Tambon Phe 2006, första brevet hem

Här kommer lägesrapport ett från Thailand.

Vår utresa gick utan problem dock fick ingen av oss någon sömn att tala om utan landade klockan sex på morgonen lokal tid, sex timmar före svensk tid på Bangkoks nya flygplats Suvarnabhumi (uttalas som soo-wan-na-poom). Vi hämtades av utsänd chaufför och kodriverska som i ilfart körde i två timmar till Rayong sydöst om Bangkok.

Någon mil utefter kusten öster om Rayong ligger Mae Ram Phueng Beach en mil lång nästan öde sandstrand. Här har Tommy tillsammans med sin sambo Malee (uttalas Sally) byggt en fantastisk bungalow mellan åkrarna en knapp kilometer från stranden.

Hit välkomnades vi alltså och inkvarterades snabbt i varsina sovrum, allt så fräscht och nytt att färgen knappt torkat. Huset är dessutom mycket smakfullt inrett och byggt med mycket sten på både golv och väggar inom och utomhus.

De har en två små pooler, den för guldfiskar den andra för grodor, sköldpaddor och tillfälliga ormar och inte minst fisk. Regntiden har i år varit kraftigare än vanligt och vattnet står ännu kvar på åkrarna i allt mindre pölar som kryllar av fisk och räkor. Sally som är troende buddist kan inte låta grannen ta hand om fisken, som då tillreds och äts, utan fångar och bär över allt som rör sig i det krympande vattnet till den större poolen.

Apropås Buddha så har alla hus minst ett altare utanför huset och minst ett inne som dagligen förses med vatten, blommor, frukt, ja till och med whisky.

Dock tas detta senare tillvara som då är välsignat och ger tur och annat. I Tommy och Sallys hus finns två altare på utsidan, huset är för stort för att endast ha ett, och ytterligare ett inne.

Dessutom finns ytterligare ett altare för ”number five”, dvs. Thailands kung Rama den 5e, Chulalongkorn, som dog i början av seklet och behandlas som en gud (inte att förväxlas med nuvarande kungen Bhumibol Adulyadej (Rama den nionde)).

Number five är en törstig typ som får whisky tisdag och torsdag.

Inom synhåll från huset finns ett kloster, Wat (som betyder kloster) Nai Rai som är både kloster och skola, och skelar man lite åt vänster bygger en tysk ett hus som ser ut som en kyrka men är nytänkande i design som han hoppas kunna sälja.

Malee, som alltså uttalas Sally, har inte bara hjälpt Tommy med bygget av deras hus utan är även mycket aktiv med flera husbyggen, där hon använder sitt huvud och sin kunskap i engelska och thai, för att tolka de önskemål svenskarna har som bygger nya hus i området runt omkring.

Priserna för mark, byggnation och inredning är efter svenska mått näst intill löjliga. Mark med mycket grönytor, En bungalow med tre sovrum, två dusch/toaletter, kök och mycket rymligt allrum inklusive all inredning och samtliga maskiner inklusive 42” Wide-screen med surround anläggning, carport med duschrum och toalett och inte minst dubbla buddhaaltare både inom och utomhus kostar under miljonen.

Det går, som vi erfar, även bra att komma som gäst och enbart dra nytta av den yttersta gästvänligheten.

Vi är nu tämligen exakt halvvägs igenom vår semester och detta skrivs på lördagkväll den 10 november lokal tid klockan 22:57 och årtalet är, även det lokalt, 2549.

Men åter till vår reseskildring…

Vi har alltså precis ankommit, något trötta eftersom vår kroppsklocka är fyra på natten, till Tommy och Sallys bungalow och packat upp vårt påvra bagage, vi har fått instruktioner att ta med absolut ingenting eftersom allt finns att köpa till gratis priser, och inbjuds nu att avnjuta Tommys egenhändigt tillblandade Margarita på altan framför huset.

Det bär snart av i deras pickup som rymmer fem av våra sex personer och fördelningen, som gäller hela semestern, är Ronny och Tommy på flaket och Jan, Anita och Senny i den AC-kylda kupén tillsammans med chauffören Sally.

Målet första dagen är lunch som intas i Tampon Peh vid korsvägen i en restaurang vars utseende fått varenda svensk att gasa istället för att parkera och avnjuta maten.

Efter lunchen lämnas vi ensamma vid stranden och tvingas bada i det 28 gradiga vattnet. Det hela löser sig dock till kvällen när vi bjuds på baracuda (Tom yam kung) och white fish.

Kvällen avslutas i huset med varsitt glas Aberlour.

Lördagen startar med en försiktig väckning klockan sju följt av tandborstning och avfärd till stranden där vi tar en knapp timmas promenad på stranden följt av ett svalkande bad i det nu svalkiga 27gradiga vattnet.

Efter frukost bestående av färskpressad apelsinjuice, färsk solmogen ananas te/kaffe och rostat bröd med valfria pålägg allt avnjuten i skuggan på altan med utsikt mot bergen och mer närbelägna mangoträd, bär det av mot Rayong som är traktens huvudort med ett innevånarantal ungefär som Göteborg.

Här inköps sju stycken, vad vi kallade för kratonger, vilket är blomsterarrangemang som även har ljus och rökelse, som på söndag skall sjösättas för att segla ut på havet och inte mindre än sju stora fläskfiléer (till den humana summan av 100 kronor) till söndagens firande av Loi Kratong.

Sen bär det av mot Supattra Land vilket är en fruktodling som tar emot gäster som guidas runt de olika odlingarna av exotiska frukter. Rundturen tar sin start med servering av färsk kokosnöt som öppnas och serveras med sugrör och en bit skal att karva ut del delikata fruktköttet med. Kokosnöten i Sverige är ljusår från denna upplevelse.

Vi stiger ombord på en öppen bil som kör iväg in bland de exotiska träden och snart stiger vi av för att avnjuta frukter vi knappt känner namnet på men som exploderar i en kaskad av smaker i munnen. Vi inser att det är skillnad på frukt som tvingas mogna i en containers kylrum och de som får mogna hängande kvar på sin fruktgren.

De flesta av oss tycker att den solmogna mangon är mest välsmakande.

Rundturen avslutas med provsmakning och inköp av en stor dunk honung från bin som samlat nektar från de välsmakande frukterna.

Kvällens middag avnjutes i Steak and Wine restaurangen under stillsam musik inspelad av Kicki Danielsson. Vinet, som vi naturligtvis måste prova, är gjort på frukten mangosteen och måste provas men inte drickas igen.

Agats äter fläskkött och resten ”Tjommnjaam” som är en fisk. Frånsett Kicki är kvällen en fullträff.

Väl hemma, Tommy och Ronny sitter på flaket och språkar i mörkret hem, intas ett glas Dalwhinnie vilket inte mycket försämras av att titta och lyssna på halva DVDn med Bee Gees.

Söndagen inleds återigen med promenad på stranden och därefter bad för att fara hem och avnjuta frukost.

De nu något ludna herrarna tas till Taphong där rakning av inte bara hakan, utan även panna, öron och näsa, sker följt av tvagning av håret och massage av hårbotten, allt till det facila priset av 30 kronor (för alla tre).

Damerna får nöja sig med hårtvätt.

Lunchen intas i Banpeh och består av anka serverad på plåtbord, dock avviker Jan med att äta gris.

Efter lunch besöker vi akvariet, fortfarande i Banpeh, och inhandlar fyrverkeri till kvällens firande av Loi Kratong.

När eftermiddagen närmar sig kvällen far vi till Tommys gamla bosättning i Hat Mae Ram Phoeng där ett glatt svenskgäng samlats för att fira Loi Kratong med gemensam grill av de inköpta fläskfiléerna med tillbehör.

När klockan närmar sig nio och mörkret är kompakt tänds ljusen i ”kratongerna” och tillsammans vadar vi ut i vattnet för att sjösätta och låta önskningarna och ”kratongerna” försvinna ut på havet. Tyvärr släcker vågorna de flesta mycket snabbt.

Men det sänds även signaler upp på himlen, inte bara i form av fyrverkeri, utan även i de mer suggestiva flygande ballongerna bestående av en meterhög påse av tunt papper med en kraftig tänd lykta undertill som värmer upp luften i påsen som snart stiger hundratals meter högt upp i luften, fantasifyllt upplyst av sin lykta.

Vi lider dock av tidsomställningen och är alltför snabbt hemma igen för att dricka ett glas Balvenie och titta på halva den nyinköpta IceAge 2.

De flesta lägger sig tidigt utom Jan och Anita som håller Ronny uppe till småtimmarna.

Måndagen inleds på nu sedvanligt sätt, dvs. strandpromenad följt av bad och frukost.

Under förmiddagen genomförs åkerfiske vilket innebär att rädda så många som möjligt av alla de fiskar, räkor med mera, som fångats i den allt mindre mängden vatten som står på närliggande åkrar. Sallys hjärta innefattar inte bara Tommy utan även småfisk och annat knappt synbart.

En minipromenad till närliggande tysk granne som håller på att bygga vad Ronnys kallar Tyska kyrkan, ett tvåvåningshus utformat som en rund kyrkliknande byggnad. Fantasifyllt men väl opraktiskt anser vi. Herr tysk själv tror sig kunna sälja konceptet, vi får väl se vem som har rätt.

Till lunch bjuds vi till ”gamle mannen” där får vi förutom god mat även trakteras av Sallys karaokesång.

Under eftermiddag får vi fot och benmassage som vi sedan förstör genom att gå på varuhus, kontrollera ögonen och beställa glasögon samt utan inköp gå till guldsmeden (en kupp av Sally visar det sig).

Fötterna vilas i form med ett besök på kaffehus och töms slutligen genom att trava upp och ner på nattmarknaden i Rayong där vi prutar och köper tills vi inte längre orkar.

Dagen avslutas med middag på en restaurang vid floden i Rayong driven av en belgisk bög, som gästar oss vid ett bord tätt intill, där vi äter havets frukter.

Kvällen avslutas med ett glas Auchentoshan.

Klockan är nu 0:48 på lördagkväll lokal tid och författaren tar nu paus.

Visningar: 28