AMI 2016-1

2 november 2016

Klockan sju hämtar vi upp Karolina, vår goda granne, som tar han om vår bil efter att vi lastat ut vid Landvetter flygplats. Vi flyger med KLM eftersom man, som medlem i deras kostnadsfria Flying Blue Golf, inte behöver betala för golfbagen.

Effektiv flygtid för hela resan är 13 timmar, varav 10 är från Amsterdam till Atlanta. Alla tre flygningarna går väsentligt snabbare än tidtabell så 13 timmar minskar till 11,5, men vi har ju bara nytta av att Atlanta-Tampa går fortare. Så vi är på Bali Hai Beach resort halv tolv på natten. Resan gick smärtfritt för oss båda och vi sov ett par timmar var. Enda smolket i bägaren var att vi blev tagna åt sidan av tullen i Atlanta och fick sitta i en knapp halvtimma och titta på 4-5 tullare som satt vid varsin dator. Det var en underlig upplevelse i ett land som hyllar effektivitet.

Min syster Marie och Hans välkomnar oss i natten med varsin kram och en kall öl och macka i nattmörkret i den varma natten på altan till ljudet av vågorna som sakta rullar in på stranden. Vi somnar gott.

3 november 2016

Vi sover båda hela natten. Senny tar ett morgondopp och en promenad på stranden och sedan får vi frukost hos Marie och Hans, bacon, stekt ägg, kaffe och smörgås, vilken service. Vi lämnar våra golfbagar hos Marie och Hans eftersom Rolf och Lillemors barn och respektive har sin golfutrustning på avvägar. Vi packar ner det vi behöver för en veckas sight seeing i varsin handbagageväska och lämnar in resväskorna hos Al.

Vi tar farväl och börjar vår resa med ett stopp på Publix, vår lokala matmarknad och Walgreens för att köpa det nödvändigaste, mineralvatten, några bananer, tonic och en flaska gin.

Vår plan för första veckan har länge varit att sträckköra till Charleston, nästan 80 mil norrut och sedan följa östkusten, Atlantkusten, ned till Orlando och sedan tvärs över hem till Anna Maria Island. Men så kom ju en hemska orkanen Matthew och svepte upp över Floridas östkust så vi började tänkta om. Det slutade med att vi bestämde oss för att idag åka till Orlando och gå till filmbolaget Universals temapark.

När vi tar adjö av Marie och Hans är deras dotter Charlotte och hennes man Robert där och Robban berättar att en raket skall skjutas upp på fredag eftermiddag från Kennedy Space Center. Det avgör det hela, vi bestämmer oss för att åka till Universals temapark i Orlando och boka natten på Cocoa beach, några mil från Kennedy, så att vi kan bada och ta det lugnt innan vi åker upp mot Kennedy för att se, och framför allt höra uppskjutningen.

MEN, planer är en sak och verkligheten ibland en annan. Vi betalade 20 dollar för att parkera bilen vid temaparken och fick reda på att den stänger klockan två på natten. Åt dyr mat och gick sedan till entrén. Där fick vi veta att priset för att gå in var 155 dollar per person och att parken stänger klockan sex. Inte chans att det är värt över tusen kronor timman så det blir inget besök.

I parkområdet är det fri Wifi så med hjälp av Booking.com bokar vi in oss på Anthony’s on the beach där vi bodde i fjol innan vi åkte till Kennedy Space Center. Det ligger på Cocoa beach, en ö tämligen lik Anna Maria Island men stranden vetter mot Atlanten som generar stora vågor även en dag som idag när det inte blåser.

På kvällen kollar vi tiden för uppskjutningen och ser att den är den 16 och inte den 4 november, så nu blir det nya planer för morgondagen.

4 november

Efter frukost vid stranden och ett snabbt bendopp i de vilda vågorna och inköp av bestick på Dollar store bär det iväg.

Den nya planen är att åka norröver till Kingsley plantation knappa 30 mil bort.

Utefter High-way 95 norröver ser vi spåren efter orkanen Matthew med många avbrutna och nedfallna träd och mycket ihopsamlade grenar och träd utefter vägen för att forslas bort. Många träd har dessutom bruna blad och döda grenar. När vi var på Cocoa Island märkte vi inga skador varken på strand eller hotellet men noterade mängderna av ”trädgårdsavfall” utefter vägen.

Efter några timmar kör vi av för att få en kopp kaffe och tanka bilen och får, förutom ett mycket gott kaffe, rådet att övernatta i St. Augustin och titta på gamla stan. Gillar du som jag stora muggar med gott kaffe och många sorter att välja på så stanna vid RaceTrac.

Vi ändrar våra planer igen och bokar in oss på Travelodge Suites i St Augustine. Staden grundades 1565 av Spanien, Floridas första guvenör som döpte staden till San Augustin och staden blev huvudstad för spanska Florida i över 200 år. 1819 blev Florida en del av USA och 1824 tog Tallahassee över rollen som Floridas huvudstad.

Vi är tidiga på hotellet och tar en gin/tonic med mycket is och går till poolen. Vi svalkar oss båda, alltså även Ronny, med ett dopp och njuter av drinken.

Det är drygt tre kilometer från hotellet till gamla stan och här finns det minsann trottoarer. Ronnys sandaler skaver och som tur är finns det en Skechersbutik i den gamla stan så det blir nya sandaler.

Vi frågar och får tips på en bra restaurang och får dessutom ett rabattkort på 10%. Vi äter en god middag och dricker ett fantastiskt gott vin därtill på Pizzalleys Chianti room.

Mätta och belåtna tar vi promenaden hem igen i kvällsmörkret.

Lördag 5 november

Frukost på hotellet, cornflakes med mjölk, söt kaka, ett glas juice och kaffe. Talar med föreståndaren om alla döda blad på marken och han visar film på hur vattnet stod flera decimeter på gatan när Mathew pressade in havsvattnet över land. Träden tål inte saltet och fäller bladen, skadorna syns på de flesta växter och många hus i den gamla staden har fått skador och väntar på reparation.

Vi tar en sista promenad igenom gamla stan, nu i dagsljus och sätter sedan kurs på gårdagens mål Kingsley Plantation.

Det är ett litet plantage där bomull, sockerrör, indigo (som den blå färgen med samma namn framställs av) och citroner odlades i början av 1800-talet .

Det som är anmärkningsvärt att se här är de slavhus som finns kvar som ruiner och som byggdes av slavarna själva genom att koka musselskal till cement och sedan mura med skal och cementen som kallas Tabby.

Vi bokar övernattning på Super 8 utanför Savannah. Här finns inga gångvägar och trots att vi ser reklamskylten till den restaurang vi bestämt oss vågar vi inte gå över de stora vägarna utan tar bilen. Det är kö in och väl inne ser vi att det bara är en lanthandel men hör slamret av porslin och går ut igen, ingången måste vara på baksidan men nej, vi är till slut tillbaka på framsidan och köar igen.

Väl inne i den rustika restaurangen med namnet Cracker Barrel kan vi inte få en öl till maten för här serveras ingen alkohol, så jag tar skeden i vacker hand och beställer Coca-Cola och Senny tar vatten.

Söndag den 6 November

Efter en mager frukost åker vi in till Savannah i Georgia och eftersom det är söndag kan man parkera gratis vid alla p-automater! Vi ställer oss alldeles nere vid floden och tar en underbar kopp kaffe hos Vic’s on the river och

går sedan efter en kort promenad utefter de gamla hamnhusen och köper biljetter till Old Town Trolley tours.

Rundturen tar knappt två timmar genom den gamla staden, som gavs i julklapp till president Lincoln år 1864 av general Sherman. Den gamla staden har över 20 ekbevuxna torg och mängder av vackra gamla byggnader i olika stilar.

Savannahs gamla stad med alla torg och gamla hus är väldigt vacker.

Vi avslutar Savannah med en lunch på Lizzy’s Tequila bar & Grill där Senny äter en Big chicken Burrito och Ronny Lizzy’s Signature 2 handed burito. Den senare visar sig vara omöjlig att äta upp,trots att vi hjälps åt klarar vi bara halva och får resten med i en doggybag som vi till kvällen äter som middag på hotellrummet.

Vi tar farväl av Savannah och kör till Charleston i South Carolina. Även här ser vi mycket skador på träd utefter vägen men som Senny säger var skadorna i svenska skogen större efter stormen Gudrun.

Vi har bokat rum på Best Western och det blir vår billigaste hotellnatt hittills. Vi tar en lugn kväll och tittar på svensk TV och skriver på bloggen. Det har varit kyligt idag, vi hade tröjor på rundturen i Savannah och på eftermiddagen var temperaturen bara 21 grader men det värmer ju lite extra att nu höra att det är snökaos hemma i Sverige.

Måndag 7 november 2016

Idag vänder vi hemåt mot Anna Maria med sikte på att vara tillbaka på onsdag.

Vi kör snabbt genom gamla stan i Charleston. det lilla vi ser ger samma intryck som Savannah men stannar inte och tittar närmare utan vårt första mål är The Angel Oak.

En gigantisk ek cirka 300 år gammal och med en omkrets på nästan tio meter.

Visserligen, som de flesta åldringar, med lite stöttning här och där, men jag uppskattar att det är 40 meter mellan de yttersta grenarna, men den är ”bara” 25 hög och många grenar är tjockare än stora träd. Orkanen Matthew hade inte lyckats skada mer än en gren!

Nästa mål är Edisto Island och vägen till Serpentarium är vacker och kantad av överhängande ekar. Vi lyckades strula till vår gps och missade infarten och fick köra tillbaka tre mil.

så det kändes dubbelt bittert när vi kommer fram och konstaterar att det är stängt på grund av skadorna efter orkanen.

Nästa etappmål är Pinckney Island National Wildlife Refuge. Det är en naturskyddad halvö med massor av fåglar och fjärilar, omringat av saltvattensängar och öppet vatten. Men även här är skadorna naturen stora och under vår 7 km långa promenad såg vi massor av fallna och hängande träd plus grenar och blad som fastnat i buskagen när vattnet dragit sig tillbaka.

Men vi såg ändå lite naturliv, ibis, sothöns och hägrar, en katt, en underbart vacker fjäril med undersida av vingarna i glänsande silver. En lärarinna vi talade med hade sett en Monarkfjäril som ju skall vara i Mexiko så här års. Men inga fiskar i vattnet, inga ormar eller alligatorer.

MEN precis innan parkeringen i toppen på en stolpe satt en gigantisk örn. Fram med kameran och zooma in och…

batteriet slut och reservbatteriet i ryggsäcken som ligger kvar i bilen!

Jag tog detta foto med mobilen och vi gick till bilen och hämtade reservbatteriet och gick tillbaka för att fotografera en tom stolpe.

Bokat oss på Ramada I Hilton Head, billigt och dåligt, tyvärr.

Tisdag 8 november

Vi kör ut på Hilton Head där dagens mål är att ta ett dopp i havet, Atlanten, och att komma till Harbour Town Lighthouse, som jag sett på TV när golftävlingar avgjorts på artonde hålet med fyren i bakgrunden.

Vi lyckas till slut hitta ett ställe där vi kan komma ner till stranden, men doppet uteblir för det är för kallt i luften. Stranden är delad av ett metertjockt järnrör och den inre delen är tydligen OK för bilar att köra på. Vi inser hur bra vi har det på Anna Maria.

Vid parkeringsplatsen, snarare vid det lilla affärscentrum vi parkerat, hittar vi ekorrar som tjattrar och när vi skall backa ut landar det en underbar röd fågel precis framför bilen.

Så var det Harbour town, vi irrar runt och tar till slut hjälp av vår gps efter att fått tillgång till Wifi vid stranden, Vägen slutar vid en bom och en vakt som när vi talar om vart vi är på väg säger att det är stängt för reparation av orkanskador.

Så vi erkänner oss besegrade och bestämmer att köra långt söderut idag till Ocala National Forrest, närmare bestämt Silver Springs och ta en tur med glasbottnad båt, så ”vi kör så länge vi orkar”. Och när vi några timmar senare tankat och tagit en kopp kaffe och en glass på den mest ineffektiva mcDonalds vi upplevt bokar vi in oss på resans billigaste hotell, Howard Johnsons Inn i Ocala för knappt 58€. Vi är på hotellet innan det mörknar och äter middag i hotellets matsal, någon sorts panerat kött och potatismos med brunsås, tar en nattfösare och somnar gott.

Onsdagen den 9 november

Vi äter en fattig frukost på hotellet och åker till Silver Springs i Nationalparken. En stor parkering visar att det är populärt men inte idag för den är nästan tom.

Vi köper biljett till deras båt med glasbotten för att titta på Silver Springs, Silverkällan, där Silver River föds. Här väller över 2 miljarder liter 98,5% rent vatten fram ur marken varje dygn och vattnets temperatur är 72 Fahrenheit, strax över 20 Celsius. Det är inte bra att bada i men det beror på att det finns gott om alligatorer, däremot finns kajaker att hyra.

Vi far ut på en halvtimmas tur med en glasbottnad båt och ser olika sorters fiskar, någon sorts undervattensgräs som aldrig växer över vattenytan, sköldpadda, en alligator, flera källor där vattnet strömmar upp ur botten så att sanden ibland hoppar och många sorters fåglar. Under vattnet har de glasbottnade båtarna hittat ett dinosaurieskellet, som när det lyftes upp och sändes iväg för analys, konstaterades vara ofullbordade indianska kanoter som återbördades till sjöbotten på samma plats och en eka, som när den undersöktes visade sig vara från 1500-talet och härstamma från de spanjorer som erövrade Florida från Simenoleindianerna som gjort den tidigare nämnda kanoten.

Dessutom visades med stolthet tre skulpturer upp som stod på botten. Dom hade placerats där vid inspelningen av James Bondfilmen Moonraker. Här har spelats in flera andra filmer bland annat sex Tarzanfilmer och inte minst skräckfilmen Monstret i den svarta lagunen.

Efter båtturen gick vi en promenad utefter floden och mötte två kvinnor som sa att de sett aporna. Vi blev informerade på båten att de hade 1,5 timmas båtturer på helgerna som passerade aporna. Vi följde stigen in mellan de stora träden. Här i Floridas inland var skadorna från orkanen så små att vi inte såg några.

Plötsligt regnade det ner löv och något rasslade iväg i trädkronorna och i bladverket såg vi en apa. Senny hade, förutom obligatoriska vattenflaskor, packat med några bananer och vi lyckades locka fram dom till oss med hjälp av bananerna.

Det finns inga vilda apor i Nordamerika och dessa är asiatiska apor som släppts eller flytt och anpassat sig och levt mer än 75 år i parken och sprider sig nu söderut utanför parken.

Från Ocala Silver Springs var bilturen till Publix, vår mataffär på Anna Maria Island, knappt tre timmar och vi hann packa ur bilen och vara med på den obligatoriska kvällsdrinken för att ta farväl av solen.

Visningar: 4