Och så vidare

Foto

Vi tog en kvällspromenad i omgivningarna ned till fyren och tillbaka. Med hjälp av den roliga Sports Tracker appen går det att hitta vägar som man inte känner till eller ser och nu hamnade vi på en grusväg som gav oss känslan av att vara hemma på landet. Kameran var med och jag såg en liten hackspett och fick två foton, kanske inte i bästa skick, men jag tror att det är Mindre hackspett.

Runt vårt hus surrar en flock parakiter och jag kan inte låta bli att fotografera de vackra fåglarna. Vi har ju även blåskata och har nu lockat dom till vår balkong med lite bröd, men dom är mycket skygga så altandörren måste vara stängd och jag stå ett par meter in i rummet, men visst blev det väl några härliga kort?

Cyckel är ju stort på kontinenten och häromdagen passerade ”44 Volta Ao Algarve” genom Carvoeiro. Jag vet inte hur stort loppet är men arrangemanget var jättestort och måste kosta mycket pengar. Dagen innan sattes massor av galler upp längs vägen i byn och cirka två mil väg runt Lagoa och Carvoeiro spärrades av under hela tävlingsdagen. Cyklisterna fick provcykla runt mitt på dagen och loppet startade på eftermiddagen. Det var ingen klunga med cyklister utan de kom ensamma eller i små grupper och varje hade en motorcykelpolis före med siren på i trånga passager (Carvoeiro är ju två trånga passager) följt av en följebil som även han tutar. I svängar står en man med en gul pilformad flagga som han rör upp och ner samtidigt som han visslar högt i en visselpipa för att cyklisten inte skall bli tagen på sängen i svängen.

På eftermiddagen dagen efter tänkte vi åka och träna lite golf och även boka starttider för de kommande två veckorna. När vi passerade hål 2 och 3 såg vi att det var tomt. Så när vi bokat våra starttider får vi gå ut på en tom bana. Det känns lyxigt att gå ensamma, ingen framför oss och ingen bakom. Orsaken till att det är tomt är nog att det är lördag och att klockan är halv fyra.

Vid green på hål två blommar nu vad som ser ut att vara ett Mimosa träd, fast det är i vart fall inte ett sensitiva för bladen fäller inte ihop sig när man rör dom. Men vackert är det!

Jag går förbi ett träd och stannar och går tillbaka och tar detta kort

Jag spelar avslappnat och njuter och går de nio hålen på 44 slag vilket innebär att jag gått på mitt handicap. Att sedan Senny gör 50 slag och är två slag bättre än sitt handicap gör ju inte saken sämre. På hål 4 ett korthål ligger min boll två decimeter från hål, nära hole-in-one men det räknas inte, men det blev ju en birdie. Golf kan vara roligt!

På kvällen efter vår niohålsrunda har vi bestämt träff med Johny och Agneta som nu kommit till Portimao, storstaden en mil från Carvoeiro. I fjol när vi träffades så föll Johny illa när han var ute och handlade pizza till oss så nu gick vi ut tillsammans till en lokal engelsk restaurang och åt en bit mat. Trevlig kväll tillsammans och nu återstår att hitta en gemensam golfdag.

Dagen efter spelade vi golf på Silves tillsammans med ett svenskt longstay par med rötter från Helsingland, Leif och Ann. Vi hade en trevlig runda, trots att mitt spel återigen var uruselt. På hål 14 slår Leif ett av sina mindre lyckade slag som på några meters höjd går utanför banan på vänster sida missar precis ett träd och svänger tillbaka in på banan. Leif, glad att bollen inte försvann ut i terrängen (som min första boll gjort) går för att stoppa tillbaka klubban i bagen. Jag ser bollen landa och rulla in på green rakt mot flaggan och sedan… försvinna.

”Jag tror jag får ett glas champagne när vi kommer in” säger jag eftersom det bara är jag som sett vad som hänt. Det har hänt så många gånger att bollen försvinner för att ligga i en svacka när man kommer närmre men här finns ingen svacka. Och mycket riktigt när Leif kollat de bollar som ligger på green och inte funnit sin hittar han den i hål. Han har gjort Hole-in-one. ”Du blev ju gladare när du gjorde birdie förut” säger Senny och Ann håller med och Leif måste lite besviket hålla med.

Det är ju brukligt att bjuda de som sett slaget gå i hål bjuds på champagne och väl i klubbhuset bjuder Leif också. Men champagnen får utebli för den här klubben har ingen så damerna får varsitt glas vin, trots att dom inget sett, och jag tackar ja till ett glas öl.

Efter golfen har Mormors redan stängt (klockan 15) och vi, framför allt jag, är trötta och vi bestämmer att laga mat själva och sedan ta det lugnt. Vi köper två tjocka skivor utskuren fläskkotlett på Intermarché som jag sedan steker kryddade med lite grillkrydda (från Sverige och Santa Maria) och rostar potatis med vitlök i ugnen och serverar med en tomatsallad och kokt konserverad sparris. En sås på två deciliter vispgrädde med en halv grönsaksbuljong får koka med köttet och reducera tills den tjocknar. Mmm det blev jättegott, serverat med en flaska Vale Perdido!

Igår lovade Senny att vi skulle ta det lugnt för jag kände mig sliten så det blev bara en promenad. Jo jag tackar, vilken promenad. Senny ville ha middagen i repris så vi bestämde att promenera till Intermarché och tillbaka, sen ville hon gå i affärerna i Carvoeiro och sedan komma till stranden och slutligen hem.  Men vi tog en kaffepaus i serveringen inne på Intermarché och en sittpaus vid stranden och efter tre timmar och nio kilometer var vi hemma igen.  Det är nu så varmt att jag ångrade att jag inte tog shorts.

Visningar: 3