Vila Nova 5

Måndag 20 november

Vi åker till Portimao för att köpa jeans och det ligger butiker på andra våningen ovanför Continente där vi hittade bra kläder i vintras. Jag hittar ett par och Senny ett par prickiga byxor och det hela går på 32 euro.

Sedan går vi en trappa ner och handlar öl, vin och vatten, tjocka revbensspjäll att grilla, mango, päron och charonfrukt för totalt 53 € och eftersom vi har ett Continente-kort får vi 26 € i rabatt!

Sedan far vi till Jumbo, en affär lik gamla Epa med mat, kläder där jag köper kalsingar och så köper vi en större bit paté än sist då vi gick därifrån med en pytteliten bit.

Sedan åker vi, bakvägen en väg som skyltar med 3 minuter till Intermarche, och det är andra gången vi kör vägen och det fungerar inte bättre för det. Och köper apelsiner, mer vin, lökchutney, skinka, fransk ost, potatis och yoghurt.

Sista anhalten är bagaren i Carvoeiro.

Vi har planerat att till kvällen gå ut och äta middag så vi åker hem, men först en sväng förbi en jazzklubb som ligger nära hemma, tyvärr visar det sig att den är stängd och som det verkar för gott. Så jag ringer och bokar bord klockan sju för sex personer på A Gale en av restaurangerna i Carvoeiro där Senny och jag ätit gott vid tidigare besök här.

Vi äter en god lunch på bröd, öl, paté, syltad lök, två sorters ost, salami, oliver, skinka och sedan blir det en liten middagslur i soffan.

På kvällen tar vi en promenad i mörkret till A Gale, på vägen tittar vi in på Jailhouse Bar som skall ha levande musik, men ägaren säger att det inte gäller på vintern för då är det för dyrt. Det kostar pengar att ha musikunderhållning även om det som i detta fall är krögaren själv som står för den. Det är ett land med mycket konstiga regler.

Vi äter en god middag med underbar förrätt, räkor stekta i vitlöksolja, Margret och Lennart väljer avokado med räkor och gillar inte att den serveras med sås. Till huvudrätt väljer alla utom Senny och jag nötkött med grönpepparsås. Senny och jag väljer fisk, jag har ju tidigare skrivit att vi västkustbor inte skall välja fisk här nere men vi fick så himla god fisk vi åt här att vi väljer fisk igen.

Jag äter Dourada som serveras hårt grillad med mycket salt, fisken är hög och tillplattad som en svensk brax, och har skurits mitt itu och sedan grillats.

Senny vill inte ha ben och väljer en filéoch vi blir båda mycket mätta och nöjda. Fisken serveras med kokta grönsaker och underligt nog med pommes frites, som här är friterade så att dom är frasiga och goda. Våra vänner verkar nöjda med köttbiten, även den serverad med kokta grönsaker och pommes. Senny och jag delar en flaska vitt och de andra rött, båda är husets vin och är ganska smaklöst men i vårt fall kallt.

Måltiden avslutas med en efterrätt och espresso. Priset är långt från lunchmenyernas 8, här kostar det 30€.

På hemvägen går vi förbi Jailhouse Bar utan att gå in.

Tisdag 21 november

Golf idag igen. All tre paren spelar Pinta men får inte gå som tre-bollar, Hedströms och Blomgren går först och jag och Senny startar ihop med ett skånskt par från Malmö, Hans och Monica. Vi spelar bäst boll herrar mot damer med ett resultat från första sex hålen, två från nästa sex och tre från sista sex. Det blir mycket tätt och trots Senny birdie med 5 poäng vinner herrarna på lägre handicap.

Jag har en mycket jobbig runda med mängder av dåliga slag, två till och med totalmissar när jag slår i backen bakom bollen och missar bollen, men när vi räknar samman har jag 104 slag och får dra av 21 så resultatet speglar inte hur jag uppfattade spelet.

Hans och Yvonne ger oss en trevlig runda och har varit mycket i Portugal men tycker att det är billigare i Spanien, vilket jag tror stämmer. Men dom tycker att det är dyrt att gå ut och äta vilket när vi pratats vid ett tag visar sig bero på att dom äter på turistrestaurangerna. Så när vi kommer in till klubbhuset frågar vi om dom vill åka med till Mormors kök och äta lunch och dom blir, precis som vi och våra vänner, begeistrade över maten, priset och hur trevligt det är. Trots att vi är sena, vi är där en halvtimma innan dom stänger lunchserveringen, finns det mat till oss alla fyra, dock inte samma rätter.

Vinho Verde saknades! Deras leverantör hade missat leveransen så istället fick vi vitt vin på flaska, och mormor berättar att den kostnaden får vinleverantören stå för som missat leveransen.

Delar av svenskgänget runt Anna och Göran är på plats och jag hälsar på Peter, Bosse och de andra.

Vi far hem och jag somnar i soffan, trots att vår städerska städar runt mig, och när jag vaknar är det mörkt och TV står på med ”101-åringen som smet från notan” och Senny ligger och snarkar i sängen.

Hedströms samlar oss för att räkna fram vem som vunnit dagen golftävling och gemensamt ta ett kvällsglas vin. Thomas som letat efter shorts har ensam åkt tillbaka till Sportsdirect vid Algarve Shopping där jag köpt mina shorts och visar stolt upp ett av de tre par han köpt, samt sin röda skjorta och matchande sockar, som han köpt 10 par av.

Onsdag 22 november

Ingen dusch idag heller, gasvärmaren ger varmvatten till Sennys dusch men slocknar när jag precis krupit ner i badkaret och fått några centimeter vatten i karet, IGEN! Det är tredje gången! Hoppas dom fixar det innan vi åker hem.

Idag skall det så bli av, att gå klippvägen där Senny bröt fotleden i vintras. Det har varit meningen flera dagar, faktiskt det vi skulle göra det första vi kom hit ner, men på något sätt har det varje dag blivit nerprioriterat, men idag skall det alltså ske.

Senny är mycket orolig och jag säger att vi inte behöver åka till olycksplatsen utan ta den enklare och inte så dramatiska och laddade vägen närmast Carvoeiro men när vi skall svänga in vid Tivoli för att parkera säger Senny att vi skall åka till fyren. Vi parkerar vid fyren och går ut mot klippkanten men plötsligt är stopp, Senny vill inte längre. Vi har hållit varandra i händerna och jag har känt hur spänningen får henne att krama min hand allt hårdare. Men nu är det alltså stopp.

Jag släpper och går närmre för att i första hand orientera mig, jag var ju så vilsen sist vi var här. Senny blir rädd och tror jag är nära kanten men vågar till slut komma fram där jag står. Vi kan gemensamt se den väg jag två gånger sprang tillbaka och vilset letade efter henne och även staketet runt det stora slukhålet som till slut fick mig att minnas att hon måste ligga mycket längre fram.

Vi vänder tillbaka mot fyren och där nere ser jag den plats hon föll, jag inbillar mig att de stenar som rasat där är de som brast under Senny i mars.

Något måste ändå lättat för Senny för hon ber mig ta ett foto med fyren i bakgrunden, dit ambulanskillarna i mars bar henne.

 

Vi tar en promenad, långt från klippkanten, in bland träden för att leta efter kottar att tända brasan med och far sedan tills vägen tar slut vid Praia do Carvalho. Vi parkerar och går den stensatta trappan ned till den uthuggna trappan genom klippan ned till stranden.

 

Det är för stora vågor för att Senny skall våga bada och jag vågar inte, alldeles oavsett vågorna, så vi tittar på vågorna och Senny blöter fötterna.

Sedan går vi upp genom den uthuggna trappan i klippan

och vidare uppför stentrappan till vår parkerade bil och far till Carvoeiro. Där Senny går en shoppingrunda i klädaffärerna medan jag sätter mig och tar en glass i solskenet. Hemma i huset igen tänder jag upp grillen, Senny gör en sallad och rostar lite delikatesspotatis i ugnen.

Torsdag 23 november

Vi har tidigt, om än inte i svinottan, start på Silves.

Senny och jag går ut klockan halv åtta tillsammans med ett norskt par Gun och As-Björn (tror jag). As-Björn spelar bra, om än med en swing som i princip stoppar när han träffat bollen, men han har både längd och precision, Gun slår kort men rakt och an inte spela i bunkrar som hon hamnar i på nästan varje hål. Senny fortsätter att spela bra golf och går runt bara tre slag från sitt handicap. Min golf är inget att skriva om, så det gör jag inte.

Vi går runt banan på 3 timmar och 50 minuter, en runda som är 350 meter kortare än en mil.

Efteråt far vi till kinavaruhuset i Alcantarilha för att köpa en ögonmakeup som hon tycker om och köpte här i vintras. Hon hittar den inte och tröstköper några garnnystan istället. Så vi far till kinavaruhuset i Lagoa och här finns makeupen inte bara i den gröna nyans hon vill ha utan i två andra dessutom. I ärlighetens namn så fanns det bara en kvar av den gröna som dom andra två var även dom lite tröstköp. Kostnaden är bara 15 kronor per penna så vi överlever kostnaden.

Vi åker via vår apelsinleverantör och köper en 5-kilos säck för 2,5€ och sedan är jag både hungrig och törstig så färden går direkt till Mormors kök. Vi väljer båda grillad kyckling, jag med kokt potatis och Senny med pommes. Efter att vi druckit ut en liter iskall Vinho Verde, ätit vår dessert, chokladmousse med vaniljbotten, och tömt våra espresso, kommer Thomas och Elisabeth som brutit som golfrunda. Vi slår ihop två bord så att dom kan sitta bredvid oss och när dom fått in sin mat kommer även Lennart och Margret som avslutat rundan och vi kompletterar med ytterligare ett bord.

När deras kaffe kommer in får Senny och jag varsin kaffe till och dessutom får vi alla varsitt glas portvin. Priset för lunchen är fortfarande 8€ och det är gott och gemytligt!

Bosse sitter vid ett annat bord och jag talar med om honom om abonnemanget till vår IPTV-box som vi köpt, eftersom det är sämre och dessutom dyrare än Anna och Görans. Han lovar hjälpa till när vi är tillbaka i februari då även vårt abonnemang går ut.

Eftermiddagslur och trevlig stund på kvällen hos Lennart och Margret med lite tilltugg, nötter och kex, till det medhavda vinet.

Fredag 24 november

En lugn morgon utmynnar i att vi tillsammans med Thomas och Elisabeth far till risfälten utefter floden ovanför Estombar och strax norr om picnic-parken Sitio des Fontes.

Vi har fått tipset av Anna och Göran som var där med Ralph Torgard i slutet av oktober. Nu, en månad senare, är riset skördat. Vi får en härlig promenad och njuter av stillheten.

Vi ser rovfågel på håll, som ser ut som vår svenska ormvråk, och skrämmer upp någon hönsfågel

och en häger, ser en färgsprakande liten pippi som jag tror var en kungsfiskare, och mycket småfåglar. I skyn ovanför oss några måsar och långt ovanför svävar en flock storkar uppåt för att småningom inte längre synas. På ett ställe skrämmer vi iväg något i den trånga kanalen som högljutt plaskar iväg, knappast en fågel mer troligt ett djur, undrar vilket?

Det regnade i går kväll och bilens hjul och våra skor byggs på undertill av geggig sand varvad med torr. I den fuktiga sanden syns spår av vad som ser ut som en liten ko och även gris och hundar naturligtvis som det finns många som springer lösa här, med halsband och vildhundar. Senny och jag såg förresten härom morgonen en hund linka fram med bara två ben, ett fram och ett bak.

Efter promenaden runt risfälten åker vi tillbaka några hundra meter till Sitio das Fontes och tar en promenad längs vattnet. Här hörs motorvägen lite i fjärran men här är mycket sjöfågel i den dyiga flodbädden.

Så gör sig klockan i magen påmind, det är hög tid för lunch och vi åker in till Fatacil i Lagoa. Mängder av bilar utanför visar hur populär restaurangen är bland portugiserna men tyvärr får vi ingen service alls, frånsett två menyer att titta i. När jag går fram för att fråga efter lunchmenyn är det ingen av servitörerna som vill hjälpa mig så vi reser oss och går. Istället åker vi till Mormors kök där vi, trots att vi är sena, tas emot med leende. Thomas äter mixed grill, kyckling/fläskkött och vi andra äter kokt kotlett med lök som visar sig vara en riktig höjdare.

Vi samlas alla sex hos oss för en stunds samvaro.

Lördag 25 november

Golfspelsdag igen. Vi har enligt vår kalender starttid 12:51 på Gramacho, Thomas har samma tid fast på Silves, i utskriften vi fått av receptionen på Gramacho står det 13:12 och det visar sig att Hedströms har minst 3 starttider, dock ingen på Silves och Blomgrens har minst två. Det blir följaktligen inga problem med startern att få gå ut som två tre-bollar, inga andra har ju tider.

Senny och jag har varit tidigt uppe och tagit en öl och delat på en club-sandwich och när vi skall sätta oss kommer ett lätt regn så vi sitter under tak. När vi börjar spela är det kvavt och mycket varmt men innan vi kommer in har temperaturen sjunkit och luftfuktigheten gått ner så att det är behagligt.

Vi pojkar spelar bra golf, Thomas spelar det bästa på mycket länge, själv går jag på mitt handicap de första nio och kommer in på 80 slag, bara 8 ifrån handicap.

En trevlig runda på cirka fyra timmar.

Vi avnjuter middag på tu man hand, lax och stekt delikatesspotatis, vitlöksstekta räkor, serverat med varsin tomat och till det delar vi en flaska iskall Vinho Verde;  Quinta de Gomariz Grande Escolha från 2016.

Visningar: 20