Rocha Brava 5

Måndag den 13 februari 2017

Igår eftermiddag längtade Senny efter Härryda-Karlssons falukorv och potatismos vilket är svårt att lösa här i Portugal, ja potatismos naturligtvis men inte korven. Men vi åkte ändå till Intermarché och medan jag letade upp senap försvann Senny och till slut hittade jag henne glädjestrålande vid kassorna med en falukorv i handen.

Så vi åt potatismos och korv till middag, korven såg nästa ut som den hemma men svällde en aning när den kom i stekpannan och smaken, ja den smakade ingenting men med senap och lite god vilja var det som hemma. Vi blev mer än proppmätta, potatismos är farligt.

Väderprognosen, som brukar visa mycket sämre väder än det blir, har sagt 20mm regn på tisdag när vi har bokat in en golftid så vi har bokat av starttiden och bett om en i eftermiddag istället.

Men när klockan blir tolv och vi inget hört åker vi upp till klubben och ber att få en niohålsrunda på eftermiddagen men det finns inga tider. Men när dom får se att vi är medlemmar får vi en tid strax före tre. Det är skillnad på folk och folk.

Vi åker till grannbanan Pinta och äter en liten lunch med en stor öl. Vi har kvar vårt konto från i fjol som vi fick av Easton på Pestana och har nu satt in pengar där, och när vi använder det att betala med på deras golfrestauranger får vi 20% rabatt.

Vi åker med största sannolikhet inte till Florida i november i år och har funderat på att komma tillbaka till Portugal istället. Senny har via Booking.com hittat ett boende som kostar strax över 9 000 för en månad (med 30% rabatt) som ser trevligt ut. Det ligger inte långt från golfbanorna så vi åker dit för att se om vi kan få se en lägenhet.

Det får vi och den är väldigt fin, mycket bättre än vi har här på Rocha Brava och priset på plats är fantastiskt, 550€ för en månad plus gas och el. Vis av tidigare skada ber jag dom uppskatta det högsta belopp någon betalat för gas och el för en månad vilket är 87€ när det ett år var extremt kallt. Men säger hon att det är billigare att värma med ved som man kan beställa när man bokar och som då är levererat till lägenheten när man kommer, priset är 50€ och skall räcka en månad.

Vila Nova heter stället och alla lägenheterna är 3 och kök varav 2 är sovrum. Lägenheterna på andra våningen har mindre kök. Kök och badrum är relativt nyrenoverat och var mycket bra kondition, med diskmaskin. Det är en mycket stark kandidat till novemberboende med promenadavstånd ned till Carvoeiro.

Tillbaka på Gramacho frågar jag om vi kan få medlemskap på Pestana även för november och får ett ja.

Det blir en niohålsrunda med ett tyskt par drygt 10 år äldre än oss, Gisbert och Ulrika från München. Gisbert har jobbat på BMW och besökt varenda fabrik dom har i hela världen och även testkört på vintern i Arjeplog. Han började spela 1986, samma år som jag, när han var i Florida och spelar fortfarande bra golf.

Det gör dock inte vi och är mycket nöjda med att gå hem efter nio hål. Det blir uteplatsen, en whisky och tända grillen istället. Senny gör klyftpotatis med rosmarin och vitlök, och en tomat och löksallad. Det blir gott, om än inte som hemma på Lommabacken.

Curry, vår lånekatt, verkar ha accepterat att det bara är vi som finns att tillgå och kommer till oss för att få lite kärlek. Senny är dock mycket orolig efter att jag läst att husdjur inte är tillåtet i husen. Så hon gömmer undan Curry när städerskan kommer och stoppar undan mat och kisselåda. Det hjälper inte att jag säger att det inte är ett problem, det är ju bara att förklara hur det ligger till om någon klagar.

Tisdag

Curry väcker mig klockan sju, matskålen är tom. Efter att ha fyllt den och bytt vattnet i vattenskålen kryper jag tillbaka i sängen och efter kommer Curry. Hon får lite kärlek och går sedan så jag går upp och lägger mig i det lilla badkaret och somnar gott. När vattnet blir kallt vaknar jag och hör att Senny också vaknat och det blir frukost i sängen.

Trots den mycket dystra väderprognosen lyser solen och vi bestämmer oss för att ta oss ut ur huset, en liten promenad i området med Curry kanske. Men det blir en tvättmaskin och när städerskan kommer är Curry instoppad i sin bur inne i gästrummet som inte behöver städas och kisselådan skjuten under sängen fast mat och vattenskålen står ju framme. Vi märker i vart fall inte av någon reaktion men Senny tycker det är skönt när hon går igen.

Det blir ingen promenad för Curry istället far vi för att köpa en disktrasa och en disksvamp, kinavaruhuset nästa! Väl där kommer jag på att lösningen för att kunna deklarera fastigheten i tid, som vi fått brev om hemma i Sverige, är att köpa till en kabel till vår dosa som används för mitt Bank-ID. Men den finns inte på kinavaruhuset men jag är säker på att det finns på det större kinavaruhuset i Alcantarailha, så vi åker dit. Det blir ju lite mer än sladden men på väg tillbaka har vi bestämt att stanna och äta lunch på den restaurang som ligger efter vägen där det alltid är så många bilar. Den heter Ti Teresa.

Vi äter sedvanlig tre-rätters, oliver och bröd, grönsakssoppa, stuvad kyckling med curry och ris, efterrätt (mandeltarte, mums) och espresso och till det en flaska vatten och en halvliter rödvin. Priset är 8€ per person och även om det inte är en gastronomisk sensation är det gott och inte minst rikligt. På plussidan är även en mycket fin rustik inredning och trevlig personal, som gör att vi bestämmer oss för att åka hit en kväll och äta middag. Synd att den stekta torsken var slut.

Vi stannar hos Golf Shack och lämnar tillbaka filten vi lånat, han har billiga skor men alla är vita eller med reklam så det blir inget köp. Mina skor har börjat läcka, på morgonen är daggen riklig så det behövs täta skor. Men snart blir det nog varmt så att problemet löser sig.
Apropå väder visar prognosen nu 10 dagar framåt med solsken vilket skall bli skönt för banan i går var mycket vattensjuk och vi längtar efter blå himmel igen, vilket vi haft idag efter skur tidigt i morse.

På restaurangen lyckades jag peta ut ena glaset i mina glasögon, som jag numera behöver rejält eftersom jag ser dubbelt utan dom. Så det blir ett besök till Portimao och vi åker till Agua, ett stort köpcentrum som är delvis utan tak. Vi går in i första optikern vi ser och dom lagar mina glasögon (byter en skruv) och trots att den lilla söta optikern gör sig illa i handen på kuppen vill hon inte ha betalt, tack!

Det blir istället ett par jeans till mig och ”leggings” till Senny, ett besök in i deras matvaruaffär Jumbo, där vi köper lite matvaror och en flaska Hendricks Gin till mig.

Hemma häller vi upp en GT och går ut på altanen där vi fått en granne som jag slår i slang med, en trevlig irländare som heter Kevin. När vi säger hej har solen försvunnit runt hörnet och kylan gör att vi drycker GTn inne, men det är inte lika gott inne som ute i solen.

Onsdag

Första natten vi båda inte sover hela natten och vi kan inte skylla på Curry, som kommer först på morgonen, ingen av oss vet orsaken men vi har sovit väldigt gott i en månads tid och jag, som många av er vet, är sönderstressad njuter av att vara här. Lugnet, maten, vinet, människorna, inga förpliktselser, allt samverkar till att vi båda mår bra och trivs. Jag kom på i går att jag inte använt min tensmaskin (elektriskt massage) sedan vi kom ner och det är ju egentligen bara ytterligare ett kvitto på att jag mår bra här (eller glömt att den är med).

Jag har laddat ner en beskrivning av vandringsleder i Algarve och vi bestämde att gå ”A walk to the spring” som går i närheten av Sao Brás de Alportel vilket är ungefär en timmas bilfärd hemifrån österut strax förbi Faro. Där är en 9 km vandring utan dramatiska stigningar i ett gammalt kulturlandskap med vackra scenerier. Men med vårt slappa morgonsätt var klockan över ett innan vi skulle komma iväg så vi säger ”en annan dag”, då kanske det inte heller blåser så mycket som idag.

Istället kör vi upp till Vila Nova, där vi tror vi skall bo i november, parkerar bilen och tar en runda i det lilla området.

Och går sedan för att se hur långt och hur vägen är från Villa Nova tillbaka ned till Carvoeiro.

Det är inte långt ned till havet.

Vi kommer fram till Carvoeiro ovanför stranden.

Vi strosar lite genom Carvoeiro.

Och promenerar en annan väg tillbaka till Vila Nova. Sports Tracker säger att vi gått 3,1 kilometer så detta är närmare Carvoeiro centrum än Pestana Palm Gardens i fjol och Rocha Brava där vi bor i år. Ytterligare ett pluspoäng för Vila Nova.

Vi tar bilen och kör till Ponto Encontro och äter lunch, Senny kyckling ned vitlök och jag kalkonstek, en rätt som för första gången är kryddig och god.

Vi hoppar över både soppan och efterrätten, som ju ingår i menyn, för vi orkar inte. Men vi tömmer nästan hela karaffen med vin, som nog rymmer en helflaska rödvin, gott dessutom, plus ett snapsglas portvin till kaffet. Trots att vi kom in tio minuter före stängningsdags, 15:00, är vi inte de sista som lämnar restaurangen en timme senare.

Kvällen blir lugn för oss alla tre.

Torsdag den 16

Vi tar det lugnt på morgonen och äter småningom frukost framför TVn och tittar på ”gomorron Sverige”. Curry saknar kärlek och kommer nu till oss, dom enda hon har denna vecka. Idag är det städdag och Senny gnor runt lägenheten och städar undan alla spår efter Curry och när vi vid 12-tiden far till golfbanan har hon stängt in henne i gästrummet så att städerskan inte skall skrämma ut henne. Det fungerade, hon var kvar när vi kom hem.

Vi spelar på Silves igen och startern pekar på en man och ropar till honom att vi är hans spelkamrater, han ser sur ut så jag säger något om att han borde se glad ut. När startern vänder för att gå in och säger hon till oss, ”You will not get a smile from him”. Det visar sig att han heter Bob och presenterar sin kompis Pete och så börjar vi spela. Han är verkligen en dysterkvist men Pete är mer öppen och dessutom en bättre golfare. Som eldar upp sig på det ena och andra så att Pete vid ett tillfälle får säga till för att han stör andra golfare.

När vi går från artonde greenen är både Senny och jag trötta men accepterar ändå en inbjudan att gå med in i klubbhuset för att avsluta i baren. Där får vi en trevlig stund tillsammans och en förklaring på Robs dystra sätt. Han har arbetat som fångvaktare och skiljt sig tre gånger, druckit som en alkoholist tills han träffade sin första fru och har sedan dess inte druckit annat än cider. Det blir faktiskt några goda skratt tillsammans och Bob tutar glatt till oss när dom far.

Jag kan inte låta bli att tala om för startern att jag fick Bob att skratta.

Fredagen den 17 februari 2017

Vädret fortfarande skönt så vi tar en långpromenad ned till Carvoeiro och tillbaka, fast med väldigt många stopp, det längsta på en kinarestaurang, Grande Muralha; Stora muren, där vi på rekommendation av Göran och Anna äter varsin mycket god, och stor, vårrulle. För att det skall räknas som lunch tar vi även varsin portion friterade revben, allt nedsköljt med varsin liten öl. Som lunch betraktat är det dyrt och med portugisiska mått väldigt lite mat, men det är gott och vi är nöjda och glada.

Tvärs över gatan hittar Senny den klänning hon letat efter länge att bära på min systerson Mickes bröllop i sommar. Den är vacker, och även Senny i den.

Jag köpte för några dagar sedan en flaska Hendricks gin som är så god att jag dricker den ren eller med lite is, men vill även gärna göra drymartini på den. Jag hittar endast helflaskor med Martini Extra Dry eller Nolly Prat och även om 10€ inte är särskilt mycket pengar känns det onödigt eftersom jag knappt kommer att dricka en deciliter av den. Men när jag skall betala flaskan i spritbutiken och förklarat vad jag skall ha den till säger han till mig att i stället gå in på en bar och köpa den mängd jag villa ha, vilket härlig säljare!

Så vi går in till Happys och får köpa en öppnad flaska av ägaren Libard för 3€ efter lite övertalning, eftersom han inte ville ha betalt.

Vi går några hundra meter till uppför backen och köper varsin glass, jag stracciatella och Senny valnöt, men min är så söt att jag inte kan äta upp den, Sennys är bra för hon slukar hela. I morgon öppnar min favoritglassaffär!

När vi är hemma igen har vi varit ute och gått i tre timmar och 6,1 kilometer, vi vilar lite och tar sedan bilen och handlar. Först till apelsinodlaren där vi köper 5 kg apelsiner och en skottkärra ved för 12,5€. Sedan till Intermarché där jag lämnar in mina nyköpta jeans för att läggas upp och köper ett ”piano” dvs ett revbensspjäll.

Två flaskor vin från den gigantiska vinavdelningen. ”Odelouca” från en vingård här i närheten som Göran tipsat om

Portugisiska Fuji-äpple som är så goda, potatis, tomater, te, 1 liter grekisk gudomligt god yoghurt, choklad, honung, tuggummi och 10 ägg, det kostar 40,41€.

Titta på den lilla hyllan för gin:

Hur många sorter känner du igen? Jag hittar bara min Hendricks.

Väl hemma tänder jag grillen, och vi grillar pianot, två grillspett från frysen och Senny gör en görhärlig sallad på tomat, rödlök och mango. God middag!

Lördag 18 januari

Härligt väder, blå himmel och ingen vind.

Har fått besked från Anna att dom är tillbaka i Carvoeiro vid lunchtid, så vi sitter i solskenet på altan och kopplar av medan Curry går lite ut och in. Jag sitter och löser Sudoku när jag plötsligt känner lust att läsa en bok. Jag har precis som de senaste resorna tagit med mig de två, tyvärr sista böcker Terry Pratchett gett ut innan sin alltför tidiga död. Jag har inte läst ut en bok på över tio år och längtat så mycket, så det är med stor glädje jag öppnar ”Raising Steam” som är hans näst sista bok och fortsätter där jag tror jag slutade för snart fyra år sedan.

Jag läser, skrattar och njuter av boken tills Anna och Göran kommer. Ikväll blir det ingen Youtube som sänglektyr.

Som väntat visar Curry ingen glädje utan snarare tvärt om, vänder ryggen till för att visa hur dumma Anna och Göran varit som lämnat henne till oss. Curry är förresten annorlunda mot alla katter vi känt, som visar irritation och ilska genom att vifta med svansen. Curry viftar sin när hon mår bra, precis som en hund.

Vi åker med när Curry får komma hem igen och kör sedan Göran och Anna till deras favoritrestaurang, Ponto de Encontro, där vi äter lunch tillsammans. Jag äter soppa, revben, deras variant av tiramisu och en dubbel espresso, Senny sallad, räkor i currysås med ris, mango sorbet och cappuccino och så delar vi en flaska rött. Paret Lindh äter stekt tonfiskslaksida (som vi jägare skulle kunna säga) dvs det som inte är filé på fisken, magen alltså.

Dom berättar hur skönt det är att vara tillbaka, vädret i Sverige (södra Skåne) var kallt och snöigt. Dom gav förresten ett tips för dig som tänker hyra bil i Danmark på vintern; vinterhjul kostar extra.

Göran och Anna, som har flugit från Köpenhamn och gått upp halv tre på natten för att inte missa planet, är trötta så vi skiljs vid restaurangen och lovar försöka boka in dom i vår golftid på fredag på Gramacho.

Vi åker hem igen och sätter oss på altanen men solen tappar värmen rätt snart så vi går in, Senny virkar och jag skriver dessa rader.

Kommande vecka har vi tre rundor golf, den första på Alto som vi inte gillade förra året men som nu får en ny chans.

Söndag 19 februari

Vi skall åka till Silves och gå på apelsinmarknad med Christina och Nils-Göran idag. Men innan vi lämnar huset måste vi boka starttider för nästkommande vecka. Som medlem har vi förmånen att få boka starttid två veckor fram i tiden, och vi försöker hålla det för att få så bra starttider som möjligt. Jag har nu lärt mig att vara mycket, för att inte säga extremt tydlig med vad vi önskar, vi har missat flera starttider pga missförstånd eller frågor.

Idag lyckades jag inte få ihop några starttider att spela tillsammans med Anna och Göran, men det lyckades dom med, två stycke till och med. Jag lyckades dock att boka vår första starttid den 5 mars tillsammans med Hasse och Lisbeth som kommer ner för att bo en vecka hos oss i början av mars.

Tillbaka till träffen med Christina och Nils-Göran. Vi är nyfikna på hur långt dom kommit i sin nya lägenhet och bestämmer att vi åker till dom innan vi åker till Silves. Det är en mysig lägenhet, väldigt långt från svensk standard, och då menar jag i positiv bemärkelse. Det är öppet, en trappa som kommer direkt från ytterdörren upp till deras stora rum med öppen spis, en mysig alkov, franska balkonger utanför fönstren, ett kök som är ”gömt” men ändå tillgängligt om kocken (Nils-Göran, som är utbildad kock) vill umgås. Två sovrum där det ena troligen blir kontor och sedan ateljén en trappa upp med mycket ljus, och ett mörkt hörne för mys, och ytterligare sovrum. Det är så härligt med de stora takbjälkarna i taket och inte minst altanen.

Nåja dom har ju mycket kvar innan dom bott in sig och hitta alla saker som skall göra lägenheten deras.

Vi åker till Silves där det idag hålls en apelsinmarknad.

Det visar sig vara mer en mässa än marknad där odlare visar upp de produkter de gjort av apelsiner, från det självklara med juice, likörer och marmelader till det otänkbara, två sorters öl. Ingen av oss tycker om ölet.

Jag köper dock en burk med honung som jag har i mitt morgonte. Halva mässan är produkter från produktion den andra halvan är produkter för producenterna, odlarna, som traktorer, maskiner och annat.

Vi går från mässan upp till borgen, som jag skrivit om i fjol, där Christina och Nils-Göran känner till en restaurang som har mycket fisk och skaldjur som heter Marisqueira Casa Velha och som ligger nära ingången borgen. När vi kommer dit är det kö, så vi får vänta 5-10 minuter innan vi får ett bord inomhus, för det är ingen sommarvärme idag trots att solen skiner.

Även här serveras dagens enligt 3-rätters temat och vi väljer alla fisksoppa och grillad kyckling. Soppan verkar till en början vattnig men efter att ha fått extra salt smakar den väldigt bra, med mycket småbitar med fisk.

Kycklingen tar lång tid på sig men är desto bättre när den kommer, fast pommes var faktiskt bara ljumma men för den som önskar levereras det även med ris. Efterrätten blir en frisk fruktsallad och espresso. Ett glas rött givetvis, eller två om sanningen skall fram.

Slutmålet (!) för dagen är Cafe Ingles som ligger innanför borgens murar.

där det, förutom mat och dryck även serveras musik fredag, lördag och söndagar. Musikerna sitter idag utomhus och det är ett 4-manna popband. Jag tycker inte att dom spelar särskilt bra, lite ostämt (utomhus är inte lätt) och inte så samspelta men dom har roligt och det har även publiken.

Vi delar en kanna Sangria, min första faktiskt, och det känns lite som att dricka saft men är ganska gott. Vi sitter utomhus och Senny har idag lurat mig att för första gången gå i shorts och det är som sagt kallt och till slut fryser jag och vill gå hem.

Det är bra med vänner som vet var och när det händer saker att göra så att det inte bara blir golf.

Visningar: 16350