Oktober ut

Ensamma igen (23 oktober)

Vi kör tidigt till flygplatsen i Faro för att lämna av Barbro och Kent, inte för att bli av med dom så snabbt som möjligt utan för att avsked inte är roliga och att Kent och Barbro är oroliga.

Hemma i Carvoeiro igen går vi till golfaffären och hämtar ut våra golfvagnar och åker till golfbanan och betalar för ett förlängt medlemskap och bokar två golftider den första redan i morgon och den andra i övermorgon.

Lunchen intas hemma i solen på altanen och består av ”doggybagarna” med revbensspjäll från våra luncher på Pontan och en fräsch sallad.

24 oktober

Vi spelar vår första golfrunda i solsken på Gramacho och första nio går över förväntan men sedan tar det slut.

Vi far till Intermarché och köper revbensspjäll och kryddar med medtagen Santa Marias grillkrydda. Det står på kolförpackningen att det är lätt att tända men jag får det är det inte att funka så det blir en tur tillbaka till affären.

En grillwhisky sitter som en smäck när glöden äntligen tagit sig och snart åker revbenen på grillen.

25 oktober

När frukosten sjunkit in tar vi en promenad ned till närmaste strand, Centianes. På vägen passerar vi en trädgård och när vi stannar till kommer en åsna och en get som så sakteliga fram till oss men vi har inget med att bjuda på annat än en klapp på nosen.

Jag får en ofrivillig kroppsdusch när jag, som vanligt, står och tvekar med vatten kring knäna.

Väl hemma ser vi att väderprognosen för morgondagens golfrunda är urusel så vi avbokar den.

26 oktober

När vi ätit frukost är vädret inte alls som prognosen sa igår så vi bestämmer oss för att ta en promenad för att se om vi kan hitta den stig som syns på satellitfoto över området. Den skulle göra att vi slipper de smala trottoarerna, men det visar sig att stigen vuxit igen. Istället bestämmer vi oss för att ge oss av in mot Carvoeiro och när vi närmar oss börjar det duggregna.Det passar perfekt att äta lunchen på vår favoritkebaberia Döner Kebab där vi för övrigt träffade Christina och Nils-Göran (se bloggen vecka 6 i inlägget 2016 Portugal, Carvoeiro Pestana Palm Gardens).

Efter maten vill jag så gärna ha min favoritglass som efterrätt så vi går till Gelados & Companhia och avnjuter varsin stracciatella och under deras markisen. När vi sitter där bestämmer vi att ta en taxi hem men när vi går mot taxistationen avtar regnet så vi fortsätter promenaden hem. Vi hinner knappt innanför dörren när jag ser två samtidiga tromber på havet strax utanför och minuterna senare brakar det loss när åskan drar rätt över oss och himlen öppnar sig. Vi hade verkligen tur som hann hem.

27 oktober

När vi var nere här i vintras fick vi veta att det hus vi nu hyr inte skulle vara ledigt kommande vinter men att ett annat hus skulle vara färdigrenoverat till dess. Renoveringen pågår nu så när vi ber att få se huset får vi besked att vi måste vänta men får adressen för att se huset utifrån. Jag är lite skeptisk för det ligger alldeles intill Carvoeiros tennisklubb med 10 banor upplysta av starka strålkastare på höga stolpar, alltså störande tennisspel och upplysta kvällar.

När vi kommer till området träffar vi ett äldre engelskt par, som håller på att packa för att flytta hem till England igen och som bott i området i femton år. Hon berättar att tennisen inte hörs alls förutom när det är turneringar med högtalare och att ljusen inte stör alls. Det är ett område med tre huslängor med lägenheter som ramar in liten trädgård med två pooler och det ser rent och trevligt ut.

Vi tar kontakt med vår värd och säger att vi bokar när vi fått komma in i och titta när renoveringen är klar i slutet av november.

Lunchen tar vi på Mormors, som ligger ett stenkast från vårt kanske nästa boende fast med tanke på att vi strax skall spela golf tar vi bara en halvflaska Vinho Verde till vår grillade Chicken Piri-piri men kan inte avstå från mandellikören.

Vi spelar på Gramacho igen med starttid fem minuter i två. En bra golfrunda tar cirka 4 timmar om man är fyra personer och just nu med sommartid så blir det mörkt halv sju så det bör inte vara några problem. Men vi är ihoplottade med Colin från England och hans fru Ingrid från Tyskland som träffades för 46 år sedan. Dom är nog några år äldre än oss men Colin, som har 20 i handicap, spelar bra men Ingrid slår tre provsvingar för varje slag och är långsam i det mesta så det känns som att rundan tar en evighet och det är förödande för Sennys och mitt spel. Första golfrundan hade jag, vanan trogen, mina långbyxor och led av värmen men nu när solen dalar fryser jag istället i mina shorts. Solen har gått ner när vi slår in på artonde och när vi kommer ut från affären på hemvägen är det svart.

28, tillbaks till vintertid (för sista gången förhoppningsvis)

En riktig slapparedag,

mest beroende på att det är femton grader varmt och styv kuling vilket gör att femton känns som nära frost. Så det enda vi gör är att äta långlunch på Mormors, kyckling och grillade småmakrillar (gissa vem som åt vad), Vinho Verde, apelsinkaka (god), espresso och mandellikör

En biltur till stora kinesvaruhuset i Alcantarilha för att köpa skohorn, garn och en nyckelring. Nyckelring därför att bilnyckeln är en sådan där modern liten sak man har i fickan och stannar där eftersom bilen låses och öppnas med en knapp på dörren eller bakluckan och jag vill sätta dörrnyckeln på samma nyckel. Vi hittar allt utom skohornet.

Eftermiddagen är lugn.

29 oktober

Temperaturen är fortfarande 15 grader men vinden har avtagit såpass att det känns skönt när vi kommer till Silves, för att spela golf. Silves golfbana ligger mellan Lagoa och Silves och där pågår nu uppbyggnad av nytt klubbhus och nya hus runt klubbhuset. Det ser ut att bli jättefint med det nya klubbhuset bakom green på nuvarande första hålet men det är stökigt runt banan och greenerna är bedrövligt ärriga.

Solen lyser från en nästan molnfri himmel och vi skall spela tillsammans med Burt och Tracey från England. Vi får en väldigt trevlig runda och Tracey slår imponerande långt.

Vi får gå de sista tre hålen själva för dom går av efter hål 15 och vi kämpar i den lågt stående solen för att se vart mina bollar tar vägen och lyckas ganska bra.

På hemvägen stannar vi i Carvoeiro och köper varsin pizza på Mirage pizza & pasta. Två Capricciosa kostar 25€ vilket är extremt dyrt till och med i Sverige, dessvärre är dom inte goda, bakade på bakpulverdeg och så små att dom far omkring i kartongen på väg hem. Pizza är av någon konstig anledning väldigt dyrt i Portugal men vi har ätit god pizza och kommer inte att köpa av Mirage igen.

Kvällen ägnas att att skriva blogg medan Senny kopplar av framför TVn.

Visningar: 6