Halvtid

Ni som känner mig vet att jag är vad som kallas nattuggla, men jag har här nere lagt mig allt tidigare och nu lägger vi oss oftast samtidigt. Ja de senaste kvällarna har vi slagit rekord, i förrgår klockan nio och i går klockan åtta och det konstigaste är att vi ändå sover till morgonen, vaknar tidigt är klart, framför allt efter egna mått, men vi har sovit mer än tolv timmar varje natt de senaste dygnen. Enda förklaringen som jag kan se är all motion vi nu får jämfört med tidigare på grund av Sennys benbrott.

Golfbanorna är ju ganska krävande att gå och dessutom har vi tagit långa promenader när vi inte spelat golf. Men vi känner båda skillnaden i ork sedan vi kom hit.

Ja golfen fortsätter att vara en bedrövelse för mig och indirekt också för Senny men som tur är påverkar det inte hennes spel. Hon presterar utmärkta resultat och häromdagen kom en efterlängtad handicapsänkning med en runda på 39, tre slag bättre än hennes handicap.

Som jag tidigare skrivit är det roligt att spela med okända människor, eller i vart fall när det är människor man kan kommunicera med, vi spelade häromdagen med ett franskt par och det blev en tyst runda.

Rundan när Senny sänkte sig spelade vi med ett brittiskt par, Keith som evakuerades från London som treåring men som bara mindes förstörelsen när han återvände efter kriget och Alice född i Aberdeen. De hade nu gift sig med för några år sedan och flyttat ihop i ett stort hus i Wales som de fyllt med många dammsugare och annat från sina båda hem. En mycket trevlig runda som avslutades med att dom bjöd på öl och vin i klubbhuset där vi satt tills klubben stängde. Vår bil var den sista som lämnade parkeringen.

I fredags hade vi starttid kvart över nio och var där i god tid och fann klubbområdet fyllt av golfspelare. Orsaken var att banan var stängd mer än en timme på grund av frusna greener.

Men vi fick spela med ett danskt par, John och Susanne från Köpenhamn, som fick stå ut med att jag började tala danska, eller åtminstone trodde mig göra det. Vi fick en trevlig runda ihop.

Idag, lördag, spelade vi med ett skånskt par från Helsingborg, Johny och Agneta. Det är vänner som vi träffade första gången i Florida och som nu kommit till Portimao för en månads golf och som vi åt middag tillsammans med häromdagen. Vi spelade en bästboll herrar mot damer på Alto och damerna vann mycket stort men som Johny ödmjukt sa efter rundan ”både Ronny och jag spelade långt under vår förmåga och ni hade bara tur”.

På Alto, som har många pinjeträd såg vi många ”bo” för de farliga processionslarverna och även den ormliknande procession av larver på marken som gett dom sitt namn.

Efter golfrundan åkte vi tillsammans till Mormors och åt lunch i solskenet, mormor själv var ledig och satt med familjen och åt. Sedan åkte vi hem och visade ”vårt” hus oss och tog ett glas på altanen.

Apropå Mormors var vi där och åt middag härom kvällen för första gången. På kvällen gäller à la carte så det kostar ju lite mer än lunchen, vi satt inne för kvällarna är kyliga och vi var inte många gäster. Vi valde portugisisk biff, vilket inte var någon höjdare men vi blev mätta. När vi gick fick vi en flaska vin, deras eget finare bordsvin.

 

Annars har vi ätit en del hemma, jag har gjort en köttfärssås som inte smakar som hemma men ändå blev OK. Gräddstuvade vitlöksfrästa räkstjärtar med pasta stod på menyn häromdagen. Och så äter vi ju varje dag vår frukost hemma. Te, kaffe, färskpressad apelsinjuice, smörgås med svensk ost och portugisisk skinka och grekisk yoghurt med färska frukter.

Idag är det söndag den 25 februari och vi får information från Sverige om kyla och snö vilket känns väldigt fjärran när vi här njuter av försommarvärme och blå himmel. När nu snart fler vänner hemifrån är på gång till Portugal ser väderprognosen för kommande tiden dyster ut. Å andra sidan har det dåliga vädret som förutspåtts inte dykt upp så vi hoppas det fortsätter vara blå himmel.

 

Visningar: 3