Sammanfattning

Vid en första anblick känns det som årets Portugalvistelse blev en besvikelse, mest beroende på att jag inte kunde bli kvitt min förkylning som tog så mycket ork och lust, så jag känner att en sammanfattning behövs, inte minst för min egen skull.

Men först några ord om hemresan.

Vi tog mycket god tid på oss och startade från Carvoeiro 6,5 timma innan planet skulle gå och detta för att jag befarade att det skulle ta mycket längre tid på flygplatsen med tanke på smittan av Coronavirus. Det visade sig vara helt i onödan, för vi stod i kö och tittade på personalen i 1,5 timma innanför Air France incheckningsdiskar innan vi blev incheckade. Men incheckningen gick snabbt och enkelt och vi kunde checka in allt vårt bagage, utom ryggsäcken och det blev ingen diskussion om att få med våra golfbagar gratis på våra vouchers.

Men frånsett att man vidtagit åtgärder för att skydda personalen genom att avgränsa hur nära man kunde komma, så var det helt upp till oss resande att hålla avstånd. Det fanns inga avgränsningar så i de olika ringlande köerna vi stod i möttes vi ansikte mot ansikte och i vänthallar såg det ut ungefär som vanligt.

På planet till Paris fick vi en liten smörgås och kaffe eller te, vi hade förberett oss och tagit med smörgåsar som vi åt på Lissabons flygplats så när vi nu kom till Paris var vi hungriga. Lång näsa fick vi för alla serveringar var stängda utom Starbucks som hade kaffe och kakor. Vid gaten var endast franska Pressbyrån var öppen men där fanns ingen mat. Ja det beror kanske på hur man ser det för en äldre gentleman i vår ålder köpte ett rör med Pringles och en liten flaska vitt vin och mumsade i sig. Jag köpte en påse M&M jordnötsgodis vilket fick bli middagen. På planet från Paris serverade Air France ett glas gratis vatten med kostnadsfri påfyllning.

Vår goa granne Karolina stod på parkeringen och väntade på oss trots att klockan var sent och att jobbet väntar i morgon bitti och vi var hemma i huset tio minuter i tolv, vrålhungriga. Som tur är har vi mat i frysen så strax före klockan ett på natten bänkar vi oss och njuter av Findus Fiskgratäng Dill original.

Vale a Pena

Vårt boende i år har stora likheter med Bali Hai i Florida, ett något nedslitet ställe med ett fantastiskt läge, men de nya ägarna till Vale A Pena har flera hundra hus i Portugal och Frankrike och alla är lyxhus, så jag tror att det skett underverk med detta ställe om ett år. Ägarbytet har medförde också att en upprustning pågick under tiden vi bodde där med rengöring av hus och uteplatser, omkakling av barnpool och utedusch, man sågade ned träd, grävde upp buskar och småträd och lade ned bevattning.

Huset var som sagt lite bedagat, vi saknade en frys och en riktig ugn men klarade oss med mikron med grill, köket hade det vi behövde men endast fyra av varje så trots att vi hade diskmaskin diskade vi ofta för hand, inget stort problem men ändå. Ett stort plus är uteplatsen med ett fullutrustat kök, men ingen ugn, och här kunde vi hämta det vi saknade i huset. Här fanns också ett litet frysfack i kylskåpet där vi gjorde is och förvarade vårt bröd.

Sängen var alldeles på tok för mjuk, konstigt nog var min sida mjukare än Sennys, när jag satte mig på sängen sjunk jag nästan ned till golvet trots att sängen är hög. Det gjorde det lite äventyrligt att lägga sig eftersom det kändes som om jag skulle rulla ur sängen innan jag kommit tillräckligt nära mitten. Varje vecka städades lägenheten och vi fick nya sängkläder och handdukar, men dom bäddade med ett madrasskydd med en hård plastyta som vi tog bort och la tillbaka en vecka senare innan nästa städning. Detta till trots sov vi båda väldigt gott och länge.

Sänggaveln dolde strömbrytare till sängbelysningen på min sida och sängborden var en pytteliten hylla som vi ersatte med en av barstolarna.

Vi spenderade tid framför TV-apparaten, som hade en fantastisk upplösning vilket i sin tur inneburit att vi nu måste byta TV hemma när vi insåg hur dålig bild vi har, i husets enda riktiga sittmöbel en tvåsitssoffa. Jag hade gärna sett att man plockat bort en av dom vackra (?) järnstolarna med det vackra blå kuddarna och ersatt med en fåtölj. Järnstolarna var en pina att sitta i.

Internet via kabel, inte fiber, hade tillräcklig hastighet men var instabilt och vid några tillfälle var det dött i ett dygn.

Vi uppskattade att ha trädgården direkt utanför men de som bodde i det nedre huset nedanför poolen gick förbi utanför vilket gjorde att Senny ville dra för gardinerna på kvällen så nästa gång bokar vi lägenheten en trappa upp. I trädgården utanför huset fanns en fast grill som jag använde relativt ofta den saknade en avställningsyta så vi hämtade en barstol från uteköket varje gång jag grillade.

Vi har uppskattat den mycket vänliga och tillmötesgående personalen, och gillar skarpt gemensamhetsutrymmet där det bjuds på kaffe, frukter, ved och grillkol och där det även finns tvättmaskin och torktumlare som alltså inte belastar någons elräkning.

Måltider

Vi satt i bilen på väg upp till Lissabon på väg hem och räknade på hur många gånger vi ätit ute respektive hemma och uppskattade det till fifty-fifty. Jag har nu sedan vi kommit hem räknat ut att det är mycket långt från sanningen för vi har ätit hemma 10 gånger och ute 22. Är du duktig i matte räknar du ut att det saknas 3 dagar och det stämmer.

Den godaste maten har vi ätit hemma beroende på att portugisisk mat helt saknar kryddor och oftast även salt och, frånsett grytor, blir maten ofta torr eftersom det inte serveras varken sallad eller såser. A Rampa i Porches är ett lysande undantag som serverade både generös sallad och sås.

Den godaste utematen har vi ätit på Donato, som har en gudomlig Pizza bättre än den svenska, kyckling piri-piri hos Churrasqueira Das Cardosas i Portimao som är saftig och god och givetvis Lamims helt underbara sjötunga. Räkor i vitlöksolja på Ramiro i Lissabon var ljuvliga och perfekt tillagade. Maten på Vila Nova var bra men inte i relation till priset och min t-benstek på O Paulos i ALjezur blev en stor besvikelse.

Golf

På grund av min förkylning som jag tog med hemifrån blev det ingen golf första veckan men andra veckan blev det tre ronder. Veckan därpå bara 1,5 och fjärde veckan 3. Den femte veckan 1 runda och några hål och sista veckan 4 hål. Så ur golfsynpunkt var denna resan en katastrof, inte minst ekonomiskt, snällt räknat spelade vi 9 rundor och vi betalade drygt 9 500 kronor, så det blir drygt 525 kronor rundan.

Men vi bytte favoritbana från Gramacho till Silves, kanske för att den är lättare att gå med färre backar. Spelet för Senny fungerade från första rundan och hon höll en hög nivå hela tiden, jag startade uruselt och får väl skylla på min hosta och dåliga ork men kom lite på slutet.

Hälsan

Att jag tog med mig en förkylning som jag aldrig blev av med satte definitivt sin prägel på denna resan och även om jag är mycket bättre hostar jag fortfarande i skrivande stund den 24 mars. Jag har talat med läkare som lugnat mig och sagt att det kan ta flera månader så det är bara att vänta ut den.

Det finns ju som alla vet många i världen som just nu har mycket större hälsoproblem än vad jag har så jag är tacksam att få vara hemma tillsammans med Senny i självvald karantän och njuta av våren och solskenet.

Visningar: 12