Tambon Phe 2006 andra brevet hem

Lägesrapport 2 Thailand.

Tisdag den 7 november år 2549.

Jo det skall vara 2549 eftersom den thailändska tideräkningen startar med Buddhas födelse 543 år före Kristus.

Vi vaknar till Thaitoppen som strömmar ur högtalarna. Idag blir det inget morgonbad. Efter frukost far vi till Ban Phe där vi bordar en båt som tar oss till nationalparken på ön Ko (som betyder ö) Samet.

Priset har just från denna dag fördubblats från 200 till 400 baht för oss fallanger (icke thaier) och 40 för Sally som är thai och krogägarna längs stränderna är upprörda och rädda för att tappa turister, vi överlever dock utgiften.

Vi sätter oss på flaket på en lokaltaxi som tar oss på minst sagt knaggliga vägar över ön till Saikaew Beach, en av många stränder med vit sand, där vi latar oss med bad i solen och vila i skuggan under de lummiga träden där fåglarna far fram och åter och intar här vår lunch.

För middagen tar oss Tommy och Sally till stranden Mae Ram Pheung som är det ställe där Tommy hyrde radhus förra året, och där vi även firade Loi Kratong i söndags. Nu sätter vi oss till bords på sanden invid havet efter att först ha inspekterat alla vattentankar fyllda med exotiska fiskar och skaldjur och där vi gjort våra val; gråsuggor som grillas, räkor som steks och en liten krabba som kokt blir utsökt. Allt serverat med en frasig ”Patt Pack” dvs. wokade grönsaker.

Doften från grannrestaurangens ”brustna” avlopp gav en pikant ofräschör mitt maten men blåste snabbt bort i brisen.

Vi har nu druckit oss runt whiskyutbudet, den inhemska sorten avstår vi från eftersom den lär smaka fotogen, och börjar om på Aberlour.

Onsdag den 8 november

När vi kommer åter från strandpromenaden står Anita och gympar i vattenbrynet och alla stiger vi i och svalkar oss i det morgonkyliga havet.

Efter frukost monteras vinnelekan, dvs. torkvindan, som Ronny tagit med från Sverige och troligen är ensam i världen om att ha fraktat från Sverige till Fjärran Östern där den sannolikt tillverkats.

Helt osannolikt passar det betongingjutna fästet som Tommy använt till solparasollen under byggnationen och torkvindan placerades i eukalyptuslunden där den snabbt fylldes av vår första tvätt.

Vi far till templet Wat Pa Pradu med en liggande 12 meter långa Buddha som är ovanlig eftersom han ligger på vänster istället för höger sida.

Sally köper några blad av bladguld som fästs på den liggande Buddhan som återgäldar genom att kanske uppfylla den utsagda önskningen.

En titt bakom Buddhafiguren visar att munkarna får mer gåvor än den kan ta omhand, här ligger ett mindre berg av plastspänner fyllda med mat och annat.

Ytterligare en konstighet är att templen ofta är låsta så att det inte går att komma in.

Till lunch äter vi grillad korv och kyckling. Korven är grovmalen gris och kryddat helt främmande för våra gommar, Ronny provar flera innan beslutet kommer att de inte var goda.

Målet för eftermiddagen är att fara in till Pattaya, vilket på thai uttalas Patt-ajaa med ett långt a i slutet. Det är en resa på 5-6 mil så Tommy och Ronny tar bussen från Rayong till Pattaya för att under dryga timmen slippa sitta på flaket i solgasset. De blir under resan erbjudna lokala godsaker av trenne fnittrande små flickor som är fascinerade av dessa två falanger.

Janne och damerna tar en avstickare till en grisfarm för att höra efter om de thailändska grisarna låter som Sally säger eller som de svenska som Tommy säger. Sally säger att hon har rätt.

På plats i Pattaya startar vi med att köpa nya resväskor och Janne kastar sig överlycklig in i prutningen och Ronny och Senny köper två stora väskor och Jan och Anita en mindre för totalt 2 660 baht, ungefär 530 kronor.

Här finns allt att köpa och det är pruta som gäller, där vi ju ha proffset med oss. Det gäller att sikta på en tredjedel av det pris som erbjuds och när de, naturligtvis säger nej, vända och gå och i nio fall av tio kommer de springande efter och säger OK.

Vi  köper tills vi inte längre orkar och lastar allt i bilen och tar en ”Song tai” en minibuss där man sitter på flaket, som vi gjorde på Samet, och trycker på stoppknappen när man vill gå av. Målet är ”Walking street” en lång gata kantad av hundra om inte tusentals barer och restauranger där allt kan köpas inklusive personalen.

Sally tar oss målmedvetet förbi alla stånden (!) längs gatan till Ning Nai en enastående fiskrestaurang, där fisk och skaldjur simmar i olika tankar, färdiga menyer finns upplagda för att lättare välja

följt av en otroligt välsorterad fiskdisk där man kan peka ut vad man vill ha, på motsatta sidan en lika välsorterad grönsaksdisk och gången avslutas med en välsorterad vinkällare.

Väl igenom denna kulinariska tunnel är vi vid havet där vi sätter oss till bords och njuter av maten.

Hemfärden gör vi tillsammans med Tommy och Ronny på flaket som njuter resan hem och av dofterna i nattmörkret.

Torsdag den 9 november

Idag har vi varit här en vecka och vi sover alla ut till halvnio efter Pattaya-resan.

Efter frukost far vi till en mangoodling och köper 3,5 kilo gröna mangofrukter som är som äpple i konsistensen och lätt syrliga i smaken.

Vid huset har de två Beostarar i varsin bur som härmar ägarnas röster, inklusive rumsekot under huset.

Vi far till Rayong Resort, ett lyxhotell vid havet med Ko Samet rakt utanför och tar en öl vid poolen, här är det dyrt och en öl kostar som i Sverige, 170 baht (35 kronor) så vi far istället till Mobile Place där vi äter Prawn curry utom Tommy som tar en härlig soppa på kyckling i kokosmjölk. Hela lunchen inklusive 6 sodavatten kostar 390 baht (80 kr).

Ronny vill köpa skräddarsydda byxor så vi far till Rayong men han behöver 14 dagar eftersom orderboken är full, det blir inget skräddarsytt.

Middagen har vi bestämt att äta hemma så nu inhandlas råvaror; kålhuvud och fläskfärs samt några bitar oxkött som även det mals, ättiksprit, vispgrädde och potatis. Sverige och Thailand möts på matbordet (med den fantastiska bordsskivan av kinesisk marmor i gult och svart). Tommy och Sally lagar förrätten som är en soppa med revbensspjäll (gris) och pumpa, huvudrätten är till Tommys glädje kåldolmar med sylt avslutat med Irish coffee. Dessutom inlagd ättiksgurka på en gurka som ser ut som västeråsgurka men som här äts rå och är mycket välsmakande. Den inlagda gurkan faller Sally i smaken.

Sally visar hur man gör den så välsmakande och krispiga wokade grönsakerna.

Ronny säger att han brukar använda lock vilket är fel och som gör att grönsakerna blir ångkokta och slaka.

Fredag den 10 november

Sedvanlig morgonrutin

och klockan elva avfärd till Rayong där vi äter lunch inomhus för första gången och klockan ett är det dags för massage. Denna gången en helkroppsmassage Thai massage som börjar med fötter och ben och avslutas en och en halv timme senare med huvud och i Tommys fall öronmassage.

En ytterligt kraftfull massage som utförs med fingrar, knogar, armbågar, knä och fötter och som ibland är strax över gränsen till smärtsam. Vi är dock alla överens om att vi efter massagen känner oss pigga och sugna på äventyrsresan planerad upp till toppen på Khao (berg) Yaida.

Sally frågar och letar sig fram och vi kommer väldigt nära men hittar ingen väg mot toppen. Istället finner vi ytterligare ett tempel som dock inte är ett Wat eftersom det inte bor munkar i templet. Detta är utformat som en lång trappa med 159 långa steg omgivna av två armar på en drake som längst ned slutar i fem ormhuvud, på mitten tre och högst upp närmast templet ett huvud. Vid templet finns ett tiotal stora mässingsklockor som alla skall slås på för att få tur. Orsaken till att templet ligger där det gör är att här finns ett halvmeterlångt fotavtryck av Buddha när han var liten(!).

Sally köper bladguld och klistar på fotavtrycket och skakar fram en stav med siffran 15 på i en intilliggande byggnad med en kinesisk Buddha. Bredvid hänger 30-talet olika lappar och Sally tar den med nummer 15 som innehåller en spådom och inte minst en figur som man skall tolka ut tre siffror ur.

Dessa siffror används vid köp av lotter i det stora lotteriet med upp två miljoner baht i vinst.

Jag tolkade siffrorna 3 9 2 och 5 vilket visar sig vara käpprätt åt skogen eftersom det bara är tre siffror.

Efter denna ansträngning är vi förtjänta av en lat eftermiddag. För middag tar Tommy och Sally oss till Classic Forest, en otroligt vacker restaurang som ligger inbäddad i djungeln med vatten, broar, vattenfall, fiskar, blommor och träd.

Det är bokat bord alldeles bredvid vattenfallet och här äter vi en magnifik trerätters måltid som avslutas med uppvaktning av Anita på sextioårsdagen. Personalen kommer sjungande in med en tårta gjord av knapriga minicrepes fyllda med någon söt och smakfull kräm och vi instämmer i hyllningen.

Lördagen går i lathetens tecken efter sedvanlig morgonpromenad och bad. Jan och Senny lyckas med konststycket att sova middag redan efter frukost.

Vi flyttar oss knappt för lunch utan åker rätt ner till stranden och äter på serveringen framför VIP Condochain där maten för en gång skull smakar mer åt hur serveringen ser ut.

Det är trettio meter till havet och vi tar oss dit och tillbringar två slöa timmar i och vid vattnet som idag har vågor.

Innan vi far hem får vi en visning av två lägenheter i Condochain, den första på östra hörnet inte långt från toppen på det 32 våningar höga huset.

En makalös utsikt men hela lägenheten luktar mögel och är i dålig kondition, orsaken är enligt vår värd att lägenheten aldrig använts sedan huset byggdes för 13 år sedan. Priset är ungefär en halv miljon kronor och ingen av oss nappar.

Vi får även se en lägenhet med balkonger rätt ut mot havet och utsikten är bedövande, lägenheten är dessutom fräsch även om den är mindre. Priset är i nivå med första och även om den är betydligt mer intressant köper ingen av oss den.

Den går även att hyra för cirka 200 kronor per dag om man hyr en längre tid.

Vägen in till huset visar sig vara blockerad av en stor vit ko, som dock Senny utan minsta tvekan kliver ur bilen och leder ut i gräset bredvid vägen så att vi kan köra förbi. Inte en mamba i närheten.

Lördagen till ära far vi till barberaren och rakar oss, Tommy klipper även håret. Vi tar även whisky före middagen och äter nyrostade jordnötter.

Middagen intas på piren i Ban Phe där en svalkande vind, hjälpt av en stor fläkt, smeker oss medans vi njuter av det Thailändska köket.

Söndag 12

Sedvanlig morgonrutin men Ronny sover över eftersom han suttit halva natten och skrivit.

Lunch intas i Tambon Phe, grannbutik med kycklingmannen som senare på söndagen skall leverera 80 kycklinglår till Tommy och Sallys poängpromenad för de svenska kompisarna som bor runt omkring.

Men detta har ännu inte hänt så nu avslutas lägesrapport två med en första liten skola i thaimål.

Maläng	Insekt Jag undrar vad Sally trodde vi skulle bjuda på häromdagen när vi bad henne hjälpa oss hitta maräng (maläng) till efterrätten
Gopp	Groda
Kopp Kopp	Knaprigt
Blah	Fisk
Patt Pack	Wokade grönsaker
Maj Benn Raj	Spelar ingen roll
Tjaa Tjaa	ta det lugnt
Tjok di	Skål

Visningar: 8