2026 Carvoeiro igen??

27 januari

Visst var det väl så att vi bestämde oss för att vi nu hade gjort Carvoeiro för sista gången?!

Men häromdagen var jag hos min gode vän Picko på lunch som berättade att dom hittat ett flyg till Spanien, och att priset var så lågt att dom ”måste” slå till. Natten till idag vaknade jag, som så ofta, efter några timmars sömn och tanken på att det var så billigt att flyga gjorde att mina tankar återvände till Carvoeiro. Men vi har så mycket att göra på hemmaplan nuförtiden med gym, körsång och orkestern så någon långresa fanns inte på kartan.

Picko hade bokat flyg med SAS och jag visste att dom flög direkt till Faro från Göteborg, om än inte särskilt ofta. Och det visade sig fortfarande vara sant, en dag i veckan och när jag kollade var priset löjligt lågt. När klockan var fyra på morgonen hade jag kollat att priserna på hyrbil som senast var så otroligt höga just nu var otroligt låga. Boendekostnaden var dock oförändrad men vår favoritlägenhet hos Vila Nova var ledig.

Jag började planera vad vi skulle göra, matställe vi måste komma tillbaka till, promenader att göra om. Cardosas med den underbara kycklingen, pommes och underbar sallad minst en gång. Mormors nu när Sonia är tillbaka, det är ju dessutom en bra promenad från Vila Nova. En pizza Trattoria på Pizzaria Donato, kanske traditionsenligt första kvällen, är ett måste. Baby sole på Paolo Lamims restaurang i Lagoa definitivt! Och om dom fixar det så vore det så gott att återuppleva lammlägg hos Lusana inne i Portimao. Och så blir nog a Gale i restaurangbacken där vi ätit så gott, både fisk och kött. Ett lunchbesök i Silves på Café Ingles om det är någon kul musik att se och lyss till.

Jag hade svårt att somna om och lika svårt att låta bli att väcka Senny och berätta, men hjärnan stängde butiken vid femtiden och Senny väckte mig vid halvtio med sedvanlig frukost. Hon reagerade som väntat negativt på att åka till Portugal igen, vi har ju som sagt ställt in oss på att inte resa nu. Men när hon hörde vad det skulle kosta och att vi bara skulle vara borta en vecka blev hon också tänd på idén.

Så nu har vi bokat bilparkering på Landvetter, direktflyg Faro med en enkel måltid på nervägen, hyrbil och lägenhet en vecka för 8 917 kronor för oss båda.

6 februari

När vi bokat resan kändes det som att vi skulle åka när som helst men den har känts allt längre bort ju närmare vi kommer. Jag har varit en vecka fel nästan hela tiden vilket troligen beror på att jag först ”bokade” den 7 men när det blev allvar flyttade till den 14.

Regn, regn och bara regn och dessutom stormar är vad som har gällt för Portugal, och för all del även Spanien, sedan vi bokat vår resa. Så vi har tittat varje dag på YR och hoppats se en förbättring och i går visade det att regnet skall upphöra på torsdagen två dagar innan vår ankomst. Det vore så skönt att få komma till solen med vårtemperaturer i luften.

Med allt nederbörd bör Portugal visa upp en sida vi troligen aldrig sett men mängder av grönt och vatten i alla vattendrag, de flesta har varit torrlagda när vi varit där.

På nyårsdagen kom snön och efter en vecka såg det ut så här.

Men en veckas regn och plusgrader tog bort snön nästan helt och nu har vi har kyla utan nederbörd i två veckor fram till idag när det åter kommit lite snö. Anledningen till allt detta meteorologiska är att vi inte är vana vid att vara här på vintern, vi har ju varit i Portugal varenda vinter sedan 2015.

Nu är det en vecka kvar tills vi skall åka och vi räknar ner.

14 februari

Flyget går tio i fyra och timmarna kryper fram trots att vi, som vanligt tog det mycket lugnt på morgonen. Lite avreseförberedelser, vattna blommorna, fylla fågelfröautomaterna, stänga alla dörrar till sovrummen och sänka innetemperaturen till 10 grader utom i vårt sovrum. Värmegolven på toa och i hallen får stå på det är så hemskt att komma in på toa när vi kommer hem med ett iskallt golv.

Efter att ha informerat vår granne Mattias, som också är vår gårdvar, att vi nu åker bort en vecka rullar vi så sakteliga mot Landvetter en halvtimme för tidigt. Jag har bokat en veckas parkering på parkering 7 så jag lämnar Senny i avgångshallen och kör till parkeringen. Jag är drygt 10 minuter för tidigt men det är ingen bakom mig så jag kör in och får till min förvåning en parkeringsbiljett. På insidan ringer jag bolaget och frågar om jag nu har påbörjat ytterligare en parkering och får svaret att det är OK att köra in upp till två timmar för tidigt, bra att veta.

Senny har tagit med kaffebröd så vi köper varsin kopp till det ofattbara priset 47 kronor koppen, men sätter oss och kopplar av och tittar på de jäktande människorna.

Vårt SAS plan går från gate 12 längst bort med en väldigt lång gångtunnel ut till planet. Vi hinner precis runda första kröken när det blir tvärstopp. Jag kan inte minnas att det någonsin tagit så lång tid att ta sig från gaten till planet. När jag skall stiga ombord ser jag klockan på utsidan väggen framför pilot och den visar att vi skulle ha startat för två minuter sedan. Efter några minuter när all hittat sina platser och satt sig meddelar kapten att vi inte fått ombord maten och att det kommer att dröja 20-30 minuter till. Vi skulle alltså ha startat tio i fyra men det blev tjugo i fem, 50 minuter försenat.

Kapten meddelar dock glatt att vi visserligen är försenade men kommer att ha medvind och ändå komma fram i tid vilket inte riktigt stämde vi kom fram en kvart försent.

Det var den snurrigaste kabinpersonal jag varit med om. Vi får snabbt varsitt glas vatten men när dom två gånger sprungit förbi oss, säger tösen att vår beställning skall värmas upp och den kommer om några minuter. Några var nog gott och väl tio men vi får våra paket med Lasagne och varsin servett. Men inga bestick och våra vattenglas är nu tomma. Efter att hon sprungit förbi flera gånger säger vi till att vi behöver bestick och får efter att ha bett om det påfyllt glasen. De tomma lasagnepaketen med bestick och glas fick vi behålla tills vi sa ifrån innan vi skulle landa.

När vi kommer ut i avgångshallen letar vi efter vår biluthyrare och ser den inte och dom som finns har alla stängt, så vi travar iväg för att hitta vår och hittar den inte men väl en informationskiosk. Där får vi veta att Discovercars som vi letar efter bara en förmedlingstjänst på internet och på blad 2 i kontraktet står det att uthyraren heter GoldCar. Dom ligger utanför i den ändan vi kom från och han säger att vi kan gå inne i hallen eller på utsidan, och vi vill ha luft och går ut.

Mycket riktigt ser vi husen med Goldcarsskyltar och rompar iväg dit men när vi är nästan framme tar gångbanan slut och vi kan inte komma över vägen för det är höga staket. Bredvid oss finns en gångtunnel som går under vägen men för att komma in i den måste vi gå hela vägen tillbaka och in i avgångshallen igen. Den enda vägen dit var på insidan och via gångtunneln kommer vi så äntligen fram.

Vi kvitterar ut en liten SUV, en jättefin MG som gått 1500 mil och rullar iväg i mörkret mot motorvägen. Vi bestämmer på vägen att istället för att handla frukostmat innan vi går till pizzerian så handlar vi i morgon. Klockan är nio när vi stiger in på Pizzaria Donato som är nästan fullsatt och beställer våra Trattoria och sätter oss och kopplar av och njuter.

Vid dörren till vår lägenhet finns ett nyckelskåp som vi fått koden till men när vi skall öppna passar inte nyckeln. Efter att vi båda försökt och insett att vi inte kommer in ringer jag uthyraren, som bor i området. Hennes man kommer och inte heller han klarar det men kommer efter en stund med en bit plast som han tvingar in längs dörrbladet och efter ett tag och ett krafttag får han upp dörren.

Troligen har allt regnande fått trädörren att utvidga sig, han säger dock att dom skall kika på dörren på måndag.

Väl inne har vi inga problem att slänga oss i sängen och somna.

15 februari

Vi bestämmer att äta frukost ute nere i byn på bageriet Barca Velha men väl där är det stängt så det blir ombeslut, handla och äta frukost hemma. Här finns många små butiker men även 4 stora, om man räknar med Pingo Doce i Lagoa.

Men vi har aldrig gillar den Pingo Doce så vi kör vår vanliga runda, Aldi för bröd, frukt, Yoghurt, juice Apolonia för skinka, alla utom dom säljer processad formgjuten skinka (precis som hemma i Sverige där man får leta för att hitta naturlig skinka). Intermarché för vin, öl och gin, ved och tändklotsar. Det finns ingen juicepress i huset så vi bestämmer att inte köpa apelsiner hos apelsintanten.

Jag kan inte låta bli att ta en sväng i vinavdelningen i den exklusiva butiken Apolonia, här en flaska rödtjut från Chateau Petrus för cirka 50 000 kronor och ett urval söta viner med en 37a Chateu dÝquem för knappa 3 000 kronor. Det är gratis att titta.

Men skinkan kostar ungefär som hemma 250 kronor kilot.

Tillbaka till ”hemmet” Vila Nova och lägenheten Dona Brita. Det har ju regnat och blåst otroligt i Portugal och det är nu grönare än vad vi sett tidigare år i februari. Bougainvillean som växer bredvid trappan upp till vår lägenhet har tappat nästan alla blad och blommor men dom som är kvar är vackra.

Det blir frukost på balkongen, samma frukost som hemma, kokt ägg, kaffe/the, juice, yoghurt med banan och havrekuddar (hemifrån) och smörgås. Enda skillnaden är att vi inte äter i sängen.

Vi tar det lite lugnt och på eftermiddagen tar vi en promenad ner till Carvoeiro där det nu i några dagar blir karneval. Redan på väg nerför ”kattbacken” hör vi dunket från musiken och väl nere så ser vi högtalarna som sitter tätt längs gatan ner mot torget. Det är mycket folk och många är karnevalsklädda, inte bara barnen utan alla åldrar.

Vi går till ”restaurangbacken”, med mer än 20 restauranger, och beställer bord hos A´Gale genom det öppna fönstret mot gatan.

Vi ser att karnevalståget kommer längst upp i backen och vänder tillbaka mot torget men stannar på vägen för att inte få folk i vägen.

Det är en promenad på sammanlagt 4 kilometer men det är branta backar båda vägarna så det blir OK motion, men på kvällen när vi går till A´Gale tar vi bilen.

En fisk, Sea Bass, delad på två blir middagen och till och med Senny tycker det är gott. Tyvärr sitter en ensam engelsman på bordet bredvid och hans ”sweet lady of the house” är kvar hemma i Fort Williams i Skottland så han är väldigt pratsjuk. Han har uppenbarligen gott om pengar för han berättar om hur han jagat mängder av vilt i Kanada och Afrika. Det är roligt att träffa nya människor men detta blev lite för mycket. Han försöker få med oss på en sängfösare på baren vid torget, vi sett men aldrig besökt. Det räckte bra för oss med den flaskan Vinho Verde vi drack till maten.

Måndag 16 februari

I går köpte vi 10 kg ved på Intermarché och men har inte lyckats tända brasan. Därför bestämmer vi oss för att fara till golfbanan Alto väster om Portimao där det alltid ligger stora kottar på marken under träden. På väg dit säger vi att vi skall kolla om golfrestaurangen serverar Fish and Chips, sist vi var här hade dom slutat med den. Den är åter på menyn och vi beställer och sätter oss innanför glasväggen ut mot artonde green. Mitt emot på andra sidan green byggs det nu ett stort hus, ett hotell får jag veta.

Maten är god med fin torsk men när jag kommer hem och kikar på notan får jag en besk eftersmak. Dom har lagt till 10% ”Gratificacao” utan att fråga, alla ställe vi varit på lägger inte på dricks eller ens ger chansen till att ge det men här tar man sig rätten!

Men syftet var ju att plocka kottar och här får man en närbild av hur vädret farit fram. Det finns inte bara kottar på marken det finns hela träd. Mängder av träd har vält eller gått av och ligger nu uppsågat längs sidorna av banorna. Vi fyller med lätthet den medtagna kassen med kottar och smågrenar. Hade vi inte stört golfarna hade vi kunnat bryta av bra större grenar men något har vi väl lärt oss om golfvett.

På kvällen tar vi en promenad längs trädäcket vid Carvoeirostranden och ser solen, inte gå ner men förvinna bakom molnen.

Måndag 17 februari

Vi bestämmer oss för att äta lunch på Mormors. För dig som inte vet vad det är så är det en restaurang i utkanten av Caroveiro som Anna och Göran tog oss till första gången 2017 (https://blogg.wetnet.se/portugal/vila-nova-1/) och det är förändrat. Inte till det yttre men det är otroligt mycket folk och vi får vänta länge innan vi till slut får veta att vi får vända hem igen. Vi är sent ute och dom stänger om en halvtimma. Det är ägarinnan som ger oss beskedet och jag passar på att fråga efter Sonia som vi inte sett till och får veta att hon mår bra.

Istället blir det hem igen för stödmacka och ta det lugnt. Och när kvällen kommer promenerar vi ner till Carvoeiro med målet att äta på Juta Lita, grannkrogen till A´Gale.

När vi närmar oss stranden i Carvoeiro hör vi dunket från musiken på scenen som byggt upp närmast sandstranden. Responsen från publiken är mäktig.

Visningar: 41