Pestana Palm Gardens, Vecka 8

29 februari 2016

Skottdagen. Visste du att 1996 bestämdes att i Sverige skottdagen inte längre skulle vara den 25 utan den 29, så år 2000 var det första gången skottdagen inföll den 29. Så om du var född på skottdagen före 2000 är du född den 25 februari.

Vi vaknar efter att ha sovit gott och länge, jag har sedan några nätter använt den gigantiska kudde våra sängar har, den plus att jag tagit med min egen lilla hemifrån. Inget är tydligen omöjligt. Vi lagar frukost tillsammans och äter den i sängen och ligger sedan kvar i en timme eller mer innan vi går upp.

Idag är det singeltävling, alltså inget lagspel, och slagtävling på Silves som ligger 25 minuter hemifrån på väg upp mot staden Silves.

Vi får en underbar dag med flödande sol och knappt någon vind, och även om temperaturen inte är mer än ljum så värmer solen så skönt. Mitt spel rasar återigen samman men när vi efter rundan i klubbhuset räknar samman resultatet över ett glas öl har jag inte mer än 10 slag mer än mitt handicap. Jag måste nog jobba även på min mentala inställning till spelet.

Senny presterar också sämre än tidigare och hamnar utanför prispallen men får återigen pris som veckans golfare och ytterligare en voucher på 300 kronor som kan användas som betalning mot Easton golf samt erbjudande om att byta båda mot en på 500, fast jag tror att jag kan använda den ena och då tjänar vi ju 100.

Vi blir sittande kvar i klubbhuset tillsammans med Siv och Bertil samt våra golfvärdar Marie och Leif som bjuder hem oss på en drink, förutsatt att jag blandar till den.

Drinken Leif vill lära sig är soldrinken vi bjöd på härom veckan med två sorters rom, färskpressad apelsinjuice, limeskal och en skvätt tonic. Vårt värdpar bjuder på lite småplock bland annat den goda fårost vi fick på portvins-provningen. En trevlig timma tillsammans och sedan hem för att laga rostade rotfrukter och tunna kotletter med tomatsallad.

 

1 mars

Vädret är jätteskönt, bästa sedan i januari, med klarblå himmel knappt någon vind och behaglig temperatur. Vi softar på morgonen igen, Senny har lugnat ner sig betydligt och stressar inte längre på mornarna, hoppas det håller i sig när vi kommer hem.

Vi tar en långpromenad utefter klippkusten runt i byn och hem, men först går vi in i receptionen för att se på lägenheterna med takterrass. Vi börjar i husen längs ned mot havet som visar sig vara trevåningslägenhet, det är mycket trappor och en extra naturligtvis upp till takaltanen, som dessvärre är dåligt avskild från grannarna. Nästa är envånings med en stor takterrass utan insyn, ett helt perfekt hus som ägs och kontrolleras av ägarna. Inga hus går att boka i förväg men det går bra att göra förfrågning med önskemål, så vi kan tänka oss att komma tillbaka nästa år till det hus vi nu har eller det fantastiska grannhuset.

 

Under tiden vi visas runt har jag talat med receptionen och undrat om de kan ta reda på hur det gick för den stackare som blev påkörd i lördags eftersom jag inte hittar ett ord på nyhetssajterna. Det visar sig gud ske lov att han, för det är en man, en skotte, troligen skrivs ut idag från sjukhuset utan allvarligare skador, skönt att höra.

Klocka sex är vi hembjudna till Christina och Nils Göran på middag. De har även bjudit in en annan svensk som vill komma när han får höra att vi är från Kungsbacka.

Det visar sig att Anders och vi har fler beröringspunkter, han har jobbat på TV och känner Roland Hedlund, bror till Ing-Marie Svedjenäs som vi umgicks mycket med för 20-30 år sedan och Anders bor i Särö och kände Pieter Hansson, en gammal arbetskamrat från Elof Hansson. Anders berättar mängder av anekdoter från sitt mångskiftande liv.

Vi bjuds på en mycket god kaningryta som Nils Göran lagat, han har även varit kock. Varken jag eller Senny har ätit kanin tidigare och det är ett ljust kött som påminner om kyckling. Vi har en trevlig kväll och klockan har passerat midnatt när vi tackar för allt och kör hemåt igen. Kanske vi hinner ses ytterligare en gång innan vi åker hem, om inte ses vi i Sverige efter deras vernissage i Lissabon. Vi trivs verkligen i varandras sällskap och är nu bevisligen vänner, titta på Facebook får ni se.

Onsdag 2 mars

Så här borde det vara hela tiden i Portugal, strålande sol från en klarblå himmel, ingen vind och 18-20 grader. Jag har shorts för första gången här och Senny och jag spelar golf på Pinta. Vi får gå tillsammans med ett finskt par, Tuomi och Leena, och på tredje hålets utslag bestämmer vi att spelar match vilket Tuomi raskt döper till Finnkampen.

De hyr ett stort hus i Ferragudo och betalar 2 000 euro i månaden men har plats för barn och vänner som kommer på besök. Leena pendlar var tredje vecka till Helsingfors där hon fortfarande sköter deras fastighet som hon hyr ut till internationella företag som behöver kontor i Helsingfors.

Vi har en mycket rolig och spännande golfrunda där ledningen i matchen pendlar fram och tillbaka men där Finland slutligen vinner på sjuttonde green med 2/0. Vi bjuder på ölen som vi spelat om.

Senny är mycket nöjd med mitt spel men jag har ännu inte lärt mig att vara det.

 

Jag frågar Tuomi om han sett någon vildsparris och han säger att det fanns till salu för tre veckor sedan i Jumbo eller grönsaksmarknaden i Portimao.

 

Efter golfen stannar vi naturligtvis vid Jumbo och köper sparris, dock ingen vild, och jag köper ytterligare tre skjortor, två piké och en som när jag tittar närmare även har byxor och är en pyjamas. Pikéskjortorna kostar 3,9 euro styck och pyjamasen 9,9.

Middagen blir sallad, stekt fläsk, kokt sparris med smält smör och uppfrästa rester från måndagens middag.

Ingen mer promenad.

Torsdag den 3 mars

På väg till golfbanan stannar vi vid ett nytt ställe som säljer apelsiner, från egen gård, och får för 2,5 euro en säck som när jag för skojs skull väger den väger 5,5 kg.

Vi har starttid strax efter 10 på Pinta igen och nu är det partävling, bästboll där Senny och jag är ett lag. Vi spelar tillsammans med Anita och hennes son Fredrik, Bengt är hemma och passar barn och umgås med sonhustrun. I golf finns ett system som beroende på banans svårighet och spelarens skicklighet (handicap) får man ett spelhandicap. Senny får ett slag extra på Pinta, jag tappar två och Fredrik som har tre i handicap tappar fyra slag. Senny och jag spelar bra, inte så att det räcker till vinst, men väl till fjärde plats.

Plötsligt på banan får jag syn på en mycket stor fågel som seglar i skyn, jag hinner får upp kameran innan den är alltför långt borta och får några skakiga filmbilder med de i mitt tycke så karaktäristiska glesa uppåtgående vingpennorna för en örn.

Senny lagar middag, kotletter på mamma Sonjas sätt och potatisgratäng med vackert skurna tomater, mums.

Fredag 4 mars

Lugn morgon med frukost i sängen och klockan hinner så långt att vi äter lunch innan vi åker iväg för att besöka vingården Quinta dos Vales i Estombar som öppnar klockan två och dessförinnan besöka djurhärbärget strax intill.

Vi ringer på klockan som hänger innanför grinden, vilket nog var helt onödigt för massvis av hundar innanför staketet skäller på oss och efter någon minut kommer en flicka och släpper in oss. Stället heter Refúgio dos Burros och tar hand om djur, här finns cirka hundra hundar i 6-8 olika hundgårdar plus en grupp hundar som går lösa och följer med oss runt.

Dom har en häst så mager att man kan se vartenda revben eftersom de som hade/ägde hästen inte skötte den och med att fila ner tänderna så att den kunde tugga. Häststackarn hade nu varit ett år hos dom och fått färdigmald föda men var fortfarande förskräckligt mager. Här finns åsnor, grisar, höns, gäss och andra underliga fåglar och alla hade egna namn. De gjorde slut på ungefär 100 kg hundmat varje dag och vi donerade 20 euro när vi gick.

Prick klockan två var vi på vingården och det visar sig att de konstverk vi sett utifrån var många fler än vi trodde och väl värda en rundvandring innan vi gick till vinbutiken.

Runda storbakade kvinnor, klassiska marmorstatyer, isbjörnar, tjurar, flodhästar och andra exotiska djur i pastellfärgad plast eller mosaik, en Renaultbil i mosaik, en plåtstruts inbakade i naturen.

Vi provsmakar  några av deras viner och jag blir inte särskilt imponerad, vi smakar dock inte de dyra som kostar upp mot 30 euro flaskan och som alltså borde smaka bättre. Vi köper för skojs skull två röda och ett vitt.

Vill du se en filmsnutt om vingården och konsten där så kolla här: https://www.youtube.com/watch?v=4UEY0vzJbOU

 

 

 

 

 

 

 

Under tiden har vi fått SMS från Hans och Marie att de kört från Cabanas och vi bestämmer att träffas vid Jumbo i infarten till Lagoa. Det ger oss tid att kompletteringsköpa för att i lagom tid möta dom på parkeringen vid Jumbo.

Jag tar Marie i vår bil och Senny åker med Hans och så far vi via golfbanorna Pinta och Gramacho hem och lämnar av deras bil och bagage och far tillbaka till parkeringen vid klipporna ovanför vår by för att se Carvoeiro lite från ovan.

 

Promenaden tar oss ned till stranden i Carvoeiro och så småningom till

 

den italienska restaurang jag och Senny tyckt ser så trevlig ut när vi gått förbi nedanför på gatan.

Vi går in och delar vi en flaska portugisiskt rödvin och går sedan tillbaka upp till parkeringen och solnedgången.

 

På kvällen tar vi den korta promenaden ner till Mona Lisa där vi köper en familjepizza för fyra personer och några flaskor rödvin.

Lördag 5 mars

När Hans, Marie och jag kommer upp har Senny inte bara gjort frukost hon har dukat fram så att vi bara kan sätta oss till bords. Efter frukost åker vi till Benagil och bokar en tur med Taruga  Benagil Tours som har båtar som tar oss till grottorna som bara kan nås från havet. Vi bokar klockan ett vilket ger oss tid att åka till Silves för att gå på grönsaksmarknaden.

Efter marknaden sätter vi oss vid floden och tar en kopp gott kaffe och tittar på storkarna som svävar över oss. Det är synd att så många vackra hus i Silves står och förfaller, stadskärnan är ju så vacker med sina gamla hus i kolonialstil och trånga gränder.

På väg tillbaka till Benagil tittar vi in på Apolonia för att visa den vackra butiken och äter sedan en varm smörgås i Benagil vid stranden.

 

 

 

 

 

Klockan ett klättrar vi ombord på båten som ligger uppdragen på land.

Den har dessförinnan vänts med hjälp av 5-6 män och ett antal stora fendrar så att fören nu pekar ut mot havet. Några fendrar ligger kvar under fören och med 10 personer ombord knuffas vi över sanden ut i det turkosblå vattnet. Det har kommit lite mörkare moln och en vind som inte kan kallas bris.

Båtturen varar i en timma och vi besöker enligt uppgift 20 grottor och det är både vackert, storslaget och spännande. Vissa grottor är så låga att båten ligger utanför och väntar på rätt våg för att med ett vrål rusa in i grottan, mycket duktiga förare!

De har lagt turen så att de vackraste grottorna kommer sist, de där taket rasat in och solen belyser grottan ovanifrån. De har dessutom sparat en sista överraskning som tar Senny så hårt att inte hämtar sig på en bra stund; Det är en 4-5 minuters båttur från sista grottan tillbaka till sandstranden och den tas i högsta fart i de långa dyningarna som får båten att slå hårt och skvätta vatten över oss.

Och som grädde på moset svänger de in mot stranden och styr, utan att slå av på farten, båten rätt upp på land. Som tur är blir vi förvarnade för inbromsningen är kraftig.

Vi är eniga om att priset på 17,5 euro var väl värt pengarna.

Vi far hem och parkerar bilen och går ned till Carvoeiro via klippkanten Senny och jag gått så många gånger. Hans som lätt får ”pungdrag”, det vill säga svindel, är lite blek om nosen när vi börjar promenaden men ser snart att stigen inte går farligt nära klippkanten. Vi äter revbensspjäll på en av restaurangerna vid stranden.

Hans och Marie far hem till Cabanas och Senny lägger sig tidigt, hon har fortfarande inte hämtat sig från den ”hemska” avslutningen på båtturen. I övermorgon fyller Hans år och då åker vi till Cabanas och hälsar på och får då även träffa resten av gänget, mer om det  i nästa, och sista, resebrevet från Portugal.

Söndag 6 mars

Lite molnigt, ganska blåsigt och ovanpå det kallt, efter Portugisiska mått, 12-13 grader. Vi har starttid på Gramacho, Sennys favoritbana, klockan 11:28 och får för första gången gå tillsammans med ett svenskt par (Eastongolfen oräknad). Claes och Marita är från Orust golfklubb där de bor vid tee på tolfte hålet och vi lovade titta in på en kopp kaffe när vi är på Orust nästa gång.

Det var svidande kallt på banan och vi väntade på samtliga hål, på korthålen var vi till och med 3 ja till och med 4 bollar samtidigt. För oss som spelar golf är detta mardrömsscenario eftersom allt vad tempo i kroppen försvinner och varje slag är en nystart. Jag har förstått att världens duktigaste golfare också väntar mycket under sina golfrundor vilket får mig att beundra dom ännu mer.

Med detta i tankarna är jag ändå nöjd med resultatet, men inte med spelet.

I golfrestaurangen efter rundan tar vi en gemensam öl och vem stiger in i restaurangen om inte Sebastian och Christina, våra österrikiska golfbekanta som vi varit och förgäves sökt ett antal gånger. Det visar sig att Sebastians syster gått bort och de varit i Wien men idag återvänt till Portugal. Vi lovar försöka träffas på tisdag innan vi åker hem.

Frusna och hungriga återvänder vi hem och gör en potatisgratäng och steker upp lite fläskskivor, en sallad och några öl gör måltiden komplett. Jag har köpt en ostbricka identisk med den som Senny vunnit två av tidigare för jag längtade igår kväll efter den goda osten.

I morgon startar den sista veckan, halva i Portugal och halva på Lommabacken. Det skall trots allt bli skönt att komma hem, men vi kommer garanterat tillbaka till området runt Portimao nästa år.

Ronny

Visningar: 5