Rocha Brava 7

Måndag 27 februari 2017

Vi har återigen starttid i svinottan klockan 7:39. Vi blir, som så många gånger förr, lite sena och hinner in och bekräfta vår ankomst, få startbiljetter och lämna dom till startern när det är dags att slå ut.

Startern presenterar våra spelkamrater i äldre par i vår egen ålder, eller snart i alla fall, Jim och Shirley. Som namnet antyder är det inga engelsmän utan från andra sidan Atlanten, men inte USA utan Kanada.

Vi behöver inte vänta någonstans och bollen bakom oss kommer aldrig riktigt i kontakt med oss, så vi får en lugn och trevlig runda. Det spel jag nu någonstans ifrån börjar hitta tillbaka till, gör det roligt att spela och vår runda går på fyra timmar och jag slutar på två slag under mitt handicap. Som tur är fungerar fortfarande inte mitt närspel, men det långa är just nu hur bra som helst.

Senny och jag äter lunch på Ponto de Encontro, kolsyrat vatten, en halva rödvin, vitlöksbröd, oliver/bröd/morötter, soppa, piano, dvs revbensspjäll, mangomousse och kaffe med ett glas portvin. 10€ per person gör det enkelt att äta ute istället för hemma. Det är dessutom så pass mycket mat att vi inte orkar äta någon middag.

Jag har svårt att hålla mig vaken vid kaffet och jag hinner knappt sätta mig i soffan när vi kommer hem förrän jag sover, en eftermiddagslur är guds gåva!

28 februari

Spelar golf på Gramacho med Anna och Göran, vilket inte är riktigt sant för Göran har fortfarande ont i sin tand, eller snarare nu sviterna efter medicineringen och är så pass vimmelkantig att han bryter efter fyra hål och åker hem. Anna, Senny och jag fortsätter dock och har en fin runda tillsammans och spanar efter de falkar som flyger runt golf golfbanan, jag tror att det är Tornfalk. Jag skall innan vi åker hem gå på jakt som i fjol med kamera för att få bra ett bar foto.

Vi gör, trots mycken väntan, en runda på fyra timmar och jag går runt på 76 slag med massor av slag kvar på banan runt greenområdena.  Inte sällan framme på två slag och går därifrån med 6 eller 7 slag, jag måste träna på närspel och puttar.

Vi kör Anna och Göran ringer och ”varnar” för att det är karneval i stan så vi tar en sväng runt stan och lämnar av Anna. Vi parkerar bilen och tar en promenad ner och kikar lite på karnevalen, idag för vuxna, och äter en glass av den nu öppnade favoritglassaffären, vanilj och stracciatella för mig och mint och stracciatella för Senny.

På kvällen ringer Benny och säger att dom nu är på plats i Salgado, jag lovar höra av mig för datum när vi kan träffas.

1 mars

Vi skall ha Anna och Göran på middag klockan tre så vi åker iväg för att handla. Vi bestämmer oss efter lite snack i bilen för Continente i Guia för att passa på att gå i affärer på Algarve Shopping vilket slutar med att jag köper en ny skjorta för 20€ och Senny en t-skjorta till Jenny för 10. Dessutom köper vi naturligtvis mat på Continente men inte vinet, favoritvinet som Göran lärt oss Odelouca, det billigare från Quinta do Frances i Silves, som här kostar 9,9€ men hemma på Intermarché kostar 6,9€. Skinkan köper vi självklart på Apolonia och på Intermarché köper vi förutom vinet även färska räkor som vi steker i vitlök med god olivolja som förrätt.

Jag har tidigare skrivit om Apolonia och deras utbud av vin och sprit, här är några exempel.

 

Anna och Göran har tagit med sig huvudrätten, en nyhet för både Senny och mig, vaktel som vi grillar på en alldeles för het grill men, som trots att de åker av och på på grillen, blir både goda och saftiga. Göran som ju har problem med inflammation i en rotfyllning, bränner sig dessutom när han skall lyfta det alldeles för heta grillgallret, därför att den ena grytlappen jag tagit fram egentligen är en liten duk med en massa hål i.

Senny hämtar som plåster på ”såret” ett avskuret Aloe Vera blad från planteringen runt huset och visar sedan stolt upp alla de grytlappar hon virkat.

Till bords med grillad vaktel, klyftpotatis och tomatsallad, och efterrätten är kaffe och en bakelse från bagaren. Vi konstaterar att vi inte lyckats få någon fart på kryddningen av varken räkor eller vaktlar som ändå simmat i vitlök och olja innan tillagning. Men trots den missen blev det jättegott! Vi har en mycket trevlig eftermiddag tillsammans och det känns som om vi är gamla vänner som trivs i varandras sällskap.

Det är dock inte slut på oturen för Göran för mitt i middagen knakar en tand och han sitter med en fyllning i handen. Nu måste det bli ett besök till tandläkaren.

2 mars

Det är varmt och gott så Senny vill ta ett dopp i havet så vi far ned till närmaste strand, vid hotellet som jag tycker ser ut som ett duvslag.

Stranden är inte öde, det finns ett tjog människor varav ett fåtal klädda i baddräkt men en man går i vattnet och Senny klär om för att ta sig ett dopp.

Trots att det inte blåser rullar det in dyningar som då och då blir stora vågor mot stranden, Senny går ut och blir snart duschad av vågorna så att hon känner sig halvt om halvt doppad.

När vågorna lugnar sig ett tag går hon ut till kanten där botten snabbt försvinner nedåt och där blir hon överraskad av en stor våg som slår omkull henne.

Vattnet är kanske 17 grader säger hon, men det är varmt i solen.

Vi parkerar bilen på klippkanten vid Tivoli och promenerar längs klippan in mot Carvoeiro.

Klockan närmar sig tolv då glassbutiken, som gör så god glass, öppnar. Vi njuter av vårvärmen och den goda glassen när vi sitter på trottoaren utanför affären och äter vår glass, Senny ångrar dock sitt val pistasch trots att den både har rätt smak och nyans av grönt.

Vi tar en mycket kort promenad genom centrala Carvoeiro och säger, efter att ha fått en reklamlapp i handen, att trots att vi bestämt oss för att äta grönsakssoppa hemma blir det indiskt för att få lite kryddad mat.

På väg uppför restaurangbacken, kommer jag på att Anna och Göran talat väl om Californias pizzor så vi blir lite besvikna när det är stängt och halvvägs uppför den branta backen till den indiska Tandoori ångrar vi oss och bestämmer oss för A Rede som ligger intill Vimar.

Vi frågar flera gånger om dom har lunchmeny och får bekräftat att den kostar 9€. Vi beställer revben, trots att vi ätit de mycket senaste dagarna, och ångrar oss verkligen inte.

Jag har ju skrivit en del om att maten är vällagad men dåligt, för att inte säga obefintligt, kryddad, men dom här revbenen är täckta av en härlig barbequesås. Kladdigt, jo men visst, men det är gott och dessutom får vi varsin liten skål med vatten och en citronskiva att tvätta fingrarna i. Den ack så vanliga pommes friten är här mycket god, tunna krispiga stavar och salt står ju på bordet.

Husets vin heter Monte Baixo, 2013 och är ett vin helt i min smak med lite karaktär. Vi orkar inte äta upp maten, inte så konstigt egentligen när vi alldeles nyss åt en glass, och får varsin jättefin liten doggybag med revben och frites, som vi äter till kvällen.

Nackdelen är att det inte är någon meny, så de ack så goda rostade brödbitarna med den gudomliga aiolin, det goda vinet, vattnet och kaffet läggs till den 9 som revbenen kostar och vi betalar 38€ istället för 18.

Fredag 3 mars

Väderprognosen för helgen är dålig, idag skall det ösregna och blåsa och imorgon likaså men avta framåt kvällen för att endast vara mulet med några regnstänk på söndag. Veckan som sedan följer ser underbar ut, vilket är extra roligt eftersom Hasse och Lisbeth, som skall bo en vecka hos oss, kommer på lördag. De häftiga skurarna blandas med härligt solsken från en blå himmel.

Vi har bestämt träff med Johny och Agneta på Ponto do Encontro, som ju betyder mötesplatsen, för gemensam lunch. Vi njuter, framför allt av varandras sällskap, Agneta har spelat golf utan Johny som dock har hämtat sig bra från sitt hemska fall. När vi sitter och äter kommer, föga förvånande eftersom det är deras favoritlokus, Anna och Göran in. Göran har även han repat sig från sina skador han fick hos oss, så pass mycket att han inte ens gått till tandläkaren. Eftersom vår bekantskap med Johny och Agneta är ung, vi träffades första gången i Florida 2013 och sedan dess endast träffats där, har vi ju ett helt långt liv att ösa ur för att berätta om för varandra. Vi är till slut ensamma kvar i restaurangen, som ju skall stänga och öppna igen klockan sex, och dom är nog glada när vi betalar och går. Vi skiljs utanför restaurangen men träffs igen på tisdag då vi skall fira Hans 70-årsdag.

Lördag den 4 mars

Under natten har det levt rövare på utsidan, den nya vaxduken på altanbordet har fladdrat och liggunderlagen på solstolarna har flaxat iväg. Och det droppar för det ösregnar och när Senny kliver ur sängen klafsar det för det droppar inte bara ute utan genom taket på sovrummet. Men inte ner i sängen vilket vi båda tycker är skönt utan på golvet där Senny rådigt lägger en handduk.

Vid lunchtid lugnar det ner sig och solen kommer fram så vi tar en promenad, först ned till havet för att förhoppningsvis få höra havet dåna in i grottan och blåsa ur blåshålet, men vågorna kommer i fel vinkel och tappar kraften innan dom når in i grottan. Så vi går till reception och anmäler takdroppet i sovrummet. Vi, som svenskar, hade nog förväntat någon form av ursäkt kopplat med något i stil med att ”vi tittar på det så snart som möjligt”, men här tar dom fram en blankett, med flera kopior, och fyller i på portugisiska och avslutar med att jag får den för att fylla i mitt namn och därefter skriva under. Det är då det gäller att lita på folk, och bara skriva under.

Vi tar bilen och åker och handlar lite och far sedan upp till Vila Nova för att bekräfta att vi kommer i november. På vägen dit bestämmer vi oss för att även ta två veckor i oktober då temperaturen brukar vara 5 grader varmare. Det visar sig dock inte fungera för den lägenhet vi preliminärbokat är bara ledig sista veckan i oktober, och priset för den veckan är 400€. Det skall jämföras med priset för hela november som är 550€, så vi tackar ja till den veckan och tycker att vi hade tur är det var upptaget.

Vi far hem och hinner knappt innanför dörren förrän det knackar på och in kommer två pojkar som konstaterar att det är ett gammalt läckage som nu fortsätter. Dom säger samtidigt att dom skall åtgärda felet men efter att vi åkt, vilket vi naturligtvis är nöjda med, att flytta till ett annat hus med allt vad den kan innebära är vi inte intresserade av.

Jag hinner ta en timmen siesta och ett skönt bad innan jag sätter mig i bilen för att åka till Faro för att hämta Hasse och Lisbeth. Återigen slås jag av hur ineffektivt det verkar vara här. Deras plan landar enligt informationstavlan drygt 20 minuter tidigare än beräknat och jag blir såå småningom lite orolig för att jag missat dom och skickar ett SMS och talar om var jag står och väntar, får dock inget svar. På informationstavlan kommer efter en halvtimma upp att nu börjar väskorna komma ut på bandet och jag kopplar av. En timma och tio minuter efter att de landat sitter dom äntligen i bilen och vi kör mot Lagoa, vars avfart jag missar så att vi måste köra in till Portimao för att komma hem.

Vi delar på en hemgjord, svartbränd pizza och några glas vin efter att bagaget är uppackat och instoppat, och stoppar tidigt även in oss själva och det blir tyst i huset. Det är också tyst utanför fönstret till Hasse och Lisbeths rum. Jag har förvarnat om grodorna som kväker som galningar i dammen alldeles utanför deras fönster och, som om dom skall vara snälla, är det tyst.

Söndag 5 mars

Vi har starttid vid nio på Gramacho och det duggregnar när vi kör till banan, vi är ute i mycket god tid, tack Lisbeth du visar oss hur man skall göra, vi som alltid är i sista stund. Fast nu är vi i så god tid att vi hinner åka och titta hur det ser ut på utsidan av Vila Nova och ta en espresso på banan innan vi går ut. Det blir lite av och på med regnskyddet under hela rundan men det är inte blåsigt och heller inte särskilt kallt. Banan är tack vare regnet på fredag och lördag våt och det står lite vatten här och var, men det påverkar inte nämnvärt vårt spel. Vi har en mycket trevlig runda, och för Hasse och Lisbeth som inte spelat golf sedan november går det bra, även om dom lämnade många slag kvar på banan och inte minst i bunkrar och på greener.

Vi fick vänta mycket, enligt en ensam finsk dam som stod på artonde och väntade på sin man i bollen bakom oss, var det en timmas lucka mellan bollen framför oss och den före dom.

Jag fortsätter att spela bra och gör min första birdie, tror jag, sedan jag kom ner och dessutom min andra bilträff. Den första gjorde jag för 30 år sedan på Partille golfklubb när jag slog ett så snett slag att det landade på bilparkeringen (bilparkeringen är numera flyttad) och den andra gjorde jag alltså idag när jag på sextonde slog ett så snett slag att det landade på vägen och en bil som kom åkande, som vi visserligen inte såg men väl hörde när min boll träffade. Föraren kände till namnet på klubbchefen och fick mitt namn och for sedan iväg, vi får väl se vad det slutar med.

Vi tar en kort promenad i området och går ned till det ställe jag tror orsakade det mystiska frustandet i mörkret härom veckan.

En lunch hemmavid, färdig lasagne från Continente delad på fyra med tomatsallad, lite öl och vin, och allmän uppfräschning, titta på gamla foton från våra besök hos Hasse och Lisbeth i Dalsland och sedan var klockan plötsligt sex och det var dags att gå ut och äta middag.

Vi promenerar till Carvoeiro via gångvägen utmed klipporna närmast Carvoeiro.

Det är söndag och många restauranger är stängda men vi får bord på A Gale och äter en mycket god grillad Sea Bass, till och med Senny, som inte är fiskälskare, säger, flera gånger, att det är gott. Ingen av oss vet hur en Sea Bass ser ut innan den kommer på tallriken så det blir en extra uppgift att ta reda på när vi går och handlar nästa gång.

Vi tar en taxi hem och tittar på Rapport och vem som vunnit Vasaloppet och är snart i säng, alla utom jag, som sitter här och skriver.

Visningar: 6