Hemma borta

Hemma igen. Det är det sköna med att åka bort så länge som vi gör att all stress som kommer med att man snart skall åka hem igen inte finns när det är nästan två månader kvar. Man anpassar livet till att fungera som det gör hemma med skillnaden att det är mycket ljusare och varmare, framför allt är solen varmare. Dessutom finns inga krav som det gör hemma, det är ju alltid något som skall fixas eller i vart fall borde fixas.

Min förkylning är nu inne på sin fjärde vecka och som tur är var den riktigt jobbig i bara några dagar, men effekten är att orken inte riktigt finns så några långa promenader har det inte blivit. Dessutom har jag småfrusit hela tiden, inte på grund av feber, utan av bristen på den värme vi är vana vid hemma i huset och brist på varmare kläder. Vi har varit i Algarve Shopping, där det finns mängder av klädbutiker, för att köpa en tröja och några byxor plus att Senny gärna köper något men ingen av oss hittade något vi ville lägga pengar på. De moderna kläderna här är ju ett värre trasmode än hemma och extrema färger och utseende som vi varken vill ha eller passar i och hittar vi något är det på rea men finns bara i small eller 4x large.

Häromdagen kände jag att jag inte längre frös och det kändes skönt att gå omkring i en t-skjorta och tunna byxor så det går åt rätt håll men jag hostar fortfarande mycket. Senny har klarat sig, även om hon har haft lite ont i halsen, så vi får nog räkna bort Corona-influensan.

Vi har spelat tre rundor golf sedan vi kom hem från Lissabon, vi hade bokat en fjärde första dagen efter Lissabon med bokade av den. Istället blev det en promenad ned till Mormors, det är ju inte ens en kilometer dit. Den gamle grillmästaren har tröttnat på att stå vid grillen och är nu byggnadsarbetare och trivs bra med det. Det är lika hjärtligt att träffa honom som tidigare år.

4 mars

Vi spelar golf med Jürgen och Sabine på Silves, som jag tror är vår nya favoritbana eftersom den inte är så jobbig att gå. Det som just nu är lite krångligt är att det nya klubbhuset ligger mellan första och andra hålet vilket gjort att man ändrat om så att det andra är det första och det första är artonde, verkar det lite krångligt? Ja det tycker i vart fall våra golfklockor som vi måste komma ihåg att ändra till hål 2 när vi startar rundan och till hål 1 när vi slår ut på hål 18. Men till skillnad från hålomläggningen vi gjorde på Chalmers Golfklubb, för nu ganska många år sedan, tycker jag att på Silves har det blivit bättre.

Det är i vart fall trevligt att de som sitter i restaurangen, framför allt utanför, har en väldigt fin överblick över artonde greenen, kanske lite farligt nära 20-30 meter från green sitter folk och dricker öl i godan ro.

5 mars

Sennys syster Barbro och Kent blev väldigt förtjusta i Portugal när dom hösten 2018 kom ned och bodde hos oss en härlig vecka i november. Så nu har dom bokat flygbiljetter och kommer hit vår sista vecka och vi har talat med vår värd om att hitta en lägenhet till dom. Han förklarar nu att i samband med att de övertog fastigheten från Harm som vi bokade av, så är vår lägenhet dubbelbokad våra sista nätter. Så eftersom han, dvs hans företag, Amarante Villas, har mängder av hus så kan vi istället flytta till en villa när Barbro och Kent kommer hit.

Det visar sig vara en lyxig villa, Villa Moita, i Carvoeiro med 3 sovrum och egen pool med gångavstånd från restaurangbacken och vi får betala 440 Euro istället för 1 100 eftersom det ju löser även vår värds dubbelbokning. På deras hemsida finns många foto att se hur det ser ut men idag när vi är golffria åker vi dit för att se hur det ser ut i verkligheten. Jag måste ju säga att det lilla vi ser genom springorna i staket och grind inte ser så superlyxigt ut, men lyxen är ju på baksidan.

Vi är i Algarve Shopping för att hitta kläder men hittar som sagt inga men glädjande nog ett par skor i Skechersbutiken, visserligen inte de som jag köpt tre par på raken av men dom sitter lika bra och är dessutom billigare. Vi avslutar med att handla mat på Continente, 12,5 liter öl för 140 kronor, 4 stora halskotletter för 35, isbergssallad för 15, en 4 hekto gigantisk röd paprika för 10, 1 kg späd gullök för 17 och två kilo potatis för 22 kronor.

Grillen tänds och Hendricksflaskan tummas på, och kotletterna, några förkokta potatis, två gula lökar, champinjoner indränkta i vitlöksolja och röd paprika åker på grillen.

6 mars

Idag spelar vi golf på Pinta och startern berättar att det varit kaos på morgonen när en stor grupp longstay-golfare korkar igen banan och att det nu är en halvtimma sent i startiderna. Nå vi är ju lediga så oss stör det inte utan vi köper varsin kaffe och sätter oss i solskenet på den fina uteplatsen med fin utsikt över första hålet. Vi fick också reda på att vi skall spela med medlemmarna Schwabe, det råder ingen tvekan om att vi skall spela med tyskar igen.

Det visar sig vara en mycket fräscht par, med en parant, smal och välklädd kvinna och om adjektiven vore lämpliga även skulle kunna tillämpas på mannen som presenterar sig som Adolf och kvinna Inge. Adolf berättar att han är född 1940 och att hans mamma döpte honom efter Adolf Hitler. På batteriet på deras exklusiva golfvagnar står deras namn och på Adolfs batteri stod det G-Adolf, så jag frågar vad G:et stod för. Hans mamma tyckte inte bara om herr Hitler hon gillade även de svenska så G:et stod för Gustaf, alltså Gustaf-Adolf.

Redan innan vi slår ut, jag skall börja, konstaterar jag att jag glömt ta på mig mina golfskor och nu i mina nya Skechersskor, men dom är stadiga och sitter bra så det är bara att slå ut. När jag efter ett litet tag märker att jag dessutom glömt min keps skrattar Inge gott och låter mig låna en av henne.

Vi får en mycket trevlig golfrunda och solen värmer skönt, så skönt att kepsen är blöt av svett och när vi skiljs på parkeringen lämnar jag inte tillbaka kepsen utan får deras adress och lovar att först tvätta den. Vi har ju en ny fin Reanult Clio men herrskapet Schwabe har en vacker Jaguar och när jag förfasar mig över att dom kör en engelsk bil och inte tyskt säger Adolf att den inte är engelsk utan indisk och Inge säger att hon minsann har en BMW.

8 mars

Idag spelar vi golf på Silves igen och det visar att dom vi skall spela med, longstay-golfare igen, inte kommer till start. Här är man dessutom benhårda, dyker dom upp så får dom gå ikapp oss.

Det visar sig att dom inte kommer och Senny och jag går vår första runda ensamma och jag gör som jag brukar när vi spelar ensamma hemma, jag spelar från samma utslagsplats som hon. Vädret är strålande och vinden är som bortblåst, när det har blåst hittills är det en stund på mornarna.

Jag spelar för första gången en någorlunda bra golf och lyckas att för första gången få bättre resultat än Senny och lyckas slå en drive på 220 meter, men den landade förmodligen på något hårt och studsade framåt.

Lite golffakta är kanske på sin plats. Golfvärlden inför i år ett världshandicap vilket träder i kraft nu den 1 mars och det kräver att man har uppgifter om den golfbana man spelar på. Idag har jag spelat Silves från en utslagsplats som klubben inte anser vara avsedd för herrar, det är ju engelsmännen som driver golfklubbarna här nere och dom anser att bara kvinnor spelar från rött.

Senny och jag har registrerat alla våra golfrundor i minst ett år, även när vi spelar utomlands, men idag kan jag inte registrera mitt resultat på svenska golfförbundet utan får ljuga lite om uppgifterna om banan.

På hemvägen stannar vi vid Intermarché och köper räkor, 1 kg stora 50/70 räkor för 100 kronor och kopierar vår god lunch från Lissabon och steker dom i vitlöksolja med Chili-explosion och bröd från Lidl och en flaska kallt australiskt chardonnayvin.

Mumma!

Visningar: 6