Lugnet efter

Idag har jag slagit en luftswing.

För dig som inte spelar golf kanske du tror att det är ungefär som att spela luftgitarr, alltså att egentligen inte spela gitarr bara låtsas, och den liknelsen är väl egentligen inte fel. För vad en luftswing är ju egentligen inte att spela golf fast heller inte att låtsas spela golf utan att totalt misslyckas. Så totalt att istället för att träffa bollen träffar man ingenting, utom, ja just det, luften.

Och det märkliga är att kraften som skall gå ner i bollen inte möter något motstånd och beroende på hur mycket kraft man lagt i slaget kan det hända att man snurrar runt och faller, se här:

Ja så illa gick det inte för mig idag, men mitt självförtroende gjorde exakt en sådan vurpa.

Golfrundan idag mår bäst av att lindas in i glömskans mjuka filt, dessutom bjöds blandade skurar och kallt så väck med den!

I söndags kom några av våra vänner, min syster Marie med man Hans samt Stig och Karin Olsson från Landvetter och hälsade på. Ja dom kom ju inte från Landvetter hit utan från Cabanas i östra Portugal, där även vi bodde 2015. Det är fantastiskt med GPS! Jag använde Google Maps där jag klickade på gatan där vårt hus ligger (eftersom alla gatorna i området heter likadant) och ett litet fönster öppnas där GPS-koordinaterna visas. Om man klickar på koordinaterna öppnas ett annat fönster där koordinaterna visas med grader och minuter (eller vad det heter). Med hjälp av denna körde dom ända fram till vårt hus!

Vädret plockade fram finkläderna så vi kunde sitta ute i solskenet när vi åt lunch på Mormors kök.

Även om ingen kan tro det har jag åkt skidor, ja eller gått på skidor snarare, till och med åkt vasaloppet för åtta år sedan, om än kortvasan och på urusel tid, men ändå. Anledningen till att jag skryter om detta är att vi därefter i några år åkte till Orsa och åkte skidor och att jag där ett år fick ont i ena skinkan och fick uppsöka Mora sjukhus för att fixa den svullna muskeln. Detta har nu upprepats så igår jag varit på sjukhus här i Lagoa och det var en upplevelse värd att skriva om.

Jag ville helst slippa privatläkaren jag gick till med min hälsporre i höstas. Inte för att jag var missnöjd men jag anade att han skulle sända mig på ultraljudsundersökning och att jag som i höstas då skulle få en räkning från honom och en från den han sände mig till, i höstas totalt 100€. Så jag gjorde som Senny sa och gick in på Pestana Palm Gardens där vi bodde 2016 och frågade om råd, och dom sa att sjukhuset i Lagoa delade ut köbrickor klockan ett så med 10 minuter tillgodo klev vi in.

Det var, som det brukar på sjukhus, många som väntade men när klockan var ett reste sig alla och gick ut till entrén där det står en kölappsmaskin och nu stod även en vaktmästare där och tryckte fram en biljett till oss i kön. Varför i hela friden vi inte kunde trycka fram vår köbricka när vi kom in förstår jag inte. Hur som helst var det bara att sätta sig i väntsalen igen där jag nu upptäckte en tv-skärm i taket som samtidigt som en kvinnoröst läste upp mystiska meddelande på portugisiska visade vilken nummerlapp som gällde och vilken Balcao man skulle till.

Ingen jag hittills träffat kunde engelska utom en vakt som hade rudimentära kunskaper och visade mig till väntrummet när jag kom . Så jag googlade fram att Balcao betyder balkong vilket dock inte gjorde mig klokare alls. Men kön försvann så sakteliga, vi hann med en promenad runt i omgivningarna,

och när min tur kom gick till vakten igen och visade min lapp så han kunde peka på vilken balkong jag skulle till.
Balkongerna visade sig vara numrerade bemannade diskar och vid min satt en bastant man som inte kunde ett ord engelska. Men efter lite pekande och grymtningar försvann han och kom tillbaka med en fotokopia av mitt svenska EU-kort för sjukvård. På den fick jag skriva min adress i Sverige och på baksidan av min kölapp skrev han 17:30 och på framsidan 17:00. Via kroppsspråk förstod jag att jag skulle vara tillbaka klockan fem för att träffa läkaren halv sex.

Vi hade nu ungefär fyra timmar att vänta och bestämde oss för att gå till restaurang Lamim inne i Lagoa vilket låg inom gångavstånd. Efter att ha trott mig veta vägen irrade vi oss småningom fram. Jag åt vad jag hört vara deras godaste fiskrätt, Small Sole Lamim, vilket är små skäddor stekta i olja med vitlök och potatis i ugn och som serveras i den heta stekpannan. Gudomligt gott! Senny åt en kalv och vi drack en flaska Vinho Verde och varsin dubbel espresso. Det kostar mer än Mormors men ack så gott!

Sedan körde jag hem Senny och återvände till sjukhuset på utsatt tid. Av mannen i balkong 1 blev jag nu hänvisad till en ny väntsal med takhängd nummervisning. Mitt nummer kom inte upp utan mitt namn ropades ut istället och det visade sig vara läkaren som hämtade mig. Hon kunde bra engelska och när jag berättat mina problem kände hon på min varma och svullna länd och förklarade att det skulle avhjälpas med en spruta cortison direkt in i blodet och en två veckors medicinkur. Jag fick mitt recept och en liten lapp som jag skulle ge till vaktmästaren i entrén som i sin tur skulle visa mig var jag skulle få sprutan.

Jag visades in i en annan avdelning där jag efter ett tag kom in till en läkare som försökte sätta en nål i mitt vänstra armveck men misslyckades och hämtade en kvinnlig läkare, som förresten kom från Monchique, som satte en nål i min högra hand efter att först ha misslyckats med mitt högra armveck.
Denna upplevelse kostade 4,5$ inklusive cortisonsprutan. Återstår att se om jag får en räkning från landstinget när jag kommer hem på mellanskillnaden till den svenska sjukvården.
Beskrivningen kan upplevas som brist på effektivitet, men såvitt jag förstod fick alla vi som var där träffa en läkare samma dag så snarare är det väl i Sverige som vi saknar effektivitet.

Den ömmande svullnaden i skinkan har redan minskat men jag  funderar på om den underliga golfrunda jag gjorde idag berodde på att medicinen även påverkat golfmusklerna?

Detta inlägg har jag kallat lugnet efter och det syftar på stormen som jag skrev om i mitt förra inlägg, men faktum är att i måndags drog en tornado in några mil öster om oss och våra vänner i Cabanas var säkerligen i farozonen när den drog från Faro österut mot Tavira. Enligt nyheterna hade även Huelva strax innanför den spanska gränsen en tornado så kanske även Rolf och Lena som är i Isla Christina känningar av ovädret.

Som ni vet gillar jag fåglar och häromdagen när vi körde förbi Apolonia var det massor av fåglar på den vattendränkta åkern bredvid. Några måsar och Kohägrar som vi ju ha många av på Gramacho men även svarta kohägrar. Jag var tvungen att stanna och titta närmare och såg då att det inte alls var hägrar utan ibisfåglar. Helt svarta med svart näbb och svarta ben. Jag hade ju bara kameran i min mobiltelefon och i åkte hem och hämtade kameran.

Vi parkerade närmade oss dom skygga fåglarna som drog sig undan ju närmre vi kom. Jag har en kamera med superzoom, faktiskt med ett tvåmeters objektiv om det hade varit en analog kamera.  Det innebär att det är mycket svårt att hålla kameran stilla på frihand och eftersom fåglarna hela tiden flyttade sig ifrån mig behövde jag ett stöd och det hittade jag i betongpelarna i broräcket vid rondellen.

När jag nu fått lite ljusare bilder ser jag att dom inte är helsvarta och jag har nu kommit fram till att det är Bronsibis. Jag har även sett att dom håller till på ett annat ställe strax intill men som jag inte kommer åt.

Apropå ovanliga fåglar lyckades vi komma nära en flock getter med herdar och vallhund. Dessa djur har fantastiska horn som är skruvade som korkskruvar och upplevs som att de är längre än normalt.

Visningar: 8