November sista veckan
20 november
Idag far vi tillbaka till Cabanas 9,5 mil österut på Algarvekusten där vi bodde 2015, se https://blogg.wetnet.se/portugal/2015-portugal/vecka-1-2/.
Min syster Marie och svåger Hans och våra vänner Stig och Karin hyr av PT-golf lägenheter på Cabanas Royal Beach, så har även Ebbe och Marie gjort men dom har redan återvänt till Sverige. Eftersom jag åter fått hemskt ont i ryggen och det gör ont att trycka ner kopplingen väljer vi att ta motorvägen trots att vi inte har en ViaVerde-transponder i bilen, det gäller bara att komma ihåg att gå till posten och betala innan vi åker hem.
Inatt, ja faktiskt redan när vi lagt oss i går kväll, åskade det här och tidigt i morse drog åskvädret rätt över oss och regnet öste ner men när vi vid halv elva kör österut på motorvägen är vägen torr och det syns blå himmel här och där.
Cabanas är en liten fiskeby som ligger skyddad bakom ett sandrev och deras lägenhetshotell Royal Cabanas Beach ligger i utkanten av byn nära hamnen och jag hittar dit utan problem.
Vi tar en promenad längs den lilla bäcken som helt tydligt inte varit en liten bäck i natt när det kommit mängder av vatten för grusvägen är delvis täckt av skräp som bäcken lämnat efter sig när den svämmar över vägen. Det blir lite balansgång på några ställe när vägen är täckt av vatten men vi kommer utan problem fram till O Pomar där våra vänner bokat bord på den engelska puben The old Barrel som bar tydliga tecken av att drivas och inretts av engelsmän. Den trivsamma lilla puben har minst fyra TV-apparater som alla visa olika sportkanaler. De flesta herrarna, för det är bara gubbs här, sitter med öl och tittar på fotboll från England.
Vi äter en god lunch där alla, utom jag som väljer fisk, Sea Bream och Senny som tar Pasta Carbonara, äter goda revbensspjäll eller snarare kamben.
Vägen tillbaka går vi på den stora gatan ned till byn, vi behöver ju inte chansa en gång till på vattenbalansen på grusvägen.
Vi i tackar för en trevlig dag och vänder hemåt tidigt för jag vill inte köra i mörkret på regnvåta vägar. Det blir en tidig kväll igen och ryggen besvärar mig ända till tidig morgon.
21 november
Idag åker vi till Portimao för att se om vi kan hitta lite kläder, jag har satt en stor fläck fram på magen på min favorittröja inköpt på MO här i Portugal som vägrar försvinna i tvättmaskinen och Senny söker skor. Vi vimsar runt inne i Portimao och besöker Sportsdirect, QA och MO plus alla kläd och skobutiker i Aqua och Continente men hittar inget som passar någon av oss.
Ett gott plåster på såren får vi när vi återigen går till Cardosa och äter kyckling, denna gången är det så mycket folk att serveringen på andra våningen är öppen och där sitter vi för första gången.
Vi åker hem via Intermarche och köper nötfärs och annat för att kunna göra en Portugisisk version av Ronnys köttfärssås, vi bjuder in Blomgrens för att smaka den i morgon.
22 November
Jag har varit Sennys frisör under den gångna Covid-tiden, och även innan dess från och till, men idag är det dags för ett proffs att frisera henne. Lennart klippte sig häromdagen i Carvoeiro och var helt nöjd med både resultatet och priset, men när jag ringer är det ingen som svarar så vi tar bilen in för att knacka på, men det är låst.
Vi går gatan ner där det ligger ytterligare en hårfrisörska som inte har tid att klippa Senny nu. Längre ner ligger på motsatta sidan Olympia, en klädbutik som har ett litet utbud med många saker som passar både min och Sennys smak. Så vi går in och här hittar jag den tröja jag letat efter och inte nog med det, Senny hittar en snygg blus och ett par passande byxor, jag kan rekommendera att titta in här. Damen som har affären är dessutom väldigt trevlig och det visar sig att vi kommer att bli nästgårds-grannar när vi kommer tillbaka i februari.
Jag provar att ringa frisören igen och nu svarar en kvinna och talar om att dom har semesterstängt denna veckan så vi går vidare uppför restaurangbacken där det ligger flera frisörer, bland annat en dit Senny inte vill gå tillbaka till trots att hon klippt sig där flera gånger, ta till och med färgat håret en gång. Men längre upp i backen ligger salong Victor Picardo och dom kan klippa Senny nu, eller om fem minuter om man skall vara ärlig. Så jag lämnar henne där och går tillbaka till bilen men kommer på att jag skall prata med Ciro i golfshopen.
Jag vet att han säljer starttider på olika golfbanor till ett reducerat pris och jag vill därför diskutera alternativ med honom eftersom vi funderat på att inte fortsätta med Pestana. Det visar sig att hans rabatt dock inte kommer ned till vad vi betalar för vårt medlemskap så, tyvärr var det inte ett alternativ.
Jag hämtar bilen och Senny som nu är nyklippt och även om det kostade tre gånger så mycket som Lennarts klippning kostade så är resultatet värt det. Och planen för dagen att äta kebab innan golfrundan spricker för det är stängt, så istället far vi hem och äter en omelett med den goda korven från Aldi, det blir väldigt gott.
Idag klockan halv två skall vi spela golf igen denna gången på Gramacho tillsammans med Blomgrens och vi åker upp tidigt för att träna puttning som vi båda är i starkt behov av.
Jag är lite rädd för att slå ”sönder” ryggen igen men känner efter några slag, naturligtvis Voltaren-dopad, att det inte gör ont så det blir en del bra slag och det känns naturligtvis bra, dock saknas fortfarande längden men jag hoppas det kan komma tillbaka.
På kvällen bjuder vi på spagetti och köttfärssås, a la Portugal med underbara oliver, färsk champinjon, nötfärs, röd och gul lök, vitlök, oregano, färska tomater, burktomater och naturligtvis olja. Det blir både gott och uppskattat, dessutom ett mycket gott vin. Det blir taberas på maten, ett gott betyg till kocken.
23 november
Det märks att hösten har kommit till Algarve, vi har idag resonerat om att nästa år vara här en vecka tidigare än i år. Den 30-gradiga värmen från en klarblå himmel är nu utbytt mot 17-18 grader eller mindre och det är inte bara moln utan även regnskurar, om än kortvariga. Det är såpass kallt att vi småfrös på golfbanan i går och det är tacksamt att vi kan elda för det är råkallt inne trots att det är 18 grader inomhus. Vi har två luftvärmepumpar i lägenheten men snålar på el eftersom det inte ingår i hyran, vi har till dags dato gjort slut på 135 kW. Men elpriset är lågt, Vila Nova lägger nog inte på något eftersom Isabel idag gav mig priset drygt 16 cent per kilowatt, 2019 tog dom 24 cent, dessutom säger Isabel att priset beräknas gå ner nästa år.
Under oktober har huset hemma i Sverige, som går på sparlåga, bara luftvärmepumpen, kyl och frys, ett värmeelement som startar när det går under 10 grader varmt i källaren, en lysrörsbelysning som lyser 10 timmar på växterna i källaren, reningsverket och backspolning av vattenfilter, hittills gjort slut på 665 kW.
Det är dags att tanka och vi går dessutom in i varuhuset Auchan i Lagoa som ligger bredvid bensinstationen med samma namn. Här hittar jag bra kalsingar, 6 par för 15€, så jag köper 12 par och hittar dessutom ett par chinosbyxor för 13€, jisses vad jag kostar på mig!
Vi eldar som sagt för att inte frysa och veden är något massivt som visserligen brinner bra och länge men är svårtänt, så vi bestämmer oss för att golfbanan Alto i Alvor skall få leverera kottar från sina pinjeträd. Det räcker att vi går i kanten av två hål för att fylla våra kassar med kottar och dessutom tar jag lite bark från Eukalyptusträden som ramlar av när träden vrider sig. Det sägs att träden kallas ”turistträd” efter som skinnet ramlar av som på de solbadande turisterna.
På hemvägen tar vi ett krafttag och åker förbi vår kycklingrestaurang och äter för andra dagen en omelett med Aldi goa korv till lunch.
I kväll har vi bokat taxi, så att vi slipper köra själva för jag har bokat bord på Lusana, en restaurang inne i Portimao som vi 2017 besökte med Christina och Nils-Göran, https://blogg.wetnet.se/portugal/2017-carvoeiro/rocha-brava-3/. Den gången var det en vinprovning och en fantastisk middag med många rätter däribland en en lammlägg som jag aldrig glömt, och ikväll skall det återupplevas för jag har i förväg beställt samma rätt till oss.
Vi tar en ost och charkuteribricka till förrätt, fårostarna här är väldigt goda!
Det sägs ju att man inte skall göra om de lyckade sakerna eftersom minnet gör upplevelserna bättre ju längre tiden går och med tanke på det kändes det lite nervöst innan vi smakade på lammet.
förväntansfulla 
Lammet är serverat
Men även om mitt minne numera är ack så svagt så stämde det på pricken denna gången. Ljuvligt gott, perfekt sälta, mättat med smak, möjligen hade det varit godare med potatismos men då hade man troligen blivit mätt på potatis och nu kunde vi istället njuta helt av lammet.
Naturligtvis blir det en efterrätt som, baserat på presentationen i menyn vi inte hade stora förväntningar på, det såg ut som de halvfabrikat många lunchrestaurangen serverar. Men det var gott, kanske sött i överkant, men välsmakande, till det bjöds vi på ett litet glas Tawny portvin, som egentligen hade räckt tillsammans med kaffet.
Pistage 
Mandel
Vår taxichaufför, Paulo, kom och hämtade och körde oss hem till Vila Nova igen.
24 november
Vi tar en promenad ned till Carvoeiro för att äta något lätt till lunch.
Här har vi aldrig ätit och inte idag heller, det är för dyrt 
Fin utsikt väster ut 
Den nu nästan öde stranden i Carvoeiro
Nu märks det att turistsäsongen är slut många butiker och matställe har stängt, bland annat våra glassbutiker. Och dom restauranger som är öppna är alldeles för dyra för en enkel lunch. Det slutar med att vi äter en kebab hos Döner-kebab som idag är nästan fullsatt, och det sitter till och med lite folk på utsidan. Vi tar det vi brukar, en kebab i pitabröd och får så stora portioner att varken jag eller Senny orkar äta upp.
Vi går via kattbacken och ser på den jättesöta blåögda siameskattungen igen och får ett bra foto på den.
Vandringen uppför kattbacken är en riktig prövning, för det är brant och långt.
Vi passerar några intressanta växter och vackra blommor på vägen.
En höjdpunkt varje besök här i Carvoeiro är ett besök på restaurang Lamim i Lagoa för att äta ”Baby Sole”. I år har den varit stängd i en månad men ikväll öppnar den igen och jag har sedan några veckor beställt bord och mat.
Vi beställer taxi (Paulo) igen och klockan sju stiger vi in i lokalen. Vi börjar med en soppa, en god gul grönsakssoppa med många olika grönsaker i. Den är god på portugisiskt sätt vilket innebär att den är nästan utan salt och kryddor.
Restaurangägaren Paulo serverar soppan i en skål och låter den stå så att vi kan ta för oss tills vi är nöjda. Vi beställer ett vitt vin och vi får smaka ett mycket gott friskt vin, Catarina från Península de Setúbal (söder om Lissabon) som passar perfekt till fisken.
Jag frågar vad restaurangens namn Lamim kommer från och han berättar att det är mammas namn och också är hans efternamn. Jag frågar om hans öppettider framöver, naturligtvis för att veta att vi kan komma hit i februari, och Paulo berättar då att han nu skall stänga en vecka igen och den tragiska orsaken är att hans dotter som tidigare fått amputera ett ben på grund av cancer, nu fått besked om att den spridit sig.
Vi har naturligtvis redan beställt ”Baby Sole” till oss alla fyra. Rätten serveras i stekpannor och vi får två, den första serverar Paulo upp till oss och ställer den andra på bordet så att vi kan servera oss själva en andra portion.
Även denna gång så är det så gott som vi kommer ihåg det, ljuvligt smörkokta små sjötungor som simmar omkring bland vitlök, hela svartpepparkorn, potatis, och olika goda grönsaker. Vinet är perfekt till, så perfekt att vi tvingas beställa in ytterligare en flaska.
Efterrätten blir en Cremé Caramel och en en espresso sätter en perfekt prick över det hela.
Till och med Senny tycker att det är gott med fisk, trots att den har ben
När vi ätit frågar jag hur det gått med hans eget ben, sist vi var här gick han med käpp eller krycka och som svar bjuder han in mig att se hans uteservering som ligger bakom köket. Där berättar han mer om sin tuffa situation med sin sjuka dotter och jag försöker trösta så gott jag kan. Vad hans ben beträffar säger han att knät nu är helt återställt.
Vi betalar 60€ per par och tackar och går ut i den svala kvällsluften, jag ringer vår taxi och bestämmer träff vid kyrkan en liten bit längre upp på gatan så att vi hinner få lite frisk luft. Kyrkan och parken framför är smyckad med ljus inför den stundande julen.
Vi avslutar med en liten sängfösare.
25 november
Idag skall vi spela gå på Pinta med Blomgrens, deras sista golfrunda innan dom far hem. Så Senny och jag äter lunch på BoaVista, Senny ett grillspett med pommes och jag Bacalao, torkad saltad norsk torsk med potatis och lök. Jag åt detta i fjol när vi var i Lissabon, https://blogg.wetnet.se/portugal/lissabon/, och tyckte att det var gott men idag är det OK men knappast gott, dessutom är det i mitt tycke alldeles för torrt.
På väg till golfbanan har man vid vattentornet Sesmarias på väg ner mot Gramacho en fantastisk vy över dalen med Monchique i bakgrunden och idag ser man hur det ösregnar utefter berget.
Väl framme på golfbanan har Lennart och Margret checkat in oss och står och väntar på att slå ut.
Vi spelar hål ett och två, där man är tillbaka vid klubbhuset igen, när det börjar regna, ja ösregna faktiskt. Så vi ställer oss under ett träd och väntar men när regnet tilltar går vi och ställer oss under tak vid klubbhuset. Margret vill bryta och åka hem och Senny som inte tagit med regnkläder är blöt och kall och bryter gärna hon också. Så jag går in och bokar en starttid till i morgon och när jag kommer ut igen har Margret ändrat sig och går med Lennart ut för att spela sin sista runda för året.
Senny har i sin golfbags regnarsenal en paraply som när vagnen välter går sönder så vi far från golfklubben till Portimao och Sportsdirect.com och köper två paraply för 9€. Sen åker vi hem och kurar.
26 november
Idag är vi tillbaka på Pinta igen men nu i solsken med blå himmel. Som lunch har vi idag tagit med oss smörgås och sätter oss på uteplatsen med varsin öl.
På uteplatsen sitter delar av svenskgänget som är bosatta här nere, bland annat Bosse och Helena. Vi sitter några bord ifrån dom men jag hör Helena prata om sin man Richard som inte är med dom, jag hör att han ligger på sjukhus och när vi går förbi ber jag henne hälsa Richard från oss.
Vi spelar tillsamman med ett par i vår ålder från Eindhoven i Holland som är här på en veckas koncentrerad golf och bara kan tala holländska men vi lyckas trots det kommunicera på staplande engelska och tyska och får en trevlig runda tillsammans.
Sjunde hålet, ett långt korthål där man måste flyga bollen drygt 140 meter 
På hål 13 är det mängder med fiskmås och trutar. Här måste man slå över vattnet från gul tee
Jag har nu spelat flera rundor golf utan att få ont i ryggen, visserligen på Voltarenkapslar, men det känns som att problemet med dåligt kommunicerande axel och höft är över. Jag slår många bra slag men det blir trots det alldeles för många slag på varje hål, inte minst puttar, men trots det så går jag på mitt nya, skyhöga, handicap och det är ändå en tröst. Jag kommer att jobba på att komma tillbaka under vintern.
När vi med 15 minuter tillgodo på ljuset kommer till klubbhuset frågar Jack om han får bjuda på något i klubbhuset. Vi tackar och som sista gäster sitter vi och ”pratar” runt öl och vin tills larmet går i klubbhuset och vi går ut och skiljs i kvällen.
Vi hinner hem för att byta om lite för Lennart och Margret har bjudit in oss till sin avskedsföreställning.
Dom bjuder på väldigt god mat, det vill säga varma tapasrätter, ugnsbakade champinjoner med parmesantäcke, tomatskivor med parmesantäcke, vitlöksbröd med parmesantäcke och fikonmarmelad, bröd med sparris och tomatskiva och parmesantäcke och till detta kalla godisar. Vi behöver heller inte törsta för vi bjuds på rött gott vin och avstår från den sista drinken.
Vi har haft en trevlig tid tillsammans och när dom nu far hem till Sverige i morgon bitti, så träffs vi om en vecka igen hemma på jazzklubben Swejs.
Visningar: 9
November tredje veckan
