Hänt på Lommabacken 2017

Januari hade knappt börjat när första projektet startade.

När vi får service av vårt reningsverk i källaren vill teknikern gärna kunna tvätta av sig, så vi satte upp en handfat intill reningsverket.

Nu när några år gått har vi kommit på att det är väldigt trångt att lyfta ner den slamtunna, som skall tömmas i kompostkärl, så vi flyttade handfatet till andra sidan tvättmaskinerna.

På golvet har vi lagt kakel under handfatet så det fick ju läggas även under den nya platsen. Vi hade tur och hittade de sista kartongerna av samma kakel, dessutom extra billigt.

När vi kom hem från Portugal i slutet av mars med Senny i gipsförband, tog naturligtvis Sennys operation och läkning det mesta av tiden, det hände inte så mycket aktivt som vi kunde göra tillsammans.

Men högtryckstvätten hade inte blivit riktigt tömd och hade nu sprängts av vinterkylan så förutom att köpa en ny högtryckstvätt, våra grusvägar skitar ner bilen oerhört, byggde jag ett skåp till den med ett litet element (frostvakt) i.

På utsidan, ja till och med utanför tomten, hade det hänt saker redan i december. När en avverkningsväg förbättrades och förlängdes ända fram några hundra meter från huset väcktes förhoppningen att skogen i väster skulle tas ned och ge oss så mycket mer kvällssol på sommaren. Så jag tog kontakt med Skogssällskapet som sköter avverkningen för kommunen, som äger marken, men dom skulle avverka åt ett annat håll. När jag undrade om de ändå inte kunde ta även ”vår” skog sa den ytterst trevliga mannen att jag skulle skicka in en karta med vad jag vill ha bort så skulle han tala med kommun. Det slutade med att kommun gav uppdrag att avverka 40 meter runt vår tomt!

När avverkningsmaskinen kom bad jag honom att dessutom ta ned några träd som visserligen stod på Mattias mark, men som jag fått lov att ta ned. Den ”goa” killen som körde skördaren inte bara fällde dom, han sågade dessutom upp dom i vedträlängd (någorlunda).

Så i april eldade jag upp alla grenar som låg kvar efter skördaren.

I maj satte jag kjol på gästförrådet och altanen så man slipper se det som vi lagt under huset.

och i slutet av maj byggde om diskbänken på altan eftersom dörrarna inte stängde sig och var sneda.

I december rullade vi in många vedklampar från trädfällningen på tork i carporten och nu var det dags att börja klyva. Det visade sig att många var för långa för våra säckar och behövde kapas så i början av juni gjorde jag en sågbock.

Det tog en månad att kapa, klyva och packa det som låg i carporten.

Under en luftad presenning låg ännu mer vedklampar som väntade på att klyvas.

Så större delen av juli gick åt till att ta hand om den veden och den 22 juli är det klart.

Den säckade veden körs ner till vår vedbod under altan och i carporten ligger den ved som är för lång för säckarna.

Senny är den som har skött vår gräsklippning medan jag skött grästrimmern men i år kunde Senny naturligtvis inte sköta gräsklippningen och jag prioriterade istället veden. Vi beslöt därför ta hem en expert på gräsklipparrobotar för att bedöma om vi skulle kunna överlåta jobbet till den. Merparten av den yta vi använder av tomten skulle gå bra att klippa men vi måsta ta bort alla stubbar och rötter som här och var stack upp och som flera gånger slagit sönder våra gräsklippare och dessutom jämna till tomten från gropar.

Så nu låg två lass prima matjord under en stor presenning på tomten och väntade på att fördelas.

Vi hade funderat på att klippa ner den vackra men nu alltför stora röda rhododendron

vilket slutade med att den 28 juli var den nästan helt försvunnen.

Så den sista juli kom det en stubbfräsare som körde runt en hel dag på tomten

och efterlämnade en svårt sargad gräsmatta men helt utan stubbar och rötter.

Augusti

Vid den lilla altanen på gäststugan hade jag ju nyligen satt upp en kjol och nu kom, äntligen, lecablocken som åratal legat i vedboden och väntat på någon bra idé till användning.

Dom staplades mot kjolen för att tillsammans hålla jorden på plats så att det svårklippta mellanrummet till gräsmattan och altan kunde fyllas igen.

Det gick ju an att köra den stora skottkärran vi lånat av grannen nedför från jordhögen till gäststugan men ut på tomten med alla håligheter skulle bli mer än vi hade lust eller ork med så vi hyrde en minidumper.

Den 6 augusti körde jag ut och planade av alla större håligheter på en dag. Vi har lite jord kvar för att kunna fylla igen de håligheter som klipparen kommer att fastna i.

Det hade kommit lite regn under våren och sommaren frånsett en vecka i början av juni, så när vi sått gräset testade jag om vår gamla bevattningspump som hänger under bryggan fortfarande fungerade, och visst gjorde den det. Så den 9 augusti fick vi, med hjälp av med några nyinköpta kopplingar, fyra vattenspridare på nysådda gräsmattan.

20 augusti startade det att regna men det mesta av sådden hade då tagit sig. Det regn som inte fallit under några månader tog nu igen torkan och snart var den blivande gräsmattan så blöt att vattnet bildade stora pölar.

Gräset bildar ett decimetertjockt bärande lager mot den alltid våta torven. Där vi nu fräst bort grästorven är marken så vattensjuk att den inte bär att gå på. Vi hoppas på en tidig vår som sätter fart på växtligheten och suger upp vattnet i marken igen.

När vi kom hem i våras hade jag glömt stänga vattenpumpen så när frosten sprängde slangkopplingen sprutade ut vatten på huset färgade det järnrika vattnet huset brunt.

Eftersom huset är putsat tränger det bruna rostvattnet lång in i väggen och vad jag förstod skulle det inte gå att beständigt måla över. I augusti kommer Senny på den lika enkla som geniala lösningen att täcka över med en plåt, så nu har båda vattenutkastarna får en vit plåt att skvätta på.

9 september tömmer jag vårt vattenfilter och häller i 50 kilo av tre olika fraktioner sand och 150 kg greensand. Den sand jag gräver ur filtret är full med rost, inte bara på toppen.

Tyvärr visar det sig att varmvattnet fortfarande blir brunt så i skrivande stund har vi skickat in ett vattenprov på analys för att utesluta att det är humus, vi har ju sprängt nära brunnen så det finns ju risk att humus nu läcker in fast det är ju fyra år sedan vi sprängde. Jag har dock hittat en expert på vattenrening så vi kommer säkert att hitta orsaken.

Den sista förbättringen på Lommabacken var att göra en ny trapp till förrådet.

Visningar: 6