November
4 november
Ingen golf idag utan som en sann pensionär är dagen fulltecknad i och med att jag har en tid hos en fysioterapeut, Ana Rosalino, inne i Portimao. I själva verket har hon sin mottagning ett stenkast från vår kycklingrestaurang nummer ett, ”Churrasqueira Das Cardosas”, vilket gör att vi direkt bestämmer att idag skall vi göra två saker.
I själva verket blir det tre saker för först skall vi ta en promenad längs sandstranden i Portimao, där Johny och Agneta bodde 2017, https://blogg.wetnet.se/portugal/2017-carvoeiro/rocha-brava-6/ och när vi kör dit tycker jag att vi inte kör igenom Portimao utan bort till Alvor och tillbaka längs stranden och visst det går ju det också men fasiken vad mycket längre tid det tog.
Vi parkerar ovanför klipporna vid stranden och tar oss ner för en av de branta trapporna till stranden. Nu när vi är inne i november är säsongen över och alla små serveringar längs stranden är stängda och det är bara joggare och promenerare som vi använder den, fast tittar man noga så finns det en och annan som ligger och solar.
Trots att vågorna är ganska beskedliga blir det inget dopp, temperaturen har sjunkit rejält i luften och det lockar inte att gå i vattnet, ens för Senny som är något av en vinterbadare, tycker jag.
Jag har fått en liten teckning hur jag skall köra för att hitta fram till Ana och satt i går kväll på Google och ”gick” på gatan för att enklare hitta rätt. Så vi kör så som jag memorerat och det stämmer inte riktigt, men efter att ha stannat och åter tittat på Anas teckning kör vi vidare och hittar rätt. Jag har bestämt att ingången är på baksidan huset eftersom Google bara visar garage på framsidan, så vi parkerar på baksidan men hittar inte Loja E. Vi går runt till serveringen och efter lite fundererande förstår dom vad jag menar när jag säger fysioterapeut och hjälper oss till rätt dörr, vilken är åt andra hållet på huset än jag förstått.
Ana kommer efter ett litet tag och släpper in oss.
Efter att ha förklarat mitt problem undersöker Ana och börjar behandlingen som börjar med att jag får en varmt, mycket varmt, någonting över min rygg. Småningom börjar hon klämma och vrida och när hon är klar säger hon att det inte är något som kommer från ryggraden som jag varit helt övertygad om eftersom det mycket smärtsamma huggen känns som jag minns från min ryggskottsperiod för fyrtio år sedan. I stället säger hon att det beror på att mina axlar/armar inte arbetar synkront med min höft när jag svingar. Jag får några mycket enkla rörelser att göra innan jag skall spela och får klartecken på att spela. Att gympa med Sofia tillsammans med Senny är heller inget problem.
Så vi går på lätta steg till Cardosas och det är fullt med folk men kön är till avhämtningen så efter en liten stund får vi ett bord. Vi beställer en liter av kolsyrad Vinho Verde, samma typ som Mormor har, fast denna är lite sötare och en sallad. För första gången i Portugal får vi in en rejäl sallad som dessutom är väldigt god och salt. Kycklingen är helt magiskt god och precis lagom mycket piripiri och vi gör taberas på allt. Vi tar varsin efterrätt vilket var onödigt för dels är den inte i nivå med maten och dels är vi redan mätta, men kaffet går ner.
5 november
Det är kallt men klar himmel och halv sju på parkeringen kommer solljuset och vi är på väg till Gramacho där vi har starttid 12 minuter över sju. Våra partners har inte kommit och den första bollen med två spelare och en promenerande hustru hinner slå och avsluta första hålet när dom kommit och är färdiga att slå ut, det var nära att vi fick spela ensamma igen.
Det är spännande att se hur det fungerar att spela golf efter gårdagens behandling av ryggen och jag vågar inte röra mig som jag borde. Spelet blir naturligtvis därefter och det dröjer tills femte hålet och 30 slag senare innan jag vågar röra mig mer. Sista nio hålen vågar jag nästa röra mig fritt och presterar acceptabel golf och Senny är ganska stabil som vanligt.
Våra spelpartners Bengt och Johnny spelar bra men ger oss inget utbyte, kanske var jag inte på humör heller. Vi går runt på lite mindre än fyra timmar.
Vi bjuder Blomgrens på grillad Iberico-gris, en styckdetalj som heter Secreto Iberico, grisens hemlighet, och sallad, det är gott. Det är samma kött som vi grillade den 25 oktober som jag då kallade flankstek.
6 november
Vi har börjat leta efter bostad till våren, Lennart och Margret har kollat på Vila Nova och kanadensiska ”snowbirds”, som flög in till Florida på vintern innan Trump, kommer nu till bland annat Vila Nova och har bokat upp anläggningen hela mars. Dessutom ingår inte el och gas i hyran vilket gör att det blir antingen kallt eller dyrt på våren. Så vi letar på annat håll.
Senny har hittat ett ställe nära Armacao de Pera på AirBnB och där måste man göra en förskottsbetalning innan man får kontakt med uthyraren, så i stället tar vi med oss Sennys anteckningsblock och tänker lägga en lapp i brevlådan. Jag har försökt lista ut var huset ligger och vilket av husen det är och när vi kommer fram tycker vi att området verkar vara lite bedagat och dessutom hittar vi ingen brevlåda.
namnet på området 
framsidan 
parkering direkt utanför 
baksidan 
Vi har även hittat ett annat ställe väldigt nära och där kan vi komma in i lägenheten som är till uthyrning.
Vi är dock snabbt överens om att det är alldeles för kalt och sterilt för att kunna leva i under sex veckor. Damen i receptionen säger att dom har ett ställe till med större lägenheter men att allt är uthyrt denna veckan när det är motorcykeltävlingar på racerbanan i Portimao är alla uthyrda, men vi kan se dom nästa vecka. Vi åker dock för att se hur husen ser ut
Vi avslutar med att ta oss ner till närmaste strand, som bara är några hundra meter bort och äter en hamburgare.
Vi tar omvägen hem till Amendoeira golf, som har två golfbanor, för att höra om vi kan göra ett avtal likt det vi har med Pestana. Anläggningen är imponerande, så imponerande att Senny inte gillar det, men vi får besked att dom har ett motsvarande avtal men inga uppgifter ännu priser för nästa år. Vi får en mailadress för att hålla kontakten.
På kvällen blir det en gemensam biltur ner till Donato där beställningen är synnerligen enkel, en liter rödvin, en flaska bubbel vatten och fyra pizza Trattoria.
7 november
Åter en dag för att leta nya bosättningar, nu på Colina da Lapa på vägen mot Ferragudo. Vi får veta att alla lägenheterna är identiska i layout och inredningen och får en nyckel till lägenhet 17.
Utsikten som tyvärr är skymd buskar och träd och troligen nya hus inom kort, är från andra våningen magnifik över dalen mot Monchique i norr och hela vägen mot havet söder om Portimao.
Men väl inne i lägenheten skriver vi av att hyra här, det är helt anonymt ja nästan fängelseinspirerat.
När Senny lämnar tillbaka nyckeln får hon veta att dom har större lägenheter i deras andra anläggning Colina Village, en anläggning vi kört förbi många gånger när vi bodde öster om Carvoeiro och undrat hur man kunnat anlägga den så fel på norrsidan av åsen mot havet, men vi kör ändå dit för att se lägenheterna och det visar sig att dom nu stänger anläggningen för att öppna igen i april.
Jag har på morgonen gjort en sallad inspirerad av de goda vi nyligen ätit och tagit fram de bitar av Ibericogrisen som blev över häromdagen för att grilla och njuta en sallad till kvällen. Först blir det dock ett stort glas öl och de sista chipsen och jordnötterna.
På eftermiddagen ringer Lennart och frågar om vi är intresserade av att äta middag med dom, dom har en lax i ugnen, och det är vi så den förberedda maten får vänta till i morgon.
Vi videogratulerar Hugo på hans sjuårsdag och Jenny och killarna förvånas över att solen lyser hos oss när det kolsvart hos dom hemma i Sverige och svaret är att vi är i en annan tidszon och dessutom 300 mil söder om Stenungsund.
Visningar: 1
3e veckan
