Rocha Brava 2

---

Måndag 23 januari

Vi har ju arrangerat resan själva så det ingår ingen golf i boendet och vi var i fredags och i den suveräna golfaffären i Carvoeiro, som förutom att sälja ett stort utbud av golfutrustning även bokar tider på golfbanorna i området. Vi fick ett blad med alla klubbar och det pris han bokar dom för och där fanns några banor som nu i lågsäsongen var billigare än de som vi spelade mest i fjol, Pinta och Gramacho.

Så vi bestämmer att prova en ny bana och jag läser i en tidning jag fick i golfaffären, att den finns en anläggning strax norr om Portimao som har två artonhålsbanor för mycket rimliga 40€, så jag laddar ner Portugalkartan till telefonens GPS och knappade in adressen till Morgado och så går vi.

Lastar in golfbagarna i bilen och det fungerar som jag hoppades, vagnarna och våra bagar får plats utan att fälla baksätet.

Visserligen gamla tvåhjuliga golfvagnar som inte tar mycket plats men hjulen sitter kvar på vagnarna, Peugeot 308SW är en bra golfbil! Och när jag startar motorn ser jag att, visst f-n, bilen har ju inbyggd GPS som, efter att jag har ställt om systemet, talar och visar på engelska istället för portugisiska.

 

Golfanläggningen ligger i sluttningarna upp mot bergsmassivet Monchique och vi är där vid tolvtiden. Priset vi fått stämmer och för 85€ får vi spela arton hål och dessutom en golfbil vilket vi tar för att den dels bara kostar 5€ men framför allt för att den sägs vara mycket kuperad. När vi betalar kommer en annan spelare och lämnar fram ett plastkort som betalning, inte ett kreditkort utan ett kort som receptionen klipper ett märke i. Vi träffas igen på första tee, där vi släpper dom före oss, och får reda på att de köpt kortet för 1 000€ och det gäller för 30 golfrundor, intressant.

Vi spelar Alamo, den kortare av de två banorna och njuter av solen och inte minst tystnaden som är helt i klass med Lommabacken, fast här finns inga flygplan. Vi har en trevlig runda, enda smolket var att vi efter nio hål är vi långt från klubbhuset och det hade varit gott med något att dricka och äta. Efter ett tag kommer en golfbil som frågar om allt är bra och när vi säger att vi är törstiga ringer han till klubbhuset och efter några hål kommer en kylväska farande med öl och macka. Senny spelar, som vanligt, bra golf med bara 6 slag sämre än sitt handicap och slog mig med 8 slag.

Inne i klubbhuset tar vi reda på mer om plastkortet. De uppgifter vi fått stämmer och dessutom så kan det användas vid högsäsong då priset stiger från 40 till 65€. Högsäsongen startar 15 februari . Det är ju ett mycket bra erbjudande och vi sa att vi återkommer när vi spelat även den andra banan, Morgado som är mycket längre och inte så kuperad. Det enda negativa vi hittat än så länge är att området man måste köra igenom består av ett antal öde färdiga och halvfärdiga hotellkomplex som ger känslan av en krigszon.

På vägen hem stannar vi och äter en kebab, där vi i fjol träffade Christina och Nils-Göran, medan solen går ner över hustaken i Carvoeiro.

Väl hemma har vi fått email från klubbchefen för Pestanabanorna, som lovat träffa mig för att ”ta en kopp kaffe och talas vid” om vad han kan erbjuda istället för korttidsmedlemskap. Pestana har fem banor runt Carvoeiro och vi gillar tre av dom, skall bli spännande att höra vad han erbjuder, är dock rädd att det blir dyrt. Har föreslagit träff på onsdag för i morgon skall vi träffa Christina och Nils-Göran och tillsammans fara till Portimao och träffa andra svenskar, som kanske spelar golf och kan ge tips?

Tisdag 24

Klockan halv elva kommer Christina och Nils-Göran och hämtar oss och vi far in till Portimao där en grupp skandinaver träffas regelbundet på en servering. Där sitter cirka trettio människor runt ett bord och dricker olika sorters kaffe och äter smörgås eller kaffebröd. Vi kommer till tals med ett par som Christina vet spelar golf och Max, som är årsmedlem i Pestana Golf, tror att vi kommer att få ett konkurrenskraftigt erbjudande av Ricardo vid morgondagens möte. Vi måste dock ta med i beräkningen att det är mycket populära banor och att det är svårt att få starttider.

Vi tecknar oss för en middag med vinprovning som Per Anders, eldsjälen i gruppen, arrangerat den 4 februari.

Efter den kyliga träffen, vi sitter utomhus där solen inte kommer åt, körs vi till den stora badstranden Praia da Rocha i Portimao där vi tar en promenad fram och tillbaka längs stranden (2,4 km) och sätter oss sedan på en, den enda öppna så här på vintern, strandrestaurang och äter tournedos med grönpepparsås och delar en flaska husets röda vin.

Efter lunchen far vi till Deborla, alldeles över bron tillbaka mot Lagoa. Christina och Nils-Göran har sålt sitt hus i Benagil och får nästa helg flytta in i sitt nya i Algoz och vill se var de kan köpa de saker som behövs till det nya huset. Efter inventeringen av Deborla går tvärs över gatan till Lidl och handlar lite mat, dryck och godis. Vi körs hem till Rocha Brava där vi hämtar vår bil och kör med hem till den lägenhet de nu hyr i Albufeira i väntan på nya huset.

De har en lägenhet med takaltan och underbar utsikt över havet och stranden med Albufeira klängande längs klippkanten ovanför sandstranden. Vi bjuds på en flaska bubbel och njuter av utsikten medan solen sjunker och kylan säger att det är dags att gå inomhus.

Vi tackar för en trevlig dag och kör hem medan mörkret sänker sig.

 

Onsdag 25 januari

Vi har bestämt träff med Golf Operations Manager på Pestana klockan två vilket ger oss möjlighet att ta det lugnt på förmiddagen, så efter frukost, i sängen som vanligt, tappar jag upp ett bad och kryper ner och njuter. Visserligen är badkaret så grunt att magen sticker upp ovan vattnet men det är såå skönt!

 

Vi åker upp till träningsanläggningen och lägger en timma på puttning och chip (dom där korta slagen in på green som för oss dåliga golfare är så svåra eftersom man måste ha förtroende nog att våga slå till ordentligt på bollen) och det är mycket folk på träningsanläggningen. Från och med i morgon den 26 är det kval för de proffsgolfare som fyllt 50 och vill in på European Senior Tour och dom spelar sedan final 1-4 februari, dom vill dessutom spela in på finalbanan så det är svårt att få tider för andra golfare.

Mötet med Ricardo avlöper bättre än vi kunnat drömma om. Vi friar med kokt blomkål och grillat fläsk.

Torsdag 26 januari

Glömde att skriva på gårdagen att vi tankade bilen och upptäckte att det är en diesel, det gör ju bilhyran ännu billigare.

Idag regnar det och rejält dessutom. Igår fick vi ju ett avtal så att vi kan spela golf på de banor vi gjorde i fjol och vi bokade igår starttid redan idag. Efter att ha kolla på väderprognosen i går bokade vi dock av starttiden vilket kändes skönt när regnet öser ned och det dessutom blåser småspik. Men trots det åker vi upp till golfklubben för att få svar på några frågor och kanske se lite på proffsen och vi får svar på frågorna men avstår från att ge oss ut i regnet.

I stället blir det lite shopping inne i Portimao i Continente där det finns klädbutiker och annat i samma hus. Det är billigt, otroligt billigt, att köpa kläder och jag köper en tröja för 5,90€ och provar jeans för 9,90€.

Vi stannar på vägen hem och köper ved. Hemma eldar vi helst med björkved jag har inga problem att bära upp två säckar, en i varje hand från vedförrådet under uterummet. Men här eldar man pinjeträd tror jag, ett vedträ är visserligen dubbelt så grovt som hemma men väger minst tre gånger så mycket. Första brasorna vi tände var på ved vi köpt i mataffären, en påse med 5-6 vedträ som kostar 4€, idag stannade vi utefter vägen och köpte en fullastad skottkärra med ved för 10€ som vi lastade in i bagageluckan. Jag fyllde den plastsäck vi köpte ved i och väskan vi köpt i affären istället för plastpåsar och det var nätt och jämt jag orkade bära in dom, och det var ändå knappt hälften av veden. När jag skulle gå ut för att hämta resten öppnade sig himlen och istället tände jag en skön brasa.

Vi kan nu räkna ihop hur mycket vi tjänar på att arrangera själva. I fjol reste vi med Easton golf och betalade 70 760 kronor för 8 veckor. Då ingick allt och fri golf på 5 golfbanor.

I år har vi betalt knappt 49 000 för 9 veckor för samma sak, fast begränsat till 40 golfrundor.

Vi mister förstås den sociala gemenskap ett arrangerat resande ger med gemensamma tävlingar och andra arrangemang och värdet av det går inte att räkna i kronor.

fredag den 27 januari 2017

Idag har vi spelat en golfrunda på Pinta, det kändes roligt att var tillbaka även om det var mycket vatten där det inte skulle vara, men gräset är brunt, för den gräsintresserade är det Bermudagräs, vilket enligt Ricardo inte beror på vattenbrist utan frysskador av nattfrost. Vilket som har det igår och även idag kommit mycket regn som säkert behövs även om vi inte hade räknat med att det skulle komma när vi spelade golf. Det skvätte lite så att regnkläderna åkte på och av men vi blev som dränkta katter på näst sista hålet då regnet slog ända in på skinnet och det blev kallt. Men trots regnet blev det en trevlig runda tillsammans med veterinär Fritz och hans Rosvita från Österrike. Det blir mycket jobb för banpersonalen att få banan i skick till finalspelet för golfproffsen som startar den 30.

Lördag 28 januari

Vaknade i morse och hade återigen sovit hela natten utan att vakna och konstaterade att så här bra har jag inte sovit på mycket länge. Kan det bero på att jag kryper ner i sängen utan att dra upp lakan och filt vilket ge samma känsla som när mamma stoppade om mig i sängen på kvällen? Oavsett är det skönt att vakna utvilad.

Vinden har lagt sig och bara lätta skyar, ser ut att bli en bra dag.Det blir en lätt frukost för vi hann inte äta upp båda ägg och kaviarmackorna vi hade med på golfbanan och Senny tyckte den halva hon åt innan jag riktigt vaknat var så god att hon fick min också.

Vi far till det stora kinavaruhuset i Alcantarilha igen och köper med garn och kollar på läsglasögon för jag har glömt mina hemma. Men jag har ju hattnummer 62 så det finns inga glasögon som passar och vi åker vidare till Algarve Shopping i Guia där det finns många optiker men ingen av dom säljer färdiga läsglasögon.

På väg hem söker vi efter den grönsaksförsäljare Senny sett utefter vägen strax innan Lagoa och idag hittar vi den. Här köper vi 7,5kg apelsiner, 2 stora avocado, ett knappt kilo tomater för den nätta summan av 7,65€. Avocadon behöver några dagar för att mogna men tomaterna är härligt mjuka och mogna och blir middag till kvällen.

Vi stannar vid marknadsplatsen i Lagoa och äter lunch på Fatacil, som har 20-30 gäster, alla portugiser många är yrkesmänniskor på lunchrast.

Vi äter oliver med bröd som förrätt, kyckling som kokat i gryta med svamp och bacon med pommes naturligtvis, en halv liter husets rödvin, en flaska kallt vatten och varsin espresso kostar 8,50€ per person och då har vi tackat nej till soppan i förrätt och valfri efterrätt som ingår i priset.

Gott och billigt, tack Christina och Nils-Göran som tog oss hit första gången.

Vi stannar en gång till och köper mjöl, socker och ägg på Aldi, som fanns även i Florida och såg identiskt ut. Jag hävdar att det är så Netto-butikerna ser ut i Sverige med en massa struntsaker mitt i butiken.

Temperaturen är idag högst hittills med 19 grader så det blir en drink och rostad majs och annat underligt som tilltugg när vi kommer hem. Tugg ja, knak så gick en bit av en kindtand så det får nog bli ett tandläkarbesök innan vi åker hem, i fjol hade Christina en bra med svensk anknytning jag får höra med Christina.

Grillen tänds och under tiden som glöden tar sig fyller Senny tandgluggen med provisorisk lagning som jag sedan tandläkarbesöket 2015 i Florida numera har med i bagaget, hoppas det håller tills vi kommer hem.

Vi äter köttet med en härlig sallad på de färska tomaterna med rödlök och olja nedsköljt med Kings Bräau, bryggt i Portugal.

söndag den 29 januari 2017

Vaknar till blå himmel, ingen vind och lite kylslaget i luften. Återigen sovit förträffligt utan att gå upp på natten för att kissa och det gäller oss båda. Vi tar det härligt lugnt på mornarna, idag var det jag gom gick upp och fixade frukost; kaffe till Senny och te till mig, varsin macka, en liten skål med yoghurt och corn flakes och varsin pressad apelsin. Det är extra lyxigt att veta att om det blir smulor kvar i sängen gör det inget för vi får nytvättade lakan varannan dag (vilket jag baserat på erfarenheterna från förra året, inte tänker försöka ändra på).

Utanför huset står vackra gula blommor och Senny går ut och fotograferar för att lägga ut på Facebook.

Vid tolvtiden ger vi oss iväg för att gå till Carvoeiro via den spännande och krävande stigen utefter bergskanten mot havet. Det är en fantastisk vy med de tvärbranta klipporna som oftast störtar rätt ner i havet för att här och där vara söderbruten av ett ras eller en grotta.

Vi spanar samtidigt efter pinjeträd för att hitta kottar som är ett bra hjälpmedel att tända brasan med. Temperaturen både ute och inne har gått upp men vi är som mina vänner vet bortskämda med att ha ett mycket varmt hus, oftast över 25 grader. Så vi tänder en brasa på kvällen som luktar gott och är mysig att se på och sitta vid men som egentligen inte värmer huset.

Nästan framme vid stranden i Carvoeiro står detta härliga ekipage parkerat, det är väldigt långt från de jättestora husbilarna märkta med D eller F på nummerskylten. Det måste vara ungdomar som är ute på luffen, notera plastbunken med disken och stekpannan på toppen.

På vägen in bestämmer vi oss för att äta lunch på Vimar som alltid har fullt med folk. Så det blir en lång paus i promenaden medan vi njuter av  den sena lunchen. Jag tar grillade sardiner, 4 feta som är perfekt grillade med knaprigt salt skinn och hela innanmätet kvar i fisken, mmmm.

Senny äter mangokyckling (med pommes naturligtvis, jag fick kokt potatis!), Senny får en liten karaff rött och jag ett härligt friskt vitt, bröd och oliver till förrätt och espresso till efterrätt.

Här serveras en  trerätters meny med fördrink, vin och kaffe för 14€ på kvällen.

 

Under promenaden genom Carvoeiro slås jag än en gång av de härliga el/teleskåpen som målade i olika motiv, jag tror inte vi har så mycket sådana här skåp kvar hemma i Sverige men visst vore det väl härligt med målade skåp hemma också. Se kavalkaden av skåp sist i texten.

Vi stannar i backen upp mot Rocha Brava för att fotografera ett blommande mimosaträd, men blommorna stämmer inte. Istället för små bollar är det misstänkt flaskborstträdet, undrar om de finns gula flaskborstar?

Väl hemma känns det att vi gjort en rejäl ansträngning, upp och ner för alla branter utefter kusten, vägen hem kräver visserligen ingen klättring men det är mycket backar. Jag har inga som helst problem med att sluta ögonen en stund medan vi tittar på Landet runt på SVT.

Hotellets Wifi har mycket god täckning men har enligt sin egen information inte kapacitet för att streama (se på TV via Internet) men det fungerar utmärkt. Jag misstänker att det är sämre på högsäsong när alla hus har gäster men nu fungerar det jättebra.

I morgon skall vi spela golf.

 

Visningar: 2