Mars vecka 2

Måndag den 11

Den varmaste dagen hittills i år, bilens termometer visade 27 grader.

Vi började dagen med att gå över till Vale a Pena för att träffa värden och se om vi kan komma överens om priset. Vi tittade i två olika lägenheter en med två sovrum och en med ett. Vi enades snabbt om att det räcker med ett sovrum för det är stora lägenheter, den lilla är på 55 kvadrat plus att alla har stora altaner utanför. Allt är nyrenoverat och är allt det vi saknar där vi bor nu, ljust med stora fönster mot söder som gör att solen värmer rummen mot söder.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Senny konsumerar stora mängder vatten och här säljs vatten från Monchique i butikerna så idag samlade Senny ihop tomflaskor och så for vi upp till vattenkällan nära toppen Foia. När vi kommer fram håller ett äldre par på att fylla femlitersdunkar, och bakluckan på bilen är fylld med ett tjugotal flaskor. Damen är mycket talför och är duktig på engelska och kan till och med lite svenska, vilket beror på att hon håller kurser på portugisiska. Hon berömmer vattnet och säger att trots att det stått i flaskorna i ett halvår är det fortfarande klart och det finns ingen utfällning på botten av flaskorna.

• 

• 

• 

När Senny fyllt på våra flaskor vänder vi nedåt igen, vi var ju på toppen i november och styr nu istället kosan mot Armacao de Pera för att äta lunch vid den gigantiska sandstranden. Vi väljer småvägarna genom Silves ner till Alcantarilha för att komma ner tll stranden från andra hållet än senast. Andra hållet är från Porches. Vi stannar till för att fotografera buskarna som nu blommar med stora vackra vita blommor.

• 

• 

• 

Vi hittar en parkering och går direkt till den restaurang vi siktat in oss på, A Tasca där vi häromåret åt grillspett. Vi blir lite obeslutsamma när vi kommer fram, säkerligen beroende på priserna på menyn så vi tar en kort promenad längs strandpromenaden och kikar på andra matställe men inget faller oss på läppen så vi återvänder och tar ett bord på A Tasca. Vi får snabbt in bröd, olja, oliver, smör och två olika små burkar med paté. Jag kollar på menyn och jajamen, allt kostar extra med brödet som billigast med 2,5€, så vi rör ingenting.

• 

• 

• 

Det visar sig efter ett tag tag ingen bryr sig om oss, kanske för att vi inte äter av det dom dukat fram, och efter 10-15 minuter har jag fått nog, så vi reser oss och går. Nu är klockan snart halv två och jag är hungrig, vi åt frukost strax efter åtta idag. Planen var att efter lunchen stanna vid den tyske charkuteristen och köpa korv, så istället bestämmer vi att äta på den tyska restaurangen Biergarten som ligger i samma hus om det är öppet.

Det är öppet och vi beställer, hungriga som vi nu är, wienerschnitzel och schweinhaxe plus varsitt stop tyskt öl. Det serveras med en liten sallad, potatisdito till Sennys schnitzel och grönskålsdito till min haxe. Schweinhaxe är fläsklägg som tillagas rå i ugn och som får en ljuvligt knaprig svål där merparten av fettet smält bort. Trots att vi är hungriga orkar ingen av oss äta upp och får med oss en doggybag som får göra sällskap med gårdagens kvällsmat och bli en ny låda någon lunch.

• 

• 

• 

• 

Vi skulle fixa tre flytande saker idag, vatten från Monchique, apelsiner från vår leverantör och en ny flaska gin för den gamla har tagit slut. Vi har visserligen merparten av en flaska Hendricks gin, men det är ju ett helgerån att göra GT på den. Men ginen får vänta för det är alldeles för varmt, 27 som sagt va, och vi har ju en flaska vitt vin liggande i kylen.

På kvällen får vi en offert från Vale a Pena och bestämmer att sova på saken.

Tisdag 12 mars

Gårdagens värme gör att vi inte sover lika bra som vanligt och vaknar onödigt tidigt. Frukost i köket med öppet fönster för första gången. Vi skickar mail till Vale a Pena och accepterar offerten på 1 250€ för halva februari och hela mars för en T1-lägenhet. Harm, som värden heter, berättade i går att han även håller på att renovera ett hus i Centianes, det är där Anna och Göran bor och i ett område som vi tidigare bott i och önskat att hitta hus i. Området ligger helt fantastiskt med havet rätt söder ut. Dom skall bli färdiga under året och enligt Harm är priset detsamma på dessa lägenheterna som Vale a Pena och dom blir ju dessutom splitternya. Han har lovat oss foto när det blir klart.

Vi spelar golf på Pinta med ett par från Stavanger i Norge, trevliga och duktiga golfare. Det är dock inte något man kan säga om mig när till slut ingenting fungerar i spelet men Senny spelar som vanligt bra.

Det är klibbigt varmt, jag spelar i plastskjorta så det är inte så konstigt att det klibbar fast. Efter rundan åker vi, efter att ha handlat lite på Lidl, till glassbaren i Carvoeiro och köper varsin stor glasstrut med två kulor som får bli dagens lunch.

Onsdag den 13 mars

Idag är det kallt, det blåser nordanvind och efter att ha varit över hos Vale a Pena för att förgäves sökt Harm för att tala om betalningen för nästa års boende fick vi vända åter för att ta på oss lite mer i den isande vinden.

Vi far nu över till Rocha Brava för att parkera utanför det hus vi bodde i våren 2017, för två och ett halvt år sedan, och påbörjar dagen promenad som skall gå tillbaka ned till Carvoeiro och tillbaka igen.

Men på vägen stannar vi strax innan vid det hus där det pågår renovering för att se om det är det hus som Harm köpt och som vi skulle kunna bo i om ett år. När vi går uppför trapporna träffar vi på Harms byggansvarige som vi tidigare mötte häromdagen på Vale a Pena och han känner igen oss och bjuder in för att visa hur lägenheten dom jobbar i kommer att blir och hur utsikten ter sig.

• 

• 

När jag nämner att det är synd att det förfärliga hotellet ligger framför, säger han att många arkitekter misslyckats i Carvoeiro. Detta hotell är dessutom helt felbyggt eftersom alla balkonger som borde ha havsutsikt skyms en vägg från de som ligger närmre havet, alltså huset borde byggts tvärt om.

• 

• 

• 

Vi går en kort sväng förbi ”vårt” hus på Rocha Brava och går ner mot havet och tar oss ända fram till klippkanten. Innan vi går igenom grinden från Rocha Brava mot stigen längs klippkanten känner jag Sennys tvekan och frågar om hon är rädd och vill gå tillbaks och visst hon är rädd men vill fortsätta. Efter en stund släpper rädslan och tillsammans njuter vi av naturen och havsutsikten men avstår den långa trappan ner till Centianesstranden.

• 

• 

• 

Det har hänt en hel del längs vägen sedan vi bodde här bland annat har det nu blivit en trottoar hela vägen från Centianes ända in till Carvoeiro, fast vi svänger av vid ut mot klipporna igen på toppen av restaurangbacken ut mot havet. Det är fortfarande en härlig promenad på det trädäck som byggts på klippkanten in mot Carvoeiro och utsikten ner mot stranden i Carvoeiro när man är framme är underbar.

• 

• 

Vi sätter oss på Grand Café vid stranden och njuter av varsin stor öl, vi är både varma och törstiga av promenaden, även om det drar kalla vindar inifrån land ut mot havet. Efter ölen, som kostar alldeles för mycket här där alla turister flockas, går vi tillbaka mot Rocha Brava, nu uppför restaurangbacken. Halvvägs upp i backen ligger ett liten servering som jag skrivit om tidigare, och vi stannar där och njuter av varsin espresso och Pastel de Nata innan vi fortsätter vidare mot Ponto de Encontro för att boka bord till den 21 mars när våra goda vänner, min syster Marie och hennes Hans och Stig och Karin, kommer hit från Cabanas. Men det funkar inte den 21 är en torsdag och då är Pontan stängd.

• 

• 

Under promenad ser vi mycket vackert:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi vandrar vidare från Ponto de Encontro nedför backen förbi det hus där vi bodde i november i fjol och vidare ner mot Pestana Palm Gardens där vi bodde i två månader från januari till mars 2016. När vi närmar oss Rocha Brava igen är Senny glad att promenaden på över sju kilometer är slut och vi far hem igen och äter lunch och ”sätter” oss i sängen och titta på en långfilm, en Beck som vi sett tidigare, och sedan somnar Senny men inte jag för en gång skull.

När solen går ner är klockan halv sju och vi far in till Lagoa och äter middag på Lamim.

• 

• 

• 

• 

Torsdag 14 mars

Ingen golf idag, trodde jag, men efter frukost åker vi till övningsområdet för att försöka ändra på det som inte fungerar vilket är i stort sett allt utom utslagen med våra drivers. Så vi tar med oss två korta järnklubbor och puttern och tränar längd på puttar och korta inspel i en knapp timma.

Torsdag är den dag flest bofasta svenskar äter på Mormors och idag kommer efter en stund även Anna och Göran som vi inte träffat i år. Dom har varit så långt bort man kan komma, till Australien, där dom har en bofast dotter och en treveckors rundtur i Nya Zeeland. Vi har följt dom på Facebook men entusiasmen i deras berättelser är påtaglig. Vi eller snarare jag, planerade ju för att vi skulle fara till Nya Zeeland för några års sedan men skrinlade våra planer, och efter att ha hört att det kostat Anna och Göran mer än 150 000 kronor känns det som att det trots allt var rätt beslut

Det blir en lång lunch och när vi promenerade hem igen var det inget svårt beslut att skjuta på shoppingturen till Apolonia till morgondagen. Senny badade i poolen och somnade sedan gott i sin fåtölj medans jag för en gång skull höll mig vaken. Vi tittade på Antikrundan och sedan Mästarkvalet och somnade sedan gott båda två.

• 

• 

Fredag 15 mars

Vi spelar golf på Gramacho med ett par från Nordirland. Det blir en mycket trevlig runda även om den nordirländska dialekten ibland är svår att förstå. Jag är nöjd med två slag på hela rundan men resultatet är trots det bra och avslutar med par på artonde hålet. Efteråt bjuder våra spelkamrater på en oerhört välkommen öl, det har varit en varm runda. Det är en av de bästa vyerna jag vet att sitta i solskenet på altanen på Gramacho och ha inte bara artonde green nära utan en fantastisk utsikt ner över hela artonde hålet och med Monchique blånande i bakgrunden.

• 

Det blir en bantardag, fast helt oplanerat, med en ägg och kaviarmacka till lunch, visserligen med en 25cl öl till, och korvomelett till middag, visserligen även den med en öl till, men den goda fårosten vi köpt för att ta till kvällen får åka in i kylen för vi tittar på Bäst i test och sedan somnar vi. Som ni kanske förstått sover vi mycket och länge, framför allt jag som ju är en nattuggla hemma somnar här tidigt och sover länge. Vi har pratat lite om varför och kommit fram till att det nog är att vi inte tittar på TV och att jag inte sitter vid datorn, mer än för att skriva i bloggen.

Sedan är vi ju ute på långpromenader eller golfar, som ju också är promenera, så gott som varje dag och det hjälper säkert till det också. Det känns som rena medicinen för mig.

• 

• 

Lördag den 16 mars

Idag, eller snarare i går kväll kom, eller snarare skulle, Lennart och Marget Blomgren ha komma till Carvoeiro.

Vid halv elva ringde Lennart och undrade om vi kunde äta lunch tillsammans, och i så varför inte på Mormors. Så vi började promenera nedåt Mormors och hann inte så långt förrän dom kom ikapp oss i sin splitternya hyrbil. Vi bad dom åka i förväg och ta ett bord, det är ju numera så fullsatt på Mormors, och vandrade vidare.

Se upp Senny, en orm!

Och vi som bara häromdagen talade om att vi aldrig sett en orm här, och knappt något annat vilt djur överhuvudtaget förresten. Den var knappt en halvmeter och försökte ringla sig undan bakåt men jag ville ju fotografera den och vände om och då stannade den och höjde huvudet. Jag fick lite känslan av min kontakt med en esping på golfbanan för några år sedan och när vi kollade på den här hade den sick-sack-mönstret som en svensk huggorm. När jag fått några foto gick vi vidare och såg ormen ringla in i ett avloppsrör.

• 

På Mormors var det glest besatt så vi fick mat och dryck snabbt, Vinho Verde var drycken vi all valde allihop och skålade snabbt önskade dom välkomna. Margret fick sedan ordet och talade länge och väl om deras kämpiga resa med flera förseningar som utmynnade i att deras bagage inte kom med, och dom hade checkat in allt, inklusive handbagaget som ju numera är allt vanligare att man måste göra.

Hyrbilen, den sprillans nya, fick dom inte ut därför att självrisken var 23 tusen kronor och Lennart hade valt att ta med bara ett enda kreditkort och där fanns ”bara” 20. Det hjälper ju inte att Margret har kort med täckning, det måste ju vara den som hyr som står för självrisken. Det hela slutade med att dom fick teckna en försäkring och fick sedan ut sin bil och i den ekande tomma bilen köra mot Vila Nova i nattmörkret.

Så här satt dom nu på Mormors i sina reskläder, varma och goa långbyxor i sommarvärmen, men här nere överlever inte problemen så länge när solen skiner från en klarblå himmel och det finns kallt vin i glasen.

• 

• 

• 

Efter middagen bjöd vi på en visning av vår lägenhet och tog ett ett glas vatten (!) på takterrassen och avslutade sedan med en visning av vårt framtida boende på Vale a Pena.

Jag åt fisk på Mormors idag och kände att det inte räckte som mat idag så istället för att gå hem gick vi till tennisklubben och åt. Vi har tänkt att gå in flera gånger när vi passerat på väg till Mormors men utgått från att det är stängt eftersom dörren varit stängd, men idag var den öppen. På insidan, mot tennisbanorna, var det många bord och mycket folk och vi beställde mat, baconmacka till Senny och Fish ´n chips till mig. Lite besvikna blev vi båda för Senny fick baconskivor i korvbröd och min torsk, var visserligen god men rå i den tjocka delen och jag har än så länge inte ätit sushi och blev inte så imponerad när jag nu provade på

• 

• 

Söndag den 17 mars

Idag gjorde vi som många dagar tidigare här, tog det lugnt på morgonen och vid tiotiden gav vi oss iväg mot Lagoa för att handla på Aldi, parkera bilen där och promenera in till och in i Lagoa. Målet för promenaden, utom själva promenaden, var att lokalisera den restaurang Senny tyckte såg så trevlig ut när vi härom kvällen körde förbi på vår väg mot Lamim, dessutom att gå till Ralph Torgardhs fotoutställning på konstskolan i Lagoa.

På vägen ringer Lennart och undrar om vi skall äta lunch tillsammans och vi lovar hitta ett ställe att äta och hoppas att den restaurang vi letar efter kan vara ett bra mål (!). Vi hittar den snabbt och den är stängd dessutom tycker jag inte att den ser inbjudande ut i dagsljus, vi får väl kika in en kväll så får vi se.

Konstskolan är stängd och därmed Ralphs utställning så vi får gå en dag i veckan när det skall vara öppet mellan nio och fem, precis som vilket kontor som helst.

• 

• 

• 

På väg tillbaka till Aldi bestämmer vi att fara vägen om Barca Velha för att kanske kunna presentera en ny restaurang för Blomgrens men det är stängt även där, det är ju söndag när många har stängt. Så vi far till Pontan och bokar bord till klockan ett.

Vi äter alla grillad havsabborre, ja inte Senny hon äter revbensspjäll och det är gott fast lite för mycket ben eftersom ryggbenet sitter kvar i del delade fisken. En lång trevlig lunch avslutas med gott kaffe och god efterrätt till Blomgrens, jag beställde av misstag citronkaka istället för citronmousse och den var alldeles för söt för att passa mig, Senny var nöjd med husets efterrätt fast vi kunde inte bestämma oss för vad det var och Lennart fick den underbara mangomoussen och Margret mandeltårta som är så god, särskilt tillsammans med det goda kaffet.

Lennart och Margrets bagage har fortfarande inte kommit, jo dom har fått sitt handbagage, så dom får låna några golfklubbor av oss när dom far till övningsfältet. Margret har en relativt nyopererad hand efter ett komplicerat benbrott vilket lär sätta käppar i hjulet för hennes golf och hon ville hur det fungerar.

Senny och jag for hem och Senny badade medan jag slöade och sedan bytte vi roller och Senny slöade, fast jag badade inte utan slöade vidare. Vid femtiden bestämde vi oss för att åka till golfbanan och gå fyra hål, vilket man kan göra på Gramacho. Under tiden jag gick in för att få OK på att gå ut packade Senny ur bilen och så gick vi till första utslagsplatsen. Då kom startern från klubbhuset och säger till mig att tyvärr jag får inte gå ut och spela eftersom jag har jeans men det är OK att gå med Senny som caddie och så fick det bli. Startern är ångerfull, banan är ju tom, men förklarar att medlemmarna runt banan ringer in och rapporterar att, hör och häpna, det är en golfare ute som spelar i jeans.

Vi får trots allt en skön kort promenad och jag busar till det lite och slår några slag med Sennys klubbor, vi får väl se om någon har ringt in och anmält mig.

• 

• 

• 

Visningar: 2