Våtare

Vädret sägs inte ha varit så här dåligt på 37 år, det är kallt, dock långt ifrån vad det är i hemma i Sverige som enligt rapporter är 30 grader kallare än här. Det regnar ofta och ibland i stora mängder och det har blåst förfärligt mycket. Vi har emellanåt känt oss instängda och begränsade eftersom allt vi vill göra här nere finns utomhus och det har inte lockat att gå ut och frysa.

Men detta till trots kommer vi tillbaka och håller nu på med att hitta var vi skall bo. Vi har varit och kikat på ett hus i Ferragudo, en fiskeby vid floden Arade mitt emot Portimao men dels luktar det illa i området när det är lågvatten i floden och dels låg huset i en dal dit solen har svårt att leta sig in morgon och kväll och helt utan utsikt , inget för oss alltså.

Vi har även varit och titta på hus i Villas Mourim, ett område som vi egentligen inte alls vill vara i, instängda bakom staket och med en vakt som öppnar bommen för in och utpassage, men husen, alla identiska, är nybyggda och mycket fräscha för att inte säga sterila. Dom är mycket underliga för det finns hus med ett eller två sovrum och när vi blir visade runt, berättar damen att skillnaden mellan husen är att väggen mellan sovrummen på andra våningen saknas i huset med ett sovrum, ytan på husen är alltså identisk. Och eftersom vi vill ha två sovrum för att kunna stuva undan resväskor och resefodral till golfbagarna, och i detta huset finns massor av plats när väggen är borta så det finns ingen anledning att betala för två rum. Dessutom har huset en källare där det är gott om plats för väskor. Vi har bett om en offert på 12 veckor eftersom dom bara kunde ge oss sitt listpris och om priset blir rätt är det en kandidat.

Vi väntar fortfarande på offerten på huset i Club Golfemar vid fyren och sedan flera veckor även på svar från vår nuvarande uthyrare Elite Rentals. Det verkar vara genomgående här att det tar lång tid att få svar.

Men när vi idag har en vecka tills vi skall åka hem har vi fått svar från Mourim som sänkte priset men inte tillräckligt. vilket var skönt för vi ville ju egentligen inte bo där Och ägarinnan till huset vi helst ville ha på Club Golfemar sänkte heller inte priset tillräckligt. Så nu återstår Elite Rentals, som vi hoppas skall svara snart.

 

Vi har spanat efter tecken på att våren kommer och visst finns det sådana. Dagsljuset har nu i mitten av mars ökat med en halvtimma på eftermiddagen sedan vi kom hit 1 februari. Acasian, som i svenska blomsteraffärer kallas för mimosa, har nu börjat blomma. Redan när vi den 1 mars åkte upp mot Monchique stod träden längs vägen i full blom. Som jag skrev i förra inlägget hade apelsinträden börjat knoppas och nu har häckarna längs gatorna har nu fått små knoppar och blommor.

 

Häromkvällen bestämde vi oss för att åka in till Ferragudo och gå på restaurang Fim Do Mundo, världens ände. Vi har hört att dom har god mat och att dom serverar rikliga portioner, den drivs dessutom av Jo Smith en välväxt engelsk dam så här förväntar jag mig sås till köttet.

Dom lever verkligen upp till ryktet, vi bestämde oss för gratinerad getost med honung som förrätt och servitrisen rådde oss att ta en och dela. Det visade sig vara ett gott råd vi fick två stora och tjocka skivor getost och det var mer än väl som förrätt.

Till huvudrätt valde vi argentinsk oxfilé med kokt potatis och grönsaker. Vi borde nog ha tänkt oss för när vår servitris åter undrade om vi inte skulle dela men jag längtade efter en god köttbit och så blev det varsin portion. In kommer en tallrik med tre stora tjocka skivor oxfilé och lite dekoration i form av rivna grönsaker och lite tomater. Senny orkade med en skiva och jag två och den kokta potatisen och de kokta grönsakerna som serverades till orkade ingen av oss äta mer än hälften av.

Det tog lång tid innan vi hade hämtat oss så att vi kunde dricka vår espresso, Bica på portugisiska. Kalaset var det i särklass dyraste vi ätit i Portugal, 99€, och tyvärr tyckte vi inte att det var värt pengarna trots att vi blev bjudna på ett glas citronsorbet. Köttet var OK men inte på långa vägar som den argentinska kött jag ätit i Berlin, och det var, som maten generellt är här, helt utan kryddning.

Än så länge har vi njutit mest av kebaben på Döner kebab i Carvoeiro och de pizzor vi ätit på Donato i Lagoa  utom den första pizzan med musslor som jag blev magsjuk av, och vår egen hemlagade mat som vi kan krydda och salta som vi vill. Och ”Turkey in bred” på torsdagarna hos Mormors kök där miljön och gemytet och inte minst deras underbara Vinho Verde också är värt mycket.

Vi spelade golf med Rolf och Lillemor på Gramacho och efter golfrundan åkte vi till Mormors kök som dom läst om på min blogg och var nyfikna på och dom blev inte besvikna. Efteråt for vi hem till vårt och kopplade av i solkskenet på vår altan.

 

Dagen efter kunde Senny och jag sitta på vår altan och njuta av en klarblå himmel och helt vindstilla. På kvällen hittade Senny en sight på Internet som heter Airbnb som är en marknadsplats för att hyra ut sitt hus. Där hittade hon ett mycket intressant hus alldeles intill Ponto De Encontro den restaurang som vi besökte så mycket i höstas. Vi tog kontakt med ägaren och bad att få komma och se huset men det var uthyrt så vi åkte dit för att se hur det såg ut utanpå. På altan satt en man som hörde oss och vi talade med honom, en norrman som berättade att dom hyrt huset under samma period i 14 år och trivdes. Vi tog det som ett kvitto på att huset var bra inuti och omgivningarna var väldigt fina. Senare på kvällen bokade vi huset.

Men först ville vi ta en öl vid stranden i Carvoeiro och parkerade längs klipporna på vägen mot kyrkan. Vi promenerade via den massiva trägången längs klipporna och jag spanade in en fiskare som satt på klipporna.

I det härliga solskenet satt mängder av människor på uterestaurangerna.

Man kunde se spåren efter den stora stormen som flyttade sanden in på torget;

Vi satte oss vid på Grand Café men precis som förra gången vi besökte dom reste vi oss besvikna och gick, denna gången för att ingen var intresserad av att ta vår beställning. Istället blev det en glass på mitt favoritställe Gelados & Companhia fast Palacio do Cone alldeles i backen upp till Monte Carvoeiro har det godaste rånet.

 

På hemvägen köpte vi tjocka revben på Intermarché och tände grillen. Förmodligen var vi inte hungriga för dom smakade oss inte men som ni vet så gör det inget om vi äter lite mindre.

 

I går fredag åkte vi till Rolf och Lillemor som bor i Vilamoura för att hälsa på. Vi stannade på vägen vid Algarve Shopping i Guia för att köpa golfhandskar till mig på Sportsdirect. Jag har i alla år spelat utan handske och varje säsong slitit upp nagelbanden på vänster tumme och på Sennys inrådan har det nu blivit handske. Den jag har jag bara använt när det regnar och den har jag nu slitit hål på. Så det blev två nya för det facila priset 9€ styck eller 2 för 12€.

Vi gick även in tvärs över vägen på Algarve shopping där jag på CA hittade fina bomullstoppar till Senny för 7€ och halva priset på den andra om man köpte två. Senny köpte fyra (plus en till) och betalade 30€ för alla fem.

Sedan bar det av till fashionabla Vilamoura där Rolf och Lillemor hyrt en fantastisk lägenhet, eller riktigare våning, längst upp på sjätte våningen.

En hisnande utsikt över marinan, havet och inåt land. Tyvärr var Lillemor inte riktigt frisk så den planerade utemiddagen uteblev men vi trakterades med ostar och vin och sedan gick Rolf ut och köpte två sorters kaffebröd och glass till kaffet.

Nu skall vi följa Alex Norén på väg mot vinsten i matchspelet.

Visningar: 11