Casa del Horta, vecka 1
Fredag den 18 februari
Vår gode granne Mattias kommer om några minuter för att hämta oss och köra till Landvetter flygplats när telefonen ringer. Det är min syster som talar om att vårt flyg som skall gå om tre timmar är inställt. Orsaken är orkanbyar på Amsterdams flygplats och väl är det väl att man ställer in istället för att flyga.
KLM informerade via SMS och mail att vårt flyg är inställt och att dom arbetar på att hitta ersättningsflyg. När våra vänner som skall med samma flyg ringer och säger att dom fått plats att flyga på söndag tar även jag kontakt med KLM. Jag får efter en längre väntan tala med en man som säger att den första lediga platsen nu är på torsdag om sex dagar! Det SAS flyg som visserligen via Arlanda och Köpenhamn skulle ta oss redan idag till Portugal får han inte ge oss eftersom första sträckan trafikeras av XFLY. Så jag tröttnar på en okunnig person och letar runt själv och hittar istället Lufthansa och efter ytterligare ett samtal, nu med en trevlig och duktig svensktalande flicka i Amsterdam är vi ombokade på ett flyg som går på söndag morgon klockan sju via Frankfurt och München till Faro.
Vi kan ju inte begära att vår snälle granne skall stå upp mitt i natten för att köra oss och denna gången blir det heller ingen taxi för KLM betalar för flygplatshotell och Mattias lovar köra upp oss på lördagskvällen.
Det blir lite korrespondens med biluthyraren och husägarna för att ändra ankomsttid och det fungerar bra men tyvärr finns det inget flyg hem senare så denna gången blir besöket kortare än vi ville.

Vi, egentligen Senny, har varit duktiga på att tömma frysen innan vi åker, så när vi nu tvingas vara hem två dagar extra kan vi bara plocka fram lax och potatis. En potatis som egentligen är vårt utsäde till våren. Detta blir till middag i morgon, idag blir det kokta wiener- och chorizokorvar till kvällsmat. Och till lunch blir det idag en extra tur till Kungsbacka och vår leverantör av kebabrulle, Arian på Pizzeria Björkris.
Lördag 19 februari
Det är kallt i huset när vi vaknar, luftvärmepumpen är inställd på 18 grader och det känns verkligen kallt, men termometern visar att det fortfarande är 20 grader i huset men vi är inte vana vid så låga temperaturer inomhus, tur att jag eldade i kaminen i går kväll.
Den promenad vi tänkt ta idag skulle gå i solsken och dryga tjugo graders värme nere i Carvoeiro men nu blir det istället en tur ”runt huset” i två grader kallt men solsken och blå himmel är ju alltid trevligt.



Klockan sju kommer Mattias och hämtar oss och kör oss till Landvetter airport hotell. Det ligger ju väldigt nära flygplatsen men jag kan rekommendera att istället välja Scandic hotell som ligger i flygplatsbyggnaden och som åtmistone när vi (för sent) kollade var några kronor billigare.
Vi checkade in och gick över till flygplatsbyggnaden för att checka in oss på Lufthansa eftersom vi inte kunnat göra det på internet. Det visade sig att vi inte kunde göra det för i morgon så det blev en kall promenad till ingen nytta.
Jag tror att vi inte är ensamma om att vara åksjuka, innan man åker menar jag. Vi vaknade alldeles för tidigt igår trots att vi skulle bli hämtade klockan elva och natten som gick snurrade huvudet runt med ombokningar och annat. Så när vi kommit in på hotellrummet blev det en dusch och sedan sänggång.
Söndag 20 februari
Det är inte mer än några hundra meter från hotellet till avgångshallen men vi har två resväskor, två golfbagar, ett handbagage och en ryggsäck och det är snöglopp på trottoaren så vi får använda hotellets transport men den börjar inte köra förrän klockan fem. Men tio över fem står vi i incheckningskön och det är tre damer som jobbar så det går ganska fort. Men damerna dubbelarbetar och stänger två av tre incheckningsdiskar och går upp för att skicka iväg ett tidigare plan, så plötsligt står det nästan helt still. Men vi är nästan framme och efter att ha väntat i 50 minuter är incheckningen klar. Dom accepterade dock inte våra vouchers för golfbagarna, vilket tösen i Amsterdam redan varnat för, priset för två golfbagar en väg är 1 700 kronor, vi tjänar alltså 3 400 kronor på att vara med i KLMs kostnadsfria klubb Flying Blue Golf.
Resan går utan problem och vi landar på utsatt tid och hämtar ut vår hyrbil utan någon större väntan och två timmar efter att vi landat kör vi in framför receptionen hos Vila Nova som vi hyr boendet av. Det visar sig vara helt fel för nyckelskåpet som jag trodde skulle vara här är vid vårt hus. Så istället kör vi till Lidl och handlar lite frukostvaror och kör sedan och lastar ur bilen i huset.

Senny gjorde i går smörgåsar som vi ätit under resan men nu tarvas det lite mer mat och det blir Pizzeria Donato som återigen får äran av att servera vad jag tror är världens godaste pizza, Trattoria, salami, champinjoner och gorgonzola. Vi har inga problem att somna.
Måndag 21 februari
Vårt hus, som heter Casa del Horta, som betyder ungefär trädgårdshuset, ligger utanför tätorten och vi känner oss precis som hemma även om här finns fyra fem hus inom synhåll. Det är svart när vi släcker ljuset för kvällen och det är tyst till och med på dagen förutom fåglar och hundar och trädgårdsmästare och andra som emellanåt arbetar i de nu tomma husen runt oss.
Vi börjar dagen med frukost och går sedan runt i alla rum, vi har fyra sovrum, en gästtoalett och tre badrum, och öppnar alla fönsterluckor och släpper in ljuset och därmed solvärmen. Huset har stått tomt och ouppvärmt under vintern så vi stänger till alla sovrum vi inte använder och använder de 500 kg ved vi köpt till att elda i kassetten som sitter i den öppna spisen. Det finns många luftvärmepumpar i huset men vi använder bara den i sovrummet någon timma innan vi lägger oss.




I allrummet finns tre soffor varav en är mycket ful och dessutom otymplig, så Senny lägger över ett vitt överkast och döljer den och möblerar om så att sofforna kommer närmre bordet och jag håller med om att det blev mycket mysigare.
När vi i november skulle åka hem körde vi hit till huset med våra golfvagnar och alla matvaror som kunde hålla sig och det var ganska mycket för det var inte bara våra saker utan även det som Lennart och Margret hade över. Men trots det blir inköpslistan ganska lång med färska grönsaker och frukt, olika sorters lök, vatten och öl och naturligtvis grillkol.
Så fram på dagen bär det av in till Portimao för att storhandla på Continente där vi har medlemskort och kan dra nytta av de ibland fantastiska priserna. Skälet att vänta med att åka var att äta lunch på Cardosas, som serverar den underbara grillade piri-pirikycklingen med den lika underbara salladen med olja, vinäger, salt och oregano.


Därefter åker vi till Vila Nova för att betala halva hyran men vi har glömt att dom vill ha kontanter så vi far till bagaren i Carvoeiro och avslutar med Intermarche för gott kött, kamben och nötfärs.

I butiken går vi på Helena Sterner och får en härlig kram. Hon berättar att dom nu tröttnat på Pestana som prioriterar alla utom medlemmarna och att dom har sitt hus ute på försäljning men inga direkta planer på vad det blir istället, skall bli spännande att se vad dom hittar för även vi söker nytt resmål. Vi får tips på ett gott och billigt rödvin, så vi köper en dunk på 5 liter till det helt acceptabla priset 6 Euro.
Väl hemma är det varmt, 22 grader, och skönt, såpass att Senny provar att ta ett dopp i poolen men det är för kallt. Temperaturen är dock perfekt för att ta en gin-tonic, vi glömde att köpa ful-gin så Hendricks får släppa till. Vi sitter och njuter tills solen går ner bakom träden strax före klockan sex och går in och tänder upp en brasa och tittar på TV.






Tisdag 22 februari
I dag åker vi till golfklubben och får ett bra pris och bokar upp starttider två veckor framåt och åker sedan in till Carvoeiro och äter en glass vid stranden och far sedan hem.


En skön dag vid poolen och grillen tänds upp och kambenen åker på och jag får en grillwhisky. Min nuvarande favorit Bruichladdich Laddie 8 eller Classic Laddie som den heter på systembolaget stod inte att finna varken på Landvetter, Frankfurt, München eller Faro så jag tröstar mig med en flaska Bunnahabhain An Cladash som har mängder av frukt och sockersöta toner.



Onsdag 23 februari
Vi har starttid strax före klockan nio på Pinta och vi får spela tillsammans med ett mycket trevligt norskt par, Odd och Birgit i gott väder. Senny spelar såpass bra att hon sänker sitt handicap och jag så att jag står still. Efter rundan söker vi det lunchställe Helena pratade om när vi träffade henne häromdagen, och äter lunch på Jophil där Senny äter en kycklingsallad och jag en engelsk sorts lunch med bönor i tomat, korv, ägg, rostat bröd och bacon. Helt OK inte minst till priset men vi kommer inte tillbaka.



Torsdag 24 februari
Vi vaknade till regn, såpass att vårt biljardbord som står utomhus under ett överdrag har en stor pöl i mitten. Så vi äter frukost i sängen och tar det sedan lugnt tills det slutar regna och ljuset återvänder.
Vi är nyfikna på de nya omgivningarna och hur vi skall kunna hitta bra promenadvägar så vi ger oss iväg på en väg vi är övertygade om skall ta oss till en restaurang där vi skall kunna äta framöver. Det vill säga det är ingen väg där vi skall gå utan ut i terrängen. Hemma i Sverige hade det inte varit några problem men här har de flesta fastigheter staket och eller murar runt sina fastigheter så trots att satellitbilderna visar att det skall gå att ta sig fram kan det vara stängt.
Vi ger oss av och det stämmer, vi kan ta oss ut på vägen mot Antonio´s Event som närmaste servering heter. Det är ungefär en kilometer dit men när vi kommer fram är stället stängt och ser närmast övergivet ut, nå inte blir vi så ledsna för det vi skall äta hemlagat idag och ville ju bara se om det är något för framtiden. Så vi vandrar vidare och i nästa korsning tar vi av hemåt och när Sports-tracker, appen vi använder när vi promenerar, visar att vi skall ta av åt höger så gör vi det.
Den vägen slutar uppe på toppen av en kulle med ett hus eller snarare en sorts hotell, bakom stora och helt stängda grindar. Vid foten av kullen noterade vi en liten igenvuxen avtagsväg så vi går ner igen och vandrar istället iväg längs den. En bit in är det en stor grind med hänglås i en kraftig kedja men grinden står på glänt och kedjan ligger inte på så vi går in och vidare. Vi följer en bäck och efter ett tag ytterligare en mur med staket och en grind på glänt. Men nu går vägen uppåt och Senny har redan sett vårt hus så vi går istället ned till bäcken och som på beställning finns en liten bro över. En bit fram på ängen är det en ny mur men den är inte färdig och det finns en öppning som tar oss fram till gräsplätten vi sett nedanför vår pool och vi trasslar oss igenom buskarna och den lilla branten upp till vår gräsmatta och så har vi gjort vad vi brukar göra hemma på Lommabacken, gjort en promenad ”huset runt”. Den är också lika lång 2,7 kilometer fast nu har vi ju gått lite fram och tillbaka.






Idag blir det pasta med köttfärssås men vi har glömt köpa tomat på burk och tomatpasta så det blir en improvisation med två hackade stora tomater och ett rejält glas rödvin, grönsaksbuljong, gul lök, vitlök, nötfärs, skogschampinjoner, görgoa oliver, oregano och sambal oelek. Det blir gott men helt annorlunda mot min lommabackevariant.
En lugn eftermiddag och kväll med Hjälp vi har köpt en bondgård och Antikrundan på TV.
Visningar: 49
Epilog
2 kommentarer
Lennart Blomgren
Hej Ronny och Senny!
Ser härligt ut och låter härligt!
Lite avundsjuk är jag.🤓
Jag förmodar att huset känns lika bra som det såg ut när vi var där och inspekterade.
Om det tränger på kanske jag ringer upp och vill hyra ett av de lediga rummen.😎
Lev väl!
Lennart
jenny
Ser ut som ni har det precis sådär bra som ni förtjänar.
// Puss å kram