Epilog

27 november

Blomgrens har åkt hem tidigt i morse och lämnat allt de inte hunnit äta och dricka upp utanför dörren till oss. Vi kommer att ha svårt att göra slut på det vi också men eftersom vi kan lämna saker i huset vi kommer tillbaka till i februari så får det som håller sig tills dess fira julhelgen där tillsammans med våra golfvagnar.

Vi har tre dagar kvar och måste nu se till att vi bara besöker de matställe som vi inte vill missa innan vi åker hem, A Rampa i Porches, Donato i Lagoa, Cardosa i Portimao ligger väl till för ett sista och kanske femte (?) besök. Inga av restaurangerna i restaurangbacken i Carvoeiro platsar men kanske Pontan. I bilen, efter att ha ägnat femton-tjugo minuter åt att leta efter bilnyckeln för att till slut hitta den liggande på fönsternischen i trapphuset, kommer Senny på att dagens lunch blir hos Chrissy´s i Lagoa, alldeles intill Lamim där vi njöt de unga smörsimmande sjötungorna härom dagen.

Turistsäsongen är över men det är lördag så det är ändå mycket folk och bilar i rörelse, när vi far förbi BoaVista är det fullt med bilar både utanför och på parkeringen tvärs över gatan. Detta till trots har vi turen att hitta en parkering nästgårds restaurangen och det är några få som sitter på uteserveringen men inte vi, det är bara 13 grader varmt och inomhus är det inte fullt heller så vi får ett bord och läser lunchmenyn:

Senny väljer panerat fläskkött och jag Entrecote.

Senny får mer än hon orkar äta upp men min köttbit är stekt till perfektion och smakar jättegott. Två stora öl och varsin espresso gör måltiden perfekt. Vi betalar 30 Euro och som lunch är det jättedyrt men 120 kronor för en stor bit entrecote är ju smaskens.

Jag har sett änder i dammen mellan hål nio och tio på Gramacho som inte ser ut som våra gräsänder och har tagit med mig kameran med teleobjektiv för att kunna få bra foto som kan hjälpa mig identifiera dom. Vi kryssar fram mellan golfbollarna utan att störa alltför mycket eller utsätta oss för fara och jag får flera bra foto på änderna plus en bonusfågel, en snäppa som jag ännu inte identifierat.

Anden visade sig vara en Skedand, vilket syns på den breda skedliknande näbben som jag inte lyckades komma nära nog för att se utan kameran. Det är en vacker fågel.

En lugn eftermiddag tar vid och avlöses av en lika lugn kväll.

28 november

Vi väcks av klockalarmet i svinottan, fast det borde inte påverka för vi gick i säng igår kväll klockan åtta, jag tror det rekordtidigt. Skälet till att vi la oss så tidigt är löjligt egentligen, vi frös. Så vi tog en lång varm dusch och kröp sedan i säng.

När vi nu bestämt oss för att använda den stora luftvärmepumpen för att hålla värmen för precis som hemma så blir det varmt när vi eldar behövs den för att hålla en jämnare temperatur men när vi startar den visar det sig att den inte fungerar. Vi säger att det som skall bli skönt med att komma hem till kalla Sverige är värmen, jag längtar efter ett ljuvligt hett bad. Det finns ju badkar här men det går inte att få vattennivå så att magen kommer under vattnet så det har bara blivit ett bad här.

Nog om detta, det är om idag jag skall skriva…

Vi steg alltså upp i svinottan, nio grader i bilen när vi på glesa vägar körde genom Lagoa upp till Silves golfbana, det är ju söndag. Vi är första golfarna på banan och får gå ensamma direkt ut klockan kvart i åtta.

Första hålet, kvart i åtta, solen kommer snart upp

Det kommer en ensam spelare bakom oss så vi släpper igenom honom på hål tre, ett korthål, och sedan försvinner han och vi får sedan inte kontakt med andra spelare bakom oss under rundan. Det är kallt men inte särskilt mycket vind och vi går snabbt dels för att få upp värmen dels för att vi spelar bra.

Lite golfsnack

De fyra första hålen är jag på green på rätt antal slag men tre-puttar de tre första hålen. Jag är nöjd med mitt långa spel men ser att min driver inte presterar längd, de tre första hålen når jag knappt 200 meter, på sjätte hålet det långa par fem hålet svagt uppför når jag 210 meter vilket är OK men sedan rasar det, jag får träffar på runt 150 meter. På hål 14, ett sluttande hål slår jag ut med min trätrea (spoon) och får både en önsketräff och bollbana och ligger nästan bredvid green, ett slag på 229 meter.

Men som sagt det långa spelet är nog bra men det korta är uruselt, till exempel hål 6 det långa par fem hålet på 483 meter från rött, svagt uppför hela vägen. Min drive som sagt 210 meter och ligger på tre slag 12 meter från green, dom sista 12 meter kräver ytterligare tre slag.

Jag kan dessutom inte längre slå mig ut ur sandbunkrarna, vilket inte har varit mitt problem på många år. Jag tror att orsaken är att den sandklubban jag köpte för några år sedan har för mycket ”bounce”, dvs hur mycket klubban skall studsa mot marken. Det blir att träna sandbunkrar med olika klubbor för att lösa det problemet.

Men som sagt

Vi får en trevlig runda för oss själva och går runt de arton hålen på tre timmar och 25 minuter.

På vägen hem passerar vi två herdar med en rejäl flock med de säregna portugisiska getterna med sina långa skruvade horn.

Hemma igen ringer vi till A Rampa i Porches och beställer bord och till lunch blir det de sista räkorna, som steks i olja med vitlök och serveras i en omelett.

Jag sätter mig vid datorn och skriver på bloggen och plötsligt väcker Senny mig, jag har suttit vid datorn och somnat. En förflyttning till soffan och på med TV:n så försvinner jag igen.

Vi eldar upp allt vi har kvar, ved, kottar och säcken med grillkol åker också in, när vi halv sju åker till Porches sätter vi på luftvärmepumpen i sovrummet och stänger dörren, ikväll skall vi inte lägga oss i ett kallt sovrum.

När vi kommer till A Rampa är det släckt, det visar sig att vi är tidiga och att dom öppnar klockan sju, vi kan dock komma in och vänta och ljuset tänds i lokalen.

Vi beställer grönsakssoppa som förrätt, och en flaska rött.

Senny väljer Wild board Loin Steak, vildsvinskotlett och jag Lamb Escallopes, lammkotletter.

Vi är båda nöjda med köttet, pommes är supergoda hos Cardosas men här är dom lite torra. Till lammet serveras en liten skål med mycket söt mintsås, det hade varit mycket godare tycker jag med min gröna vitlökssås.

Vi avslutar med varsin espresso.

29 november

Portugal visar upp sig med ljum temperatur och blå himmel och Senny bjuder på frukost på sängen.

Förmiddagen går till att packa, vi skall åka från Vila Nova till Lissabon klockan tolv inatt. Idag skall vi också åka till det hus vi skall bo i när vi kommer tillbaka i vår och lägga våra golfvagnar och vår lilla grill vi köpte när vi kom. Vi har även packat ner matvaror, som håller sig tills vi kommer tillbaka i februari, i en väska för vinterförvaring i vårt nya hus.

Vi känner att kommer att trivas här som vi känt varje gång vi varit här och när vi kommer nästa gång är alla fönsterluckor öppna och det kommer att vara än mer välkomnande. Vi har också beställt ved som skall vara på plats.

Tanken när vi for hit var att köra lite på vägarna runt ikring huset för att hitta nya matställe som är på gångavstånd och vi hittar ett, Antonios som nu är stängt, så där blir det ingen lunch idag.

När vi i bilen diskuterar var vi skall äta lunch är valet för mig helt solklart, Cardosas! Så vi kör till Portimao och parkerar vid fysioterapeuten Anas mottagning och promenerar den korta biten.

På väg tillbaka till bilen passerar vi den lilla serveringen som ligger bakom häcken där jag i mörkret var tvungen att kissa härförleden.

Jag såg inte att det bakom häcken låg en uteservering men hörde hur skrattet spred sig när jag började kissa. Jag vet inte om orsaken var att jag gjorde det jag gjorde eller om det var vad jag gjorde det med när jag gjorde det jag gjorde, men skrattade gjorde dom.

Hemma på Vila Nova betalar vi 200 euro i förskott på hyran till våren och 80 euro för 194 kW el och 7 kubik gas för de sex veckor vi varit här, fördelat ungefär lika.

Vi har njutit än en gång av gästfriheten, vänligheten och ärligheten här i Portugal. Att det blev väldigt kallt inomhus sista veckan beror på vår egen snålhet, men tankarna går nu om det är kanske värt att betala mer för att vara här i längre tid tidigare i oktober och kortare i november nästa gång, vi får väl se.

Tack för den här gången!

30 november

Jag har sovit ungefär en timma när alarmet väcker oss för att köra till Lissabon, det sista vi gjorde i går kväll var att packa bilen med alla väskor utom ryggsäcken, så efter tjugo minuter har vi lämnat nyckeln och far iväg.

Enligt Google skall det ta 2,5 timma och jag har avtalat med biluthyraren att lämna in bilen halv tre, så denna gången kör jag hela tomma vägen i laglig hastighet 120 km/h, det finns ju ingen anledning att sitta utanför och vänta på att dom skall komma.

Bilen har ingen GPS så vi kör på appen Google Maps Go i telefon, vilket visar sig vara ett misstag. Senny har många goda kvaliteter men en av dom är inte att läsa en karta och vi kan inte få appen att tala och dessutom släcker den telefon efter någon minut. Så det blir som det hänt tidigare jag kör fel när vi kommer in i Lissabon.

Jag blir både förbannad och stressad biluthyrningen ligger ju alldeles intill flygplatsen och nu har jag kört för långt och vill under inga omständigheter hamna ute på den milslånga Vasco da Gama bron igen. Så till slut tar vi ut en väg på appen som tar oss på bakgator tillbaka till uthyraren och efter flera stopp och helomvändningar kommer vi fram, faktiskt bara tjugo minuter försenade. En snäll ung grabb väntar i mörkret och tar emot vår bil utan att ens besiktiga den, bara läsa av instrumenten. Registreringen i datasystemet tar dock sina modiga tio minuter men sedan kör han oss upp till flygplatsen.

Vi har redan checkat in men så har nog de flesta som står i kön, som är minst 100 meter lång, samtidig incheckning för två plan.

Inte helt oväntat blir avgången försenad, nästan en hel timma och det blir mer än en timma eftersom det är starka vindar på Amsterdams flygplats så vårt plan måste ligga och cirkla runt i nästan tjugo minuter. Det blev en dyr flygtur för KLM det var många ombord som missade sina anslutande flyg. Vi hade dock tre timmar väntetid, som nu minskat till en och halv så vi hann utan problem handla på oss ytterligare tre flaskor Hendricks Gin till samma billiga pris som när vi for åt andra hållet för sex veckor sedan.

Senny gjorde sex mackor till oss innan vi for från Vila Nova så vi har bra mat på båda flygningarna, och faktiskt kvällsmat hemma.

Vår goda granne Mattias hade lovat hämta men då hade jag fått för mig att vi skulle landa på förmiddagen och nu kom vi hem halv tre och då arbetar han. Så istället kom Stig och körde hem oss och vårt bagage. Det hade snöat på Lommabacken men Mattias, som köpt en fyrhjuling med plog hade plogat upp inte bara vägen ner och vår rondell utan dessutom skyfflat bort snön från trappan och gjort en stig in. Snacka om goda grannar!

Vi höjer temperaturen på luftvärmepumpen och tänder en stor brasa, sätter på allt som var avstängt när vi varit borta och kör sedan till Landvetter och handlar och till Stig för att hjälpa honom, men jag är alldeles för trött för att kunna lösa problemet och tar med grejorna hem. Det blir en tidig kväll.

Första veckan hemma

Vi vaknar på onsdagen till sex grader kallt ute efter att ha sovit i nästan tolv timmar och utsövd kan jag fixa Stigs problem medans Senny hämtar julstakar och annat och börjar pynta.

Vi tar det lugnt hela dagen och njuter av det ymniga snöfallet och av att ha både Mattias och Erik som plogar vår väg.

På torsdagen far vi på morgonen till Kungsbacka och tar vår tredje Covid-spruta, Senny som har en finger där en led plötsligt fått en blåaktig bula passar på att visa upp den för en sköterska, ja till och med två som enas om att det är bäst att en läkare tittar på den och hon får en tid på eftermiddagen. Vi far till Nilssons ost och köper tre 12 månaders cheddarostar (kvartar) för 98 kronor kilot och sedan till Kjell o Company som har 4 fjärrströmbrytare till ett kanonpris. Fjärrströmbrytare som jag kan styra från telefon och tända och släcka alla våra julstakar på inställd tid, tyvärr visar det sig att informationen inte stämmer och de passar inte till det system jag har, men det är inga problem att ångra köpet. Lite kompletterande matinköp gör vi på ICA-maxi innan det bär iväg till Ikea för att köpa ny stekpanna, den förra brände fast i Ikeas stekpanneskydd Bedöma, som är gjort av plast (polyester) när jag lade in en het stekpanna i skåpet. En fantastiskt bra stekpanna för 149 kronor. Sedan far vi till Landvetter för att lämna den nu fungerande manicken till Stig och samtidigt få en liten lunch. Vi kommer lagom tillbaka till Kungsbacka för att Senny får träffa läkaren som tittar på hennes finger och säger att hon får ge sig till tåls en vecka eller så så kanske det går över, han vet inte vad det är.

Fredag far vi till Göteborg för att gå på jazzklubben Swejs och spisa lunch och musik där vi träffar Lennart och Margret som vi inte sett på en vecka och Thomas och Elisabeth som vi inte sett på två månader. Bra musik och en strålande pianist Sven-Erik Lundeqvist. Efteråt går vi och lämnar in Sennys ringar som inte längre går på hennes fingrar och sedan till Saluhallen och sätter sprätt på de sista slantarna på presentkortet vi fått av min son Johan för flera år sedan. Vi köper bland annat varsin tapasbricka av Capris vilket visar sig vara alldeles för mycket så vi ger den ena till Mattias som tack för snöröjningen.

Och så säger dom att vi pensionärer inte har något att göra!

Det var kallt i Portugal men här är det kallare minus 10-12 grader men här är både vi och huset byggt för att klara vintern, så vi fryser inte, dessutom är det ju så himla vackert!