Rocha Brava 4

Måndagen den 6 februari 2017

Härligt väder och vi bestämmer oss för att ta en kustvandring österut från fyren och ta bilen till fyren. Ja fyren är ett kapitel för sig, meningen borde ju vara att hjälpa fartyg till sjöss, men den här lyser även inåt land rakt in i husen, som om rumsplaneringen är fel, lyser upp sovrummet när det är mörkt. I Sverige tror jag att man har bländat av ljuset inåt land, men här är man mer tålig.

Kustleden, kanske alla vandringsleder här, är utmärkt med två horisontella streck, ett gult och rött, som när risken finns att gå fel, är korslagda. Men precis som hemma i Sverige saknas märkningen ibland.

Det blir inte en lång promenad, bara 3 kilometer men det är en hel del höjdskillnader om ändå inte riktig bergsklättring.

Det ligger en del pampiga villor här, inte långt från klippkanten, och med grottor under. Undrar hur värdet på en villa förändras när det troligen kommer att försvinna i ett slukhål förr eller senare?

Vi njuter av de blommande mandelträden.

Väl hemma blir det vår andra gin tonic sedan vi kom hit, vi sitter på uteplatsen och njuter och tänder småningom grillen och lägger på de fina revbenen vi köpt på Intermarché. Det blir en av de bättre revbensmiddagarna, med sallad och klyftpotatis och kall öl.

7 februari

Vi spelar golf på Gramacho tillsammans med Anna och Göran och får ytterligare en mycket trevlig runda tillsammans. Det visar sig när jag räknar samman scoren på kvällen att jag putsat mitt handicap igen, nu med en runda på 69 slag. Jag inser återigen att jag har fel inställning för jag tycker jag spelar dåligt vilket beror på att jag tror att jag fortfarande kan och bör gå på par. Mitt nuvarande handicap och resultat visar dock att den målsättningen är fel och jag skall verkligen försöka ändra inställning.

Vi bestämmer att gå ut en kväll och äta middag tillsammans, vilket för Anna och Görans planering blir torsdag eller fredag och vi har lämnat samma dagar öppna till Hubertus och Marianne. Senny har under rundan talat med Anna som berättat att dom skall lämna in sin katt på pensionat under kommande vecka när dom skall åka tillbaka till Sverige och lovat att vi istället tar hand om katten. Så vi bestämmer att äta lunch tillsammans i morgon och dessförinnan komma hen till dom och hälsa på Curry som katten heter.

Christina och Nils-Göran har under vintern sålt sitt hus i Benagil och hyrt en lägenhet i Albufeira under tiden de letat efter ett nytt boende. I dag har vi lovat hjälpa att flytta till den nya lägenheten, men innan vi levererar första flyttlasset så äter vi lunch i kycklinghuvudstaden Guia.

En portugisisk restaurang, Ideal, med full meny från oliver och morot till espresso. Vi äter grillad fisk, som ni ju alla vet Senny inte är förtjust i, och jag måste nog hålla med om att det nog är fel att äta fisk i kyckling-Mecca. Det är är tyvärr inte lika gott som det ser ut, kanske mest på grund av den stora mängden ben. Nils-Göran bjuder på lunchen som tack för transporthjälpen.

Efter lunchen far vi upp, ”upp” därför att deras nya lägenhet, ligger i Algoz norr om Guia och motorvägen en mil från kusten. Algoz är en lagom stor by där nog det man behöver till vardags finns, från mataffärer till restauranger. Vi får se nästa gång vi är där för det är mörkt när vi åker från Christina och Nils-Göran.

Deras nya lägenhet har en öppen planlösning i två plan med målarstudio under takåsen och ligger i ett mycket trevligt område med tvåvåningshus med små gräsmattor och uteplatser. Den nya mattan vi köpte på vägen passar perfekt till det tegelfärgade stengolvet och den grå öppna spisen (med kassett).

Vi ser fram mot att komma på inflyttningsfesten.

8 februari

Klockan tio parkerar vi utanför Anna och Görans hus, där dom bor i väntan på att få flytta in i sitt nyköpta hus inte långt från Rocha Brava. Den lilla kattfröken (eller frun kanske) är ointresserad av oss men gömmer sig inte heller så Anna och Göran bestämmer sig för att vi får äran av att vara kattvakt en vecka. Vi firar med att äta gemensam lunch på Vimar i Carvoeiro, återigen en menylunch, Senny äter en kalvstuvning, jag stekt fläskkött med mycket fett och Anna och Göran äter stekt fisk som inte är god. Det kompenseras dock med god efterrätt och vi bjuder (vilket är lätt när det kostar 9€ per person).

Efter lunchen skiljs vi och Senny och jag tar en promenad runt i centrala Carvoeiro, och vi upptäcker att ett nytt konstverk dykt upp. Jag har ju redan visat ett antal elskåp men nu har en elstation (?) målats.

Vårt huvudskäl för promenaden är att boka bord på Happys till i morgon men dom har ännu inte öppnat. Den uppmärksamme läsaren har nu förstått att Hubertus och Marianne hört av sig för att vår middag skall bli på fredag.

Vi strosar runt och sätter oss vid det nu öppnade Grand Café vid stranden och njuter varsin öl i solskenet.

Sedan blir det en en tur ut på stranden ända ned till vattnet, där en plötslig våg fullständigt överraskar oss så att Senny får en våt sko. Vi bokar bord hos holländaren på Happys.

9 februari

Vi har nu fått reda på vad butiken heter där Anna köpte billiga golfskor och med hjälp av telefonens GPS kör vi tillbaka till Quarteira strax öster om Vilamoura och finner att vi är fem minuter för sena, det är stängt en och en halv timma för lunch. Så vi kör lite runt och efter ett kort besök i Vila Sol Shopping Center, som visar sig ett kinavaruhus, bestämmer vi oss för att äta en lätt lunch, det var ju inte alltför länge sedan vi gick ur sängen, och åker in till Vila Sol. Där äter jag en liten omelett med ost och skinka och Senny en Caesarsallad med varsin 20cl öl och det hela kostar 16€, men det är ju ett lite finare område.

Tillbaka till golfaffären där dom säljer Nike-produkter, fjolårets till rabatterade priser. Men Senny hittar inga som hon vill ha och dom jag kunde tänka mig kostar 160$ vilket är ungefär som i Sverige så det blir ingen affär med den affären.

Så vi kör till Guia och Algarve Shopping och går runt i mängder av klädaffärer på jakt efter en bomullsmorgonrock till mig, men det finns bara i olika plasttyger. Så vi handlar vår mat på Continente och på väg till bilen ser jag på andra sidan vägen en butik som heter Sportsdirect så vi åker dit och minsann här hittar vi båda Dunlop golfskor som vi vill ha, Sennys kostar 42€ och mina finns inte i min storlek.

Anna och Göran kommer och hämtar oss och vi äter gemensam middag på Happys, Göran och Anna bjuder som tack för den kommande katthjälpen. Vi tar alla samma rätt, spett med anka och apelsin, medium som är stekta till perfektion, till det ett gott rödvin, ja till och med två och det hela avslutas med ett glas tawny portvin. En mycket trevlig kväll med goda skratt under det att Curry ligger hemma hos oss och sover.

10 februari

Väderprognosen ser verkligen usel ut för helgen och även så för idag så vi har igår bokat av golfrundan på Pinta. Istället kommer Anna och Göran klockan tio och lämnar Curry till oss, så nu är vi tre i lägenheten. Curry går runt och inspekterar, så som katter brukar, och lägger sig sedan på sin filt i gästrummet, så det här blir inga problem.

Vi bestämmer att äta lunch på Göran och Annas favoritrestaurang, Ponto de Encontro, vilket betyder mötesplatsen. När vi kommer fram är gatan full med bilar och så är även restaurangen, fast med gäster. Vi får dock bord, utomhus vilket idag inte är något vidare för det blåser och är mycket kallt. Dessutom har personalen fullt upp med att serva alla gäster.

Det hindrar dock inte oss från att ha en härlig lunch, det är mycket lätt att skratta tillsammans med Göran och Anna men det blir en mycket lång och billig lunch, som dock slutar med efterrätt och kaffe inomhus. Vi kommer tillbaka en annan gång när det inte är så fullt.

Vi hinner knappt hem innan det bär iväg till Vale de Oliveira, en lyxanläggning strax intill Gramacho, där Hubertus och Anna bor. Vi får en guidning genom hela anläggningen som trots det blygsamma utseendet är mycket stort. Vi får se gym och inomhuspool, spa från utsidan, restaurang. Vale de Oliveira är mycket fint men definitivt inget för oss som inte tycker om att bo inom lås och bom, och dessutom så perfekt att det blir sterilt.

Guidningen slutar i baren där dock barn högljutt leker så vi bestämmer att åka tidigare till restaurang O Charneco som ligger vid kyrkan i Estombar. Vi är så tidiga att det inte är öppet, det vill säga dörren är inte låst så vi går in i den halvmörka restaurangen och sätter oss vid ett bord. Snart nog kommer det personal och vi får vin.

Här äter vi en middag med mängder av smårätter, ungefär som den härom veckan i Portimao, och även denna avslutas med lamm som dock inte kommer upp i samma klass som Lusanas. Vi njuter dock av varandras sällskap med många härliga skratt.

Proppmätta, vi hann ju knappt svälja lunchen, blir vi körda tillbaka till Oliveira där vår bil står där vi tar farväl av Hubertus och Anna och lovar att hålla kontakten och kanske träffas igen i Sverige eller Berlin.

11 februari

Jag vaknar av dambesök i sängen.

Senny har sovit dåligt på grund av alldeles för mycket mat och somnar om efter frukost och sover länge. Tyvärr missar hon det oerhörda muller som kommer från underjorden, hade det inte blåst så in i vassen hade jag nog undrat om det var jordbävning. Det måste vara min grotta nere vid klipporna som tagit emot en jättevåg. Blåsten avtar innan Senny vaknar, inte ens en åskknall väckte henne, så min plan på att komma ner och vara på plats när oväsendet uppstår kom på skam.

Vi har på nätet sett att Sportsdirect även har en butik i Portimao så eftersom vädret är så tråkigt och det är under 10 grader ”varmt” åker vi dit. Jo dom har samma sko men inte heller här i min storlek så det blir inget köp. Vi har saknar våra reflexer som är kvar i Sverige när man skall gå utefter vägarna här, det finns inga trottoarer, på kvällarna. Och inte heller i denna butik med så mycket för att springa, gå eller cykla finns det reflexer inte heller i nästa sportbutik vi går in i (som inte säljer golfskor). Tur att vi bett Anna och Göran köpa med sig från Sverige. Dom har åkt idag för att se sitt första barnbarn som föddes häromdagen, vilket ju är anledningen till att vi passar deras andra kelgris Curry.

Det blir besök vid apelsinodlingen som ligger utefter vår väg till Gramacho där vi köper 5 kg fina apelsiner för 2,5€ och en halv skottkärra, inte så fin ved som vedmannens, för 5€. Tillbaka till Apolonia, den lyxiga affären, som säljer riktig skinka (otumlad).

Det är fortfarande tråkigt och kallt väder med massor av regndroppar så vi åker hem och tänder en brasa i spisen. Det blåser dock så pass att det rätt var det är blåser rök ut ur skorstenen och in i rummet. Jag hittar till slut att en liten öppning av altandörren får röken att gå åt rätt håll.

Söndag 12 februari

Det är fortsatt tråkigt och kallt så vi tar det lugnt och njuter av att inget göra. Senny verkar virka är kul för hon repar upp det hon gjort emellanåt, å andra sidan har hon gjort fina grytlappar som hon gav till Christina och Nils-Göran när dom flyttade in i sin nya lägenhet. Jag läste på Facebook att dom nu fått sin nya säng levererad och det slutade med att den inte gick in genom ytterdörren, så nu blir det två sängar istället för dubbelsäng.

Vi gör som Curry, tar det lugnt idag.

Visningar: 3