Sista veckan

Söndagen den 25 har vi bestämt träff med Christina och Nils-Göran hemma hos dom i Algoz för att äta lunch. Dom flyttade in i sin lägenhet i fjol och vi hjälpte till i höstas att flytta från sitt tillfälliga boende i Albufeira och vi kunde nu se hur mysig lägenhet har blivit.

Den härliga andra våningen strax under de synliga takbjälkarna känns som om den är designad för konstnärer.

Nils-Göran bjuder på en god gryta med fläskkött med quinoa, något jag inte ätit tidigare, och ostbricka med gott vin. Efter en lång lunch åker vi till O Feedback för att lyssna till jammande musiker. Det visar ligga precis där Senny och jag häromdagen var och promenerade bland apelsinträden.

Det var en härlig om än högljudd föreställning med olika musikanter och sångerskor. Min favorit var en gitarrist och sångare med en elektronisk box (sequenser) som gjorde att han kunde kompa sig själv.

De härliga brittiska tanterna gick heller inte av för hackor den ena med gamla schlagers med mellovarning och den andra damen med rocklåtar som jag inte kände igen.

Den troligen påtände Rod Stewart kopian, gjorde sitt yttersta för att knacka sönder el-pianot, men det svängde!

Jag kan verkligen rekommendera att göra ett besök på stället. Det kostar för det mesta bara det man äter och eller dricker men kolla för säkerhets skull deras facebooksida https://www.facebook.com/O-Feedback-481628178564608/.

Volymen var lite för hög för våra pensionärsöron och det var skönt att komma ut igen.

På måndagen spelar vi golf på Pinta och ser hur våren gjort framsteg.

Det underliga Fikonet kommer med frukt direkt, blomman sitter inuti frukten och pollineras där inne av en insekt (stekel)

På åttonde hålet har stormen häromveckan vikt ner det höga nätet som skall skydda den som finns på vägen. Jag lyckas träffa nätet med mitt utslag och får en chans att titta närmare på skadorna och blir förbluffad över att de ett par decimeter tjocka stolparna har böjts av vinden.

På hemvägen hämtar vi ut kontanter i bankomaten vid Intermarché och när jag går förbi pizzakiosken kom jag att tänka på den magiska pizzadegsknådaren han har sittande på väggen. Jag frågor om jag får fotografera den och har sträcker stolt på sig och borstar bort mjöldammet och förklarar att det bara finns fyra stycken i Portugal.

När vi nu fått en sommartidstimma extra på kvällen är det underbart att sätta sig på altan och njuta av en GT i solskenet.

Tisdagen den 27 far vi till Cabanas för att fira min syster Maries födelsedag. Vi vaknar tidigt fortfarande kvar i vintertid och efter frukost bestämmer vi oss för att på vägen besöka kinesvaruhuset i Alcantarilha och Sportsdirect i Guia för att komplettera en sista gång. Efter att ha handlat färdigt följer vi den gamla vägen 125 utefter kusten ända tills jag kör fel och vi hamnar inne i Faro istället för att köra utanför. När vi kollar klockan inser jag att vi inte kommer att hinna i tid om vi inte kör upp på motorvägen.

Även Rolf och Lena har kommit från sitt boende på Isla Canela i Spanien. Hans och Marie har bokat bord på restaurang Atlantis vid den soliga hamnpromenaden i Cabanas där vi avnjuter en pizza och en flaska Vinho Verde.

Vi är hemma igen strax efter klockan sex och nu är det varmt och gott, termometern visar över 25 grader i skuggan på altan.

Solen försvinner nu klockan kvart i åtta vilket är en halvtimma senare, plus en sommartimma, än när vi kom hit första februari.

Onsdag den 28 spelar vi vår sista golfrunda i strålande solsken på Silves tillsammans med ett danskt par John och Lisette. Dom bor i Billund i som har en fraktflygplats och jag klappar den överviktige John på magen och frågar om dom tagit fraktflyg och som tur är skrattar han.

Våren har nu gjort sitt intåg, och regnet har naturligtvis gjort sitt därtill, och vi njuter av växtligheten (något skall man ju njuta av på golfbanan när spelet lyser med sin frånvaro).

Vi får en trevlig runda tillsammans och avslutar den med att tillsammans äta lunch på Mormors. När jag säger att vi bokat bord och beställt den goda inbakade kalkonen på torsdag hänger våra danska bekanta på.

På kvällen kommer det mail från Air France som vi skall flyga med hem där dom informerar om att vår flygning den fredagen den 30 eventuellt kan vara inställd på grund av strejk. Men vad sjutton vi skall ju flyga hem på påskdagen den 31?! Jag tar fram mina bokningar och visst vi har bokat hyrbil och bostad till 31 men jag har bokat flyg hem den 30! Man kan ju inte göra rätt jämt.

På torsdagen får jag våra boardingkort och därmed blir plötsligt detta vår sista dag och det passar så himla bra att åka till Mormors för sista gången. Citronträdet mitt på utegården har nu börjat blomma!

Vi har en trevlig och god lunch och bjuder hem Anna och Göran, Rickard och Helena och Peter och Nina till en avskedskväll.

Vi lämnar vårt hus och Carvoeiro i gryningen och 12:05 flyger vi från Lissabon mot Paris.

Vi landar tidigare än beräknat på Charles de Gaulle och tillbringar nästan sex fruktansvärda timmar där. Inne på flygplatsen passerar vi två gången en skylt ”gratis lounge” men de två personer vi träffar innan vi stiger på bussen till terminal 2G svarar ”I don´t know” på vår fråga hur vi hittar den. Humöret sjunker från dåligt till uruselt över den urdåliga skyltningen, okunnig personal, svindyr matoch dryck

en flaska kranvatten och en sallad med ett ägg och en finhackad skiva bacon och lite grönt kostar 113 kronor

och ett Taxfree-sortiment som får Landvetter att verka fantastiskt, dessutom dyr sprit jämfört med Lissabon.

Vår underbara granne Karolina står strålande glad och väntar på Landvetter mitt i natten och tio minuter i tolv är vi hemma. Trots att vägen är nyplogad ligger snön hög framför entrétrappan.

Karolinas goe make Mattias har varit nere några dagar tidigare och satt på värmen men eftersom jag lät värmepumpen stå på när vi åkte hemifrån råkade han nu stänga av den istället och vi det är bara 8 grader varmt i huset.

Men med full fart på luftvärmepumpen och en flammande brasa stiger värmen men vi lägger oss i sofforna nära kaminen för sängarna känns för kalla.

Det är gott att vara hemma igen!