Nu är det förkylt

9 mars

Idag är det jag som gör frukost, jag tror det är första gången sedan vi kom hit och tror mig överraska Senny. Men när jag stiger in i vårt sovrum ligger hon beredd med kameran för att föreviga den unika händelsen.

Om ni undrar varför dörren är stängd och det är svart i rummet bakom mig så är detta förklaringen. Jag har som jag redan beskrivit småfrusit hela tiden och vi har visserligen elelement både i hallen och tv-rummet plus en öppen spis om vi skulle vilja elda men… Elektriciteten är minst lika dyr här som hemma och luftvärmepumpen är den klart billigaste värmekällan, så vi stänger till på kvällen när solen går ned och sätter på värmepumpen, som sitter inne i sovrummet, på 25 grader och när vi sedan lägger oss sätter vi ner värmen och stänger dörrarna till sovrummet. Vi har på en månad gjort slut på 301 kW vilket är ganska exakt dubbelt så mycket som det gått åt på Lommabacken under samma tid där luftvärmepumpen är satt på 18 grader fast det har ju bara varit några dagar med frost.

Jamen varför är det mörkt? Jo, jag vill se himlen från sängen både när jag somnar och vaknar men här bor vi så att människor passerar utanför när dom skall till de nedre husen, så Senny drar för mörkläggningsgardinerna när vi tittar på TV. I sovrummet får det vara halvöppet där det finns en skärm som maskerar den som ligger sängen men jag kan se himlen.

Idag måndag är städdag för vår lägenhet och städarna vill inte komma in när vi är hemma så när dom knackar på för andra gången lämnar vi huset och tar en promenad. Rundan kallar jag Mormors runda för den tar oss ned till Mormors för att sedan ringla genom villakvarteren upp till vägen från Seismarias mot Ferragudo. Idag går vi fram till restaurangen Luisa´s place som Benny tipsat om, men där pågår, snarare pågår inte, renovering av stället. I stället går vi tillbaka tvärs över gatan in bland husen igen. En trädgård med mina favoritblommor, afrikanska prästkragar fast dom säkert har ett annat namn. Och längre fram en prunkande trädgård med citronträd och mispel och när jag fotograferar kommer damen som håller på att hänga tvätt fram och jag gratulerar till den vackra trädgården.

Det visar sig att hon har en portugisisk pappa och en tysk mamma och flyttade till Tyskland som barn och nu sedan något år återvänt till Portugal. Här finns en glad liten hund som gillar att bli klappad och många katter, varav en har blöja. Som ni förstår måste jag ju veta varför och det visar sig att katten blivit påkörd för två år sedan och sedan dess inte längre kunna hålla urin och avföring.

Jag stannar på vägen och kliver upp på vägbrinken och fotograferar vyn in mot Lagoa.

Vi har fått offert på att boka lägenheten nästa år och i så fall kommer vi att ta Aruba, lägenheten ovanför vår, för att slippa dra för de tråkiga mörkläggningsgardinerna. Priset för en månad är 1 050 Euro inklusive el, vatten och städning, och sjunker med 100 Euro för varje månad man stannar längre. Vi får se, egentligen vill vi ju hitta något nytt resmål.

Jag har för någon vecka sedan ringt till restaurang Lamim för att boka bord på kvällen och fått reda på att ”the boss” har personliga problem och därför är det öppet bara på dagen, och dom lovar ringa mig när vi kan boka kvällsmat.

Restaurang Lamim serverar en gudabenådad sjötunga som jag till och med försökte efterlikna till vår nyårsfest 2018 som visserligen blev gott men inte i närheten av vad som serveras här.

Så idag bestämde vi oss för att äta sjötunga till lunch på Lamim. Restaurangen är en anspråkslös lokal, knappt synlig utifrån på den lilla gatstumpen som är en tvärgata till den vackra röda gatan där Chrissy´s och saluhallen ligger. Vi hade aldrig hittat den om vi inte blivit tipsade av Anna och Göran för tre år sedan.

Vi tar en flaska vinho Verde, Casal Garcia, som även säljs hemma på systembolaget och som jag kan rekommendera att prova, rejält kallt. Här dricker vi det till allt vi äter, även om det ibland känns mer rätt med kall öl, men det går bra att dricka utan mat. Det är dessutom inte så alkoholmättat som så många viner idag tyvärr är.

Vi får in en jättestekpanna med 4 stora sjötungor, stora för att vara ”babysole” med potatis, en stor klyfta spetskål och några bitar morot, hel svartpeppar och oskalade krossade vitlöksklyftor som simmar omkring med fisken i stekpanna med smör och olja. Det är gudomligt!

Vi har parkerat bilen vid kommunhuset i Lagoa där det är gott om parkeringsplatser och en kort promenad ned till Lamim och Chrissy´s och här ligger, mitt emot den spännande statyn av den gigantiska fågeln som stryker vattenytan, ett bageri som säljer samma smarriga bakelse som vår bagare i Carvoeiro, Senny köper bröd och varsin bakelse.

Väl hemma tar Senny ett dopp i poolen, hon är den enda jag sett som går ner i den, frånsett de arbetare som går ner i barnpoolen som kaklas om. Det är en skön dag med god värme och jag somnar lätt på sängen medan Senny njuter i solskenet.

På kvällen tittar vi på Husdrömmar på SVT och sedan en väldigt mysig fransk/afrikansk film, Yao, som vi rekommenderar om man gillar mågott-filmer.

tisdag 10 mars

Hostar fortfarande irriterande mycket, slem, segt slem som inte släpper taget hur jag än hostar. Eftersom vi skall spela en kort golfrunda sent i eftermiddag bestämmer vi att handla apelsiner hos apelsintanten, mer medicin på Apolonia och sedan äta lunch på kebaberian i Carvoeiro.

Det blir inte bara 5 kg apelsiner utan även en jätteknippa med rädisor, en purjolök och en burk apelsinhonung allt till 85 kronor. Jag släpper av Senny vid Aldi medan jag kör till apoteket i Apolonia. Jag får reda på att den slemlösande medicin jag tar inte skall tas på kvällen och jag får en kompletterande dekokt med naturmedicin med bland annat honung som jag skall ta tre gånger om dagen. Hade vi varit hemma hade jag gått till farbror doktorn för länge sedan men eftersom jag bara har förkylningssymptom med tidvis rinnande näsa och enveten hosta och ingen feber så får det väl läka ut på egen hand.

Kebaberian är stängd! Vi fattar ett raskt beslut att åka tillbaka till Escondidinho och äta lunch där, Senny äter en god kycklinggryta och jag grillad grismage, porkbelly. Gott märkligt nog gott med stekt ägg, med rinnande gula till pommes friten. En sallad för två är inte ens en sallad för en men den går ned den också.

När jag betalar sitter den gamle kocken på Mormors vid baren och hälsar glatt. När jag säger att han inte borde vara här utan på Mormors förklarar han att det är hans kusin som är bakom bardisken och förresten är damen vid hans bord hans syster. Vi hälsar och åker hem för att dricka kaffe och äta upp resten av gårdagens bakelse.

14:33 har vi starttid på Gramacho och vi får spela med två smällfeta tyska damer i 30-40 åldern som, givetvis, åker golfbil. Det är idag den varmaste dagen hittills, 22-23 grader och känner redan efter ett hål att jag inte orkar spela idag. Jag har för mycket kläder och spelar urdåligt så efter fyra hål när vi är tillbaka vid bilparkeringen ber vi Berlinerdamerna om ursäkt och kliver av.

Det blir nedbäddning i soffan och film, The good Liar, med Ian McKellen, han som spelar Gandalf i filmerna i sagan om ringen, men efter att ha tittat drygt en halvtimma slocknar vårt internet och vi går till sängs.

Onsdag den 11 mars

Vi bestämmer oss för att försöka ligga lågt idag och kurera en lite skraltig gubbe. Vi har resonerat kring att ringa den nu så moderna telefonappläkarna men jag börjar med att ringa min husläkare hemma i Kungsbacka och får reda på att det varken dom eller läkarna i apparna kan skriva ut medicin här i Portugal. Efter lite konsultation får jag rådet att äta slemlösande, vilket ju är det jag gör, så det är bara att vänta på att det skall läka ut.

Men äta måste vi ju så vi far till Porches till, vad jag tror är den restaurang Anna och Göran talat om på Facebook. Vi hittar ingen parkeringsplats utanför men väl längre ner på gatan men när vi kommer fram till serveringen har dom bara två rätter, torsk och kyckling, så vi knallar tillbaka för att åka till Ti Teresa. När vi passerar en båge över vad som ser ut som en garage-nedfart säger Senny att det står ju A Rampa, namnet på den restaurang vi är på väg till.

Det sitter några människor i ytterrummet men fler på insidan, orsaken är säkert det bara är 22 grader varmt och att ytterrummet ligger i skugga under ett tak. Vi sätter oss på insidan och på menyn finns två förrätter och fyra varmrätter och Senny väljer coleslaw-sallad och jag zucchinisoppa och till varmrätt tar vi båda ryggbiff.

Soppan är samma som vi brukar äta på Ponto De Encontro, Pontan, men är ett strå vassare och köttet är perfekt tillagat och smakar bra inte minst med en härligt mustig paprikasås. Stora pommes tillskurna för hand och ett mycket gott rödvin kompletterar perfekt.

Cheesecake med goda syrliga inlagda bär som vi inte kan identifiera och en espresso avslutar en mycket god lunch till priset av 26,5 Euro, vi kommer tillbaka.

När kvällen närmar sig och det fortfarande är varmt ute tar vi en liten promenad. Bil ned till Monte Carvoeiro och en promenad utefter havskanten ned till stranden i Carvoeiro och en Stracciatellaglass som vi äter nere vid stranden. Våra vänner Karin och Stig skulle komma till oss på fredag men ringer och ställer in när dom hör att jag fortfarande inte är frisk. Dom berättar att rädslan för Corona är stor bland golfarna hos dom vilket vi inte sett tillstymmelse till här Jag respekterar deras beslut men inte varför världen är så rädd, det är ju ingen dödlig influensa.

12 mars, torsdag

I går kväll var det Sennys nyhetsintag på TV vilket innebär att se på alla inslag av Rapport, lokala nyheterna från halva Sverige, kulturnyheterna och sporten. Jag låg i sängen och hostade och blev till slut så deprimerad av alla nyheterna som handlade om bara en enda sak, Coronaviruset, att jag började fundera på att köpa nya biljetter hem och inte stanna tiden ut. Priset för att ta oss hem är cirka 4 500 kronor så jag sover på saken.

När jag nu på morgonen kollar KLM på internet läser jag att dom nu kostnadsfritt bokar om biljetter och hemlängtan tar rejält fart. Jag blir ju inte av med den här förb-ade hostan och känner att jag hellre är på Lommabacken och hostar.

Vädret är lite mulet men varmt, hemma är det 2 grader och när jag tittar på i hem kamera på altan på eftermiddagen snöar det på Lommabacken och plötsligt längtar vi inte hem lika mycket.

2020-03-12 13.00.20

Det blir lunch på kebaberian i Carvoeiro och när vi ätit sätter vi oss i bilen och jag ringer KLM för att höra om jag kostnadsfritt kan tidigarelägga vår hemresa. Det är som alltid nuförtiden en himla massa knapptryckningar, som till råga på allt av någon anledning inte fungerar nu, men efter nästan fyra minuter kopplas jag ändå fram för att få beskedet att det inte finns lediga handläggare varefter dom lägger på.

Jag använder skickar min fråga via Messenger istället och så åker vi upp till Silves för att spela golf. Startern frågar om vi vill gå ut med en gång och vi hamnar ihop med ett finskt par, Jorma och Marriott från Tammerfors. Dom är golfvärdar för en finsk grupp och är båda väldigt trevliga. När vi kommer till hål 13 ursäktar dom sig och förklarar att dom måste fixa priser till dagens tävling och vi spelar vidare ensamma.

Det är en perfekt dag för golf, lagom varmt för att gå utan tröja och ingen vind och jag känner att livsandarna har återvänt och kört ut de glåmiga tankarna efter gårdagskvällens bombardemang med negativa nyheter. Jag spelar nästan på mitt handicap, det nya världshandicapet som inte är mer än ett slag från vad jag hade innan, och gör tre par och åtta boogie (ett slag sämre än par) och vinner över Senny.

Vi firar med att äta smörgås med varmt te och titta på tre avsnitt av Homeland säsong 2, visst påminner hon om Saga i Bron!

Fredag 13 mars

Ledig dag, blå himmel, ingen blåst, men hostan håller i sig. Senny tycker, och hon har naturligtvis rätt, att bästa medicinen är att sova och ta det lugnt. Sover gör vi båda två, även om sängarna, i vart fall min, är alldeles för mjuk sover vi 9-10 timmar varje natt, med ett och annat avbrott för att gå upp kissa. Men efter frukost stannar jag kvar i sängen och ser några avsnitt av modelljärnvägskampen på SVT.

Sedan åker vi iväg med våra sopor och far sedan till Vila Nova, där vi tidigare bott, för att se om det finns en ledig lägenhet på andra våningen om vi kommer tillbaka i höst istället för Sydafrika. Det finns två som lediga från mitten av oktober till slutet November, men oktober är dyr två veckor kostar lika mycket som hela november.

Vi passar på att kika på menyn till deras restaurang och bokar bord till kvällen.

Jag lagar lunchen som består av en hackad kryddig korv från Aldi, purjolök, lite paprika och några vitlöksklyftor som får mjukna i stekpannan i lite olivolja. I en mindre stekpanna gör jag en omelett som jag häller över stekröran alldeles innan omeletten är klar. Vi njuter lunchen på vår uteplats i solskenet med varsin öl och en härlig sallad som Senny gjort.

Jag slocknar en stund på sängen efter maten och sedan i soffan medan jag ensam tittar på Ad Astra, en långfilm med Brad Pitt som endast bestod av en långsökt story med vackra rymdanimationer, definitivt ingen film i Sennys smak.

Vi åker vägen om Apolonia och köper en ny sorts hostmedicin, vi har nog lagt mer än tusen kronor på medicinen den här resan, plus en himla massa pappersnäsdukar.

Middagen på Restaurang Vila Nova är jättebra. Vi tar båda räkor i avokado, Senny tar grönpepparstek och jag Sole Meunière, en helflaska grönt vin Quinta de Aveleda från Alvarinho väsentligt torrare än Mormors Vinho Verde och halvflaska Quintela Colheita från Douro och avslutningsvis en espresso.

Kostar det så smakar det och det stämde bra denna gången för det var härligt tuggmotstånd i räkorna, som dock saknade sältan i de svenska, fisken var perfekt tillagad och mättad med salt och Sennys köttbit mör och tillagad precis som hon ville ha den medium well.

När vi kommer hem njuter vi av ljumma nattmörkret och tar en liten promenad i trädgården och njuter av den vackra stjärnbeströdda himlen.

Lördag den 14 mars

Startar dagen med ett videosamtal med Jenny och hejar på pojkarna som är ute och leker, i morgon bär det av till Dalarna och Stöten för en vecka semester på skidor.

På Lommabacken har det varit nattfrost, isen har lagt sig på sjön och rådjuren strövar omkring på tomten i gryningen när solen smeker trädtopparna på dungen på andra sidan sjön.

20200314101514

Vi far till Portimao för att köpa en ny tröja till mig. Senny säger, med all rätt, att jag har haft samma röda tröja på mig i stort sett varenda dag sedan vi kom hit. På väg igenom Ferragudo precis innan bron över till Portimao ser Senny en massa bilar som är helt överväxta. Vi stannar och fotograferar den groteska parkeringsplatsen som helt klart står övergiven med ett femtiotal bilar som buskar och blommor nu tagit hand om.

Så vi far in till Agua i Portimao som har många butiker men eftersom Senny inte tycker om parkeringsgarage ställer vi bilen på parkeringen utanför C&A en kort promenad från Aqua.

Vi tittar givetvis in i C&A och minsann här hittar vi en snygg och gó tröja till ett vettigt pris och den är nu min. Vi promenerar bort till Aqua och alldeles innanför dörrarna ligger en sko och väskaffär där Senny hittar ett par fina sandaler och dom är nu hennes.

Vi har bestämt oss för att äta lunch dit vi blivit rekommenderade av Alex och startern på Pestana, han som vi träffat genom åren som numera håller på med MMA och är halvt sönderslagen då och då och som skall ha bästa kycklingen. Den ligger precis i rondellen som leder upp till Aqua så vi går rätt igenom det stora köpcentret och upptäcker att det är nästan helt folktomt. Det är spöklikt lite folk och vi förstår att rädslan för viruset nu slagit till även mot Portigal.

Men det märks inte på restaurangen, Churrasqueira Das Cardosas, där lokalen är nästan full och det kommer in folk och hämtar mat hela tiden. Vi beställer givetvis kyckling piri-piri och en sallad och kan nu bekräfta att detta är den bästa kyckling vi ätit i Portugal, perfekt tillagad, saftig och dessutom mättad med piri-piri men lagom stark. Salladen är dessutom den största vi fått serverad.

En liten karaff vin till Senny, Vinho Verde, och en stor starköl till mig, ingen förrätt eller efterrätt eller kaffe, kalaset kostar nästan 25 Euro så det är ju förhållandevis dyrt men värt varenda öre.

Vi tar vägen via Lidl i Ferragudo och här märks det att skräcken slagit sina klor i portugiserna. Det står en vakt vid entrén och ser till att för många inte är i affären samtidigt, vad nu det skall vara bra för han kan ju inte sortera infekterade från friska och inne i butiken pågår hamstring i stor skala, det gapar redan tomt i många hyllor.

Det känns som om vi är i en absurd film.

Vi stannar även i Aldi i Lagoa och där pågår samma sak fast endast några personer som köper överfulla vagnar.

Min syster Marie ringer och undrar hur det är med oss. Hon har fått reda på att Spanien stängt sina gränser och att butiker och till och med golfbanor nu är stängda. Hon berättar också att min svåger nu är igenom sin hjärtoperation och blivit av med slangar och slikt och ligger nu på egen sal med besöksförbud. Den första vettiga handlingen jag har hört sedan detta vansinne startade. Det är ju inte friska människor som skall hålla sig hemma det är ju de svaga som är i riskzonen som skall isoleras från smittbärarna.

Vi åker hem och går in i våra egen värld och lämnar vansinnet på utsidan.

I morgon startar en ny vecka, det blir helt säkert den mest spännande vi upplevt.

Visningar: 8