Ankomst

Resan

Våra goda grannar kör oss än en gång till Landvetter, denna gången på eftermiddagen för trots att vi sa ”aldrig mer Paris” bokade jag nerresan via Paris med avgång från Landvetter 17:40 och endast 1 timmas väntan i Paris.

Nu bevisade Paris tyvärr att det är rätt beslut att aldrig mer flyga den vägen. Jag är nyligen fyllda 70 år och har numera svårt att hålla tätt när jag blir nödig och gjorde misstaget att inte kissa innan landningen. När bussresan från planet till gaten var över var det panik att komma in och hitta en toalett och det fanns ingen! Vi gick gång efter gång trappa upp och ner och var efter en evighet ute i den stora hallen utan att ha hittat en toalett, och inte ens här var den lätt att hitta.

Vi hade som sagt en timma tills vårt plan till Lissabon skulle avgå och det enda vi skulle göra där var att köpa en flaska gin och whisky. Butiken låg nära och det var lite folk så vi stod snabbt i kassakön med endast två personer före och tre flickor i kassan. Men nej, dom var helt upptagna med att prata med varandra och nonchalerade oss helt ända till mannen framför oss gick fram och sa något på deras eget tungomål. Tack vare att planet var tio minuter försenat hann vi som sista personer in i gaten. Ett toalettbesök och ett butiksbesök tog en timma och tio minuter, nu är det säkert; Aldrig mer Paris!

Vi landade dock på rätt tid i Lissabon och medan planet taxade in fick jag SMS från Air France att två väskor var kvar i Paris. Så medan Senny stod vi bandet för att vänta på väskorna gick jag till ”Lost & Found” för att registrera de saknade väskorna.

Här gjorde sig blåsan till känna igen men denna gången kunde jag lämna över pass, adress till vårt boende och tag-numren på de saknade väskorna till den trevliga damen bakom disken och medan hon registrerade kunde jag göra mig onödig.

När jag bokade hyrbilen hade jag slentrianmässigt accepterat den föreslagna tidpunkten 10:00 för avhämtning av bilen. Dagen innan avfärd kollade jag kontraktet och ser att uthyraren stänger 20:00 och vårt plan landar nästan tre timmar senare. Jag ringde och fick bekräftat att det skulle finna personal som tog emot och att det skulle kosta 30€.

Hos biluthyraren gick allt mycket smidigt och vi uppgraderas från den Opel Astra Estate jag bokat till en fullutrustad, om än ganska skrynklig, Nissan Qashqai, vårt pris för 6 veckor och fyra dagar är 481€.

Så kvart över tolv på natten rullade vi ut på 1,7 mil långa Vasco da Gama-bron och 2 timmar och en kvart senare parkerade vi framför huset, Casa Margarida i Carvoeiro.

Första dagen

Casa Margarida.

Huset ligger i ett mycket lugnt område och det är nästan lika tyst som hemma på Lommabacken. Det går en liten dal från havet och huset ligger på ena sidan av dalen en halv kilometer från havet. Det är ett par hundra meter till en av våra favoritrestauranger Ponto de Encontro eller ”Pontan” och tjugo minuter till Carvoeiro med alla sina restauranger och butiker.

På entréplan har vi toalett med dusch, kök och allrum med altan med grill. En trappa ner finns två sovrum med varsin toalett, den ena med dusch den andra med badkar och två rymliga garderober i varje rum och en gemensam altan. En takterrass där även tvättmaskinen finns. Vi har en liten havsutsikt mot sydväst och kommer att se vackra solnedgångar.

Vi har tagit med lite specerier hemifrån, müsli, ostar, kaviar och kaffe men behöver naturligtvis mer och åker först till vår apelsinleverantör och köper en femtonkilos säck med juiceapelsiner, tre lime, två mango, tre charonfrukter och två stora tomater, allt för 17,5€. Sedan till Aldi för deras suveräna grekiska naturella yoghurt, lite frukt, bröd och skinka och far sedan hem igen och dukar upp till frukost på övre altanen.

Sedan far vi in till Agua i Portimao för att jag vill köpa byxor och och till Continente för att köpa öl och lite annat. Jag hittar ett par gråa byxor i Pull&Bear men dom finns inte i min storlek men skall finnas i gallerian i Ikea-huset i Faro.

Så vi åker hem och fyller på i skafferi och kyl och tar sedan en macka och öl på altan

Sennys syster Barbro och hennes man Kent kommer i morgon och skall stanna nästan en vecka för att fira Kents 75-årsdag, så på kvällen tar vi en promenad ner till byn och bokar bord på A Galé. På hemvägen äter vi middag på ”Pontan”. Det blir en tidig kväll.

Andra dagen

Vi väcks av att telefon ringer, det är från Faro flygplats dit nu vårt bagage kommit och dom undrar om vi är hemma för att ta emot det. Jag svarar yrvaket att dom inte behöver köra ut eftersom vi skall till Faro för att hämta vänner.

När jag lagt på inser jag att vi inte kommer att få plats med Barbro och Kent och deras bagage plus våra två golfbagar men det går inte att ringa tillbaka på det uppringda numret. Nu är vi vakna men inte vakna nog att inse att våra klockor fortfarande visar svensk tid så det blir lite stressig frukost. När vi förstår vårt misstag bestämmer vi oss för att ändå fara iväg med ta den billiga men långsamma vägen till Faro och ta vägen via Ikea för att köpa mina byxor.

Väl framme i Faro är vägen till Ikea skyltad ända tills vägen delar sig och jag väljer naturligtvis fel väg. Det blir en omväg på tjugo minuter innan vi är tillbaka igen för att ta den andra vägen! Väl i den gigantiska gallerian tar det en stund innan vi hittar Pull&Bear-butiken och får köpt mina byxor.

På flygplatsen ställer sig Senny att vänta in Claessons och jag ger mig iväg för att kontakta ”Lost and Found” och meddelar att dom får köra ut väskorna. Så kan vi välkomna Barbro och Kent till ett soligt och varmt Portugal och beger oss genast till Mormors för att äta lunch. Grillad kyckling Piri-piri, Vinho Verde, färsk ananas, Cappuccino och espresso och ett glas Amendoa, mandellikör med is, till mig. Efter en lång och härlig lunch i skuggan av citronträdet tar vi tar med våra gäster på en rundtur för att visa alla de ställen vi bott tidigare här i Carvoeiro.

För att slippa gå på mörka gator utan trottoar ger vi oss iväg innan solen gått ner till restaurang A Galé där vi firar Kents 75-årsdag och han bjuder oss på en härlig middag med en flaska bubbel som förrätt och en ljuvligt god sjötunga nedsköljd med husets goda vita vin, efterrätt och kaffe. Hem tar vi en taxi.

Tredje dagen

Det är lite kallare och mulet och vi far den spektakulära stranden i Benagil och när det kommer en skur far vi till Guia och Algarve Shopping.

Både Kent och jag köper varsitt par byxor på Massimo Dutti och väljer att få dom upplagda, utan kostnad, för avhämtning på lördag. När vi tröttnat på shopping far vi hem för att äta lunch på restaurang Lamim i Lagoa och deras ”baby-sole”, små sjötungefiléer kokta i vitlökssmör, men det är stängt så istället bär det av till ”Pontan” som även dom visar sig ha stängt så det det blir till slut Vimar där alla väljer kalv i svampsås utom jag som tar grillade sardiner.

Fjärde dagen

Det goda vädret är tillbaka så nu blir det en promenad längs de branta klipporna på trätrottoaren vid Carvoeiro

ned till stranden för att ta ett dopp.

Vi har inga problem att ta de få stegen hem till huset för att ta en välbehövlig siesta. På kvällen tar vi bilen ned till Carvoeiro och går ned till Boneca Bar som Senny velat gå till men som alltid varit stängt när vi varit här tidigare.

Femte dagen

Vi åker tillbaka till Algarve Shopping för att hämta våra upplagda byxor men får vända hem tomhänta för dom skall vara färdiga idag men inte förrän halv tio på kvällen. Vädret är klart och vi åker upp i Monchique-bergen till toppen Foia. På vägen upp får vi på nära håll se hur stora ytor som brunnit upp i somras och förstår lite bättre hur hemskt det måste varit.

Lunchen äter vi på golfklubben Gramacho, en underbart god Fish and chips med öl, dyrt men värt pengarna.

Sjätte dagen (söndag)

Vi far till Guia och hämtar våra byxor. På hemvägen vill vi visa de fantastiska apelsinodlingarna och förhoppningsvis besöka O Feedback, restaurangen där artister och gäster uppträder och spelar och båda ligger efter väg 269. Vi kör först upp till Algoz och visar huset där Christina och Nils-Göran har sin lägenhet men på väg därifrån villar jag bort mig totalt och det slutar med att vi är tillbaks på vägen från Guia. Så det blir motorväg till Silves och när vi väl är framme vid O Feedback är det stängt och vid apelsinodlingarna är det för kladdigt att promenera. Men som tur är har vi en plan B, Café Ingles i Silves.

så vi hittar snabbt bord.

En flaska kallt vitt vin som förrätt och pizza och ytterligare en flaska till huvudrätt, Barbro väljer melon och skinka.

Sista dagen (22 oktober)

Algarve bjuder upp med 25 grader varmt, blå himmel och ingen blåst. Perfekt väder för glass, strand och bad så vi tar oss ned till stranden i Carvoeiro där ju allt detta finns.

Lunchen blir en favorit i repris på Pontan där flickorna äter ”piano”, som Barbro blev så sugen på sist vi var här, och Kent och jag äter panerad sjötunga, mums. Det blir en lång och trevlig lunch, med både öl och vin. Mangomoussen var slut!

Avskedet tar vi i den ljumma kvällen på altanen med en flaska Prosecco, stekta räkor i vitlöksolja, vitt bröd och tomater.

Tack Barbro och Kent för trevliga dagar och kvällar, välkomna tillbaka!

Visningar: 6