Andra veckan

Måndag 25 februari

Idag spelar vi golf, första gången på Pinta sedan i höstas. Ibland undrar man hur livets lotteri fungerar, vi har fått starttid tillsamman med ett äldre par, äldre än oss. Dom är tyskar och mannen heter Jürgen och är dålig på engelska, frun, som heter Ziggy, är däremot duktig och dessutom rejält pratglad. Hon vill gärna prata lite danska vilket beror på att hennes mamma kom från Danmark. Det blåser friskt, 10 sekundmeter, och efter 10 hål tackar dom och går hem.

Nu till livets lotteri. Senny säger ”jag kände igen Ziggys skäggvårta, undrar om det var dom vi spelat med tidigare”. Jag kollar i bloggen och visst är det så, den 8 november 2017 spelade vi en runda tillsammans, Jürgen hade samma kläder fast då gick han i kortbyxor.

Jag har följt Sennys råd och tejpat fast några bomullsrondeller i handflatan för att mildra stöten mot operationsområdet och det fungerar bra. Jag kan utan större smärtor spela 18 hål, även om jag till en början är lite rädd för att slå. Och trots att vi tycker att vi fått vänta mycket tar rundan strax över 4 timmar. När jag räknar ner mitt resultat från de första två rundorna har jag gått på mitt handicap bägge gångerna vilket jag inte trodde.

På vägen hem stannar vi på Jumbo för att se om dom har vildsparris, som vi ju såg på marknaden i Beja, men det finns ingen däremot har dom BH och Senny köper inte en utan två. Priset är nedsatt till 6,99€ och det visar sig när vi betalt det vi handlat att dom tydligen gått ner ännu mer för vi betalade bara 4,99€.

Så vi åker till Pingo Doce, som jag ju från början fick för mig var en grönsaksbutik, men här finns inga vildsparris heller, och vi köper inte ens grädde för vi tycker hela butiken är sunkig. Istället blir det Apolonia, som ju är raka motsatsen till sunkig. Här är allt lyxigt och det märks också på priserna, vi köpte broccoli för 1,29€ per kilo och här kostar 2,39€ i extra pris, ordinarie 2,89€.

Men i Apolonia finns det riktigt skinka, inte sådan där tumlad välformad konstgjord sak, och så har dom den, i mitt tycke världsbästa, get osten ”queijo cabra curado” från Beiralacte. Den ser nästan oaptitlig ut när man ser en hel ost, men smaken är gudasänd och en liten smakbit i butiken sitter kvar i gommen länge.

• 

• 

Innan middagen sätter vi oss i lugn och ro på balkongen och njuter av en Gin-tonic. Till middag gör jag broccoli med skivad bacon och en ostsås på grädde och Kvibille cheddarost och avslutar med en näve finskuren purjolök när det hela går in i ugnen. Det blev mumsigt!

• 

• 

Tisdag 26 februari

Det blåser lite kyligt så inspirationen till promenad uteblir. Istället tar vi det lugnt och tar bilen när vi skall äta lunch och vi har bestämt oss för Ti Teresa en bit förbi Porches men när vi kommer dit är det fullsatt. Så vi far tillbaka till Porches och kör in vid Biergarten till höger i rondellen när man kommer österifrån. Där har vi fått tips om en tysk charkuterist som skall göra goda korvar, men han öppnar klockan två så vi får åka i morgon eller torsdag för det är bara öppet tre dagar i veckan mellan 14 och 18.

Senny har noterat en restaurang i Lagoa som jag aldrig lagt märke till trots att vi måste kört förbi hundra gånger. Den heter A Paleta och ligger precis efter Pingo Doce när man kör mot Carvoeiro och Senny har sett deras reklamskylt på trottoaren vilket jag aldrig gjort. Den ligger precis på hörnet och det är fullt på tvärgatan in vid entrén så vi parkerar utanför Pingo Doce. Det är mycket folk men inte fullt och vi är säkerligen de enda ickeportugiserna i lokalen. Det märks även på att ingen av de servitriser/törer vi talar med kan engelska men menyn finns även på engelska.

Vi beställer grillad ”black pork” och en halva huset rödvin, deras olivinläggning är god och saltare än vi smakat tidigare, även brödet är gott. Det kommer folk in hela tiden och nästan alla är män, många hantverkare och alltefter vinet rinner ner blir ljudnivån allt högre.

När maten kommer in ser det väldigt smakligt ut och det är det också, köttet är mycket smakrikt och den obligatoriska pommesen är också god och en aning knaprig. Vi avslutar med vad Senny trodde var Tiramisu men var något annat, mer sockerkaka med smörkräm, och inte så värst god. Kaffet å andra sidan var riktigt bra. Priset för oss två 25,3€ och då tog vi den näst dyraste kötträtten, 7,5€/portion, jämfört med Mormors är priset högre men väljer man billigare rätt och avstår efterrätten så blir det billigare.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

På eftermiddagen klipper sig Senny hos sin favoritfrissa i Carvoeiro, klippningen kostar 18€, jag klipper mig själv och det kostar ingenting.

Onsdag den 27 februari

Jakten på vildsparris fortsätter. I Portimao finns en saluhall med många frukt och grönsakshandlare , även fisk och köttdito naturligtvis. Så i morse när vi återigen vaknade tidigt, tidigt vårt sätt att se på det är runt åtta på morgonen. Så efter en lugn frukost, intagen i köket, går vi mot bilen. På väg ut möter vi våra städerskor som för första gången skall städa vår lägenhet.

Vi kör mot Mormors istället för Portimao för jag har nämligen sett att vi kanske har en bra slinga för en kvällspromenad och slippa den trafikerade vägen upp mot Sesmaria, som dessutom saknar trottoar. Och genom att gå ända ner till Mormors, 700 meter, och sedan ta till höger kan vi få en runda på nästan 3,5 km, fast då måste vi nog lik förbanskat gå på vägen från Sesmaria och hem.

Väl i Portimao hittade vi en parkeringsplats vid saluhallen tämligen omgående. I saluhallen är det rent och fint och mängder med affärer, eller kallas det kanske för stånd när dom ligger bredvid varandra utan skiljeväggar. Merparten är frukt och grönt och de flesta verkar vara etablerade butiker men det finns några som verkar vara inresta bönder. Men ingen har vildsparris så vi köper några jordgubbar, som vad utseendet beträffar är fantastiskt goda, hoppas att innandömet motsvarar förhoppningarna, och lite grönsaker och frukt till sallad.

Sedan åker vi en liten bit till fram till Continente och vandrar runt i klädbutikerna på andra våningen och jag hittar en snygg jacka i MO men inte i min storlek, men dom har butiker i Lagos och Albufeira så kanske finns den där om vi kommer dit. Jag provade att beställa på Internet men dom accepterar inte mitt pass som identifikation, troligen måste man vara portugis.

Vi går istället in på Continente för att köpa lite grillkött, gärna black pork som vi åt igår på restaurangen i Lagoa, men vi hittar inget och far till Intermarche där dom visserligen har det men det ser så fett ut att vi köper vanliga kotletter, som är härligt marmorerade. Så hem och packa in maten och sedan en promenad ned till Mormors.

Det är fullt men Sonja visar oss till ett bord för två under citronträdet som är reserverat. Senny beställer mixed grill och jag grillad sea bass. Vi tar en stor kanna Vinho Verde, en stor flaska mineralvatten och en sallad, relativt stor. Jag väljer att få fisken delad istället för hel och den fyller tallriken när den serveras, den är som all mat här helt okryddad men, och det är ett viktigt men, fisken kommer med olivolja ringlad över. Jag kompletterar med extra salt och tackar Senny för att hon påminde mig om att beställa kokt potatis istället för pommes. Även potatisen får extra olivolja och salt och sedan njuter jag! Jisses vad gott!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Crème caramel till mig och Molotof till Senny, idag njuter jag även av en konjak till kaffet. Min fisk kostar 12€ så notan går på 20€ idag, men det var det värt!

Hem och sova middag, himmelskt skönt.

Torsdag 28 februari

Soligt, blå himmel ingen blåst. Vi äter frukost i sängen precis som hemma, Senny uppe tidigt och jag väcks av frukostbrickan, som här är en plåt från ugnen.

Vi åker till Albufeira för att se om Om, butiken i Portimao som inte hade min jacka, här har min storlek på jacka.

Vi kör småvägar dit och det är vackert, om än underligt för Senny säger ofta att här har vi varit förut, ibland har hon rätt men oftast beror det på att alla hus är vita med stängda fönsterluckor, vägarna är smala och man ser inget bortanför husen, men här kommer vi lite ut på landet där man ser lite åkrar och här och där lite hav.

Albufeira är en turistort och det märks på stora hotell, breda vägar och många butiker och här finns Albufeira Shopping, bara en mil från Algarve Shopping. Det är kö för att köra in till parkeringen alldeles intill shoppingcentrat men 50 meter innan är det flera lediga platser och jag tar en av dom.

Butiken Mo ligger en trappa ner och jag hittar snabbt den jacka jag söker, men även här saknas den i large! Som oftast nuförtiden finns bara dom plagg som finns framme, men Senny frågade ju i butiken i Portimao och då kollade dom sitt lager så nu gör jag likadant. Damen kollar i datorn och jodå, dom har en i min storlek. Hon försvinner ut på lagret och detsamma gör Senny, eller ja hon försvinner inte ut på lagret men hon försvinner in i provrummet för hon har hittat en blus.

Damen kommer tillbaka men utan jacka och ber mig vänta medan hon ringer ett samtal. Jag förstår inte vad dom talar om men under tiden hon pratar går hon iväg och lyfter undan några plagg som hänger på en vägg och tar fram en jacka som hänger där bakom.

Den sitter jättebra och jag är nöjd och det är Senny också som äntligen har hittat något hon vill köpa, en snygg blus.

Jag fick en jacka för 19,99€ och hon en blus för 17,99€ nöjda sätter vi oss i bilen med sikte på Silves för att äta lunch och sedan åka till golfklubben Silves och spela en runda golf.

På väg dit ser jag att Senny har sin nya golfklocka på armen och kommer på att min ligger kvar hemma, vi har gott om tid på oss och bestämmer att istället åka hem och äta lunch hemma och samtidigt hämta min klocka.

Lunchen blir en omelett med en god korv som vi köpt på Lidl och lite brocolirester, det blir väldigt gott.

• 

Vi är tidigt uppe golf golfbanan Silves, och får starta en liten stund tidigare än vår bokade tid 14:08 och går med ett kanadensiskt par, Jim och Shirley. Det visar sig bli en ganska tystlåten runda till min förvåning, de flesta jag träffat från andra sidan Atlanten är väldigt sociala, så när dom bryter rundan efter hål 15, där man är alldeles nära klubbhuset igen, så gör vi detsamma.

Vi åker till Apolonia där vi normalt bara köper skinka för nu är vi på jakt efter ingredienserna till att göra en romsås till den lax vi köpte häromdagen. Och i denna exklusiva butik finns en sektion med Kalles kaviar, ett litet sortiment av Abbas inlagda sillar och fiskrom. Så vi köper en burk, en tub majonnäs, crème fraiche, rödlök, färsk dill (det är nog bara Apolonia som har det) och Dijonsenap, det blir en dyr sås på 12€!

Hemma blandar jag till såsen och lägger till lite citronsaft och lite citronzest, det blir gott men smakar inte som vår favorit Garants Klassisk romsås på Willys, men det var ju heller inte meningen.

Laxen åker in i ugnen kryddad med Santa Marias kryddblandning Seafood & Fisk och allt serveras med kokta potatis, som till och med fick lite dillkvistar med i kokvattnet. En flaska vitt, Vale Perdido 2018 (1,69€ på Aldi) gör det till en lyxmiddag.

• 

• 

Fredag den 1 mars

Efter frukost packar vi in oss i bilen och kör mot Gaviota, dvs det ställe vi tittade på i höstas men inte fastnade riktigt för. Idag parkerar vi vid restaurangen och tar en promenad ner mot fyren och njuter av vyerna in mot Portimao och floden Arade som flyter hitom Portimao. Öster om fyren finns en pytteliten l som är full med vita prickar. På avstånd verkar det som om det är fiskmåsar som står och att det är fåglar syns på att dom emellanåt flyger upp. >Vi kommer fram till fyren och ser också den härliga vyn in mot Portimao med Ferragudo på hitsidan floden Arade.

• 

• 

• 

Vi följer dem branta kusten österut och kommer närmare den lilla fågelön och här finns en informationsskylt som talar om att det är inte, som jag trodde, fiskmåsar som häckar på ön utan hägrar, bland annat kohägern som vi ser så många av på Gramacho och åkrarna runt Lagoa.

• 

• 

• 

Här finns två slukhål där man hör havets vågor slå in i botten, som man dock inte kan se. Längs de branta kanterna ligger duvor i skrevorna, på ägg kanske?

• 

• 

• 

• 

Vägen, eller snarare stigen, tar oss tillbaka till Gaviota. Vi försöker hitta den lägenhet vi fastnade för i november men blir inte riktigt säkra på vilken det är, men gillar läget och konstaterar än en gång att läget är vackert, så vi skall nog ta och ringa den kontakt Alex gav oss.

Vi tar bilen och vänder åter hemåt och passerar vägen som leder ner till en större sandstrand, Praia dos Caneiros, där det även ligger en liten restaurang. Vågorna som slår in under restaurangen när det stormar har slitit bort det mesta undertill och på ett ställe läcker det vatten, och här ser man skillnaden mot svenska installationer. Vi skulle aldrig samla vatten, avlopp och el i samma punkt, och dessutom med en läcka.

• 

• 

På resturangens meny konstaterar jag att priserna på fiskrätterna slår alla rekord, 1 000 kronor kilot och mer, något är fel.

Vi hade ju tänkt äta lunch på Tennisklubben, där dom har Fish & Chips för 8€, men det är stängt och står ingenstans vilka öppettider dom har, så vi fortsätter gatan ner och går till Mormors. Här är lika fullt som häromdagen och vi hittar bord innanför plastskynket. Senny väljer ”kött av ko” och jag tar återigen Sea Bass.

Det är knökfullt så de tar en bra stund innan maten kommer och under tiden tar vi för oss av oliver och brödet och jag tar till och med smör på brödet, jag minns inte när jag åt smör på bröd, och det är GOTT! Härligt smakrikt bröd med knaprig skorpa, och en bra klick med smör, det är MUMS!

Vi njuter av maten och vinet, Vinho Verde förstås, och efterrätten och småningom kaffe och mandellikör. Senny som sitter så hon ser folkvimlet ser att det ordinarie bord som svenskgänget brukar sitta, nere nu är fullbesatt, bland annat med Rickard som vi inte träffat sedan vi kom ner.

När vi avslutat kaffet går vi ut till gänget och slår oss ner. Vi känner oss välkomna och har en trevlig stund tillsammans tills alla bryter upp och går till sitt. Det skulle definitivt fungera att bo här nere.

• 

Eftermiddagen går till att skriva på bloggen och virka.

• 

• 

• 

Lördagen den 2 mars

En lugn förmiddag slutar med att vi ser att det är lördag och då är det grönsaksmarknad i Silves och, ja ni förstår, det är vildsparrisjakt som gäller. Vi parkerar som vi gjort många gånger förr på den lilla vägstumpen som leder ner till den romerska bron, fast det finns endast dokumenterat att den återuppbyggdes 1439, så den rätta benämningen är nog den gamla bron. När man idag ser bron så är den inte symmetrisk och det beror på att man tog bort det sista valvet närmast staden för att få plats för vägen som löper längs floden, som är en gren av Arade som rinner ut i Portimao. Nåväl här parkerade vi alltså och gick över bron.

Som Senny påpekade i dag, så får man uppfattningen att det är kallt ute när man är i huset och idag blåste det ganska mycket på morgonen, så jag tog på mig min nya jacka och Senny sin GAP-tröja. Så relativt påpälsade gick vi in på smågatorna och började leta efter någon som säljer vildsparris. Men inga av utestånden ger napp så vi går in i saluhallen men det blir lika dålig utdelning. Här säljs det mesta i matväg, grönsaker, frukt, kött, fisk, hemlagad honung och sylt och bröd och bakverk och vi hittar bland annat grishuvud, små söta.

• 

• 

Vi tar en promenad i gränderna och hittar snabbt en optiker. Mina solglasögon tappar ständigt ena glaset och det är dags att ett proffs löser det. Han konstaterar att glaset är gjort för litet för bågen och inte går att sätta fast men han kan fixa det om vi kan komma tillbaka om en halvtimma. Perfekt, så vi vandrar vidare upp mot borgen och alldeles vid huvudingången badar en servering i solen.

• 

• 

• 

• 

• 

Så vi beställer kaffe och vaniljkaka, den ljuvliga portugisiska Pastel de Nata, frasigt skal och len vaniljkräm inuti, helst skall den vara ljummen. Vinden från i morse har nu lagt sig och där vi sitter kommer endast solen åt och innan kaffet kommer in har vi flyttat oss in i skuggan av en av pelarna.

Reparationen av glasögonen kostar 5€ och nu lovar optikern att glaset aldrig mer ramlar ut.

Vi promenerar vidare för att köpa vatten på Lidl. Vi hittar platsen men inte butiken så den måste flyttat. På väg dit passerar vi en plats med spännande stenfigurer, som nästan alla saknar händer. Där finns en tavla med text på portugisiska och någon form av arabiska men ingen översättning, så jag har gjort en tolkning av översättningen jag gjort med hjälp av Google.

• 

• 

Runa
Al Mouatamid Ibn Abbad
Kung / poet: 1061 – 1092

Han föddes i Beja; Han styrde Silves;
Regerade i Sevilla: Dog i Marrakech

Var hälsad Silves, du vackre vän
Platser så kära minner om min oförglömliga ungdom.
Fråga dem om dom fortfarande kommer ihåg mig …
Särskilt Xaradjibe (ett palats som låg i Silves-borgen)
Detta vackra palats balkonger .

Det är 22 grader varmt när vi kör hem och vi plockar snabbt iordning det som behövs för att gå upp på takaltan för att tända grillen och idag passar det bättre med en kall öl än en grillwhisky.

• 

• 

Det är för en gångs skull skönt att det tar lite tid innan glöden tar sig i kolet, det är skönt att sitta i solen och göra ingenting.

Vi äter på vår balkong och efteråt får Senny solsting och går till poolen och tar ett dopp i det kalla vattnet, det är kallt så hon värmer sig med ett dopp i den lilla barnpoolen. Så hon leder badligan med två noll, jag undrar om jag kommer ikapp?

• 

• 

• 

• 

Söndag den 3 mars

Vi tar det lugnt och äter frukost i sängen. När klockan är strax efter 11 går vi ut på en promenad som skall gå till golfklubben Gramacho för att boka en starttid i eftermiddag för att gå fyra hål för att träna oss med järnklubborna,

Vädret är ljuvligt och promenaden är härlig även om det saknas trottoarer. När vi går längs hål tre på Gramacho ser jag en hönsfågel inne på golfbanan. Men vi kommer aldrig nära nog för att få ett bar foto av den. Här längs vägen växer också vad som ser ut som rosépepparträd, men det doftar inte som det när man krossar dom så det är nog något annat. Vid klubbhuset växer ett citrusträd med vad som måste vara grapefrukt.

• 

• 

• 

• 

När vi kommer till parkeringen vid golfklubben möter vi Helena som är strålande glad och berättar att hon gjort Hole-in-one. Dessutom tillsammans med Nina och Peter i samma boll. Jag frågar om det är hennes första och hon säger att det är den andra men att Peter och Nina var med förra gången också!

Vi få starttid 16:04 och vänder hemåt igen och njuter av att promenera i ljuvlig temperatur utan kall blåst och när vi passerar vårt hus har vi gått i drygt 5 kilometer på dryga timmen och fortsätter lunka neråt Mormors.

Där är bordet nästan fullt, bara en stol är tom när vi satt oss. Här sitter nu Magnus och Kattis, Bosse som varit i Sverige i tre veckor, Rickard med sin nyblivna Hole-in-one mästarinnan Helena och Peter och Nina. Vi känner oss välkomna.

• 

• 

• 

• 

Idag söndag serveras den dyrare, 10€, rätten wienerschnitzel som är riktigt bra! Vi serveras en sallad bredvid utan att ha beställt den men Vinho Verde är slut! Det vill säga att den dom brukar servera i karaff från tappkran är slut och istället får vi en flaska. Sonja säger att det är samma vin, hon har naturligtvis rätt men det som serveras från tappkranen är kolsyrat vilket flaskvinet inte är och smakar därmed inte samma.

En god, stor wienerschnitzel med pommes, sallad, kaffe, glasstrut, två glas konjak en portvin, två flaskor Vinho Verde, den som normalt finns på tappkran var slut men enligt Sonja (mormor själv) är det samma vin fast jag tror att det på tappkran är kolsyrat extra och därför lite friskare, kostar oss 20€ idag med extra 2€ dricks.

Stämningen är hög, naturligtvis eleverad av Helenas Hole-in-one, när vi kommer har gänget redan druckit champagne, men Bosse som aldrig ligger lågt, drar igång hurrarop och annat, givetvis med en skål. Vi får in många flaskor vin och flera glas konjak, portvin och mandellikör innan Senny med bestämdhet säger till mig att ”Nu går vi!”

Vi promenerar hem och stänger av Sport-tracker och konstaterar att vi gått 6,5 km idag. Vi sitter en liten stund och far sedan ned till Gramacho och går ut på hål 1. Meningen är att träna genom att spela hål ett till fyra när man är tillbaka vid klubbhuset igen men dels spelar vi bra dels går det fort så vi tar ett varv ett till fyra igen. Så när vi lastar in oss i bilen igen kan vi lägga till 3,5 km till våra 6,5 och konstatera att vi gått en mil dag.

• 

• 

Hemma njuter vi av en ostbricka med den suveräna getsosten, vår svenska cheddar och Aldis krämiga Bayerischer Alpenweichkäse och ett glas kall öl.

Vi kan summera veckan och säga att den varit bra och med härligt väder.

Visningar: 7