Pestana Palm Gardens, Epilog

Ja nu är äventyret i Portugal över för denna gången och vi är tillbaka på Lommabacken, men här har det knappast varit händelsefattigt.

Onsdag 9 mars

Redan på Lissabons flygplats upptäcker jag att min mobil saknas men kan ju inte ringa Senny som reser hem några timmar senare och inte fått checka in ännu. Så jag får vänta tills jag kommer hem.

När jag kom hem på onsdag eftermiddag, efter att Karolina, vår goda granne, hämtat mig på Landvetter, var det 8 grader i huset. Nästan allt har varit avstängt när vi varit borta utom frysen, värmepumpen och reningsverket och det första som skall göras är att tömma en slamtunna i reningsverket som stått på tork sedan oktober. Den är dock så pass lätt att jag orkar bära den till komposten även om skaren inte orkar bära mig och tunnan.

En brasa i kaminen och full fart på luftvärmepumpen och sängtäckena på golvet framför brasan gör att vi inte fryser i sängen.

Senny, som ju inte kunde använda returbiljetten från vår golfresa eftersom hon inte använt utresan, landade på Landvetter strax före elva på kvällen och hade fullt sjå att hålla sig vaken tills vi kom hem, vi väcktes ju halv sex på morgonen i Portugal. Vi hade inga problem att somna i våra egna , något kyliga sängar.

Torsdag 10 mars

I dagsljuset kan Senny se att vintern fortfarande håller sitt grepp

Men snödropparna har redan vunnit kampen mot vintern

Erik, som plogar vägen för oss har hållt vägen körbar men har, som vi kommit överens om, lämnat vår rondell framför huset. Två decimeter snö med is i botten och hård skare ovanpå visade sig var fatalt för min plastskyffel vars handtag gick av.

Väskor packas upp, tvättmaskinen får göra rätt för sig och på eftermiddagen far vi till Kungsbacka och handlar upp oss på matvaror och hämtar sedan Tassan, vår katt, hos Sennys syster Irene. Här lånar vi tillbaka Sennys Iphone så nu har Apple alla möjligheter att vinna mig till deras sida innan jag får tillbaka min Samsung alternativt köper en ny.

Vi har precis satt oss till middag när Jenny kommer med Pelle och Hugo som vi skall passa, men vi är nog inte så sällskapliga för när klockan är tio måste vi lägga oss och somnar bums.

Fredag 11 mars

Jenny åker tidigt och vi är ensamma med pojkarna. På förmiddagen åker jag iväg för att köpa en ny skyffel och lite annat vi inte hann med igår. På Jula visar det sig inte finnas några skyfflar kvar men de har 50% rabatt på kvarvarande varor i snöröjningssortimentet så jag köper en liten snöslunga.

Pelle blir överlycklig över den nya maskinen, men inte jag för den lilla maskinen har inte en chans mot den nu tunga slaskblöta snön, och när det dessutom ibland far iväg stenar vågar jag inte köra den längre.

Vi får en lugn och skön eftermiddag med pojkarna. Hugo, som nu är dryga året och totalt ointresserad av TV, telefoner och paddor går runt och pratar och pekar. Pratar kanske är att ta i för han säger bara mamamamamamamama men tack vare att han samtidigt pekar och tonerar så förstår man ganska väl vad han vill. Fantastiskt att två bröder kan bli så olika.

På eftermiddagen kommer Sofi och vi äter svensk middag, falukorv och potatismos, tyvärr var det nog inte Härryda-Karlssons korv och moset blev väl vattnigt, men det var ändå gott. På kvällen tittade vi på Let’s dance och somnade allihop tidigt.

Lördag 12 mars

Solen skiner från en klarblå himmel och det är återigen plusgrader, inte tio men nästan. Ett besök hos alla 13 grisarna hos Karolina och Mattias är populärt och sedan åker pojkarna på snön i vår lilla backe utanför källaren, Sofi med Pelle på snowracern och Hugo i en Ikeakasse med Senny.

Efter lunch och Hugos middagssovstund packar Sofi in pojkarna i bilen och far hem till Jenny i Stenungsund, och Senny och jag pustar ut. Vi har glömt hur jobbigt det är att ha barn eller så har vi blivit för gamla.

På kvällen äter vi färskpotatis och stekta nackkotletter med gorgonzolasås och när vi sitter i soffan och njuter kommer en fyrhjuling på vår väg. Vi har ”aldrig” några okända gäster på vägen, förutom djur och de som kommer är nästan alltid barn på mopeder, motorcyklar eller fyrhjulingar. Senny blir lite oroad eftersom det inte är ett barn men han snurrar lite ut i terrängen och far så småningom iväg längs den igenvuxna stigen bakom vår carport.

Strax innan vi skall gå och lägga oss kommer en bil med helljus och extra strålkastare på vår väg och stannar utanför huset, nu är Senny inte rädd utan öppnar och undrar vad dom vill. Det visar sig att dom två killarna söker efter den unge mannen på fyrhjulingen som har fastnat i terrängen vid en sjö. Som tur är har han en mobil med karta och vi kan tillsammans till slut förstå var han är och jag tar på mig lite kläder, satt i morgonrocken, och kör före för att visa vägen.

Jag ställer mig med motorn igång och lyser in i skogen mot det ställe han skall vara. När klockan är 23 stänger jag motorn, dom har varit borta i 20-30 minuter, och går ut och lyssnar. Jag ser deras ficklampor spela på andra sidan sjön och även lampan från den nödställdes mobil och förstår att dom snart är framme.

Det är nu minus tre så jag startar bilen och sätter mig att vänta igen. Trots mina råd att lämna fyrhjulingen ser och hör jag att dom försöker få loss den. När dom till slut kör runt sjön i motsatt riktning som dom gått in, förmodligen i de spår han kört tidigare, kör jag till de ställe de kommer att komma ut. Men först kör jag hem till Senny, jag tog i hastigheten inte med mig min Iphone och har ju varit borta i säkert en och en halv timma.

På plats igen hör jag hur dom kört fast med hjulingen igen men dom är nära och jag beslutar mig för att nu får det vara nog, jag åker hem.

 Söndag 13 mars

På söndag kommer en ny bil som denna gången innehåller en ung man och en något skamsen fyrhjulsförare som fortfarande inte vet var maskinen står. Ibland undrar man hur dum man får vara, att ge sig ut ensam och dessutom inte nykter, men änglavakt och goda kamrater räddade honom. Han hade vält och satt fastkilad mot ett träd.

Måndag 14 mars

Idag måndag har vi tagit en långpromenad på de söliga och tjällossningsmjuka vägarna i 10 graders värme och njutit av fågelsången, lukten och ljuset. Solen och värmen har under dagen smält bort nästan all snö i ungarnas kälkbacke och med en skyffel kunde vi ta bort is och snö från trädäcket framför huset och på altanerna.

Det måste ju firas, och det finns ju bara ett sätt

Visningar: 11