Casa del Horta, vecka 3

Fredag den 4 mars

Idag är det kallt trots att himlen är blå, det är sexton grader men det blåser mycket så det är inget väder att sitta på verandan.

Jag har klippt mig själv i många år och när vi var här i höstas glömde jag min hårklippare som personalen på Vila Nova tog hand om och la den här i huset. Jag har inte klippt mig på länge för den kortklippta frisyr jag gör är lite för kall på vintern, så häromdagen fick Senny förtroendet att klippa mig eftersom här inte finns speglar så att jag kan se mig i nacken. Resultatet blev bra säger Senny och då är jag nöjd.

Men som ni sett på de senaste fotografierna är det dags att klippa även Senny. Jag har gjort det sedan Covidpandemin satte in med undantag för när vi i november var här i Portugal och nu är det dags att klippa igen. Så den planerade långpromenaden ned till Christina och Nils-Görans hus i Benagil inte alls lockar i snålblåsten bestämmer vi oss för ett besök hos Lennart Blomgrens frisör i Carvoeiro och kombinera det med att äta lunch på Pontan (Ponto de Encontro).

Men frisörskan är fullbokad och kan klippa Senny först klockan tre vilket är om fyra timmar så vi tänker om. Vi har redan bestämt att steka räkor i vitlöksolja som kvällsmat vilket vi tänkt handla klippning och lunch är avklarat men nu blir det ändrade planer och vi far till Intermarché och handlar. Det goda Vinho Verde Senny drack på O Rustico häromdagen köpte vi på Apolonia och här på Intermarché är det 1 euro billigare, föga förvånande för det är inte billigt på Apolonia. Men vi köper även en låda öl till 30 flaskor 25cl Sagres som till min förvåning är billigare än Continente där vi köpte ölen när vi kom.

Den nya planen är att vi kör hem med varorna, räkorna lär inte gilla att ligga i en solvarm bil några timmar. När det närmar sig två timmar till klipptiden far vi för att äta lunch och har nu bestämt att det blir Mormors (Cozinha da Avo) för temperaturen har nu krupit upp till 19 grader. Dom har renoverat restaurangen ordentligt, målat om husen i vitt, bytt ut bord och stolar och satt bord inne i den lilla alkoven. Det är smockat med folk och Sonia, Fabio och den ”nya” servitören springer som besatta mellan borden.

Maten är bra, inte minst i förhållande till priset. Senny äter en rätt med vad som ser ut som tunn spagetti men är friterad potatis, ägg och kycklingbitar, det är gott. Jag äter grillad fisk, Durado, med kokt potatis och det är gott med mycket olja och salt. Fisken kostar extra, lunchpriset är nu höjt till 9 euro, men fisken kostar 13. Så för 22 euro får vi bröd, mycket gott bröd bakat i bergsbyn Monchique, smör, oliver, 1 liter Vinho Verde, efterrätt och kaffe, det lilla glaset mandellikör till kaffet är slopat men ändå!

När vi ätit färdigt och de flesta gäster gett sig av betalar jag, 1 euro i dricks fast jag annars aldrig ger dricks, och ger Sonja en stor kram och vi får en härlig pratstund i köket om stundande giftemål mellan Sonias dotter Sara och kocken Pedro. Allt medan servitören Fabio och den ”nya” som jag inte vet vad han heter springer ut och dukar av och bär in disken till Mariana och Sara som sköter köket. Pedro står kvar vid disken och Ricardo i baren. Det är ett mycket härligt och hårt arbetande gäng.

Vi hinner precis till frisörskan som klipper till Senny jättebra.

Och jag min stackare fick vänta och tröstade mig med en stracciatellaglass hos den sedan 1 mars nu åter öppnade Gelados & Compania. Till kvällen njuter vi av räkorna stekta i olivolja med mycket vitlök och idag även en halv tesked Sambal Oelek och en kall öl.

Det är mycket nu, att äta.

Lördag den 5 mars

Vi har starttid mitt på dagen halv tolv på Pinta och vi har som vanligt vaknat tidigt. Väderprognosen visar att det skall börja regna vid tvåtiden och Senny vill att vi åker upp så snart som möjligt till banan för att om möjligt få en tidigare start. Så vi är på plats två timmar tidigare och sätter oss med varsin cappuccino i solskenet och väntar.

Och startern kommer till oss och säger att vi kan gå ut bakom nästa boll. När vi står på utslagsplatsen och väntar kommer han tillbaka till oss och säger att vi får sällskap med en man. Det visar sig att han skall slå ut från näst längst bak, vitt utslag, och jag tänkter att det måste vara en tysk.

Han presenterar sig som Frank och jag tänker att efternamnet nog är Nstein, lite småsur för att tyskarna skall hävda sig genom att slå ut från vitt. När vi spelat en stund inser jag att han spelar väldigt bra och trots att han överswingar kolossalt slår han både långt och rakt. Han är trevlig men i och med att vi spelar från olika utslagsplatser blir det inte mycket pratat.

Senny spelar som vanligt bra och jag har blivit kompis med mina järnklubbor och slår många bra slag och gör par, 3 slag, på 2 av de fyra korthålen. Mina utslag fungerar dåligt både driver och trätre har övergivit mig men tack vare järnklubborna sänker jag mitt handicap.

På sista hålet kommer regnet och vi blir våta men skuren är inte så lång att vi blir genomvåta. Frank slår för fösta gången bort sin boll på utslaget men vandrar stoiskt med oss i regnet hela hålet.

Väl hemma öser regnet på för fullt och vi äter en macka och somnar till framför teven. Igår köpte vi in en bit högrev så idag gör jag en gryta. Lök, vitlök, morot, rotselleri, purjolök, grönsaksbuljong och potatis, jag rev i några råa potatisar för att reda. Det blev väldigt gott och tillräckligt till 4 middagar.

Söndag den 6 mars

Vi gick till sängs innan tio i går kväll och jag vaknade för klockan sex. På himlen utanför sovrumsfönstret lyste återigen klustret av Venus, Mars och Pluto som en liten sol på himlen.

Idag skall vi promenera ned till Benagil via det hus som Christina och Nils-Göran bjöd hem oss till när vi träffades första gången 2016. Om Google Earth inte ljuger så skall vi kunna komma dit från vårt håll, passera och komma till Benagil och därifrån via Rustico hem igen. Det blir en runda på ungefär 6 kilometer och det blir lagom med en öl på O Litoral. Vi har bestämt att hålla oss till vägarna och inte något äventyr i terrängen.

Så efter en lugn förmiddag med sedvanlig frukost med te och kaffe, ost och skinkmacka, färskpressad apelsinjuice, kokt ägg och müsli med den goda yoghurten från Aldi intagen framför nyheterna på TV från det absurda kriget i Ukraina vilket ger en otäck smak i munnen, ger vi oss iväg på promenad.

På vägen får vi reda på att vår Jenny med familj är hemma hos oss på Lommabacken för att hämta vår bil som hon skall sälja för oss. Isen ligger fortfarande på sjön vilket inte hindrar killarna från att bada. Vi kan följa dom via vår IP-kamera när dom springer över gräsmattan, som så här års är mossmattan.

Det första målet är Christina och Nils-Göran gamla hus.

Det är fantastiskt att verkligheten stämmer så väl överens med Google Earth, vägen till deras hus går att komma in, åtminstone per fot, från andra hållet. Huset har nu plåtstaket inte det fanns 2016, så det är omöjligt att se hela huset men så här ser det ut nu. Se https://blogg.wetnet.se/portugal/vecka-8/ för att se hur det såg ut 2016.

Huset ser välmående ut, tyvärr kunde jag inte få ett foto över den övre delen där det fanns en pool som satte lite käppar i hjulen vid försäljningen och bilen som står parkerad är registrerad i Belgien, Christina vet om det är de som köpte huset av dom eller om det är nya ägare.

Om jag minns rätt berättade Christina och Nils-Göran att marken mitt emot ända ner till havet var såld till en ryss som skulle bygga golfbana med mera. Man kan nu spekulera i vad som hänt för alla hus där står nu öde och tömda på allt som går att ta loss och nerklottrade med graffiti inklusive det stora pompösa huset mitt emot Christina och Nils-Görans hus.

Vi fortsatte vår promenad förbi Casa Luz do Sol ned till Benagil varifrån sightseeingbåtar till grottorna i klipporna går (se mina filmer från grottorna här https://blogg.wetnet.se/portugal/vecka-8/).

Den nya parkeringen mitt emot restaurang O Litoral är nästan full med bilar och det är mycket folk vid stranden. Vi tar ett glas öl och sitter och tittar på båtarna som med full fart kör rätt upp stranden, vinschar den lite längre upp och vänder sedan båten med fören utåt på stora runda plastrullar (fendrar) med alla turister i, så att man sedan kan kliva ur och i utan att bli våt, skickligt.

När vi går står ett litet gäng unga flickor och duschar av sig och jag tycker inte det nya modet är vackert, men fina hundar.

Vi vandrar hemåt igen fast tar nu en annan väg och njuter av alla blommor längs vägen.

När vi är alldeles hemmavid ser vi de härliga apelsinträden och Senny höjer kameran och går mot staketet och ser inte det djupa diket i vägkanten och stupar i marken och slår i bakhuvudet med en otäck smäll. Jag blir alldeles förskräckt och rusar fram till Senny där hon ligger på marken. Hon säger snart att hon är OK men vill att jag ser till hennes telefon, vilket jag struntar i och får henne på fötter igen.

Jag tittar i huvudet och ser blodigt hår men det visar sig komma från hennes finger när hon känt efter i huvudet.

Vi har inte mer än drygt hundra meter hem och kan sätta oss och pusta ut. Den hiskeligt otäcka vurpan slutar med ett sår på fingern, som gav några blodfläckar på byxorna och i håret, en skrapsår på benet och en liten bula i huvudet. Tack och lov!

På eftermiddagen tändes grillen och halskotletter grillades tillsammans med förkokta potatis som sedan knuffades och serverades med en liten tomatsallad. Kocken fick en matlagningsdrymartini.

Måndag den 7 mars

Vi far och kompletteringsköper lite frukostmat för idag kommer min svåger Hans som idag fyller 75, med min syster Marie och våra kamrater Stig och Karin. Vi skall fira Hans födelsedag genom att vi tillsammans med Stig o Karin bjuda på middag på Lamim som öppnar enbart för oss.

Men vi börjar dagen med att njuta av en härlig lunch som våra gäster tagit med sig med frukter, korvar och skinka, gott bröd, öl och vin och en exklusiv olivolja. Vi dukar upp på altanen i härligt solsken om än med sval luft.

Efter lunchen tar vi en kortare promenad i omgivningarna för att sträcka på benen och damerna pinnar på och försvinner framför oss. När vi kommer upp på höjderna kommer vinden åt bättre och det blir kallt så herrarna vänder hemåt, fast inte närmaste vägen.

Damerna får se en stor fågel som sätter sig i ett träd, det är vad vår guide i Floridas Everglades (https://blogg.wetnet.se/florida/anna-maria-island-2015-rundresa/) tjatade om ”a beautiful blue Heron” eftersom det var det enda som vi såg där. Det är alltså en Gråhäger, samma art som vi har hemma i Sverige. Den fågel damerna ser landar inte långt från dom i ett träd.

Åter hemma sätter vi oss i solskenet och spelar ett Quiz-spel damerna mot herrarna som herrarna vinner, inte minst tack var det allkunniga födelsedagsbarnet.

När solen dalar sätter vi oss framför brasan tar en drink i väntan på vår taxi.

Och halv sju kommer Paulo, vår taxichaufför, och kör oss in till restaurang Lamim inne i centrum av Lagoa.

Vi njuter av jätteräkor i vitlök till förrätt följt av deras paradrätt Babysole och huset bjuder även på en efterrättsdrink och vi avslutar det hela med kaffe.

Orsaken till att restaurangen är stängd är att ägaren Paul (Paulo) Lamim är i Lissabon där hans sedan länge cancersjuka dotter vårdas. Och när vi sitter till bords får vi det fruktansvärda beskedet att hon idag har avlidit 21 år gammal.

Vår taxi kommer och kör hem oss och vi avslutar dagen med en kvällsdrink innan vi kryper in i våra sovrum.

Tisdag den 8 mars

Efter frukost lotsar vi våra vänner till vår apelsintant som inte bara säljer goda apelsiner, dom är billiga dessutom, 2,5 Euro för 5 kilo. Efteråt far vi hem och tar en dag i lugnets tecken, Senny till och med lutar sig, inte så att hon sover middag men hon lutar.

Onsdag den 9 mars

Vi spelar golf på Pinta med två gentlemän i varsin golfbil, Albert från Holland och Andrew från England.

Varifrån Andrew kom frågade jag inte men han hade en väldigt underlig dialekt. Han uttalade ”nice” som nåjs och inte najs och när jag frågade hon han uttal ”noise” som ju uttalas nåjs sa han nåjs igen fast med en liten ändring jag inte kan beskriva. Jag tror att han är en engelsk skåning.

Jag spelar som en kratta, en tandlös kratta, och dessutom måste vi vänta på de yra spelarna framför oss. Yra därför att alla fyra samlas runt bollen när någon skall slå, för att sedan yra iväg och samlas runt nästa boll. Men ingen av oss retar upp sig på de yra hönsen så stämningen är god.

De första åtta hålet kunde jag inte slå ett enda slag, inte ens putta ordentligt vilket syntes på resultatet, 11 poäng men sedan lossade det, fråga mig inte varför, och de sista tio fick jag mer än dubbelt, 25 poäng vilket innebär att jag gick på mitt handicap. Det kändes bra att det gick att vända på det. Och vi hade en trevlig runda i gott väder med god temperatur i alla fall när solen inte gick i moln.

Vi tar vägen om bagaren i Lagoa och köper Nata och en bakelse och far sedan hem och äter pasta med gammal korvsås och avslutar måltiden med godsakerna och kaffe.

Sen sänggång, klockan hinner bli strax efter tio.

Torsdag den 10 mars

Dags att inhandla lite varor, planen är att få tag i lammlägg och göra lambshank, kanske åka österut till Guia kanske äta kyckling på Teodosio och se hur den står sig mot Cardosas i Portimao och ett besök i Algarve shopping och köpa ett bälte, ja det är mycket som kan hända idag.

Ja det visar sig att vi åker till Algarve Shopping i Guia och knallar omkring bland alla klädbutiker men hittar inget som Senny vill ha och jag som ville ha ett bälte hittade inget som passade mig. Ja, gick runt mig gjorde dom nog allihop men dom föll inte på läppen, alltså smaken, för jag ville ha ett ljust bälte till mina ljusa golfbyxor. Mitt emot ligger Sportsdirect med mycket kläder och där hittade Senny en tröja som passade henne både i storlek, form och färg.

Som ni säkert har sett är det fortfarande krav på att ha munskydd, dock inget krav på att det skall bytas utan de flesta ser ut att ha hängt med länge så nyttan är naturligtvis ingen men det ger väl en känsla av trygghet kan jag tänka.

Och Teodosio blev det också.

Grillad kyckling piri-piri med tomatsallad, stor öl och varsin dubbel espresso, bica sheia. Det kostar 25,50 Euro vilket skall jämföras med Cardosas i Portimao som kostar 19. Kycklingen är väldigt saftig och god, pommes är snäppet bättre än Cardosas, salladen som serveras på Cardosas är en komplett sallad så jämförelsen haltar en aning men jag har Cardosas sallad som överlägsen. Dessutom, som Senny påpekar är ljudvolymen mycket hög, det är ju en oerhört mycket större restaurang men inte ljuddämpad överhuvud taget. Kul att komma tillbaka, det var Christina och Nils-Göran som tog oss hit första gången i februari 2016.

Ja så var det ju lambshanken, vi kör hem till Lagoa och Intermarché och köper två fina lårbitar och lite annat och far hem och njuter av sol och värme. Till kvällen skall vi njuta goda ostar, vitlökspaté och en nygjord fruktsallad gjord på resterna från födelsedagslunchen kiwi och god ananas samt fujuäpple apelsin och apelsinjuice.

Visningar: 7