Casa del Horta, vecka 6

Fredag 25 mars

Läser av elmätaren, eftersom vi lämnar Casa del Horta innan receptionen på Vila Nova har öppnat måste vi betala för vår elkonsumtion idag. Det är som jag befarat kostnaden är stor, 756 kW och priset blir 158 euro. Dessutom betalar vi 30% av hyreskostnaden för den kommande hösten. På vägen har vi köpt ett tackkort till vår städerska Felismina och lagt in 25 euro och skrivit tack och lycka till, fast på Portugisiska eftersom hon endast talar det. Jag hoppas att det är det jag skrivit för jag har använt Google translate och det vet vi ju alla som öppnat en modern bruksanvisning hur illa det kan bli. Lycka till syftar på hennes kommande knäoperation, hon har en menisk som rätt var det är skickar hemska smärtor i knät och då ramlar hon ihop, det har hon gjort här hos oss också en gång.

Jag frågar om det finns någon möjlighet att vi kan ställa våra golfvagnar någonstans över sommaren och då händer det som jag älskar Portugal för. Isabel säger att vi kan ställa dom i lägenheten vi skall hyra till hösten, ”kom med skall jag visa”. På takterrassen i lägenheten finns en dörr märkt privat som visar sig vara ett sovrum med toalett och en litet förråd där vi skall ställa vagnarna. Inte nog med det vi får nyckeln och instruktionen att lägga nyckeln i brevlådan vi receptionen när vi är klara. Vi får helgen på oss.

Det är ju nära till Gramacho från Vila Nova så vi far dit och hoppas att det finns återbud så att vi kan komma ut där istället för på Pinta där vi har starttid halv fyra. Det finns en ledig tid halv fyra, samma som på Pinta men här kan vi spela 4, 9 eller 13 hål och vara vid klubbhuset så vi tar den tiden.

När vi går ut ur klubbhuset möter vi Ricardo som vi förhandlar pris på vårt medlemskap med och trots att han måste möta tusentals människor här inte bara känner igen oss utan stannar och ger sig tid att prata och avslutar med att jag skall höra av mig innan vi kommer till hösten så att vi kan komma överens. Vi möts dessutom i receptionen på Silves och Pinta av att dom vet inte bara vad vi heter utan även informerar kollegor om att vi är ”nice” trevliga eller kanske oförargliga. Det känns bra.

Vi får spela ihop med ett trevligt finskt par med en kvinna som talar utmärkt engelska och lite trevande svenska, som hon säger beror på att hon inte talar någon svenska längre. Herrn är passande lågmält finsk och klarar definitivt inte svenska och konstigt nog heller inte engelska, konstigt eftersom dom är bosatta här i Portugal sedan 4-5 år.

Nåväl vädret är bra, solen har bjudit på sig idag och det är inte förrän när klockan går mot fem som värmen från solen försvinner. Senny spelar inte bra och jag sprider mina slag som en gödselspridare men lyckas tack vare ett bra närspel och bra puttning avsluta våren portugalvistelse med att gå 4 slag bättre än mitt handicap och får en sänkning av mitt handicap med 0,5. Ibland kan det vara roligt med golf, fast det är det inte idag, heller.

Vi åker hem och äter det sista av den goda köttfärssåsen.

Lördag den 26 mars

Senny har nu börjat packa för hemresan. Men nu har den akuta hemlängtan släppt eftersom det är blå himmel och redan klockan åtta är det sexton grader. Men det är väldigt disigt, återigen kommer det brun sand från Sahara som gör att man inte kan se särskilt långt ungefär som när luften blir fylld av fukt. Det är ett fantastiskt naturfenomen som normalt fraktar flera hundra miljoner ton sand ut och över Atlanten ända till Sydamerika men som denna gången fick en nordligare bana och tydligen även nådde södra Sverige.

Vi har planerat vår mathållning väl och har mycket lite kvar, faktiskt så lite att vi behöver köpa eller gå ut och äta både idag och i morgon. Vi har kvar en paket gorgonzola-ost och jag föreslår att vi köper oxfilé och grädde och gör en festlig sista måltid idag och gör ett festligt sista restaurangbesök i morgon och Senny tycker att det låter bra.

Efter frukost njuter vi av den det sköna vädret och jag tar slangen som fyller på poolen och spolar ren vår grill så att den inte skräpar ner i bagaget på bilen. Senny tycker att vi tar med den till Vila Nova och vår kommande lägenhet Casa Gray och så blir det.

Vi tar ut golfbagarna ur bilen där dom legat sedan vi kom hit och tar in dom för att packas ner i sina resefodral och far sedan med golfvagnarna och grillen mot Carvoeiro. Termometern visar nu 22 grader och det är absolut läge för att äta en glass på stranden och se på alla människor.

På väg in gör vi en liten rundtur till några av de ställen vi bott på här öster om Carveiro, vid Rocha Brava, Golfe Mar, hemma hos Anna och Göran, Casa Margarida, Palm Gardens och parkerar och går ner till stranden Centianes.

Vi parkerar uppe på klipporna så att vi kan promenera längs klippkanten på den stora board-walken (det känns så fel att skriva det svenska ordet spång om denna gigantiska installation).

och sätter oss på muren vid stranden och njuter i solskenet.

Det är den mur vi 2018 sett vågorna slå över och rulla in på torget.

På väg tillbaka upp till bilen passerar vi en obebyggd tomt med mängder av blommande, ja vadå?

När vi njutit färdigt far vi upp till Vila Nova och ställer in våra golfvagnar i förrådet i den privata enrummaren på takaltanen, grillen får stå lite skyddat under tak på takaltanen. Skulle den eller vagnarna försvinna under sommaren är det inte hela världen för det finns en fast grill och Ciro har säkert kvar sin uthyrning av vagnar. Vi skall ju skämma bort oss över sommaren med elvagnar och kanske hyr vi det även av Ciro i höst.

Vi har ju varit hos Blomgrens och njutit mat och dryck i lägenheten som är väldigt trevlig, ljus och rymlig med fönster åt tre håll. Vi kommer definitivt att trivas här.

Söndag den 27 mars

Idag har vi bara två uppdrag, köpa oregano och timjan och bestämma vilken restaurang vi skall äta sista middagen. Men när vi kommer upp på vår lilla tvärväg blir vi stoppade för här har det blåst ner träd och brandkåren håller på att rensa träden från elledningen. Så vi får vänta tills dom är klara.

Tur att vi inte skulle till flygplatsen.

Att det blåser ser vi när vi kommer till stranden i Carvoeiro där barnen utmanar de jättelika vågorna.

Sista dagen och en summering är väl på sin plats.

Man kan kanske tro att vi är missnöjda med tanke på vädret och visst hade det varit så mycket skönare med den vanliga temperaturen men det har inte blivit några vandringar och promenaderna har varit färre än normalt och det får skrivas på väderkontot. I höstas var det totalt brunbränt eftersom det inte kommit en droppe sedan i maj och det var inte mycket bättre när vi kom hit i februari. När vi tittade på vädret här i januari och februari var det 20-25 grader så torkan hade satt klorna i Algarve ordentligt. Det gjorde att åtminstone jag kunde glädjas åt regnet som kom och det syntes ganska snart att naturen återhämtade sig men hur det gått med grundvattnet vet jag inte. Regnet har i princip inte varit ett problem för oss under denna tiden.

Huset, Casa del Horta, blev jag blixtförälskad i när vi var här i höstas. Läget ute på landet med mycket fåglar och natur runt oss passar mig som hand i handsken. Men huset har ju visat sig vara ganska bedagat så vi kommer inte att hyra huset igen.

Vi har ätit mycket mat hemma vilket varit roligt, här finns så fina råvaror och till överkomliga priser.

Vi har ju följt bränsleutvecklingen hemma i Sverige där man hävdar att världsmarknadspriset är orsaken prisökningarna. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det kommer sig att världsmarknadspriset inte har samma påverkan på Portugal, eller Spanien heller för den delen. När vi kom kostade bensinen runt 1,75 Euro och steg under en tid till 2 euro per liter för att nu åter gått ner och ligga på runt 1,85. Är dom dåliga på att räkna här eller är det någon som tar chansen hemma i Sverige? Nåväl vi ha som sagt köpt en laddhybrid så vi kommer väl ändå rätt så lindrigt undan.

Så nu kvarstår att ta bilen in till Carvoeiro och se vilken restaurang som får servera vår sista middag.

Visningar: 11