Början

Sverige tog farväl genom att låta det snöa så att taxin vi beställt kom 40 minuter för sent. Det berodde visserligen också på att han först åkt till Kungsbacka och sedan inte hittade fram utan guidning, men det var såpass snö att det krävdes vinterdäck. Men som sagt  han kom till slut. Vi  hade beställt en kombi eftersom vi ju har mycket bagage och  kom mycket riktigt en kombi, men en liten en. Dessutom utrustad med barnstol.

Men efter att ha fällt ryggstödet på halva baksätet och flyttat barnstolen fick vi till slut in våra två resväskor, två golfbagar, två handbagage och ryggsäcken.

Jag fick guida honom ut till motorvägen i Landvetter vilket inte var något besvär men jag har aldrig varit så rädd som denna resa. Jodå bilen har vinterdäck lovade han men dom var nog rejält slitna i så fall, för vi gled omkring på vägen och gud ske lov så körde han sakta men det hjälpte inte mig, jag var rädd ändå.

Nåväl vi kom fram till Landvetter fick denna taxi inte köra intill entrén, fast det kanske inga får numera, så vi fick gå igenom smögloppet och var tämligen våta när vi kom in i hallen. Jag hade beställt taxin med marginal 2,5 timma före avgång men nu hade vi mindre än en timma till avgång, men om säkerhetskontrollen funkar normalt är det inga problem.

Och, frånsett att Sennys telefon försvann, fungerade säkerhetskontrollen utan problem. Den låg förresten kvar i den bricka hon lagt den, hon glömde ta den för att hon blev så nervös när hennes handbagage blev taget åt sidan. Jag hade visserligen tagit reda på och försäkrat henne om att de fyra stora ostar hon hade i väskan var OK, men hon trodde nog att jag kanske hade fel i alla fall. Det hade jag inte.

När vi kom till vår gate skulle ett SAS-plan avgå från samma gate 20 minuter före vårt. Det kunde ju omöjligt vara rätt men damen i gaten visste inget om KLM. Det visade sig småningom att vårt plan  var försenat och när vi landade på Amsterdam hade vi 10 minuter på oss till vårt plan. På informationstavlan stod ”Gate closed” men vi skyndade oss ändå dit, ingen shopping denna gången heller, och jag som ville köpa Strathisla, min huswhisky. Vi var naturligtvis välkomna ombord och planet blev försenat  i alla fall för att de fick lasta av bagage för passagerare som inte kommit.

Väl i Lissabon fungerade allt utan problem, ja det vill säga vi fick ju anmäla att vårt bagage inte kommit med. Om ni visste vilket god tös som registrerade våra uppgifter. Hon hade kärleksproblem, hon vågade inte presentera sin man för familjen eftersom hon trodde dom inte skulle acceptera hans hudfärg. Vi pratade en del om vad som är viktigast i livet men jag tror inte att jag hjälpte henne i sitt beslut. Det tog kanske lite längre tid än nödvändigt men det var trevligare än att bara stå och stirra medan hon knattrar på tangentbordet.

Vi hade bokat en VW Golf diesel kombi och trots att bagageutrymmet är mycket mindre än den Renault Megane vi hade i november för att inte tala om det fantastiska utrymmet i Peugeot 305SW för ett år sedan, har vi inga problem att lägga in våra två handbagage och ryggsäcken.

Vi är i Carvoeiro strax före sex  och det är nästan mörkt. Vi köper lite mat för kvällen och frukost, några vinflaskor, god fransk ost, skinka, paté, smågurkor, kaffe och lite bröd och åker till vårt hus. Nyckeln ligger i ett nyckelkassaskåp och med hjälp av ljuset från mobilen kan jag slå in koden och öppna dörren. Huset har larm och om det är påslaget måste vi avaktivera inom några sekunder och koden har vi fått men innan jag hittat var jag tänder ljuset börjar larmet tjuta. När koden är inslagen tystnar larmet men inga grannar kommer och undrar, ingen polis eller vakt heller, så varför dom har larm begriper jag inte.

Huset är stort, alldeles för stort, och iskallt! Vi slår på de tre luftvärmepumparna och frånsett ett inledande långdraget protesterande tjut från den första, strömmar snart varm luft ut från alla tre. När vi går husesyn hittar vi orsaken till att huset är så kallt, en balkongdörr står på vid gavel.

Det är ovanligt kall i Portugal just nu med temperaturer runt fem grader på natten, så det är inte konstigt att huset blivit kallt, trots att de som bodde innan oss flyttade ut den för mindre än en vecka sedan den 27 januari.

Ni som läst min blogg från november kanske minns att vi var och tittade på huset, framför allt för att jag befarade att ljuset från den intilliggande fyren skulle slå rätt in i huset. Nu på plats i huset kan vi konstatera att det lyser, snarare blixtrar, genom ett fönster mot en vägg som vi har ryggen mot när vi tittar på TV, inget problem alltså.

Det två sovrummen har en dubbelsäng respektive två enkelsängar, på pappret ett enkelt val för oss. Men dubbelsängen är en golvfast kakelsäng där madrassen ligger nedsänkt i  kakelsakrofagen.

Vi vill definitivt inte slå huvud eller annat i den vassa kakelkanten och att glida över det iskalla kaklet för att få fötterna på golvet är inget någon av oss längtar efter. Så vi skjuter ihop enkelsängarna, tunga smidda saker och sover utan problem hela natten.

Första dagen blirlite jäktig, för att vara på semester. Vi skall handla på oss lite matvaror, ”taxfree”-spriten hann vi ju inte köpa i Amsterdam men väl när vi landat i Lissabon, bland annat min nya favoritwhisky The Laddie 8 och en Oban, så vi skall komplettera med en Hendricks gin i Carvoeiro. Apoteket för att köpa lite mediciner, här är dom inte så noga med recept, och så köpa lite underkläder, tvål och schampo och tandkräm som ligger i vårt bortkomna bagage. Och sedan skall vi ju förhoppningsvis förnya vårt avtal med golfklubben.

Allt gick bra och en 70 cl flaska gin kostade knappt 32€. Vi var runt i alla våra matbutiker, Jumbo där vi köpte underkläder, Aldi där vi köpte tysk alp-ost och de goda färskostfyllda små starka paprikorna och lite konserver, Apolonia fick leverera skinkan, och två patéer, och Intermarché vin, frukt och slutligen bagaren för bröd och en bakelse till kaffet. Priset på golfen aviserades i november att bli dyrare vilket det också blev men vi var ändå helt nöjda med fritt spel i två månader igen.

Den söta flickan i receptionen hade vacker färg på naglarna och talade om att de ändrar färg från vinrött till rosa när hon blir varmare. Jag måste naturligtvis testa och hon hade verkligen kalla händer men trots att jag höll dom i mina varma tills hennes kollega började titta lite undrande så ändrade dom inte färg. Undrar om det stämmer?

Lunchen intogs på Mormors kök, Cozinha da Avo, med mixed grill en stor kanna Vinho Verde och en stor kram av mormor Sonia.

Vi åt tillsammans med Bosse och några andra svenskar samt två unga golfproffs. Bosse lovade hjälpa oss med ett abonnemang till vår IPTV-box. Han kunde dock inte tipsa om ett bättre mobilt Wifi än det vi har i huset, han har själv fiber. Vi har ju sagt att vi skall ha Wifi i huset men det är inte snabbt nog för att streama TV så vi har nu hyrt samma som vi hade i november, Portugalinternet.

Vi kom överens med KLM om att köra ut vårt bagage på lördag förmiddag eftersom sista väskan skulle komma till Faro nästan vid midnatt . Så lördag förmiddag gick till att sitta och vänta tills dom dö upp vid elvatiden.Efter att ha packat upp åkte vi till det lilla kinavaruhuset i Carvoeiro för att köpa klister, jag slog av en fot på sänglampan när vi flyttade ihop sängarna, och disktrasor. Lunchen åt vi tvärs över gatan på Fatacil, priset är bra, 8,50 för tre-rätters lunch med en halv liter rött och maten är OK men miljön är urtråkig så det blir inga fler besök där.

På vägen hem stannade vi hos Anna och Göran. som äri Sverige och firar barnbarnets ettårsdag, och hämtade våra golfvagnar som dom tagit hand om. Golfvagnarna ärvde vi av Thomas och Elisabeth i november så nu har vi trehjulingar. På kvällen tiitade vi på en hackande TV men tröttnade snart och var i säng vid tio-tiden. Vi bestämde oss dock för att nu prova kakelsängen.

Det regnade lite på natten och tidiga morgonen till söndagen men det var bra väder när vi for till golfbanan för vår första runda, vi har bokat tre rundor söndag, tisdag och torsdag och samtliga på eftermiddagen eftersom mornarna är kyliga och det är OK med nio hål till en början. Det blev en kall och tråkig runda med ett franskt par som inte kunde ett ord engelska, det blev några försök att prata men mest var det tyst. Det blev inte bättre av att jag spelade som en kratta runt greenerna och puttade än sämre. Senny gjorde dock två par. Efter nio hål tackade vi och for till Lidl i Ferragudo och köpte färdig lasagne och öl, lite godis slank det med också.

På den hackande TVn tittade vi på Bron och sedan tog jag över TVn och skriver just nu det du just nu läser.

Visningar: 7