor som en frankfurter, men röd som en dansk pölse, en kycklingklubba och två rejäla skivor fläskkött. Som förrätt, sallad till Senny och en tomatsoppa till mig, och sedan en tårtbit till espresson som efterrätt. Rejält med mat men lite tråkig miljö, och nästan tomt på gäster eftersom vi är sena.

När vi nu är så nära vill Senny ta en promenad ned till havet och gå utefter klipporna till och tillbaka och så blir det.

Senny tittar på Vår tid på SVT-play och jag tar en tupplur i sängen. På kvällen bjuder Blomgren på hemgjord Sangria, första gången jag dricker det och det är läskande gott.

I morgon är det ingen golf men vi skall boka för middag hos mormor, det blir vår avskedsmiddag för sista kvällen skall det packas.

28 november

Efter frukost, kaffe och te, smörgås, yoghurt med müsli och frukt, idag ett äpple skuret i småbitar och ett glas färskpressad apelsinjuice, åker vi upp till Gramacho och bokar av morgondagens golfrunda. Det skall enligt prognosen regna och vi spelar inte i regn om det går att undvika.

Utanför sitter fyra svenskar som vi spelar golf med för en månad sedan med Anna och Göran och efter att ha språkats en stund frågar vi efter Anna och Göran och får veta att dom är inne i den varma bassängen med barn och barnbarn. Eftersom vi sökt dom för att lämna över det vi har kvar i form av mat och annat och förhoppningsvis få våldgästa med våra golfvagnar tills vi kommer tillbaka i februari, går vi in och pratar med dom. Dom sitter i bubbelpoolen och njuter och visst får vi lämna våra vagnar hos dom så vi kommer överens om att ringa och sedan kommer över till kvällen.

Vi kör tillbaka och tittar in på Mormors och bokar bord för sex personer till kvällen, eller egentligen 18:30. Vi får frågan om vi vill sitta inne eller ute eftersom det skall regna till kvällen och inne visar sig vara inne på riktigt, med öppen spis och allt. så det tar vi.

Sedan åker vi in till Carvoeiro för att äta en omelett eller liknande eftersom vi ju skall äta middag till kvällen. men nu har många restauranger stängt för semester och Grand Cafe vill vi inte gå tillbaka till, så vi bestämmer oss för en pizza och pizzarestaurangen utanför entrén till Rocha Brava. Det visar sig att även dom har stängt så då blir det ett nytt beslut; Vi parkerar vid vår gamla parkering från i vintras på Rocha Brava och tar en promenad och letar kottar att tända brasan med. Så blir det och vi gå genom området förbi vår uteplats och poolen, ned förbi husen vid havet ned till viken med de råmande hålen när stormen piskar in vågor i viken.

Senny klättrar målmedvetet i bergen upp till toppen där vi går in bland husen och tillbaka till bilen. På vägen har vi hittat många kottar och fyllt den medhavda kassen. Vi hade ju haft den lilla pizzerian alldeles intill vår parkering som en möjlig kandidat för en lunch men bestämde oss för att åka hem och ta en macka med resterna från laxmiddagen och en öl istället.

När i kommer hem är städerskan igång i huset så vi tar istället en promenad i området Sedan blir det en liten middagslur medan Senny börjar packa för hemresa

På eftermiddagen börjar det regna och åska och när Thomas och Elisabeth är tillbaka får vi överta deras golfvagnar och åker med dom och mat och tvättmedel som blivit över, till Anna och Göran. Vi träffar lille Isak som, trots att han är både trött och hungrig, skiner som solen i Karlstad. Vi blir bjudna på vin och härligt sällskap i några timmar och skiljs sedan för att inte träffas igen förrän i februari när vi är tillbaka, och då inom gångavstånd.

Strax innan halv sju går vi ut i regnet

och åker till Mormors för avskedsmiddagen, imorgon skall det nämligen vara packdag. När vi kommer fram är det ett nästan öronbedövande oväsen från vildmarken utanför Mormors, det är cikador som sjunger, kanske extra mycket för att torkan äntligen är över.

Vi sitter i rummet innanför baren, ett utrymme jag hittills inte sett, och det visar sig att vi är enda gästerna. Vi är förrätt Margret en soppa vi andra en räkcocktail, som smakar OK men saknar räkor. Varmrätt, jag och Thomas grillad Dorado, Elisabeth tar mixed grill, Senny, Margret och Lennart väljer pepparstek, ingen efterrätt idag men kaffe och tre flaskor vin, ett rött och två Vinho Verde. Fisken är OK men inte alls lika bra som a Gale, köttätarna får mer kött än vad jag tror någon av dom orkar äta upp, Efter två timmar far vi tillbaka hem till Vila Nova.

Onsdag 29 november

Sista dagen.

De golfvagnar vi övertagit efter Hedströms är trehjuliga och kan därmed puttas istället för de tvåhjuliga, vi köpte av Golf Schack för två år sedan för 40€, som måste dras. Jag gjorde då en överenskommelse med ägaren att lämna tillbaka dom så att han kan sälja dom igen så vi åker dit och lämnar dom.

Elisabeth vill ta ett sista dopp och Senny säger att då åker vi till Praia do Carvalho, där Senny och jag var för några dagar sedan. Men det är alldeles för stora vågor för att bada. och i sanningens namn inte så lockande heller eftersom solen lämnat stranden som är helt inklädd i branta klippor.

De stora dyningarna som korsar varandra inne i viken bjuder oss istället på ett skådespel.

 

Sista lunchen intas på Mormors, var annars? Det har ju slagit stort hos oss alla och när vi kommer dit är det fullsatt, så vi är många som gillar Cozinha da Avo. Alla bord är upptagna och Sonja, som mormor heter, stressar runt för fullt och jag stoppar henne och säger att vi åker och då hon protesterar vilt och säger att det finns snart bord till oss. Så vi lugnar oss och snart sitter vi vid ett bord. Men i ärlighetens namn det är full rulle, och det fungerar inte lika bra som det brukar men vi får småningom vår mat, alla tar grillad kyckling utom Senny som tar mixed grill. Det härliga Vinho Verde vi är vana vid är slut och vi får två flaskor som är bra men inte är lika bra, en god chokladtårtbit med grädde, kaffe och ett stort glas portvin avslutar middagen.

Mitt all stress ger sig ändå mormor Sonja tid att skämta och säger att idag föds det folk utanför grindarna och väller in. Mormor fotograferar oss och lägger ut oss på hemsidan.

När jag betalat kommer svärsonen/kocken och överräcker en flaska rödvin, med krogens namn men eftersom vi flyger hem imorgon ber jag att få hämta den i februari. När vi går får vi en kram och mormor börjar nästan gråta.

Farväl Carvoeiro för i år, vi har i nästan fyra månader njutit av mat, vin, sol, bad och av alla snälla portugiser. Trots Sennys benbrott i vintras.

Jag längtar redan till februari nästa år för att åter få möta våren här.

Visningar: 15