Mars vecka 3

Måndag 18 mars

Vi spelar golf på Gramacho med två trevliga damer från Sverige, Stina och Anneli, och vi går alla fyra från röd tee. Senny är som vanligt stabil och går tre slag bättre än sitt handicap de första nio hålen medan jag går fyra sämre. De sista nio blir det omvänt scenarion, Senny går 4 slag sämre medan jag går på mitt handicap.

Nå de andra damerna då? Ja golfmässigt var det blandade karameller och inte något jag tänker skriva mer om, men när vi kom till fjärde hålet berättade Senny att en bekant gjorde Hole-in-one här nyligen och att en vecka senare gjorde även en annat bekant om det. Stina berättade då att hon spelat golf här för några år sedan med en kvinna och efter att ha spelat tillsammans i arton hål kom dom på artonde green på att dom ju var barndomskamrater. Dessutom kände hon även Bosse som gjorde Hole-in-one en vecka efter Helena. Visst är väl världen liten!

Det är så skönt väder att vi bestämmer oss för att grilla på takterrassen och köper sidfläsk i skivor, färdigkryddade, på Intermarche. Ja nu är det ju så konstigt att Portugal som ju hämtade hem kryddor från Asien på 1500-talet totalt glömde varför och använder så lite kryddor i matlagningen att den för mig är helt obefintlig, så de färdigkryddade sidfläskskivorna kryddades upp rejält innan de gick på glöden.

Medan jag kämpade med grillen på taket gjorde Senny en tomatsallad och rostade några vitlökspotatisar i ugnen. Hon gjorde mig därefter sällskap på taket där vi drack en isfylld gin-tonic och njöt av tillvaron.

• 

• 

Idag kom det mailsvar från Booking.com på min önskan att få den oärlige mannen på Casa do Brasao borttagen från deras bostäder. Dom beklagade det som hänt och lovade att både dom och Casa do Brasao skulle bättra sig men eftersom ord stod mot ord fanns det inget dom kunde göra, men om jag accepterade det skulle dom betala mig 25€. Eftersom vi i praktiken redan avskrivet det hela och satt kostnaden på lärokontot tackade jag ja och gladdes åt att dom i vart fall svarade vilket jag inte trodde, det var en månad sedan jag skrev till dom.

På eftermiddagen ringde Lennart och bjöd oss över på tapas och ett glas vin vilket vi tackade jag till med glädje. Dom bor nu på Vila Nova där vi bodde i för två år sedan, ja dom bor till och med i samma lägenhet.

Det var fortfarande behagligt ute så vi bestämde oss för att promenera bort, det är inte mer än två kilometer, och för att slippa gå den relativt trafikerade korta vägen som dessutom saknar vettig trottoar mesta delen av vägen, gick vi genom villaområdet. Jag slarvade med att kolla vilken väg Google Maps föreslog och tyckte att det var den väg vi gått senast vi gick till Carvoeiro för att äta glass. Det visade sig vara nästan dubbelt så långt i tid men i gengäld fick vi lyssna till den underbara sången av den portugisiska Melron, koltrasten alltså.

Klockan elva i går kväll hade Blomgrens bagage så äntligen kommit och dom hade idag varit och spelat golf. Margret kunde glad berätta att hon inte haft ont men naturligtvis inte vågat slå för fullt rädd för att slå i marken och riskera handleden. Vi promenerade hemåt när klockan slagit tio, nu gick vi den korta vägen som dock inte är så trafikerad så här dags

Tisdag den 19 mars

Vi far till Armancao de Pera och vandrar längs stranden bort till Salgados där vi går innanför sanddynen och vandrar tillbaka längs en hård sandig bilväg. Sista biten tillbaka får vi gå i den torra lösa sanden och det är riktigt jobbigt. Jag satt på morgonen vid datorn i korsdrag i den kyliga morgonluften vilket resulterade i att jag frös rejält när vi gick hemifrån, men när vi nådde bilen efter promenaden bestämde vi oss för att fara till Carvoeiro och äta glass.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vägen tillbaka passerar Porches och nu var äntligen den tyska charken öppen, fjärde gången gillt. Kö med tyskar som köpte ister och korvar och under tiden vi köade kikade vi på varorna och visst såg det gott ut, men korvarna som var förpackade tre eller fem kostade från sju till tolv euro så vi bestämde oss för att tacka och gå, fast vi tackade aldrig.

• 

• 

Nu hade vi ställt om oss från glass till grill och nu blev det favorit i repris, kryddat sidfläsk på Intermarche idag förstärkt med en liten bit färdigkryddat revbensspjäll. Även om det blev gott i går så ville jag ha lite mer grillsmak så vi gick in på Apolonia i förhoppningen att hitta någon sorts grillkrydda, vilket vi också gjorde.

• 

• 

Onsdag 20 mars

Idag spelar vi golf med Blomgrens på Pinta och vädret är fortsatt underbart och enligt prognosen skall det hålla så länge vi är här, det vill säga månaden ut. Och apropå liten värld, dom damer vi spelade med häromdagen träffade vi idag igen, dom gick i bollen bakom oss.

Margret kämpade på bra med sina nyopererade handled och slog många bra slag men kämpar naturligtvis med rädslan att göra sig illa. Våra golfresultat är väl inte mycket att skriva om, Vi hade en trevlig och snabb runda på 4 timmar och Senny var bäst på 6 slag sämre än sitt handicap och vi andra var sämre.

Efter golfen åkte vi till Quinta dos Santos, en nyöppnad vingård som vi besökte i fjol innan dom hade öppnat. De nyplanterade vinstockarna har ännu inte producerat druvor så tills vidare producerar dom nu öl. Allt i en härligt fräsch och supermodern miljö med restaurangkök och provningsmöjligheter.

Vi äter god mat, Senny och Lennart torsk med potatismos, Margret en ris och svamprätt fast egentligen skulle hon ha torsk hon oxå och jag en tapasbricka. Allt nedsköljt med deras egenproducerade öl, jag en maltöl och de andra en fruktig typ IPA-öl med passionsfrukt.

Vi avslutade med varsin espresso som var helt i min smak, kraftfull och smakrik. Jag var tvungen att fråga vilka bönor dom använde och fick fotografera förpackningen. Jag har nu tagit kontakt med Buondi Caffe i England för att få information om det går att köpa i Sverige eller på internet.

• 

• 

• 

• 

• 

Torsdag 21 mars

Idag kom min syster Marie och hennes man Hans på besök från östra Portugal närmare bestämt Cabanas nära Tavira inte långt från Spanska gränsen. Vi visade upp vårt boende här på Tennis Park och satte oss på takaltan och njöt lite att dricka och lite tilltugg. Solen sken från en något molnig himmel och det blåste en snål vind som kylde bra eftersom det inte var mer än kanske 15 grader. Men utsikten värmer inte minst de vackra husen mittemot med de prunkande växterna.

Klockan ett hade vi bokat bort på Lamim, restaurangen inne i Lagoa med den fantastiska sjötungerätten jag skrivit om tidigare. Lennart och Margret mötte upp vid restaurangen och meningen var att även Stig och Karin, som även dom bor i Cabanas, skulle vara med men måste utgå eftersom dom var lite krassliga. Det hade varit extra roligt om dom också var med eftersom den rätt Senny och jag bjöd på till nyår i vintras var mitt försök att återskapa den rätt vi nu åt idag på Lamim, baby sole.

Man skall som bekant inte upprepa en succé men den här maträtten är precis lika god som minnet av den är och husets vita vin är förträffligt till fisken, en härligt lyckad lunch.

Efteråt promenerade vi ner till Lagoas konstskola ”Escola de artes” för att se Ralph Thorgards fotoutställning. När vi kom in säger Senny att vi gått fel för på väggarna hänger inte foto utan landskapsmålningar, men när man tittar närmare är allt signerat av R. Thorgard. Vi ringer Ralph som säger att han kommer om tio minuter så vi sätter oss utanför i solskenet och väntar.

• 

• 

Efter ett litet tag kommer Ralph till lokalen och jag kan överlämna mina hälsningar från Annapia, som varit arbetskamrat med Ralph på Volvo, och Christina och Nils-Göran som även dom är vänner till Ralph.

Ralph berättar om hur han tagit de olika motiven från hela Europa och hur han väntat i ett och ett halvt år på att de rätta förutsättningarna skulle finnas för att ta ett fotografi. Att så många fotografi lurar oss att tro att det är målningar eller efterbearbetningar beror dels på hans skicklighet som fotograf men inte minst på val av det papper fotografiet presenteras på, helmatt och med en viss struktur.

Alla fotografierna i utställningen är till salu och finns i fem numrerade exemplar och till överkomliga priser, vi funderar på att köpa om det går att transportera hem på ett säkert sätt.

• 

• 

Efter utställningen for vi hem till vårt och gick sedan till Vale a Pena för att visa vårt nästa boende. Vi kunde med vår blivande värds tillåtelse gå in i den lägenhet vi bokat och sedan njuta av ”baksidan” av huset med pool och gemensamhetsutrymme.

• 

• 

• 

Sedan återvände vi till vår takaltan för goda ostar och vin.

• 

• 

• 

• 

Fredag 22 mars

Idag bestämmer vi oss för att ta en promenad utefter en väg som jag fått för mig har flera vingårdar. Vi kör iväg och in på vägen som ligger är en fortsättning i en korsning där vi svänger till vänster när vi skall till Silves golfklubb. Vi rullar så sakteliga fram utefter vägen men ser inget som vi vill stanna för att promenera i och till slut är vi förbi området jag sett på kartan. När jag i efterhand tittar närmre är Wine garden & Home en handelsträdgård och heter Win Garden & Home, och de tre vingårdarna ”Quinta…” jag sett ut vanliga hus där man kan kan hyra rum. Ett rätt hade jag dock Quinta da Vinha – Vinhos Cabrita, men den kör vi förbi dels för att odlingarna runt är apelsinträd och dels för att på deras skylt är det en get.

Men det är ändå ett helt nytt område med odlingar, upp mot bergen öster om byn/staden Silves, sträcker apelsinodlingarna ut sig i kilometerlånga rader. Vi kommer fram till en dunge med pinjeträd och jag ser chansen att plocka kottar som är ett fantastiskt bränsle när man tänder veden i kaminen, så vi svänger in på grusvägen och ser om vi kan komma in någonstans. Det visar sig vara en hästhage så kottarna, om det finns några, får ligga kvar.

• 

• 

Vi kör förbi golfbanan Amendoeira som är helt platt som en pannkaka, jag skulle bli ledsen om jag köpt en golfresa och hamnade här, men dom har två exklusiva golfbanor så det är nog jag som inte begriper bättre.

Efter ett tag kommer vi ut till Alcantarilha och där ligger ett kinavaruhus som Senny köper sitt garn hon virkar med och nu passar vi på att köpa garn till Sennys syster Irene som är en riktig virkvirtuos och gör roliga djur och nu senast oerhört intrikata mandalamönstrade dukar. Dessutom köper vi örngott till de kuddar Irene köpt på Kanarieöarna och som har andra mått än våra svenska, de vi köpte är 50×90 cm.

Här har varit soligt länge och jag har använt skärmmössa för att ta bort lite sol från ansiktet men den jag har är mörkblå så visserligen skuggar den solen men jag blir ju kokt i den av solen. Så idag åkte vi vidare till Algarve Shopping och Sportsdirect.com där jag köpte en likadan keps, eller nästan likadan, fast vit. Sedan kompletterade jag med ytterligare två T-skjortor, jag har köpt många av den här sorten här. När jag tog på mig sockar häromdagen noterade jag att det var hål i ett par och det andra var nästan helt utslitet så jag passade på att köpa en förpackning sockar också, allt för 370 kronor.

• 

• 

• 

Sedan åkte vi hem och parkerade och tog vår promenad, som nu bara blev 7-800 meter till Mormors och lika långt tillbaks. Här satt Rickard och Helena, Bosse, Nina och Peter som vi inte träffat sedan i november. Jag gillar Peter och han mig så jag hoppas vi hinner träffas mer innan vi, och även han, åker hem till Sverige om en vecka.

Hemma satt vi oss på altan och njöt i solskenet och ju längre fram på eftermiddagen klockan gick ju skönare blev temperaturen. Så Senny badade inte en utan två gånger i poolen idag och länge dessutom. När eftermiddagen övergick till kvällning åt vi kvällsmat, gratängen jag gjort ganska många gånger nu med blomkål, potatis, kryddig korv, purjolök och grädde med grönsaksbuljong, även idag kompletterad med rester; några revbensspjäll.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi satt och njöt på balkongen i den ljumma kvällen, den bästa vi haft hittills som en härlig svensk sommarkväll, fast här går ju solen ner så himla fort och med solen försvinner värmen.

Lördag den 23 mars

Idag har vi spelat golf med Lennart och Marget, vi gjorde en liten tävling som heter bästboll vilket innebär att vi delade upp oss i två lag, Lennart och Margret i ett lag och jag och Senny i det andra. På varje hål tar man det bästa resultatet av varje lag och skriver in som resultatet på hålet, om Senny får mer än mig är det hennes resultat som blir lagets resulat. I skrivande stund vet vi ännu inte resultatet men jag har trots att jag tycker att jag spelat förfärligt dåligt bara 6 slag från att gå på mitt handicap så kanske vi har en chans att slå dom. Margret är ju dessutom handikapad på riktigt så deras lag kämpar ju i uppförsbacke. Vi får se ikväll när vi träffas för att se vem som vunnit. Det var inte lättspelat idag med ganska kraftig vind så ingen av oss har särskilt bra resultat.

• 

• 

Just nu är Lennart och Margret på Alto, den golfklubb dom spelade på igår, för att hämta Margrets glasögon som hon tappade där och som någon tack och lov tog hand om och lämnade in. Margret var märkbart lättad att få sina glasögon tillbaka.

Egentligen skulle vi idag ha spelat på Alto, eftersom jag bokat tider för att spela med Thomas och Elisabeth och Thomas gillar Alto, den enda jag vet faktiskt som gillar den och alltså heller inte Lennart som efter att ha spelat den igår bokade om så att vi idag fick spela Pinta istället.

Ikväll skall vi gå ut och äta, planen var att gå till Happys i Carvoeiro men när jag ringde för att boka bord var allt fulltecknat. Så jag har istället bokat A Gale där vi ätit så god fisk tidigare.

Jag kan nu efter att vi varit på A Gale säga att fisken är god, till och med Senny valde fisk, hon och jag valde ”mixed grill fish” och fick mer än mycket att äta. Husets vita vin var gott till om än på gränsen till för sött. Lennart gillar godsaker och hängde direkt på när jag föreslog efterrätt, som egentligen bara hade ett fel, det var alldeles för mycket.

• 

• 

• 

• 

Margret har haft problem med att sova på grund av fullmånen men ikväll börjar den avta så nu skall sömnen nog återvända. Som synes avtar månen ovanifrån här nere.

• 

• 

Söndag 24 mars

När jag idag tittade om det var något intressant på Café Ingles i Silves såg jag att Zé Manel Martins skulle spela. Det är en gudabenådad gitarrist med världen som arena och som vi lyssnade till 2017 när vi ihop med Hedströms och Blomgrens besökte hans ”Birimbar” i Portimao så jag ringde direkt och försökte boka bord, det är alltid fullt. Jo det var fullt men ”det fanns ett litet bord vid fönstret men där finns ingen parasoll så det kommer att blir väldigt varmt i solen”. Jag tackade och bokade bordet trots varningen.

Vi kom iväg lite för tidigt så vi for tillbaka till den vingård vi körde förbi härom dagen, Quinta da Vinha – Vinhos Cabrita, och denna gången spanade vi och såg deras vinstockar som växte bakom muren längs vägen. Vi körde fram till provningslokalen som dock var stängd, på helgen öppen endast vid förbokning, däremot öppet under veckodagarna utan bokning så kanske åkte vi en tredje gång, om tiden räcker till. Vi fortsatte grusvägen förbi provningslokalen längs vinstockarna via Vala upp till Silves.

Vi parkerade vid den stora parkeringen mittemot fotbollsarenan och promenerade i solskenet upp till och in i borgen. Vi har varit på Café Ingles flera gånger men aldrig undersökt borgen närmare så när vi passerade museet gack vi oss in. Vi köpte biljetter endast till museet och avstod borgen eftersom vi hade en knapp timma på oss, vi hade beställt bord till halv två. Vi har varit där tidigare utan att få plats, och idag fick vi ett litet bord vid fönstret utan parasoll vilket skulle bli väldigt varmt varnade flickan jag talade med på telefon. Men nu gick vi alltså in på museet och tyvärr var det en besvikelse, väldigt modernt, rentav sterilt, med montrar med pilspetsar, porslinsskärvor och dessutom med väldigt liten information. I golven hade man grävt fram den gamla vattencisternen från 1100-talet som även kunde nås via fönster från den trappa som gick runt på utsidan.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

När man såg utsikten mot Silves från det borgtorn man nådde från museet var det lätt att förstå att angripare hade problem att ta sig in. Man kunde även se in i flera av alla de storkbo som finns i Silves.

När vi kom till Café Ingles var det lilla bordet vid fönstret mycket riktigt bokat, så även alla andra bord, men när jag presenterade mig visade hon oss till ett bord rakt framför orkestern, ”jag flyttade er hit, här är det lite skugga från trädet”. Det är ungefär som att bli uppgraderad till första klass på flyget och jag blev jätteglad. Senny blev dock lite ängslig när orkestern började sätta upp högtalare men sa efteråt att det inte alls var för högt. Man tål högre volym om man tycker om det man hör sägs det.

• 

• 

• 

• 

• 

Vi beställde varsin pizza och en flaska husets röda plus en liten flaska bubbelvatten till Senny och vi hann äta upp maten innan orkestern började spela.

• 

• 

• 

Jag hade med mig kameran och spelade in varenda låt dom spelade fram till paus efter ungefär en timma. Jag frågade Manel om det är OK om jag lägger ut inspelningarna på Youtube, som jag numera gör för de filmer som skall in på bloggen. Han svarade att han först vill se och lyssna både på kvalitén och dessutom är ju inte allt material hans eget. Så jag har lovat att skicka det för godkännande så musiken kommer förhoppningsvis i nästa, och sista blogginlägget för denna gången.

Jag tror att den glädje jag kände när jag lyssnade på musiken förmedlades till musikerna för i pausen kom trummisen och berättade att de inte hade spelat tillsammans på fyra år och undrade om det lät OK och jag kunde naturligtvis bara bekräfta att dom lät hur samspelta som helst.

Under tiden hade solen försvunnit bakom en molnbank och Senny sa sig till och med känna en regndroppe men det fanns inte på kartan att vi skulle gå. Efter ytterligare en timme var det dags för nästa paus och visserligen hade solen kommit tillbaka men jag hade nu börjat bli kall så vi tackade musikerna, betalade vår mat och promenerade tillbaka till bilen och njöt av solvärmen.

• 

• 

• 

Visningar: 4