Tambon Phe 2006, sista brevet hem

Reserapport tre Thailand 2006

söndag

Sedvanlig morgonrutin, har mätt hur lång vår strandpromenad är och den är 1,5 km åt ena hållet och lika lång tillbaka. Vi har nu infört att en hand måste läggas på de stora stenarna vid vändpunkten (för att inte fuska och vända för tidigt).

Möter engelsmannen igen, vi tror han är engelsk eftersom han artigt säger ”Good morning” och ser lite engelsk ut (ful), han är dock hurtigare än oss eftersom han går förbi vår startpunkt.

Efter frukost far alla damerna iväg för att hårvårdas, dvs. klippning som visar sig vara ytterst, för att inte säga extremt, sparsamt genomförd. Men tvättningen och massagen var som vanligt behaglig.

Lunch intas i byn i restaurangen granne med kycklingmannen, han som står i gathörnet varje kväll och säljer grillad kyckling, och som drivs av frun till byggmästaren som byggt Tommy och Sallys hus. Han har nu tre olika byggprojekt i området för svenskar i området där Sally spelar en viktig roll, inte bara som språkmässig länk mellan engelska och thai, utan även som skriven ägare av byggnadernas mark som inte får ägas av ”falanger” och inte minst som en sorts projektledare.

Det ligger vackert rosa ägg bland de vita och röda i disken och som svar på Ronnys fråga vad det är köper Tommy ett. Det är en thailändsk special där äggen under lång tid legat i salt vilket gör vitan brun och geléartad och gulan helt svart. Det ser mycket oaptitligt ut och Ronny, som gärna provar, kan inte förmå sig att smaka, inte ens när Tommy äter och säger att om det smakar precis som ett vanligt ägg.

Vid förra helgens firande av Loi Kratong bjöd Tommy in sina thaivänner till poängpromenad och en enkel måltid och den går nu av stapeln och gästerna ankommer vid fyra och bjuds på frukter och medhavd dryck innan poängpromenaden, runt tomten, tar sin början. Tjugo frågor som alla handlar om Thailand och eftersom tre män har thaikvinnor lottas lagen. Frågorna är skrivna på svenska och Sally får som uppgift att följa det lag som lottats med den thailändska som enbart kan thai och därmed inte förstår en engelsk översättning. Denna kvinna lever tillsammans med en 85årig svensk som inte kan engelska och hur de kommunicerar i sitt liv kan ingen förstå.

Ronny lottas med thailändska Kim som blir glad över att få en lottsedel med nummer sju och överlycklig när hon inser att även Ronny har nummer sju och att laget startar som nummer sju. Med så många sjuor är laget oövervinnligt och Kim dansar runt banan och talar om den kommande vinsten, som är 1 800 baht (startavgiften 100 baht per person) till segrande lag.

Buddha är god och Kim får rätt, tävling vinns av lag sju, följt av Jans lag vars svenska dam inte kunde en enda fråga och med Anitas lag som trea. Kunskapsnivån i de andra lagen var förvånande dålig.

Efter tävlingen serveras mängder av grillade kycklingklubbor som sköljs ned med kallt öl.

Måndag

Promenad och bad sedvanligt på morgonen.

Frukost intas på gräsmattan i skuggan bredvid carporten dit borden flyttades för söndagens fest och Tommy vill behålla placeringen.

Tommy och Sally hjälper en av husbyggarna, Göran och vi stannar hemma och tar det lugnt och plockar bort frågesporten från trädgården. Tomten är förresten på 2 rai vilket är drygt 3 000 kvadratmeter.

När de återvänder serveras vi iskylda kokosnötter, som Paddäng (husets trädgårdsmästare och allt i allo för 200 baht om dagen) skurit till under gårdagen till festen och som nu är en svalkande dryck istället för elvakaffe.

Vi far efter stranden och frågar i restaurangerna efter någon som har hummer men hittar ingen och lunchen intas innan vi kommer upp till sokkumvitten (”motorvägen” som inte har planskilda av/påfarter och där man innan avfart till andra sidan kör ut i omkörningsfilen, bromsar och gör en U-sväng till mötande trafik, en trafik som sker på vänstersidan).

Här äter vi soppa på kokta revbensspjäll (av gris) som dock drygas ut i de sista portionerna med frikadelliknande köttbitar). Som överallt vimlar det av hundar som adopterat olika platser, och i vissa fall adopterats av platsens människor och dessa hundar bär då bär halsband. Restaurangens hund är en lusig pudel som ligger under ett bord och vägrar flytta sig.

Målet för eftermiddag är att fara till Brookeside Valley i bergen som är en by med olikfärgade hus.

Sally är livrädd för att köra bil i backar, upp eller ned spelar ingen roll, och det blir en mer än nödvändigt spännande färd. I uppförsbackarna ger Senny rådet att köra på en lägre växel vilket resulterar i att bilen stannar så att Sally får in ettan och vi far med skrikande motor och ett svart avgasmoln sakta uppför backen.

Väl framme i Brookeside Valley visar det sig vara en staketomgärdad semesterby med vakter i grindarna. Byn är helt annorlunda än något vi sett i Thailand, eller någon annan stans m varje hus är olika och samtliga målade i sagolika pastellfärger som ger en nästan leksaksliknande känsla. Underhåll av hus och trädgårdar varierar från magnifikt till helt igenvuxet.

I centrum finns en liten sjö med restauranger, butiker, minigolf och annat och vi parkerar och tar en promenad över hängbron och tittar på stimmet av stora fiskar och lyssnar till den exotiska fågelsången.

En öl intas och serveras i en sejdel med till en tredjedel innehåller ett infruset isblock, vilket håller ölen kall och inte särdeles utspädd.

Måltiden, om nu en öl betraktas som måltid, avslutas med inköp av fiskmat. När vi slänger första näven börjar vattnet koka av fisk och snart efter kommer en grupp gäss simmande som börjar slåss med fisken om maten.

Nedfärden från bergen blir lika spännande som uppfärden, Sally och fått en teorilektion med innebörden att köra på samma växel ned som upp. Teori och praktik är inte alltid samma sak och Sally kör visserligen på ettan eller tvåan men kör ned med nedtryckt koppling. En vådlig färd avlöper dock väl och vi andas alla ut när vi åter är på slät mark.

Vi far in till Rayong, en stad med ungefär lika många innevånare som Göteborg, för att Ronnys behöver köpa antivirusprogram till Tommys dator. Väl inne i ett varuhus ser sig Ronny häpet omkring, här finns mängder av programvaror från litet till stort och alla program kostar 120 baht utom de som levereras på DVD som kostar 300. Fast det levereras i en plastpåse och på en egenhändigt bränd CD.

Vi hämtar också de glasögon vi beställde för en vecka sedan till Jan och Anita samt Ronny. Ronny köper ett par progressiva samt läsglasögon och betalar 14 000 baht, 2 800 kronor. Som bonus får vi sammanlagt 8 stycken armbandsur.

Köplystna kastar vi oss nu in på Nightmarket, eftersom vi sist endast orkade med halva marknaden, och köper nya kläder och DVD.

Middagen intas i nattmörkret vid floden på en kinesisk restaurang där vi serveras bland den bästa maten vi hittills fått, bland annat hajfensoppa som Sally kallar fisköronsoppa.

Kvällen avslutas med att handla mat på Tesco/Lotus som här inte stänger förrän klockan 23:00. Tommy förväntar sig ett tomt varuhus när vi kommer så sent som halv tio men vi finner en fullsmockad parkering och mängder med folk som handlar. Undrar om det finns HTF i Thailand?

Väl hemma kopplar vi av med ett glas whisky och njuter av Jannes nyinköpta Kalle Anka DVD.

Tisdag

Vid färden till morgonpromenaden på stranden springer Pandaa, en av hundarna med så långt att Sally stannar och lyfter upp honom på flaket tillsammans med Tommy och Ronny. Det är första gången han åker bil och verkar endast nyfiken. Vid stranden följer han oss på hela promenaden och på hemvägen följer han till och med Senny långt ut i vattnet även om han till en början är rädd för vågorna.

Vid vårt avslutande bad följer han med så långt ut att han för första gången simmar. Till slut blir trött och vadar upp och lägger sig att vakta Anitas handväska.

Han får åka på flaket med tillbaka och känner igen sig när vi svänger in på ”vår” infart och vid sista svängen in mot carporten hoppar han av i farten. En fantastisk hund!

Pandaa har alltså adopteras Tommy och Sally och så har även en tik som de kallar Eijlaa. Under andra veckan utökas antalet hundar till tre när ytterligare en tik ansluter, mager och med stora bröst vilket får Ronny att döpa henne till Brigitte Bardot. Tommy talar om för Sally att hunden nu heter BB.

Efter frukost far vi till en handelsträdgård där vi köper ett Bouganvilla-träd med flera färger på blommorna, en rödstjälkad bambu och en solfjäderpalm till Tommy och Sally som minne och tack för deras otroliga gästfrihet. Leverans av de tunga växterna skall ske i morgon klockan nio.

Därefter far vi till en orkidéodling där vi finner pyttesmå orkidéer som knutits fast på en träbit med en bit frigolit som skydd under knuten. Det finns ingen jord och de kan inte vattnas utan får allt de behöver via sina små luftrötter. Även de större orkidéerna saknar jord och kruka och sitter endast omlindade av kokosfibrer.

Vi köper några pyttesmå som vi lindar in i toapapper och packar i omslagsröret till en whiskyflaska, de överlever flygtransporten hem till Sverige.

Till lunch far vi öster om Ban Phe och letar efter en restaurang Tommy fått tips om och som skall ligga på stranden alldeles vid Novotel.

Efter lite letande hittar vi den till slut och stiger in under tak på ett bambuhus uppbyggt i sanden på stranden. Vi tar varsin öl men den förtvivlade frun i huset förklarar att vi inte kan få någon mat eftersom köket öppnar till kvällen. Efter en stund förklarar hon att hon dock kan hon servera lite enkel mat vilket visar sig vara ris med kyckling, räkor och griskött precis vad vi tänkt oss att äta och helt i klass med vad vi ätit varje lunch så vi får bara konstatera att vi inte förstår vad hon menade.

Stället är så exotiskt och tilltalande att vi frågar om de kan beställa hummer, dvs. languster, och servera den till i morgon, vår sista middag. Ägaren förklarar att den inte är något problem och att han i morgon far in till Pattaya och köper våra tre humrar, en resa på drygt 9 mil en väg. Vi bokar glada middagen till i morgon kväll. På kvällen får Tommy reda på att vi varit på fel restaurang och den vi blivit tipsade om låg bredvid.

Efter lunchen titta vi in på Novotel som är fyllt av fransmän som ligger i solstolar vid poolerna innanför murarna och tycker att Thailand är exotiskt.

På kvällen går Tommy på sin första lektion i thai och vi far in till Rayong igen och köper mer kläder och DVD, nu på varuhuset Big C.

Middagen är beställd på ”gamle mannen” vilket Tommy och Sally kallar restaurangen eftersom den gamle man som hjälper Paddäng med tyngre göromål, som till exempel vårt åkerfiske i förra veckan, bor i huset bredvid och deltar i serveringen i restaurangen på kvällarna.

Vi bestämmer att Tommy tar sig dit direkt efter skolan och när han stannar Göran och Ann-Marie som varit på samma skola och äter med oss. Vilket var tur för trots det orkar vi inte äta upp all mat, griskött i sötsur sås, grillade jätteräkor och naturligtvis Patt-pack samt en underbar soppa på kokosmjölk, tunnskuren kyckling och skivor av ingefära.

Efter middagen sjunger Sally och gamle mannen varsin karaoke-visa från Thaitoppen vilket renderar varsin blomma och Ronny sjunger en engelsk favorit han aldrig hört och får två blommor. Undrar om Tapong-Bert (Karlsson) lurar bland träden och erbjuder skivkontrakt?

onsdag

Ingen strandpromenad men väl en god frukost. Sally har varit uppe mycket tidigt och stekt kyckling i woken. Tommy försökte förmå Sally att laga mat i köket vilket hon dock vägrar och förklarar att alla lagar mat utomhus, i städerna på balkongen eller hyllor utanför köket, eftersom det luktar och osar från oljan i woken.

Vi far till fiskebyn vid stranden där Tommy, Senny och Ronny stiger ombord på en fiskebåt. Stiger ombord innebär att gå ut i vattnet till midjan och kränga sig ombord, vilket gör att Jan inte kan följa med och att Anita stannar och gör honom sällskap.

Vi far rakt ut från stranden cirka en kilometer och där stängs motorn (båten har en inombordare till skillnad från de flesta som har utombordare typ grästrimmer med propeller) och vi driver sakta i de stilla vågorna.

Som agn skär fiskaren upp en bläckfisk vilket visar sig vara ett suveränt bete som sitter stadigt fast på kroken. Djupet är cirka nio meter och sänket, ett decimeterlångt kraftigt armeringsjärn, för snabbt tacklet med tre krokar till botten.

Vi är ute i tre fyra timmar och fångar 100-150 fiskar i hektoklassen i mer eller mindre vackra färger och tar då och då paus för att äta av den medhavda skaffningen Sallys kyckling med sticky rice och färsk ananas nedsköljt med isande kallt sodavatten.

Det är åter slående att överflödet inte lockar som vi är vana vid. Här finns inte någon sjöfågel och en passerande liten fiskebåt som slänger renset från sin fisk överbord följs inte av skrikande måsar. Vi såg under våra veckor endast en handfull tärnor i luften vid stranden, några enstaka hägrar som åt lite förstrött av den stora mängden fisk och räkor i de allt mindre pölarna på åkern utanför tomten.

Apropå djur. Runt lampor i mörkret lockas insekterna som i sin tur lockar fram geckoödlorna som löper upp och ner på väggarna (och skiter ner på simsen runt huset) och vi såg dagtid två draködlor (de som springer på bakbenen när de flyr) som säkert är med och jagar nattetid. Även stora fladdermöss flaxade ljudlöst omkring i mörkret.

Bönsyrsa både en stor och en i miniatyr såg och fotograferade vi.

Vi såg två ormar och Tommy har inte sett någon kungskobra men när tomten röjdes vägrade Paddäng och gamle mannen gå in i terrängen efter att ha sett farliga ormar och tomten röjdes färdigt med traktor (det var här Senny ledde ut kossan).

Under tiden vi är ute och fiskar är Jan, Anita och Sally hem och tar emot de stora växterna vi köpte igår.

Tommy, Senny och Ronny återvänder i triumf med sin fångst och Sally ringer runt till Paddäng, gamle mannen och hans hustru samt byggmästaren och meddelar att det finns färsk fisk att hämta och samtliga släpper omedelbart vad de har för händer och kommer för att dela upp fångsten. Sally berättar att ingen trott att falanger skulle kunna fånga så mycket som en enda fisk och trodde inte sina ögon när de såg vår fångst.

Eftermiddagen bjuder på bokläsning och eftermiddagslur och vi far åter till restaurangen på stranden bortanför Ban-Peh för att i solens sista strålar ta vårt eftermiddagsdopp.

Vattnet är sämre än vid ”vår” strand och känns mycket varmt när plötsligt Jan börjar med en otrolig dans med viftande armar i vattnet.

Det visar sig att han fått en brännmanet över ryggen och ena armen och tar sig upp på stranden där kockan i restaurangen ursäktande rusar ut i naturen och hämtar bladen från Morning Glory som växer i revor vid stranden. Hon krossar bladen och baddar sörjan över Jans röda ”brännsår”.

Händelsen lägger naturligtvis sordin över stämningen som inte lättar förrän vi serveras en ypperlig Gin-Tonic gjord på äkta fransk ”Major Johnson Gin” den smakar så bra i den rodnande kvällningen att vi genast tar en till.

Vi har försäkrat oss om att våra humrar finns på plats och är nu nyfikna på hur de tillreds och får beskedet att de ligger på grillen bakom köket. Vi går och titta och finner tre stora vackra humrar som ligger på grillen!

Vi sätter oss till bords igen och njuter av vackra kvällshimlen som nu övergår från mörkrött till svart. På havet utanför ligger fiskebåtarna som ett pärlband med tända vita och gröna lampor för att dra till sig fisk och bläckfisk.

Så serveras humrarna på tre fat med kluvna stjärtar och de är perfekt tillagade. Senny hjälper till i köket för visa hur man gör för att Jan skall få smält smör till hummern och vi äter och njuter.

Vilken underbar avslutning!

torsdag 16 november

Idag är det varmt!

Sedvanlig frukostrutin med extra långt bad.

Vi far till Rayong och börjar på marknaden för blommor och går runt och njuter av färger och dofter men hittar inte de snittblommor vi söker. Jan har nämligen genom åren alltid köpt med sig orkidéer hem till Anita på Bangkoks flygplats och vill även denna gång ta hem blommor.

Sally kan inte förstå hur vi kan vara så dumma att vi vill ta hem snittblommor som ju snart dör istället för hela plantan men inser till slut att den är snittblommor vi vill ha och vi far från marknaden till en blomsteraffär. Här köper vi flera fång med säkerligen 50 blommor i varje för 100 baht bunten (vi konstaterar senare att en förpackning med en bråkdel mängd blommor på flygplatsen kostar 1 700 baht).

Ronny kan inte glömma alla billiga dataprogram och vi far tillbaka till Lam Tong där Ronny får sitt lystmäte och köper på sig program för 1400 baht (280 kr). Programmen visar sig i Sverige skulle kosta mer än 130 000 kronor och är naturligtvis illegala.

Lunchen intas i ett garage i Rayong där en kinesiska som driver restaurangen säger OK till allt. Vi äter kyckling med cashewnötter som även innehåller kvistar med färsk grönpeppar, friterad sötvattenfisk (knaprig, salt och mumsig) Patt-pack förståss, friterad gris och ris. En god lunch!

Efter lunch far vi hem och packar.

Sally samlar oss i vardagsrummet och säger på perfekt svenska: Välkomna åter och hänger runt allas våra halsar ett gudomligt halsband av lila och vita orkidéer.

Jan talar för oss alla och tackar och överlämnar en bukett rosor till Sally.

Tommy går på sin kvällskurs i thai och lämnar oss tidigare och innan vår lyxiga minibuss kommer och hämtar oss strax före sex tar Ronny farväl av Sally som är ledsen för att vi far.

Resan hem påbörjas med bil till flygplatsen, flyg från Bangkok klockan kvart i ett på natten med ankomst kvart i sex till Arlanda och klockan nio till Landvetter.

En storslagen semesterresa är över och trötta och pigga på samma gång tar vi ett sista foto utanför Landvetter i det kylslagna diset innan vi skiljs för att fara var och en till sitt.

Visningar: 7