Pestana Palm Gardens, Vecka 7

Måndag 22 februari

Väcks i svinottan av mobiltelefonens väckarklocka, vi har start 07:48 på Pinta för att tävla singel slaggolf. Slaggolf är en snällare variant av slagspel där man som sämst kan få 5 slag plus hålets par som resultat på ett hål, dvs 8 slag på ett par 3-hål.

Alla är inte med och tävlar så startfältet är reducerat till 8 personer och Senny vinner igen! Senny får så pass bra resultat att hon äntligen får sin efterlängtade handicapsänkning. Till min stora förvåning kommer jag tvåa och vi åker hem med en rosa skjorta, en ostbricka, vin, kex, blåbärsmarmelad och en korg.

Vilken svit Senny har haft med vinster!

Vi har än en gång bjudit in alla till solnedgångsdrink med tilltugg, vi har ju nu massor att bjuda på av våra vinster. Dom första kom klockan fem och dom sista gick strax före åtta och alla utom Bengt och Anita kom. Trevligt igen.

Tisdag 23 februari

Vi spelar tretton hål på Gramacho för vi har portvinsprovning klockan fem på restaurangen Pimenta Preta i hotellområdet med efterföljande gemensam middag på 0 Stop nere vid badviken.

Vi spelar med Claus und Annina från Tyskland, i underbart väder, klart och nästan ingen vind och 16-18 grader i luften.

Jag har med kameran för att se om jag har bättre tur med att fotografera falkarna på banan och visst får jag bilder och film men ingen fullträff.

Senny får dock fullträff och går under sitt nya handicap på de tretton hål vi spelar. Det vill till att våra Eastonkamrater skärper sig i nästa tävling, fast å andra sidan är det ju lagspel och Senny kan ju inte dra för alla.

Fick av Claus reda på att de två mycket disiga dagarna vi haft, även ut över havet vilket förvånat mig, var sand från Sahara som blåst över och när jag nu synar bilarna har de alla ett tunt lager av röd sand.

Portvinsprovningen var ganska intressant men den vi hade i fjol i Cabanas var mycket mer informativ. Jag tycker inte att de är så goda, bäst tycker jag om getosten vi får smaka till vinet.

Även middagen på 0 Stop är en besvikelse, jag äter än en gång grillade sardiner men dessa är inte knapriga och med massor av fjäll, Senny äter en ost/skinkomelett och till det varsitt stort glas öl. Det kostar 30 euro och var alltså inte värt pengarna. Men sällskapet, hela Eastongänget på 20 personer är med, och vi hör många vitsar och får goda skratt.

Onsdag 24 februari

Ingen golf, vilket är skönt för vädret är lite ostadigt och det skall regna i eftermiddag och i natt. Istället har vi vår lunchträff med Christina och Nils Göran som vi i söndags träffade på kebabrestaurangen i Carvoeiro. Vi har stämt möte vid restaurangen Olitoral i Benagil halv ett och vi är lite tidiga, så vi går ned till stranden där båtar som går in i grottorna i de branta klipporna ligger. De tar 17,5 euro per person för en entimmas tur in och ut ur 20 grottor längs klippkusten. De går ut varje heltimme dagligen året runt om vädret, läs vågorna, tillåter så vi kommer med all säkerhet att åka med någon dag framöver.

Lunchrestaurangen vi tas till heter Fatacil och är helportugisisk och ligger inne i ett industriområde i Lagoa. Vi har en mycket trevlig och flera timmar lång lunch och äter bröd, oliver, soppa, grillade revbensspjäll, två glas vin, efterrätt och dubbel espresso till det facila priset 8,5 euro. Dessutom mer mat än någon av oss orkade att äta upp och gott också.

Vi bestämmer att träffas igen i Albufeira till helgen där svenska vänner till Christina och Nils Göran har en konstaffär och sedan kanske äta middag tillsammans. Det är konstigt och mycket roligt att träffa nya människor och ändå känna det som om vi känt varandra länge.

Vi tar det lugnt på eftermiddagen och tar bara en snabb 3,5 km promenad utefter klippkanten nästan till Carvoeiro innan vi slappar in totalt framför Tv´n.

Torsdag 25 februari

Tidig starttid om än lite mer anständig tid vid nio på Alto vid Alvor väster om Portimao. Idag är det lagtävling där vi lottats ihop för att få fem lag med så lika handicap som möjligt. Vi spelar en variant där lagets bästa resultatet av en spelare räknas de första sex hålen, sedan de två bästa i sex hål, i denna varianten räknades sedan de tre bästa i fem hål och slutligen samtliga spelares resultat på artonde och sista hålet.

Jag spelar med Marie, som är Eastons golfvärd och därmed en perfekt lagkamrat eftersom hon bidrar med resultat till laget, vilket hon verkligen gjorde, men inte tär på eventuella priser till laget. Dessutom har vi Marita, nybörjargolfare, och duktige Hans i laget. Senny har Leif, även han Easton golfvärd, Anita, och Siv i sitt lag.

Denna golfbana har varit blöt sedan vi kom och idag var inget undantag. Bollen stannar direkt där den landar och jag till och med förlorar en boll (och ett slag) som pluggar sig. Det innebär att när den landar åker ner i marken så den inte syns och bara syns om man hittar nedslagshålet.

Jag är glad när tävlingen är över för jag spelar återigen dålig golf och Senny är också glad för att hon äntligen inte vinner, visst är hon konstig.

Vi stannar vid Lidl och köper choklad, skumgodis, jordnötter, skinka, vin och bananer och det kostar cirka 11 euro. Det var kallt när vi spelar golf men i bilen på vägen hem bestämmer vi oss för att köpa glass, stracciatella, efter vårt besök hos bagaren.

Ingen kvällspromenad utan godis, middag och tidigt i säng.

Fredag 26 februari

Jag tackar ja till inbjudan från Swejs, jazzklubben vi är med i, som den 18 mars har Monica Borrfors på scen, första bokningen av något hemma i Sverige på länge.

Vädret är dåligt, det blåser kraftigt och ösregnar när vi vaknar vid sjudraget. Regnet avtar på förmiddagen men det lockar inte att ge sig ut för det känns snorkallt . Så vi tittar på långfilm och kurar tills vi klockan halv fyra då vi far iväg till Albufeira där vi skall träffa Christina och Nils Göran i Moas Art Gallery.

Vi är först på plats och Moa står och sopar när vi kommer in. Luften är mättad av fernissa, Moa har lagt sista handen på några glasunderlägg tidigare på dagen och lär oss att Vernisage betyder fernissa på franska.

Hon berättar att hon skänker en del av intäkterna till att hjälpa barn i Loulé, att hon varje vecka har öppet hus i utställningslokalen och att det kommer mellan 20 och 70 personer. Hon bjuder på vin och bredvid står en bössa där man kan lägga en slant för vinet, även detta går till barnen.

Hon delar lokalen med en svensk flicka i vuxen ålder som syr kläder i linne och även hjälper med upplägg och reparation av kläder. De är båda svenska pensionärer som bor här över vintern och när fler gäster kommer visar det sig att nästan alla är svenskar som använder Moas galleri som samlingsplats.

Efteråt åker vi med Christina och Nils Göran och ett norskt par till restaurang Teodosio i Guia som tydligen är centralort för kyckling. Vi serveras en mycket saftig grillad kyckling skuren i små bitar och som är välkryddad med piri-piri, pommes frites och en underbar tomatsallad. Vi delar en flaska vin och varsin liten flaska bubbelvatten, äter lite bröd, oliver innan och betalar 25 euro per par inklusive dricks. Vid nio sitter vi alla och gäspar lagom mätta, portionerna var lagom stora för kvällsmat, och tackar varandra för en trevlig kväll.

Innan vi skiljs åt bestämmer vi dock att träffas igen på söndag.

Lördag 27 februari

Vaknar strax före klockan sex av att det rasslar på plastkupolerna för ljusinsläpp vi har i hallen och övre toaletten. Det ösregnar och stormar och det är de gigantiska dropparna som smattrar mot plasten. Strax efter sex ringer väckarklockan och vi bestämmer att inte spela golf i det fruktansvärda vädret. Efter frukost, i sängen som vanligt, tillagad av Senny som vanligt, åker vi till golfklubben Pinta och avbeställer vår starttid 08:15.

Efter en espresso i klubbhuset åker vi hemåt igen men kommer på att den där vingården jag trodde låg i Alvor ju ligger i Estombar ett stenkast från golfklubben så vi vänder och åker dit i stället.

Snurrar lite runt innan vi kommer rätt för att se att de öppnar klockan nio och hon är bara kvart i, så i sakta mak åker vi vidare på grusvägen i regnet och kommer ikapp en gigantisk hund som vallar ett ensamt får, eller är det en missbildad get? När vi glider förbi ser vi en gammal dam som går framför och när vi stannar för att fotografera fåret/geten kommer tanten fram och tar av sig kapuschongen och det är en ung dam i fyrtioårsåldern.

Hon berättar att fåret/geten är ett algarvefår som får horn och har en mycket längre kropp än vanliga får, detta stora exemplar är dessutom bara ett år.

Hon har ett hem för djur som behöver hjälp och vi är välkomna igen för att titta in och besöka hennes gård när vädret är mer tilltalande. När jag berättar att Senny sett en stor rovfågel alldeles intill säger hon att där är gott om vråkar och att det finns en park en bit bort med mycket fågelliv där man kan sitta och äta sin medhavda picknick. Återigen när vädret är mer tilltalande.

Vi är tillbaka vid vingården prick nio men det är fortfarande inte öppet. När jag läser lite mer noggrant på informationsskylten står det att det inte är öppet på lördagar. Istället far vi till Lagoa, som vi nu lärt oss uttalas på göteborgska ”la goa”, för att gå på loppmarknaden. Grinden är stängd och vi kommer på att den är ju först imorgon. Det är ju helt klart en dag när ingenting skall stämma så vi tar det säkra före det osäkra och åker hem.

Vid tiotiden kommer en kraftigt hagelskur men vid tolv spricker det upp så pass att vi bestämmer oss för att ta golfrundan i alla fall. Och efter lunch, bondäggröra med bacon, är vi tillbaka på golfklubben strax efter ett och det är glest med folk, det blåser fortfarande kraftigt och är bara 10 grader, men vi spelar 10 hål och slipper regn och får ju en promenad,

På kvällen är det gemensam middag på kinarestaurang och tja maten är väl OK men vi har tappat smaken för det kinesiska köket.

När vi går hem möter vi en bil som kör i en rasande fart och när den passerat hör jag strax bakom oss en smäll. Jag trodde han slagit i farthindren men det visar sig att han kört på en fotgängare och i samma rasande fart kört vidare. Det samlas snabbt en liten grupp människor och av ropen att döma förstår jag att något allvarligt hänt och ringer 112. Ett relativt långt samtal på engelska mynnar ut i jag lämnar telefon till en servitör en restaurang som bättre kan beskriva adressen.

Det är inte bara temperaturen som nu gör att vi huttrande går hemåt. Innan vi är hemma hörs äntligen ljudet av en sirén närma sig. Minst två människors liv har blixtsnabbt förändrats varav ett kanske tagit slut.

Söndag den 28 februari

Blå himmel ingen blåst men isande kallt, jag tror vi börjar acklimatisera oss och fryser när det är 12 grader. Vi har en lugn söndag framför oss utan förpliktelser;

Först skall vi till loppmarknaden i Lagoa
sedan till vingården för att se om det är öppet idag, jag hittar ingen information på deras hemsida om öppettider (eller för all del hur man hittar dit)
gå till unga damen med alla djur
besöka parken intill hon talade om för en picknick
och sedan till Lagos för att träffa Christina och Nils Göran

Först kollar jag av på internet om det står något om den otäcka olyckan i går kväll men hittar inget, jag grubblar lite på om jag hjälpte eller stjälpte när jag ringde 112 med hoppas det gjorde det bättre,

Vi packar en pytteliten picknick, en banan och ett äpple, och ger oss iväg på dagens sevärdheter. Loppmarknaden är otroligt välbesökt, bilar är parkerade överallt och var som helst, en svensk lapplisa hade blivit överlycklig.

Här finns allt, av lukten här och där att döma, troligen även loppor. Förvånansvärt mycket böcker, DVD-filmer, CD-skivor och sedan naturligtvis skräp i alla former, datorer, sladdar, kontakter, husgeråd och kläder i mängder. Jag ser inte någon köpa något utom på ett ställe där det är mycket folk, här säljs huvudsakligen glasögon och klockor och priset är 2 för 5 euro. Den enda annars jag ser verka intresserad är en ålderstigen man som lyfter lite runt bland oerhört rostiga handverktyg. Vi köper ingenting.

Vi far vidare mot vingården som är stängd, öppet endast vardagar, djurvårdsdamen tar emot besökare torsdag till lördag så vi letar upp picknickparken vi blev tipsade om.

Den heter Sitio das Fontes och ligger vid källan till en biflod till Arade, floden som rinner förbi Portimao. Det är en park jag inte förstår mig på, många skyltar, alla på portugisiska, merparten visar de träningsrörelser man skall göra på varje station. Det verkar mer vara en träningsanläggning än en naturpark. Den ligger ganska naturskönt, vattnet kommer upp ur marken och rinner via en större damm med kristallklart vatten vidare ut i en bukt, som när vi är där, är helt tömd på vatten. Jag har från bron över till Portimao sett att floddeltat ibland är helt tömt, så det måste vara ebb och flod som styr vattennivån.

Vi vandrar runt den markerade stigen som visar sig vara bara drygt en halv kilometer. Upplevelsen är liten, nästan inga fåglar, inga spännande växter och det är kallt. Vi sätter oss i solen och äter upp vår matsäck.

Vi avbokar mötet i Lagos, vi är inte på humör idag.

På hemvägen stannar vi i Ferragudo och äter lunch på torget i hamnen och far sedan hem och sover middag, i tre timmar visar det sig.

Ronny