Vila Nova 4

Måndag 13 november

Idag skall vi spela tillsammans med Blomgrens och Hedströms på Silves. När vi kommer till golfbanan är hela parkeringen full och vi och några som kommit tidigare parkerar ute på fairway.

När vi går in för att få våra startbiljetter utskrivna visar det sig att vi inte har någon starttid, varken på Silves eller på någon annan av banorna och någon plats för två tre-bollar extra finns inte.

Vi får i alla fall två starttider på Pinta 14:24 vilket innebär att vi inte kommer att hinna spela arton hål, men alternativet är ingen golf så vi accepterar och åker till Pinta istället.

Vi skall hinna spela nio hål och startern säger att vi kan spela hål tio och elva och sedan hål ett och två för att inte komma för långt ifrån klubbhuset när mörkret faller. Det stämmer nästan damerna som går först spelar så men när vi kommer till hål ett står en fyrboll herrar just ut så vi beslutar att nöja oss.

Vi har tävlat bästboll, det bästa av en av oss tre de första sex hålen och det bästa av två de sista sex, och när vi träffar damerna visar det sig att båda lagen har 28 poäng vilket innebär att herrarna vinner eftersom vi har lägst handicap. Trötta skiljs vi och kurar skymning var för sig.

Min fot som gått 11 hål ömmar kraftigt och eftersom Senny och jag har starttid i morgon igen bestämmer vi att det får bli golfbil.

Tisdag 14

Idag är det golf igen och samma bana, Senny och jag ensamma. Jag har under gårdagskvällen känt att foten snabbt hämtat sig och bestämmer att gå 18 hål  istället för att åka, i värsta fall kan vi ju bryta eller hyra bil sista nio. Vi är på Pinta i god tid före starttiden 9:18 och nu händer det igen, vi har ingen starttid! Under de sammanlagt 5 månader vi spelat här har det aldrig inträffat och nu sker det två dagar i rad. Nu är det dock inga problem att komma ut för en stor tävling pågår och sista bollen skall strax gå ut och dom har lämnat lite tomrum bakom sista tävlingsbollen.

Så en treboll går som stoppboll efter sista tävlingsbollen och Senny och jag får gå ut bakom dom. Starten varnar och säger att rundan kommer att ta tid men vi är ju glada för att komma ut och har ju dessutom inte bråttom.

Jag har glömt min golfklocka hemma och roar mig istället med att ta ett foto från varje tee (utslagsplats), jag slår ut, som vi brukar när vi är ensamma, från samma utslagsplats som Senny.

Här är det inte brukligt att herrar spelar från damernas utslagsplats för slopetabellen saknar den. Slopetabellen, eller slope, är ett amerikanskt påfund för att ge eller ta slag av en spelares handicap beroende på golfbanans svårighet och spelarens duglighet.

Vi får som väntat vänta mycket och det ryckiga spelet syns även i resultatet men vi har en trevlig runda. På hål nummer nio får jag en kanonträff och ser bollen flyga mot en av spelarna framförs oss, halvt dold bakom ett träd. Jag ropar av någon anledning inget varningsrop, ”Fore” som man skall göra i golf, men Senny gör ett halvhjärtat försök. Jag vinkar ett ursäkta och får ett tillbaka men när jag kommer fram till bollen är den uppeggad, en tydlig signal i golfvärlden att man överskridit gränsen för vad som är OK.

På peggen står det Sverige så jag utgår från att dom är svenskar, så på nästa hål går jag ifatt dom och ber på svenska om ursäkt och lämnar tillbaka peggen. Jag får till svar att det var andra gången och att jag på hålet innan landat på foregreen (det något mer långhåriga runt greenen), när när dom puttade.

Jag ursäktar mig igen och säger att gud nu straffade mig genom att jag fick putta fem gånger innan jag fick bollen i hål. Det svenska paret spelar med en engelsman som ber om en översättning och svarar mig med ”you shouldn’t have five, it would be enough with four”, vilket är en ordlek som innebär att det hade räckt om jag ropat Fore! Vi spelar resterande nio hål med betryggande marginal för att göra om misstaget igen.

Jag får idag en revansch på hål 5, ett korthål nedför, där jag aldrig lyckats träffa green, och går stolt därifrån med en birdie (ett under par).

Trots att golfklockan inte är med, som registrerar alla mina slag och vart dom tar vägen, kan jag efteråt konstatera att av 18 utslag har hälften gått långt ut till vänster, eller till och med försvunnit till vänster. Jag måste köpa fler bollar! Eller göra som Senny säger gå till Swingdoktorn på drivingrangen.

onsdag 15

För tredje dagen i rad spelar vi golf, jag tror inte att det hänt de senaste 10-15 åren. Idag spelar vi en bästboll med Hedströms och Blomgren igen med samma upplägg som i måndags och spelar på Alto, en bana i Alvor strax öster om Portimao. Senny och jag har ju våra favoritbanor runt Carvoeiro, Pinta, Gramacho och Silves. Men på Alto har vi lyckats få två trebollar.

Damerna går först eftersom dom i regel spelar fortare än herrarna, troligen för att dom inte slår så långt och snett. Alto är ingen snäll bana om man slår långt och inte kan skruva bollen åt vänster och höger (dock inte samtidigt) och nästan alla hål är kantade av pinjeträd.

Fördelen med pinjeträden är att det inte hänger grenar vid marken och barren gör att andra växter inte trivs. så det är ofta lätt att hitta bollen , även om jag lyckades tappa bort den några gånger.

Mitt spel sviker mig totalt, det känns som om jag inte träffade rätt med ett enda slag och i minnet finns bara ihåg ett bra utslag och ett inspel. Inte ens puttern fungerade! Men foten fungerade glädjande nog kanske beroende på att vi köpte ny och bättre tejp i går och tejpade den i morse.

Efteråt far vi till Mormors kök och träffar där Anna och Göran, och äter samma rätter som även dom, kyckling, fem av oss tog den grillade och Senny den  ugnsbakade.

Jag har längtat efter kyckling sedan vi var i Monchique hos den stängda tanten i kurvan. Och i går blev det ingen mat, bara smörgås och en glass så nu var jag rejält sugen.

Två kannor av deras suveräna Vinho Verde gick det åt, och en god efterrätt, kokosnötstårta, och espresso och ett glas portvin.

Kvällen blev stillsam, Senny och jag tittade färdigt de sista två-tre avsnitten av den gamla serien Midnattssol och sedan tre urgamla avsnitt av Wallander. Senny går och lägger sig men jag sitter kvar och tittar på Youtube-klipp tills klockan är över tolv.

Torsdag

Idag har vi tvättdag och tvättar våra nyinköpta påslakan och kuddvar. De som ingår i huset byts varje vecka men naturligtvis tvättar dom inte våra egna sängkläder, eller andra kläder heller för delen. Varje vecka städas dessutom lägenheten, all disk som står framme diskas och bad- och kökshandukar byts ut Men som sagt idag har vi tvättat sängkläder själva.

Under tiden vi väntar på att maskinen skall vara klar så att vi kan hänga upp tvätten på tork, skriver jag lite i bloggen.

När lakanen är upphängda på torkställningen i vår portugisiska pensionärskuvös åker vi till Gramacho för att på plats boka om de starttider vi framöver har på Alto, för varken Senny eller jag vill spela där mer. Det är inga problem att byta till de tre banor vi vill spela på.

En espresso vid artonde green och sedan programmerar jag in att åka till passagen mellan hål tre och fyra på Silves där det brukar stå en man och sälja begagnade golfbollar Jag har snart gjort slut på två dussin bollar och köper 20 st begagnade Titlelist Pro V1  för 20€ vilket är billigt eftersom nya kostar cirka 500 kronor per dussin.

Sedan åker vi på för oss nya vägar från korkfabriken vid golfbanan ner till rondellen vid Alcantarilha och Ti Teresa för lunch. Vi är dock sena så av dagens lunchmeny finns endast ett val kvar, en gryta på griskött, med korv som inte smakar gott och förmodligen är blodkorv, mangold eller liknande, morötter och bruna bönor och till det kokt ris.

Det är smakrikt och gott men som vanligt inte kryddat och knappt ens saltat, vi nordbor är vana vid mycket salt i maten.

Menyn startar dock med en mustig grönsakssoppa som förutom potatis och morötter innehåller något som varken jag eller Senny kan ge namn på, soppan är dock len och välsmakande. Till maten väljer vi rött vin, och får en liten karaff som räcker till två glas vardera och en liten flaska bubbelvatten till Senny. Efterrätten har vi redan valt ut när vi stod och väntade på att få ett bord, en

cheesecake täckt med ett lager vackert dekorerad jordgubbsgele, och till det en espresso.

Priset 8€ per person.

Vid bordet till vänster om mig sitter ett engelskt par som berättar att dom kommer från York och nu är på rundtur i västra Europa med sin husbil, den femte i ordningen. Han berättar ingående om alla sin husbilar, vilket chassie dom varit byggda på och mycket annat. Han är givetvis totalt ovetande om att jag är så ointresserad man kan bli om bilar, inte minst husbilar. När dom får sin mat önskar jag smaklig måltid och samtalet tystnar, vi får dock vänta vidare och vid bordet till höger om mig sitter ett gammalt portugisiskt par som när servitören passerar höjer rösten och jag förstår att hon ger honom en skrapa för att både vi och engelsmännen fått vänta så länge på maten.

När vi ätit färdigt och det engelska paret åkt vidare i sin husbil bryter även det portugisiska paret upp och stående tar en lustig diskussion vid. Frun frågar om jag talar portugisiska eftersom jag ju förstått vad hon sagt till kyparen, vilket jag måste förneka, men hon och jag kan ändå göra oss förstådda med lite ord och gester. Hennes man undrar var vi kommer från och Sverige känner han till. Jag hör att han försöker tala franska med oss. Min franska är otroligt mycket bättre än min portugisiska, som är näst intill obefintlig, jag har ju läst franska ett år i skolan för ett liv sedan. Så vi lyckas få till stånd om inte ett samtal så i vart fall såpass att vi skiljs med ett hjärtligt handslag, den sortens där man greppar om tummen på varandra.

Det är en härlig restaurang, Ti Teresa, skapat inte minst av den trinde och trevliga servitören som är son i familjeföretaget.

Jag får ett visitkort för att nästa gång boka bord och vara i tid så att lunchmenyn inte är slut.

På hemvägen åker vi till Aldi och köper en ny rund ost och hoppas att det är den supergoda som Blomgrens bjöd på.

Fredag

Ytterligare en förmiddag i avkopplingens tecken, vi har bestämt träff med Blomgrens och Hedströms utanför huset klockan 12 för att åka tillbaka till Ti Teresa och äta lunch. Igår var det ju fullsatt så idag ringer jag och bokar bord till halv ett.

På menyn idag står att välja mellan stekt makrill, kokt kummel, grillad kyckling och gryta med kokt griskött i tomat. Efter förrättssoppan, som är densamma som igår, och trots att vi nu är sex personer, kan vi inte bestämma vad den smakar mer än potatis, Margret säger dock buljong vilket absolut stämmer, men i övrigt hittar vi lök och morot och lite annat som vi inte kan bestämma vad det är. Soppan är även idag len och god, men givetvis saknas salt.

Elisabeth väljer grillad makrill och får in tre i spirrstorlek, Thomas och Lennart tar kummel, och vi andra den grisgrytan, alla väljer kokt potatis istället för pommes. Thomas och Lennart är överens om att kummeln inte är god, och egentligen är det ju fel att välja fiskrätter här nere i Portugal för oss som är bortskämda med så god fisk hemma. Elisabeth är dock nöjd med de små makrillarna.

Vi fyra som valt grytan tycker att den är god och trots att det är rikligt äter jag upp allt och dessutom det lilla Senny inte orkar med. Vinho Verde till kummeln och rödvin till oss andra. kummelgrabbarna väljer creme caramel-pudding, vi andra cheesecake och espresso.

Till vänster sätter sig de portugisiska paret jag talade med igår och idag får jag fotografera dom.

Efter lunchen åker vi hem och hämtar badkläder och åker till stranden vid Benagil.

Alla badar utom jag, någonstans måste man ju dra gränsen och jag tyckte att den gick här. Vid stranden står en man och fiskar och det kokar av fisk en liten bit ut i vattnet och när vågorna rullar in på stranden se man fisk inne i vågorna, men han får inte en enda fisk.

Senny tvekar att gå i, hon är rädd att tappa balansen berättar hon senare. Hon står länge till knäna i vattnet tills plötsligt en våg slår omkull henne och innan hon hunnit resa sig igen kommer ytterligare en våg och hon tumlar (!) omkring och kommer med Margrets hjälp på fötter igen. 

Det ser lite dramatiskt ut men det slutar med att hon doppat sig och är indränkt med sand utanpå och innanför baddräkten.

Efter badet far vi förbi det hus vi hyrt till vintern och kommer tillbaka till i februari.

Vi hinner hem för att äta en liten macka, för klockan sex på kvällen skall vi vara inne i Portimao på Berimbar, där Ze Manel Martins spelar gitarr och sjunger för oss. I pausen tar vi över själva och allsången täcker in Taube till Grymlings.

https://blogg.wetnet.se/wp-content/uploads/2017/11/Manel-Martins.mov

Lördag 18 november

Vi har en starttid på Gramacho 14;15 tar det lugnt och åker vid tolvtiden till övningsområdet för att försöka hitta vad som är fel i mitt spel. Vi slår båda en massa bollar men jag får inte et att fungera. Jag ber Senny filma mig och då ser jag att jag inte vrider upp mig tillräckligt i vad man kallar backswingen, dvs när man tar klubban bakåt uppåt. Jag kan slå bättre slag och kan jag dessutom lugna ner mig lite skall det nog fungera.

Vi åker till Gramacho och äter en liten lunch, jag en hamburgare med ost och bacon och pommes frites och Senny en kycklingsallad till det varsin stor öl.

När vi lämnar våra biljetter till startern är det en timma kvar till vi skall starta men vi får efter en stund gå ut med ett par som visar sig vara svenska. Sven-Erik och Monika från Uppsala, Sven-Erik född i Östersund och Monika i Luleå. Vi spelar en avslappnad lugn runda, vi hinner ju inte arton hål innan mörkret faller halv sex.

Det visar sig att Björn-Åke har rätt, han har ju i flera år varnat mig för att börja träna, då kan det bli hur bra som helst. Jag har länge varit nöjd med att gå arton hål under 100 slag och idag blir det 64 slag på 13 hål med en birdie på ett korthål vilket är 12 tolv slag över par. Min bästa runda på länge. Och det som fungerade bättre var det korta spelet.

Söndag 19 november

Man kan tro att vi åkt på golfresa för idag står väckarklockan på 05:45 i svinottan och när vi sätter oss i bilen halv sju är det sex grader varmt, det snöar visserligen hemma på Lommabacken idag, men det är kylslaget här med bara sex grader. Vi har till och med fått ta på en liten tröja och jag har långbyxor. Lennart och Margret tycker inte heller om att gå upp tidigt och väljer att stanna hemma.

Inte ens en kopp kaffe kan vi få när vi kommer till SIlves för restaurangen har inte vaknat, men innan vi startar tjugo över sju får vi oss en espresso till livs.

När vi slår ut har solen ännu inte kommit upp

men redan i backen upp till green på första hålet är solen ovan horisonten 

och lyser upp det gamla olivträdet till vänster i backen.

 

Vi har startat som dagens andra boll och har bara två herrar framför oss som snabbt försvinner och vi behöver inte vänta någonting och rundan tar 4 timmar och fem minuter. I motljuset syns de tydliga spåren efter en arbetsmaskin och två trehjulingar från de två spelarna framför oss.

Thomas har det motigt med smärtor i ryggen och jag kan trots tidvis mycket bra spel ändå inte hålla flickorna stången som vinner 55 poäng mot våra 45. Elisabeth spelar väldigt bra och Senny sänker många långputtar.

 

Efter golfrundan far vi upp till Silves, som ju golfbanan med samma namn ligger nära ch parkerar nära Lidl och promenerar upp till Casa Velha strax utanför stora porten in till borgen och äter en god men lite dyrare lunchmeny för 25$ per par inklusive dricks.

Efter maten tar vi en promenad in i borgen upp till Cafe Ingles där det bjuds på musik. Det visar sig vara sista dagen innan deras semesterstängning så det finns inga lediga platser ute där orkestern skall spela upp halv två. På väg därifrån får jag syn på Nils-Göran och Christina som sitter vid ett bord och byter några ord innan vi promenerar tillbaka till bilen.

 

Visningar: 14