Nu snöt det sig

Ja som ni vet, är jag enveten, som alla gamla gubbar är, men nu har jag fått ge mig så nu bär det av hemåt i förtid. Som jag tror jag skrev så blev jag deprimerad av alla skrämmande nyheter om Corona från Sverige och skickade en fråga till KLM om vi utan kostnad kan tidigarelägga vår hemfärd, jag upprepade min fråga via alla fyra kommunikationssätt KLM har plus att jag och Senny ringt till dom både till Sverige och Portugal och bara fått upptagetton.

Senny har nu blivit riktigt deppig och dessutom känner jag att risken blir stor att flygkommunikationerna snart kollapsar. Det krävs ju tiotusentals människor för att hålla igång trafiken, inte bara i planet utan på flygplatser, flygledning plus all service och underhållspersonal för att se till att allt från bränsle till toaletttömning fungerar. Så vi har köpt en enkelbiljett hem, via Paris, detta förhatliga ställe, av enbart pekuniära skäl, det är mycket billigare (vilket inte förvånar mig alls).

Så i morgon tisdag klockan sex på morgonen lämnar vi vårt hus och kör mot Lissabon, vårt plan flyger vid tolv mot Paris och vi landar hemma på Landvetter klockan tio på kvällen. Vi måste tillbringa 4,5 timma på Charles DeGaulle så vi förbereder oss genom att göra smörgåsar för det är inte bara ogästvänligt där, alla talar bara franska, det är dessutom svindyrt.

Jag skall nu komma ihåg att gå och kissa innan planet landar för att inte som sist, nästan spränga blåsan innan man kommer till en toalett när vi har landat.

Nå väl detta är ju också en form av dagbok så här kommer en resumé av vad vi gjorde igår.

Söndag den 15 mars

Vi vaknar till att det är dimmigt, vackert men inte så som vi vill att det skall vara, blå himmel.

Det slår mig att KLMs informationsdisk måste vara bemannad så efter frukost sätter vi oss i bilen och kör till flygplatsen i Faro. Vi börjar med att gå till flygplatsens informationsdisk där vi får ett besked som jag inte haft en tanke på; KLM flyger inte på Faro och har därför ingen personal på plats. Vi ombeds att gå till en generell disk som hanterar många flygbolag och ställer oss i kö där. Redan i informationsdisken märks att man vidtagit åtgärder mot smittspridning genom att sätta upp avspärrningar en meter innan disken, enkelt och smart.

Vid vår nästa disk märks det förutom avspärrningen på att alla i kön håller ett avstånd på en meter eller mer. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det ser ut i flygplanen, sitter passagerarna bara på varannan rad eller hur fungerar det?

Vi får beskedet att dom inte kan hjälpa oss efter som KLM inte flyger hit, vilket egentligen inte är sant för våra vänner Stig och Karin flyger hit med KLM-biljetter, men det är Transavia som flyttar passagerarna.

Vi återvänder till Carvoeiro och går in på Intermarche, som ser ut precis som vanligt med välfyllda hyllor men med en nästan full parkeringsplats. Vi köper 8 kotletter, 4 traditionella och 4 nackkotletter och lite grönt och drar sedan till Carvoeiro och parkerar och köper varsin lunchglass och sätter oss vid havet och njuter.

Hemma bestämmer vi oss för att köpa enkelbiljetter hem, jag vill se Senny glad igen och hoppas på att när vi väl kommer till Lissabon och kan tala med personal från KLM kunna få tillbaka lite pengar på någon av hemresorna. Om inte så är det värt 5 000 kronor att inte behöva oroa sig för flygkommunikationerna och allt annat som vi skräms upp med via media.

Vi grillar kotletter och en halv paprika, den där gigantiska varianten som finns här plus förkokta potatisar och njuter allt i solskenet med en fräsch sallad och kall öl.

Jag meddelar biluthyraren och värden våra ändrade planer och så far vi upp till Gramacho för att boka av de starttider vi bokat och för att ta en kvällsrunda i det goa vädret. Vi spelar fem hål och spelet fungerar bra, hade vi stannat tiden ut hade jag nog kunnat få till en sänkningsrunda men den får komma hemma istället.

På kvällen tittar vi på Homeland, det är ett otäckt land dom skildrar i serien med maktmissbruk och kameraövervakning, så har vi väl inte det hemma i Sverige? Golfen i USA är också inställd pga av Corona så vi tittar på Tee Time ett småtrevligt program om golf som jag aldrig tidigare sett och lägger oss sent.

Måndag 16 mars

Vi åker in till Carvoeiro och lämnar in våra golfvagnar hos Ciro på Carvoeiro Golf, han är ju en glad man som har lätt att skratta men nu har han en tuff tid framför sig. Han har köpt på sig varor inför den stora anstormningen som börjar nu med golfare som hyr och köper utrustning av honom och istället annullerar mängder sina beställningar och inkomsterna uteblir. Han får dock 10 euro av oss för att härbärgera våra vagnar.

Vi hade redan innan bestämt att ta en Nata och en espresso hos bagaren om Ciro inte var i sin butik och det är väl självklart att vi inte behöver avstå bara för att han nu var på plats.

Senny ägnade eftermiddagen igår åt att packa så nu går hon runt som en äggsjuk höna och har inget att göra. Hon tvättar allt smutsigt så att vi kommer hem med endast rena kläder men har ingen riktig ro att göra det hon brukar, sätta sig i solen och lyssna på en bok. Hon vill hem!

På eftermiddagen kommer Sjoerd, uttalas ungefär ”Short” och läser av elen, samtidigt får vi tillbaka pengarna vi betalt för Villa Moite. Vi är mycket nöjda med vistelsen på Vale a Pena och kommer att komma tillbaka i höst, om det inte blir Sydafrika och till våren igen. Det känns genuint när Sjoerd och hans fru Nadine säger att det har varit trevligt att ha oss som gäster.

Tack Portugal och Carvoeiro för denna gång, nu skall vi hem och invänta våren.

Visningar: 6