Rocha Brava 8

Måndag den 6 mars

Hasse och Lisbeth har inte bara kommit med sällskap utan även med ett underbart soligt och varmt väder. Vi njuter av den härliga frukosten i solen på altan, utan stress eller avtalade tider.

En frukost bestående av färskpressat underbart solsken i form av apelsiner, kaffe och te, smörgås med den goda skinkan från Apolonia, cheddarost från Halland och Sverige, cornflakes och yoghurt.

Idag skall vi träffa Benny, min och Hasses arbetskamrat sedan mitten av sjuttiotalet då vi alla tre arbetade på Lindh & Steene, ett företag för import av elektronik och vi fortsatte sedan som arbetskamrater på Elof Hansson i trettio år. Jag och Benny har kommit överens om att träffas här i Portugal sedan lång tid tillbaka men jag har inte talat om att Hasse och Lisbeth är på plats i Portugal.

Innan vi far till Salgados, där Benny bor, tar vi en sightseeing runt Carvoeiro. Vi promenerar längs de två huvudgatorna i byn och tittar in i många affärer, damerna mest i klädaffärer och Hasse och jag i spritbutiken. Vi åker sedan och tittar till våra matvaruaffärer Apolonia, Intermarché och bageriet.

Vi kör till Salgados,

en gigantisk anläggning med massor av hus, konferenslokaler och pooler, 28 st enligt Benny, och en golfbana. Vi har stämt träff klockan ett vid klubbhuset och möter en inte alls så överraskad Benny som jag hoppats, han hade sett Hasse genom fönstret innan vi möttes.

En kort promenad hem till deras lägenhet

där vi bjuds på bubbligt vin och får en första pratstund med Barbro som det är första gången vi träffar, första gången även för Hasse och Lisbeth.

Det sekundära syftet med träffen är att äta lunch tillsammans, så vi beger oss småningom ut mot havet och Os Salgados en restaurang alldeles vid havet och sandstranden. Vi äter räkor i currysås som serveras i en djup tallrik med en skål ris bredvid, det är rikligt med räkor och curryn är precis lagom stark och det hela är mycket gott. Det är dock den i särklass dyraste måltiden vi haft i Portugal men avnjuten i gott sällskap och i en härlig miljö och några flaskor vin. Tiden flyger iväg och vi sitter i flera timmar och pratar innan vi beger oss hem igen.

Vi känner att vi behöver en promenad och går en kort promenad rätt ut mot klippkanten, som Lisbeth är mycket rädd för, för att se hur vacker och dramatisk kustlinjen är här.

Tisdag 7 mars

I dag fyller min svåger och bästa vän 70 år och dom är på en månads longstay i Cabanas, en by i östra Algarve, där även Stig och Karin bor. Så vi tar en sightseeing öster ut på Algarvekusten med första målet korkfabriken i Bras De Alportel. Väl där får vi veta att nästa rundtur är klockan två, så vi bokar tid och åker vidare in till Tavira för att titta på gamla stan och äta lunch. Vi går runt i stadskärnan runt floden och träffar på Stig och Karin som är där på stadsvandring. Det är en mycket charmig stad runt floden med många ställen att äta eller ta ett glas öl eller kaffe. Vi äter vid floden, en stor sallad som vi delar och varsin omelett.

 

Väl tillbaka på korkfabriken får vi först en lektion i vad kork är, hur lång tid det tar innan man kan skörda ett nyplanterat träd första gången (25 år), hur länge det dröjer till man kan skörda en gång till (9 år) och hur lång tid det dröjer innan man kan skörda den bästa kvaliteten av kork (ytterligare minst 9 år), dvs att det tar 25+9+9+9=52 år innan man får en skörd av högsta kvalitén, Cortina Amalia, som sedan kan skördas vart nionde år tills trädet dör cirka 200 år gammalt. Processen från den skördade korken till färdig produkt visades både i lektionssalen och senare i fabriken.

Det är en imponerande process, om än mycket, för att inte säga nästan plågsamt, bullrig miljö. Jag får reda på att dom som arbetar i fabriken erbjuds hörselskydd och dom som avböjer måste skriva på ett avtal att dom avstått och därmed friskrivit fabriken från ansvar. Något att tänka på även i Sverige?

 

Vi avslutar besöket något hastigt och far tillbaka österut till Cabanas, och golfbanan Benamor där vi går in i klubbhuset för en snabb raggartvätt och byte av kläder och sedan en snabb sväng förbi O Pomar för att visa var vi bodde 2015, till Garden där Hans och Marie bor.

Väl framme kämpar vi för att komma in och får till slut kontakt och Stig sänds ner för att öppna dörren så att vi kan komma in. Hos Hans och Marie finns redan Stig och Karin och Erik och Björg som också bor på Garden och Johny och Agneta som kommit hit från Portimao. Vi bjuds på en härlig buffé med vin och vatten och tillbringar en trevlig kväll tillsammans och far sent hem tillbaka till Carvoeiro.

Onsdag 8 mars

Vi spelar golf på Vale de Pinta i mycket varmt väder och snubblar nästan in i bilen efter fyra timmar och arton hål, jag har trots värmen spelat bra golf endast två slag över handicap med två hål med ”full pott”. Hasse och Lisbeth har svårt med de snabba greenerna och besvärliga bunkrarna men trots det gör Lisbeth bara 8 slag för mycket, bra kämpat!

Det blir ingen öl på banan utan vi åker direkt till Ti Teresa och äter dagens lunch meny. Lisbeth, Senny och jag väljer en gryta till huvudrätt bestående av bondbönor, korvskivor, fläskbitar kokta till en härlig blandning och Hasse äter kanin. Trots förrätt, sallad till alla utom jag som åt soppan, orkar vi med efterrätten och kaffet.

Vi far sedan, via Apolonia för att köpa skinka och bubbelvin, vår apelsinleverantör 5 kg apelsiner för 2,5€ och Intermarché för inköp av viner, direkt hem och återhämtar oss från rundan, värmen och den kraftiga lunchen.

Torsdag 9 mars

Idag fyller Lisbeth år och vi firar henne lite smått redan till frukost då Senny överlämnar härvirkade grytlappar. Vi far sedan på sightseeing med första mål Monchique, men först stannar på vägen upp vid storkkolonin. I Monchique tar vi en liten promenad längs de smala vägarna, där ”trottoaren” består av en linje målad i gatan, till saluhallen och tillbaka och sedan en kopp kaffe och en mandelkaka på bytorget. Sedan far vi vidare uppåt till bergstoppen Foia på Monchique. Här på 900 meters höjd ser vi ända ut till havet sydväst utanför Sagres 5 mil bort fågelvägen och Faro 7 mil bort åt sydost. Trots höjden blåser det inte särskilt och det är inte kallare än att man kan gå utan jacka. I hantverksbutiken på toppen köper vi en liten flaska likör gjord på den för oss okända frukten ”Medronho”, Smultronträd.

Nästa stopp är Silves där vi äter lunch, kyckling Piri-Piri, och blir lurade när vi betalar men får, efter att ha påtalat felen (fyra stycken), 3 euro tillbaka. Lunchen var dock trots detta god.

Sista anhalten för dagen var Algarve Shopping i Guia där vi skildes åt i två gruppen, damer och herrar för sig, vilket resulterade i nästan inga inköp alls, och efter att ha varit på Continente körde vi därifrån och endast inköpt yoghurt, bröd och två hårspänne.

 

Efter någon slapp timma hemma bokar vi taxi i reception för att fara till Vila Medici i Carvoeiro där Hasse och jag kommit överens om att fira Lisbeths födelsedag. Men vi kom inte så långt för vår ”taxi” stannar utanför den italienska restaurangen ”Mona Lisa”, knappt halvvägs. De förklarar att bilen gått sönder och att de beställt en ny till oss. Det fungerar dock utmärkt efter lite väntan och vi kommer välbehållna till slutmålet och avnjuter en underbar måltid. Jag äter en stor perfekt tillagad bit angus-filé med gorgonzolasås medan de andra äter en kalv/bacon variant och till det ett hyfsat rödvin, man kunde kanske tänka sig att huset vin skulle hålla en betydligt högre klass än de billiga restauranger vi ätit hos.

Den så vackra förrätten Carpaccio på Angusbiff med parmesanost och rucola är ett konstverk i sig, hur i fridens namn kan man skära så tunna skivor av köttet, är det fruset månntro, och hur har dom sedan kunnat lägga upp dessa nästan genomskinliga skivor av det råa köttet så vackert på tallriken? Det är för mig en gåta men åh, så gott!

Senny och jag tackar för maten som Hasse, inte bara bjuder Lisbeth på, utan även oss. Vi tar taxi hem igen fast nu en vanlig taxi som istället, för de 20€ de skulle ta betalt som körde oss ner, tar 7.

Väl hemma öppnar Hasse bubbelvinet och vi skålar för födelsedagsbarnet.

Fredag 10 mars

Vi har starttid på Gramacho klockan 10:10 i strålande solsken men inte lika varmt som i onsdags. Vi straglar med golfen men Senny spelar fullkomligt respektlöst och puttar som om det inte finns några svårigheter alls, sätter ett inspel från 30 meter rakt i hål och slutar på 36 poäng något skärrad över möjligheten till sänkning.

Vi sätter oss efter rundan och njuter av en välförtjänt öl vid artonde green.

Vi far hem för att fräscha upp oss och passar sedan Rocha Bravas ”shuttle bus” in till Carvoeiro och tar en promenad ned och ut på stranden

Vi går sedan upp till A Rede och äter deras fantastiska revbensspjäll. Tyvärr var vinet Monte Baixo 2013 nu slut och det vin vi fick istället var tyvärr näst intill dåligt men vi njöt ändå av de goda revbenen och en del av oss orkade inte äta upp. Någon efterrätt var det inte tal om men en espresso satt naturligtvis som en smäck!

Vi är tidigt hemma för att Lisbeth vill hinna packa och lägger oss tidigt för att vi är trötta.

Lördag 11 mars

Hasse och Lisbeths plan går klockan 10 från Faro så vi åker strax före sju och är på plats i god tid och eftersom farväl inte är roliga tar vi adjö vid bilen och tackar för en mycket trevlig vecka ihop.

På vägen hem stannar vi till vid det vackra gula trädet/busken, som vi diskuterat om huvuvida det är en mimosa eller inte, och tar ett foto och sänder till Lisbeth som så gärna ville blir fotograferad vid det.

Söndag 12 mars

I kalendern är söndagar röda men denna blir svart. Vi bestämmer oss för en långpromenad utefter den vackra kusten och går ned mot vattnet.

Vi går österut längs den markerade stigen som börjar med en brant stigning som sedan vindlar längs klippkanten.

När Senny kliver på en bit poröst berg går det sönder och hon faller och bryter vänster ben.

Hon kan inte stå på benet så jag ringer efter ambulans till fyren som vi är alldeles intill och går upp för att möta den. Väl uppe inser jag att det kommer att dröja innan den är på plats och vänder åter till Senny som är borta!!

Jag irrar runt och vänder tillbaka till fyren och möter ett par som frågar om jag kan hjälpa bära en dam som behöver hjälp. Jag ber dom istället invänta och dirigera ambulansen och återvänder för att hitta Senny. Återigen irrar jag omkring mer och mer desperat och vänder slutligen tillbaka mot fyren igen och passerar en punkt som jag plötsligt kommer på att Senny och jag talade om när vi gick förbi. Nu fattar jag att jag gått i fel riktning från fyren och följer den väg Senny och jag gick och när jag kommer fram till henne har ambulansmännen redan kommit.

Dom bär henne i en stol och vi åker, via Rocha Brava för att lämna av mig så att jag kan hämta hennes pass, EU-sjukkort och mobiltelefon, och far sedan i vår bil in till Portimao sjukhus.

Efter tre timmar där konstateras att röntgen visar ett allvarligt benbrott som behöver opereras och att den skall ske i Faro. Så Senny sänds i ambulans 8 mil österut och jag åker hemom igen och packar ner tandborste, ombyte kläder och lite förströelser efter operationen. På vägen får jag SMS från Senny att hon ligger på akuten sal 10.

Sal 10 visar sig ligga vid ortopedmottagning, lämpligt för Senny, men skriken från dom som har brutna leder som dras rätt är inte uppbyggande för de stackare som väntar på sin tur. Senny, min modiga och orädda älskling, får utstå samma fruktansvärda behandling och foten förankras i en öppen gipsstövel, godkänd för flygets säkerhetskontroll, och sänds till röntgen.

Där visar det sig att benen ligger fel och hon tas tillbaka på ortopeden för ett nytt försök att dra det rätt och än en gång genomlider hon behandlingen och jag tröstar henne och kämpar för att hålla tillbaka mina tårar.

Hon röntgas igen och man konstaterar att det fortfarande ligger fel, men nu sövs hon ner så att dom kan lägga benbitarna på plats utan att musklerna spjärnar emot och inte minst utan smärta och efter att återigen ha röntgat konstateras att dom nu är nöjda. Jag får en genomgång av läget där man visar att problemet var att få skenbenets ”skål” som har en fraktur i rätt läge mot fotens ”kula”. Med leden fixerad i fel läge hade troligen hud och vävnader följt med när gipset tagits bort i Sverige, hua ligen!

Och därmed så är hon färdigbehandlad och utskriven men till skillnad från Sverige, tror jag, så får vi själva ordna med sjuktransporten tillbaka till Rocha Brava, som kostar 80€. Det är den enda vi betalar så jag antar att dom debiterar allt direkt till sjukvården i Sverige via vårt EU-kort.

Jag lämnar Senny att invänta sjuktransporten och åker till apoteket och hämtar ut Sennys mediciner, 8 sprutor som jag skall ge Senny, en om dagen, med blodförtunnande för att motverka blodproppar, vilket jag tror var anledningen till att man röntgade bröstkorgen, infektionsdämpande, magsyredämpande och smärtstillande medicin, dessutom köper jag ett par kryckor. Allt kostar 38€ inklusive en paket Strepsils.

Jag har redan på väg från Portimao till Faro kontaktat försäkringsbolaget vi har på Handelsbankens Allkort som omedelbart drar igång och redan på sjukhuset i Faro har jag telefonkontakt med läkare på SOS i Köpenhamn. Jag får besked om att Senny och jag kommer att transporteras hem till Sverige snarast. Och eftersom Senny måste hålla foten högt och därför inte får flyga i en vanlig flygstol får vi besked inom några dagar när och hur vi flygs hem.

Jag är hemma innan Sennys transport och hinner sitta i bilen och fotografera av alla sjukhusdokument jag fått och sända dom till SOS.

Vi är hemma i Rocha Brava klockan två på natten och Senny är vrålhungrig, hon har bara druckit vatten sedan klockan åtta i morse, så vi tar ett glas vin och två ost/skinkmackor och lägger och sover inom några minuter.

Måndag 13 mars

Jag vaknar klockan sju och Senny vaknar till och går (hoppar) på toaletten och återvänder sedan till sängen och somnar snart igen. När jag kommer tillbaka efter att ha handlat färskt bröd och yoghurt sover hon fortfarande djupt. Jag väcker henne vid tiotiden och ger henne en dagens injektion och hennes mediciner och serverar sedan frukost, som idag känns extra god, framför TVn . Hon är på gott humör och har inte ont.

Vi skulle egentligen ha spelat golf med Anna och Göran idag men jag meddelade redan igår läget och dom ringer och vill hälsa på så vi bestämmer att äta lunch ihop och idag blir det hemma hos oss. Dom serveras spagetti, som jag totalt misslyckas med, och min härproducerade köttfärssås.

En trevlig lunch med många skratt.

Jag får se deras nya hus utifrån för dom har ännu inte flyttat in

Och far sedan till kinavaruhuset i Alcantarilha för att köpa 20 nystan till Senny som nu tagit upp virkandet på heltid. Hon virkar och ringer och SMSar för att berätta vad som hänt.

Jag ägnar eftermiddagen åt att skriva färdigt bloggen och SOS meddelar att dom nu tar kontakt med flygbolagen för att se vilka som kan göra plats så att Senny kan flyga med i ett reguljärflyg och att transporten kommer att ske inom 48 timmar.

Dom arrangerar även med transporten till flygplats, ännu inte klart om det blir Faro eller Lissabon, troligen det senare eftersom fler avgångar och bolag flyger därifrån. Dom gör även klart på svenska sidan med transport och tar reda på vilket sjukhus som kan ta emot Senny, vi fick önska och jag sa Göteborg eftersom det är närmare än Varberg eller Halmstad.

Nästa inlägg på bloggen kommer från Sverige.

Visningar: 8