Thailand, 19-26 oktober Koh Chang

Resan

Sally har ordnat allt för oss med resan till Koh Chang och vi skall åka kvart över åtta med båten till Bahn Phe. Ägaren till resorten driver även båttransporterna och bokningsbyrån i hamnen i Bahn Phe där vi betalade för våra hus och Sally har nu via dom även bokat vår transport till Koh Chang till det facila priset av 500 baht per person vilket nu är knappa 200 kr.

Vi lämnar vår tunga väska utanför vår bungalow och medan jag checkar ut hämtas den och lastas på traktorn vid stranden för vidare transport till båten. Efter frukost ser vi hur en väska lastas av igen och det är vår och när jag frågar får jag lugnt till svar ”it´s OK”.

Vi tar farväl av våra äventyrskamrater Liz och Lasse samt Lasse Gustafsson som nu får några dagar att umgås själva med Tommy och Sally innan dom far hem till Sverige. Det känns att vi funnit nya goda vänner som vi kommer att umgås vidare med hemma i Sverige.

• 

• 

• 

Det visar sig att Senny och jag får kliva på den lilla blå pråmen som användes när vi och alla andra på båten inklusive våra bagage transporterades in till stranden och vår gula väska lyfts ombord. Vi skeppas ut till den stora båten som omedelbart efter att vi kommit ombord sätter kurs mot Bahn Phe. Vi är förbluffade eftersom vi är de enda passagerarna och vi såg ju att det var relativt många väskor på traktorn.

• 

• 

Väl inne i Bahn Phe körs vi till biljettkontoret där vi betalar för minibussen och får ett glas iskaffe som vi knappt hinner smaka på förrän dom säger att vi har tur för den buss som nu skall gå har plats för oss. I bussen finns ett Schweiziskt par dvs hon är thaländska och ett tyskt par med en liten baby. Vi hinner att prata en hel del under den tre och en halv timma långa resan och visa foton från våra respektive bröllop innan vi kommer fram till bussens ändstation i Trat alldeles vid gränsen till Kambodja.

• 

• 

• 

• 

Här betalar vi för färjan och talar om vilket hotell vi skall till, och får en bricka att fästa på skjortan med hotellnamnet på thai så att den bil som väntar på oss på andra sidan vet var vi skall släppas av. Vi får vi vänta en halvtimma tills vi hoppar upp på ett bilflak, dock lite flottare än det på Tommy och Sallys bil för här finns sittbänkar längs sidorna, och transporteras vidare till färjeterminalen. Även här får vi vänta en bra stund i värmen dock under tak.

Småningom kommer färjan och efter en timma är vi över på andra sidan och transporteras till vårt hotell Gajapuri Resort and Spa som vi bokade i går kväll via Agoda, vilket jag tror är en asiatisk variant av hotellbokningstjänst, dom är dock alltid billigast på de hotell vi sökt.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Enligt gårdagens bokning skall vi bo i en 80 kvadratmeter stor bungalow alldeles vid stranden så jag blir aningen irriterad när vi visas till en 50 kvadrats alldeles vid poolen. Receptionisten förklarar att vi bokat en Lanai Delux bungalow vilket är det vi nu fått men säger att hon gärna skall tala med sin chef om att ge oss rabatt om vi vill uppgradera. Så vi väljer att acceptera eftersom vi trots allt är nöjda med det hus vi fått och med läget, även om det inte är vid stranden, det är nog 70 meter dit.

Koh Chang

Ön Koh Chang, som betyder elefantön pga av den till sin form liknar ett elefanthuvud. Den ligger längst österut i Thailandviken bara några mil från Kambodja och är en relativt oexploaterad ö.

Vi var här för fem år sedan och Aiapura hotell där vi bodde ligger på nordostsidan av ön och dom hade shuttlebussar in till White Sand Beach där vi tillbringade dagarna med sol, bad, massage, hår och örongångsfrisering, shopping och god mat och dryck.

Det hotell vi nu bor i ligger vid Kae Bae Beach vilket är den sydligaste stranden förutom den lilla Lonely Beach. Stranden vi vårt hotell är några meter bred och sanden på land och i vattnet har mycket sten som bitvis är vass, utefter hotellstranden växer fikusträd som fäller stora blad varje dag och dessutom golfbollstora frukter och stranden och vattnet närmast stranden är tidvis ”smutsigt” av blad, grenar och växtdelar. Stranden och hotellområdet städas dock varje dag.

Vi har nu besökt även Klong Prao Beach och funnit att den är i klass med White Sand men ingen av stränderna här matchar Rayong beach som har härlig sand utan stenar och saknar nästan helt turister.

Det råder vad jag vill kalla djungelklimat, med mycket fuktig och varm luft, utefter den kuststräcka vi rört oss är bergen med orörd djungel alldeles inpå, det har åskat nästan varje dag och regnat ungefär en kort skur varannan dag, några dock ganska intensiva.

Längs huvudgatan utanför hotellet ligger mängder av små och större matställe och barer men för den kräsmagade, som min Senny, gör man bäst i att inventera på kvällen när allt är upplyst och det som inte ser trevligt ut ligger i mörker. Vi fastnade snabbt för en sidogata där ett tiotal små restaurangkök delar en stor lokal med bord. Här har vi under veckan ätit många gånger fast hos olika ägare och ätit gott och framför allt blivit väldigt väl mottagna. Något som i för sig gäller hela Thailand men här i byn finns relativt många som även är lite kunniga i engelska vilket gör att det går att ha en liten konversation.

Även om jag föredrar thaimat, gärna spicy på gränsen till för stark, har vi här ätit mycket bra västerländsk mat, undantaget en hamburgare som Senny tog in på Barali Beach resort på Klong Prao Beach, deras Pommes frites var dock i världsklass. Här i byn har jag ätit en pizza som slår många av de jag ätit i Sverige. På hotellrummet har vi en våg och den visar att trots att jag hävdar att thaimaten är hälsosam, med lite fett och mycket grönsaker, förutsatt att man inte äter för mycket av den friterade maten (som är så god!), att vi gått upp lite i vikt. Å andra sidan har vi här på ön inte gått några längre promenader och morgonpromenaden längs stranden är utesluten här. Fast en trolig orsak är nog ölet, det är gott och en stor flaska innehåller nästan 70 cl så jag har nu börjat ransonera och dricka sodavatten istället.

Här finns lite olika äventyrsaktiviteter som fyrhjulskörning i djungeln, motorcykeluthyrning, linbana i trädtopparna, skyttebana, elefantridning, vattenfallsbad plus aktiviteter på och i vattnet, men frånsett kloster inga kulturaktiviteter. Vi har begränsat oss till bad och massage.

Gaja Puri

Vårt bungalow, som enligt Agoda som vi bokade det på, skulle vara på 80 kvadrat och ligga vid stranden visade sig vara på 50 och ligga vid poolen. Någonstans var det fel för det finns inga 80 kvadrats men om vi önskar kanske dom kan ge rabatt om vi vill byta upp oss. Men det vill vi inte för huset är trevligt och räcker för oss.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Området är indelat i två avdelningar GajaPuri Resort and Spa med familjerum och stora, kanske 80 kvadrats bungalows nära stranden, och GajaLanai där vi bort där barn under 16 år inte får vistas. Varje avdelning har egen pool och vid stranden mellan avdelningarna ligger en lunch och kvällsservering. Det finns även en frukostmatsal som ligger en trappa upp på ett hus med lägenheter.

Frukostutbudet är fräscht med en hel del att välja på om än lite snålt tilltaget. Här finns yoghurt, om än ingen osötad, och olika müsli, eller granola som det numera tydligen skall heta i Sverige, gick förresten förbi en affär här i Thailand som tydligen var svensk för dom annonserade med ”Sale”.

Det viktigaste till frukost är att dom har kockar som tillreder äggen som du vill ha dom. Det finns till och med en blankett på varje bord där man kryssar i kokt, stekt, rört (ägg) och naturligtvis omelett där det finns ytterligare val vad som skall vara i respektive serveras till. Och en riktig kaffemaskin med kvarn som kan göra espresso med mera och riktig juice om än inte på apelsiner utan tangeriner och andra frukter.

Till frukost är det även underhållning för här spatserar vackra Beostarar omkring mellan borden.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

GajaPuri hotellområdet

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Stränderna

Efter frukost blir det en kort promenad för ett morgondopp i det morgonkyliga vattnet, säkert inte en grad över 30! Och sedan rakt ner i poolen för att skölja av saltvattnet. Havsvattnet är förresten väldigt mycket saltare än hemma i Sverige, det svider rejält om man har ett sår eller får det i ögonen.

Kae Bae Beach, där vi bor

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Klong Prao Beach

Vi tog en taxi, som kostar 50 baht per person oavsett om man åker hela vägen till White Sand Beach eller dit vi nu är på väg till närbelägna Klong Prao Beach. Jag har läst att den skall vara en fin strand om än delad i två av ett floddelta. Vi stiger av vid vägen ner till Blue Lagoon resort och vandrar grusvägen mot havet. Det ligger flera resorts efter vägen, det ena mer primitivt än det andra och Blue Lagoon är inget för ålderstigna västerlänningar som oss, men vi är här för stranden så det kvittar. Vägen blir småningom en stig som slutligen blir en träspång nödtorftigt ihopspikad som tar oss över det vattensjuka området utefter floden. När vi kommer ut på stranden ser vi att det är skillnad som natt och dag mot vår egen strand. Vi väljer att gå längs stranden för att komma ifrån floden, mest för att det ligger en massa skräp utefter floden.

Vi kommer fram till Barali beach Resort och efter en god lunch, Sennys hamburgare fick bli ouppäten, vandrar vi vidare längs stranden i sanden och i vattnet. Vi kommer till ett nytt område med primitiva bungalows utefter stranden som heter KP Huts och Tiger Huts. Dom står som de flesta hus i Thailand på styltor men uteplatserna hänger betänkligt. Här blir det dags att bada.

Vid Santhiya Tree Koh Chang Resort , en till synes mycket exklusiv resort, tvagar vi oss och fötterna från salt och sand och promenerar igenom anläggningen och vid entrén möts vi av en egendomlig byggnad som jag efter lite funderande bestämt mig för ett japanskt hotell eftersom det saknas synliga fönster och har bonsailiknande träd vid entrén. Det saknas skyltar och syns inte på internet så det går nog att se om min gissning är rätt om ett tag.

Vi har använt Sports Tracker för promenaden från Barali och jag ser att det bara finns en väg att välja för att komma ut till huvudgatan och smarta som vi är väljer vi den. Efter ett tag känner vi att det vore skönt att byta om till torra kläder och mitt på vägen strippar vi båda vilket endast retar en hund som skäller i buskagen. När vi kommer ut till huvudvägen får jag syn på en grupp apor som klänger i ett träd och skickligt balanserar över till en stolpe på den hängande ledningen, det som lockar är något ätbart i en papperskorg. Vi tar en taxi hem igen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

White Sand Beach

För fem år sedan njöt vi av öl och mat på 15 Palm Trees som ligger precis i början av stranden, vi var flera gånger på massage snett över gatan, köpte en ryggsäck på Findig som fortfarande är den vi använder när vi reser och jag klippte mig, fick en ansiktsmask och hörselgångarna rensade med en lång pincett. Så vi var spända på återseendet när vi for in med taxi. Vi minns stranden som bredare men sanden är fortfarande vit och skylten på toaletten på 15 Palm Trees säger fortfarande att man inte får skölja fötterna i toalettstolen.

Vi la oss i en strandstol framför 15 Palm Trees och njöt och badade tills vi blev hungriga, maten är fortfarande mycket bra. Sedan gick vi på jakt efter vårt massagehus, Efter en ganska kort promenad kändes det som att vi hittar rätt hus, Senny mindes en rulltrappa och när vi kom in fanns den där (fast den fungerade inte längre). Vi köpte en timmas gemensam massage som vi fick på tredje våningen precis som förra gången, de på inte minsta sätt sexiga underkläder vi bar under massagen var precis som förra gången, fast ny förstås, och jag somnade och snarkade precis som förra gången.

Sedan gick vi till Findig, ett stort varuhus, i själva verket en kedja med många butiker och internethandel, och som vanligt i Thailand blev vi kungligt bemötta. Besöket slutade med att vi köpte ett par sandaler, en handväska och en handbagageväska.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Äta i Kae Bae

Vi har hittat många ställe med god mat både thai och västerländskt och inte behövt promenera iväg längre än ett par hundra meter för att finna det vi sökt. Restaurangerna på tvärgatan besökte vi mest, Apsara åt vi pizza på två gånger.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Lite turistfoton

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Epilog

Vi tackar Koh Chang för en skön och avkopplande vecka med god mat och härliga människor med att visa solnedgången, utan sunset-drink

• 

• 

• 

• 

Visningar: 6